Svenska kyrkan och regeringens planer på en lag om "bristande vandel"

Svenska kyrkan har en viktig uppgift i att möta människor i utsatthet och försvara människovärdet. Vi lever i en tid då angreppen på människors fri- och rättigheter växer i styrka och rättssäkerheten urholkas. I Sverige planerar Tidöregeringen att införa en lagstiftning som innebär ytterligare steg bort från rättsstatens principer. Enligt regeringen ska ”bristande vandel” kunna leda till nekat eller återkallat uppehållstillstånd. Tillsammans med Roger Olsson har jag lämnat in en motion (2025:29) till årets kyrkomöte där vi vill att kyrkostyrelsen utreder vilka diakonala konsekvenser regeringen planer på en lagstiftning om "bristande vandel" kan få för människor i utsatthet.

Söndagen den 21 september är det dags för kyrkova. Om jag blir vald till kyrkomötet för ytterligare en mandatperiod lovar jag att fortsätta slåss för en kyrka som är en ständig röst för dessa våra minsta, en kraft för rättvisa och mänsklig värdighet.

I den utredning vars förslag regeringen markerat att man vill gå vidare med (SOU 2025:33 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd) definieras begreppet ”vandel” som att det inte är tillräckligt att en person lever hederligt och följer lagen, denne måste också leva ett ”skötsamt” liv. De definitioner som anges för ”bristande vandel” är så vaga och mångtydiga att de inte kan ligga till grund för en rättssäker tillämpning. Bristande vandel beskrivs som ”beteenden eller handlingssätt som samhället i övrigt motverkar” (s. 24 f). Till exempel anges
att en utlänning måste ”visa respekt för över tid gällande svenska värderingar” (s. 298). Eller att en utlänning genom missbruk av alkohol ”beter sig på ett grovt störande sätt” (s. 303). Eller att det finns ”extremister” i den prövades familj eller vänkrets (s. 305).

En lagstiftning som bygger på utredningens förslag kommer att drabba de mest  utsatta – de ”minst skötsamma” – grupperna i vårt samhälle. Dessa gruppers utanförskap kommer att öka, då de som inte har medborgarskap kan känna oro över att vid myndighetskontakter ertappas med ”bristande skötsamhet” eller att inte visa tillräcklig respekt för ”svenska värderingar”. En sådan oro drabbar naturligtvis även kyrkans diakonala verksamhet.

Svenska kyrkans diakonala uppdrag innebär att möta människor i utsatthet och försvara människovärdet. Många församlingar och stift arbetar redan idag med människor som påverkas av migrationslagstiftningen. Det är därför av yttersta vikt att kyrkan analyserar och synliggör vilka konsekvenser vandelsutredningens förslag kan få för dessa människor, och hur kyrkans diakonala arbete påverkas.

Det finns rimliga skäl att anta att diakonins kamp för och krav på rättvisa och rätts-
säkerhet kan komma i konflikt med en rättsosäker lagstiftning. De risker som lyfts i Svenska kyrkans remissvar om att människor kommer att dra sig för kontakt med myndigheter
kommer också att påverka det diakonala arbetet. Det finns därför skäl att utreda hur kyrkans diakonala verksamhet kan komma att påverkas när regeringens lagstiftningsförslag genomförs samt att informera anställda, medlemmar och allmänheten om svårigheten med en rättsosäker lagstiftning och Svenska kyrkans principer om rättssäkerhet.

 

Den demokratiska folkkyrkan

Här är mitt anförande från dagens sammanträde med kyrkomötet, där jag var föredragande för Organisationsutskottets betänkande 2022:5 Valfrågor. I anförandet lyfter jag fram fördelarna med fortsatt direkta val till kyrkomötet och bejakar införandet av en procentspärr för val till kyrkomötet.

Ordförande,

Jag företräder utskottet och jag yrkar bifall till utskottets förslag i sin helhet

Det är fantastiskt att tillhöra en kyrka med över 5.6 miljoner medlemmar i Sverige i dag. Nära sex miljoner. Jag tror vi alla ibland glömmer hur fantastiskt det är. Ingen annan organisation eller rörelse i Sverige eller i Norden kommer i närheten av sådana medlemstal.

Men givet denna mångfald gäller det ju också att utnyttja medlemmarnas engagemang och kraft. Annars blir det ingen levande kyrka. Därför är kyrkovalen och kyrkans demokratiska processer så viktiga! Det är då vi för möjlighet att lyfta fram de olika uppfattningar som ryms i Svenska kyrkan och medlemmarna får möjlighet att förhålla sig till dem, att ta ställning.

