I kväll är det dags för Guldbaggegalan 2024 i Cirkus i Stokholm. Då ska de bästa svenska filminsatserna från året som gått utses och prisas.
Men årets Guldbaggegala inramas av en negativ nyhetsrapportering om svensk film och av en oro över svensk films framtid. Publiksiffrorna för svensk film beskrivs som alarmerande. Inom och utanför branschen finns en oro för filmens konstnärliga frihet. Inom kort presenteras direktiven till den filmutredning som ska ligga till grund för svensk filmpolitik. Sverigedemokraterna - som inte kan stava till "armlängds avstånd" - kommer med stor säkerhet att ha haft inflytande över formuleringen av dessa direktiv.
Till dessa bekymmer kommer Svenska filminstitutets nya regel som innebär att ingen skådespelardebutant kan nomineras till priserna för bästa manliga eller kvinnliga huvud- eller biroller. Beslutet motiveras med att man vill höja statusen för skådespelaryrket. Jo, jag tackar. Beslutet innebär i alla fall inte att man höjer statusen för svensk film. I stället drar beslutet ett löjets skimmer över Svenska filminstitutet och arrangörerna av Guldbaggegalan. Nu kan till exempel inte skådespelarna i Mika Gustafssons rosade film Paradiset brinner nomineras, trots att filmen har nominerats till årets bästa svenska film
Skulle en debuterande författare inte kunna vinna Augustpriset? Eller en debuterande sångartist inte kunna vinna en Grammis? Är debutanter inte "riktiga" skådespelare, författare eller artister?
Det är således inte skådespelarinsatsen som Guldbaggejuryn förväntas premiera, utan något annat. Frågan är vad. Som Vänstra stranden sa till mig tidigare i dag: Jag tror inte de vet vad det är de vill premiera.
Läs gärna America Vera-Zavalas utmärkta text på samma tema i Borås Tidning idag.
Det är Svenska filminstitutets vd som efter förslag från en referensgrupp fattar beslut om Guldbaggens regelverk. En ny vd är under tillsättning. Jag hoppas att det leder till att Svenska filminstitutet till nästa år tar omtag på frågan. Gör om, gör rätt!
I kväll håller jag i alla fall tummarna för Paradiset brinner (bästa film) och för Abbe Hassans och Kristoffer Cras Exodus (bästa manus). Den senare har jag skrivit om här.
Jag tror inte de vinner. Men jag hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar