Blåser det månne försiktiga rödgröna vindar i valrörelsen? I dagens opinionsmätning från DN/Ipsos har det rödgröna försprånget gentemot Alliansen vuxit till 6.2 procentenheter. Så stort har avståndet till de rödgrönas favör i Ipsos inte varit på över tre år. Vi ska inte dra några växlar på en enskild mätning - den kan ha kommit en ny som pekar i annan riktning redan innan jag hunnit publicera denna text. Men de allra flesta opinionsinstitut visar på ett rödgrönt övertag i opinionen just nu - och vi vet att styrkeförhållandena mellan blocken inte brukar skifta särskilt mycket under valrörelsens sista veckor.
I Ipsos mätning får Socialdemokraterna 26.3 procent. Det är inte så mycket att skriva hem till mor om, men likväl partiets bästa resultat sedan i april. Vänsterpartiet får 9.8 procent, vilket om jag förstått det rätt är partiets starkaste resultat i Ipsos sedan 2004. Miljöpartiet tycks ha stabiliserat sig en bit över fyraprocentspärren och får i dag 6.0 procent.
Ljuspunkten för Alliansen är att Kristdemokraterna fått en bra start i valrörelsen. Här får partiet 4.6 procent och trenden tycks vara uppåtgående. Moderaterna får däremot sitt sämsta resultat på ett år, endast 17.1 procent.
Överhuvudtaget framstår Moderaterna i dag som Alliansens "sjuke man". Partiets opinionsstöd på 17.1 procent är 6.2 procentenheter sämre än valresultatet 2014 (23.3 procent) och hela 13 procentenheter sämre (!) än partiets valresultat 2010 (30.1 procent). Partiet är splittrat i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna och Ulf Kristersson har stora svårigheter med det som är en partiledares viktigaste uppgift - att hålla ihop sitt parti. Hani Bali-affären har inneburit att partiet fått fokusera på intern krishantering i stället för att föra ut sin politik.
Det är 16 dagar kvar till valet. Det drar ihop sig nu.
Uppdaterat 24 augusti kl 19.05. Ungefär två minuter efter att jag publicerat denna text kom en ny mätning från Sifo. Den mätningen bekräftar i stort den bild jag skisserat ovan.
4 kommentarer:
Mycket tyder på att SD kommer att bli det näst största partiet, med mer än 20 % av rösterna.
Intressant att se om Alliansen lägger sig platt inför de rödgröna, eller om de vill regera med stöd av SD.
För första gången sen jag fick rösträtt (på 60-talet) fick inte S min röst i riksdagsvalet när jag förtidsröstade. Det blev en blankröst. Inte heller fick de min röst i kommunal- och landstingsvalet.
Mycket tyder på att S och M blir de stora förlorarna och SD de stora vinnarna om vi ser till procentfördelningen. Och ingen (inte ens Ulf) kan väl förneka att den främsta anledningen är migrationspolitiken. (Konversation från röstlokalen: Äldre man: "Var har du SD? Äldre kvinna: Vad ska du ha den till? Äldre man: Jag ska ha den!)
Mycket tyder också på att de rödgröna blir större än alliansen. Dock har jag svårt att tro att nuvarande regering kan fortsätta. Jag kan inte föreställa mig att alliansen är så självdestruktiva att de åter släpper fram regeringen under förutsättning att denna får stöd av V.
Två resultat av ett sådant valresultat tycker jag trots allt är positivt. V får inget inflytande utan placeras på läktaren. De partier som uttalat är för en restriktiv migrationspolitik är de tre stora: S, M och SD. (Med en migrationspolitik "på EUs miniminivå" tar vi dock emot tre ggr så många asylsökande per capita som EU-snittet.)
Om valresultatet blir det förväntade får vi en svag regering oavsett exakt sammansättning. För även om Löfvens önskedröm slår in (S+MP+C+L) antingen som regeringskonstellation eller i tätt samarbete är de politiska motsättningarna betydande mellan t ex S och C, där det senare inte minst i den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken står längst till höger av samtliga riksdagspartier).
En svag regering är det sista som Sverige behöver. Att konjunkturen kommer att vika under nästa mandatperiod är alla nationalekonomer som jag sett överens om. I valrörelsen odlas myten att vi (på toppen av högkonjunkturen) har en stark tillväxt. Det är förvånande att alliansen inte ens slagit hål på denna myt. För som John Hassler visat hade Sverige den lägsta tillväxten per capita av samtliga 28 EU-länder 2017. Att denna myt om "den urstarka" tillväxten" lever vidare är symptomatiskt för den sakliga kvaliteten i årets valrörelse. Vad sysslar de statligt finansierade faktakollarna med?
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10156720629129885&set=a.10150195173094885&type=3&theater
Klas Bengtsson
Är inte alls lika övertygad om att SD kommer att bli näst största parti, visserligen är M i kris men SD börjar förlora sin dragkraft också. Alla vet ju att migrationspolitik redan är förändrad och att någon återgång till innan 2015 är orealistiskt. Vi har sett Åkesson veva runt detta med Uppdrag Granskning reportage men det biter inte som förr när folk nyktert vet att det finns skitstövlar i alla kulturer och religioner. Lägg därtill Åkesson flopp i SD intervjun där han inte visste något om den egna ekonomiska politiken eller nu senast om kappvändningen om dubbelt medborgarskap.
Ju närmare valet vi kommer desto svårare får Åkesson. Han försöker mörka sin politik och ”glida med” men det är jag övertygad om att motståndarna inte kommer låta honom göra.
Jag tror att de rödgröna kommer att spurta i mål.
Miljöpartiet får fler röster nu när klimathotet är på agendan
Vänsterpartiet får fler röster när man vill höja skatten för de rika och införa skatt på förmögenhet och skatt på arv.
Socialdemokraterna kommer att närma sig samma nivå som förra valet. Man försöker att hjälpa och uppmuntra invandrare från auktoritära länder att gå och rösta. Vidare har Margot Wallström gått in i valdebatten. Margot är mycket populär i breda folklager. Sverige är känt i världen för att vara en humanitär stormakt och att föra en feministisk utrikespolitik. Allt detta tycker de rödgröna sympatisörerna är bra.
Mark Twain
Skicka en kommentar