Medlemmar får möjlighet att reflektera över vad man vill med sitt medlemskap, vad man själv kan göra för Svenska kyrkan och vad Svenska kyrkan kan göra för mig. Eller till och med vad Gud kan göra för mig, och vad jag kan göra för Gud. Under valrörelsen hade jag flera samtal med vänner och kamrater som var medlemmar av Svenska kyrkan, men som aldrig på allvar reflekterat över sitt medlemskap. Och jag träffade okså människor som valde att få med i Svenska kyrkan, eftersom kyrkovalsdebatten lyfte fram kyrkan som en så viktig plats i samhällsgemenskapen. 

Så när vi i dag diskuterar kyrkas demokratifrågor, är det viktigt att fokus läggs på möjligheterna, att diskussionen syftar till att förstärka de demokratiska processerna på ett sätt som ytterligare engagerar och mobiliserar alla dessa medlemmar, denna kraft, så att ord också kan bli handling. 

Vi menar från utskottets sida att det är viktigt att ta vara på styrkan i det valsystem vi har och utveckla det ytterligare, ite avveckla det. Vi tror att kyrkan blir starkare som organisation och som rörelse om vi kraftsamlar resurserna på ett sätt som innebär att samtliga nomineringsgrupper kan finnas representerade i samtliga utskott. Vi tror det är viktigt att de förtroendevaldas lokala förankring i stift och församlingar finns kvar och att valprocedurerna i övrigt utformas på ett sätt som värnar rättssäkerheten samtidigt som medlemmarna känner sig trygga i valprocessen.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag. Tack för ordet!

Samkönade äktenskap och vigselfrågan

Här är mitt inlägg på Kyrkomötet måndag 21 november, där jag stöder en motion med innebörden att en präst inte ska kunna vägra att viga ett par enbart för att de som vill gifta sig har samma kön. Texten är nedtecknad i efterhand, jag talade utifrån ett punktat manus. (De relevanta möteshandlingarna finns här.)

 

Ordförande,

Jag yrkar bifall till Motion 83.

När jag lyssnar på debatten kommer jag osökt att tänka på den tid, inte alltför avlägsen, då kyrkan beslöt att en präst måste förklara sig villig att tjänstgöra med andra präster, oavsett kön. I dag tycker nog de flesta av oss att detta är en självklarhet. Så var det inte då. Beslutet föregicks av en mycket hård debatt. Då talades det också om kyrkosplittring. Det krävdes ett stort arbete och skarpa beslut för att få frågan dit den är idag.

På samma sätt som det idag är en självklarhet att en präst ska vara villig att tjänstgöra med andra präster oavsett kön ska det, anser jag, också vara en självklarhet att en präst inte ska kunna vägra vigsel av ett par som älskar varandra bara för att de är av samma kön.

Svenska kyrkan har gjort, och gör, väldigt mycket bra i arbetet med hbtqi-frågor. Ur ett internationellt perspektiv är Svenska kyrkan framstående. När det gäller att en präst ska vara villig att viga samkönade par är det en rörelse som inte går att hejda. Frågan är inte när, utan om och på vilket sätt, detta kommer att ske. Om den nu aktuella motionen avslås så kommer det nya motioner i ämnet till nästa kyrkomöte, och nästa och nästa igen. Vi har ju också en gemensam målbild i denna fråga, som Biskop Martin så starkt betonade

Det är bra att vi har en gemensam målbild i frågan, Men målen nås inte av sig själv. Det har idag talats om samtal, kunskapsspridning, dialog. Vackra ord, Men med all respekt: Jag hade önskat mer konkretion i förslagen om hur vi ska nå den gemensamma målbild Biskop Martin lyfter fram.

Det är många som tittar på Svenska kyrkan nu. I flera avseenden har Svenska kyrkan varit ett föredöme i hbtqi-frågorna. Men som en ur ett internationellt, kyrkligt ledande kraft kan kyrkan inte stå stilla nu. Motionen kanske har sina skavanker. Men de är inte värre än att vi ska inte låta det rätta stå i det godas väg. I stället ska vi gå från ord till handling, och därför yrkar jag bifall till Motion 83.

Tack för ordet, Tack, ordförande. 

 

Foto: Wanja Lundby-Wedin
 

Kyrkomötet - om demokratifrågor och vigsel av samkönade par

Så är Kyrkomötets första session avslutad, i Universitetshuset i Uppsala. Ärendena är utskottsbehandlade. I november samlas vi igen, och då fattas beslut i ärendena efter debatt i plenum. 

Det är mitt första kyrkomöte. Jag valdes in i Organisationsutskottet. (Är någon förvånad?) Oerhört roligt oh spännande. Jag är imponerad av den professionalitet och kompetens som inramade utskottsarbetet, inte minst från tjänstemännen på sekretariatet.

Jag är glad att en bred utskottsmajoritet ville värna de nationella, direkta valen till Kyrkomötet. I förra höstens kyrkoval gick nära en miljon människor till vallokalen för att utnyttja sin rösträtt. Det är en kraftfull demokratisk manifestation. Dessa direkta, nationella val synliggör också de skiljelinjer som med nödvändighet återfinns i en så stor organisation som Svenska kyrkan. Synliggörandet av dessa skiljelinjer är demokratiskt värdefullt - det bidrar till att engagera och mobilisera kyrkans medlemmar, Människor får en möjlighet att på allvar reflektera över sin relation till den kyrka man valt att vara medlen av. Vad förväntar man sig av sitt medlemskap? Vad kan och vill man själv bidra med?

I ett annat utskott röstades däremot de motioner ned som på olika sätt ville göra det svårare för präster att vägra viga samkönade par. Men jag har förstått det som att utskottsmajoriteten var oerhört knapp, och åtminstone någon nominéringsgrupp som röstade nej var inte enig. Så har har jag gått hopp om att frågan om att präster inte ska kunna vägra viga par bara för att de är samkönade kommer att kunna flyttas ytterligare framåt när kyrkomötet återsamlas i november.

Kyrkomötet avtackade också ärkebiskop Antje Jackelén som kommer att ha lagt ned staven (ja, man säger så) när kyrkomötet återsamlas. Biskop Antje hälsades med stående ovationer och mycket kärlek - hon har genom sin beslutsamhet och sitt mod förmått sprida ljus och hopp i en mörk tid. 

Hopp är något som förenar oss, sa Biskop Antje  i Domkyrkan för ett par dagar sedan. Det är ord jag alltid vill bära med mig.

Kyrkovalet: S backar, men klar majoritet för progressiva och liberala grupper!

Kyrkovalet 2021 blev en framgång för partipolitiskt obundna nomineringsgrupper som till exempel Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) och Öppen kyrka (ÖKA). Samtidigt minskade de tre nomineringsgrupperna som har en fast partipolitisk tillhörighet - Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

POSK har på ett framgångsrikt sätt satt den politiska dagordningen för valrörelsen. Mycket av valdebatten - särskilt i medierna - har handlat om den fråga som POSK gick till val på, det vill säga att de politiska partierna inte borde finnas med i kyrkopolitiken. Däremot lyckades Socialdemokraterna inte få den politiska dagordningen att handla om sin viktigaste fråga - att utestänga radikalnationalistiska grupperingar som Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige (AFS) från inflytande i Svenska kyrkan. Den strategin var framgångsrik i kyrkovalet 2017. Men det är möjligt att Sverigedemokraterna nu normaliserats i en grad som innebar att frågan inte förmådde göra avtryck i årets valrörelse.

Det är naturligtvis djupt beklagligt att ett högerextremt parti som AFS får tre mandat i Kyrkomötet. Men sammantaget innebär valresultatet att högerradikala och borgerligt konservativa krafter i Svenska kyrkan försvagas. Sverigedemokraterna tappar hela fem mandat och får bara 7.8 procent av rösterna. Konservativa Frimodig kyrka får 3.5 procent och tappar två mandat. Borgerligt alternativ, som har sina rötter i Moderaterna, tappar också två mandat och får 8.0 procent av rösterna. Kristdemokrater i Svenska kyrkan får 2.8 procent och behåller sina sju mandat.

Samtidigt gör Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) ett jättebra val (kanske en Nooshi-effekt?) och med 7.3 procent fördubblar man sina mandat från nio till 18. Miljöpartister i Svenska kyrkan och ÖKA går fram med två mandat vardera.

Sammantaget har liberala och progressiva nomineringsgrupper som Socialdemokraterna, Centerpartiet, ÖKA, ViSK, Fria liberaler i Svenska kyrkan (FiSK) och Miljöpartister i Svenska kyrkan tillsammans 144 av kyrkomötets totalt 249 mandat. Det är en solid grund att stå på inför den kommande mandatperioden.

Hela det preliminära valresultatet presenteras här.

Jag vill gratulera POSK, ViSK, ÖKA och Miljöpartister i Svenska kyrkan till sina valframgångar. Själv kandiderade jag till Kyrkomötet för Socialdemokraterna. I skrivande stund ser det ut som om jag kan komma in (jag stod på plats sju på listan, och även om Socialdemokraterna minskade något i Göteborgs stift så behåller partiet enligt de preliminära bedömningarna sina sju mandat). Nu tillkommer några poströster och det kan finnas krysstarka kandidater längre ned på listan. Om jag kommer in lovar jag att göra mitt allra bästa för att genomföra den politik jag lovade i valrörelsen - att stärka kyrkan som en  progressiv kraft i samhällsdebatten, att kyrkan ska vara en röst för svaga och utsatta grupper som själva har svårt att göra sig hörda och att jag ska arbeta hårt för att alla nya präster måste lova att de är villiga att viga samkönade par. Tack för det stöd jag känt under hela valrörelsen!

Kyrkovalet - vem var det som vann?

Ja, vem vann egentligen kyrkovalet?

Den främsta vinnaren tycker jag är Svenska kyrkan och dess medlemmar. Vid varje kyrkoval brukar det klagas på att medlemmarnas engagemang är för svagt och att valdeltagandet därför blir så lågt. I år slog valdeltagandet i stället rekord med 18.2 procent, den högsta andelen röstande sedan 1950. En så stor ökning i engagemanget (vid  kyrkovalet 2013 var deltagandet 12.8 procent, 2009 var deltagandet 11.9 procent) är förstås väldigt glädjande och ett tecken på att Svenska kyrkan förmår väcka känslor och engagemang.

Nu finns det säkert en och annan dysterkvist som anser att valdeltagandet hölls uppe med hjälp av konstlade medel, att socialdemokrater, centerpartister och Sverigedemokrater mobiliserade sina respektive anhängare att gå och rösta, oavsett om dessa anhängare var intresserade av kyrkopolitik eller ej. Men en sådan tolkning tror jag leder helt fel. Utifrån mina insikter inom socialdemokratin var det i stället så att kyrkovalskampanjen väckte ett ärligt intresse och en genuin nyfikenhet hos många medlemmar i kyrkan som tidigare inte varit engagerade i kyrkopolitiska frågor. Många av Svenska kyrkans medlemmar är kanske inte så trägna kyrkobesökare, men kyrkan har ändå en plats i deras hjärtan. Nu har Svenska kyrkan ett ansvar för att ta vara på dessa medlemmars nyväckta engagemang och utnyttja dess potential till att vitalisera livet i och kring kyrkan. Låt oss sikta på ett valdeltagande över 20 procent i kyrkovalet 2021, och upp emot 25 procent i kyrkovalet 2025.

I övrigt kan vi notera att de tre nomineringsgrupper med partipolitisk bas som nämndes ovan samtliga stärkte sina positioner och nu utgör en majoritet i kyrkomötet. Socialdemokraterna och Centerpartiet är två folkrörelsepartier, och det är knappast någon slump att dessa två partier tillsammans har en så stark ställning i kyrkopolitiken. För mig som vill att kyrkan ska vara en öppen folkkyrka och att partierna ska finnas där människorna finns är detta en positiv relation.

Sverigedemokraterna ökade visserligen från 6.0 till 9.2 procent, men det var en mindre ökning än vad de själva hade hoppats och vad många hade befarat. Konservativa Frimodig kyrka tappade två mandat och fick endast 2.9 procent av rösterna. Borgerligt alternativ, som bildades strax efter att Moderaterna klippt sina band till kyrkopolitiken, minskade från 12.6 till 8.7 procent. Vänstern i svenska kyrkan (ViSK) okade med tre mandat och fick 3.6 procent. Miljöpartister i Svenska kyrkan blev en stor förlorare och halverades, från 4.7 till 2.3 procent. Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) gjorde ett bra val och ökade från 15.3 till 17.2 procent.

Sammantaget tycker jag att valresultatet bidrog till att befästa kyrkans öppenhet, omvärldsengagemang och solidaritet med dessa våra minsta. Jag ser med stor glädje och kärlek fram mot att följa och delta i Svenska kyrkans olika verksamheter de närmaste åren.