I dag är det 30 dagar kvar till valet. Opinionsläget mellan de båda blocken är jämnt. I dagens mätning från Sifo får de rödgröna partierna 40.6 procent av väljarstödet, allianspartierna får 39.9 procent.
Valrörelsen går nu in i sitt intensiva slutskede. Men hur mycket kan egentligen hände i opinionen de sista veckorna före valet? Statsvetarprofessor Henrik Ekengren Oscarsson reder i en text på bloggen Politologerna förtjänstfullt ut saken.
Svenska väljare har över tid blivit alltmer rörliga och bestämmer sitt partival allt senare i valrörelsen. Men samtidigt är det så att andelen väljare som sista månaden före ett val förflyttar sig över blockgränsen är relativt liten. Det innebär att de största förflyttningarna inom väljarkåren de närmaste veckorna sannolikt sker inom, och inte mellan, respektive block.
Därför blir de kommande opinionsmätningarna viktiga. Det en hyggligt stor sannolikhet att dessa mätningar sammantaget redovisar styrkeförhållanden mellan de båda blocken som kommer att ligga ganska nära valresultatet.
Samtidigt är styrkeförhållandena mellan blocken möjligen något mindre intressant än vanligt. Sverigedemokraterna har vuxit fram som en slags "tredje block" i svensk politik. Kristdemokraterna löper risk att trilla ur riksdagen. Och är allianspartierna verkligen fortfarande att betrakta som ett "block"?
Sprickan mellan Centerpartiet/Liberalerna och Moderaterna tycks växa sig större. I en intervju i Dagens industri betonar moderaternas gruppledare Tobias Billström att han vill föra samtal med Sverigedemokraterna för att säkra att Alliansen ska kunna regera Sverige även om de rödgröna partierna blir större, samt att Alliansen kan behöva luta sig mot Sverigedemokraterna för att få stöd för sin politik. Centerpartiet rasar över Tobias Billströms uttalanden. Till Aftonbladet säger Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att Billströms besked avviker från det Moderaterna tidigare har gett, och att Centerpartiet inte kan tänka sig ett sådant arrangemang. (På sin Facebook-sida modifierar Tobias Billström senare sina uttalanden.)
Stämningsläget mellan allianspartierna verkar vara lite si så där just nu. Och den för regeringsfrågan så viktiga frågan kvarstår: Kommer Centerpartiet (och Liberalerna) om de rödgröna blir störst att släppa fram en moderat enpartiregering som är helt beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd? Den frågan kommer att förfölja Centerpartiet och Liberalerna ända fram till valdagen.
41 kommentarer:
En ännu större fråga är ju hur S ska hitta stöd för en budget med bara 1/4 av mandaten. Räknar man in också in MP och V (vilket inte är gratis) har man 4/10. Men det räcker ju inte. En ny DÖ är ju inte att räkna med. Så hur ska det gå till att bilda regering utan SD?
Anders: Finns bara två möjligheter om man inte vill ge SD inflytande. Antingen blocköverskridande samarbete kring regering och/eller budget, eller en ny DÖ (störst block får styra).
Det som blev uppenbart på valnatten 2014 bör bli verklighet efter valnatten 2018: Att Sverige kan styras genom ett regeringssamarbete mellan Alliansen och Socialdemokraterna. Utan extremistpartier.
" inte ge SD inflytande"
Tänk om SD blir största parti och får förtroendet av 25 % av väljarkåren?
Vilka kålsupare då de andra partierna kommer att framstå som, om de kommer att manipulera för att hålla SD utanför något inflytande.
För att inte tala om det direkta föraktet mot demokratin och alla de väljare som vill något annat än sjuklövern.
Så du tänker att 25% är mer än 75%? Demokrati innebär att majoriteten bestämmer, och tack och lov så finns det en rungande majoritet än så länge bland svenska väljare att man inte vill ge ett rasistiskt parti med nazistiska rötter inflytande. Att gå emot den rungande majoriteten vore i sanning ett förakt för demokratin.
Sverige har bara ett extremistparti och det är MP.
Med miljön som alibi, har de lyckats genomdriva en extrem invandringspolitik, som kommer att få konsekvenser för Sverige för oöverskådlg framtid.
Allt detta med några fåtal procent av rösterna.
Är det något parti som borde hållas utanför något inflytande, så är det MP.
Som jag sa: Utan extremistpartier.
Väldigt bra, tydligt och klargörande tal av Stefan Löfven idag i Norrtälje. Inte minst att han hänvisar till EXPOs vitbok om SD:s bakgrund och successiva transformationer.
Sök på Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverigedemokraternas_historia
UB:
"Det innebär att de största förflyttningarna inom väljarkåren de närmaste veckorna sannolikt sker inom, och inte mellan, respektive block."
Sw Jo, men det hopplösa är att veta mer bestämt hur stora SD faktiskt blir, och blir SD större än somliga kalkylerar med, är det intressanta vilka partier som är felmätta.
Detta påverkar i mycket hög grad utgången av valet, jämt då hur det går får MP och Kd.
UB
"Därför blir de kommande opinionsmätningarna viktiga."
sw Nja, partierna har redan utmejslat sina valkampanjer på tidigare mätningar, så nu i slutet på augusti, efter juli månads "semsestermätningar" är läget så klart ganska osäkert, i vart fall regeringsfrågan och därmed väljarnas egna taktiska val. Det är väl först nu det börjar gå upp på allvar hur landet ligger. Dvs att det inte går att bilda någon regering med en majoritet för budgeten utan DÖ eller att S + M gör upp, eller att S eller M på något vis erhåller stöd från SD.
UB
"Det en hyggligt stor sannolikhet att dessa mätningar sammantaget redovisar styrkeförhållanden mellan de båda blocken som kommer att ligga ganska nära valresultatet."
sw Jepp, inbördes styrkeförhållande mellan vänster och höger ja, det väger ganska jämt. Men regeringsbildningen avgörs av hur stora SD blir, dvs om SD + endera M eller S blir större än kommande regering.
UB
"Samtidigt är styrkeförhållandena mellan blocken möjligen något mindre intressant än vanligt. SD har vuxit fram som en slags "tredje block" i svensk politik."
sw Jepp, en liten reaktion på att mp tidigare varit vågmästare mellan blocken.
U.B
"Kd löper risk att trilla ur riksdagen."
sw Jomeenvisst, dock har risken minskat något, och hela regeringsfrågan på den borgerliga sidan avgörs i hög grad av om Kd klarar spärren och hur små eller stora C blir på Ms bekostnad. Arthursson var ju attans snabba att hugga på Billströms relativt nyktra utalande om rådande parlamentariska förutsättningar. Detta satta lite bilden av hur väl samordande alliansen är :-) dvs det är icke officiellt inbördeskrig. L och Kd höll en lite lägre profil, samtidigt som Lööf höll sig undan. S.W
UB
"Och är allianspartierna verkligen fortfarande att betrakta som ett "block"?"
sw Nä, men kanske "konstellation, dvs på samma vis som Vp fungerar gentemot regeringen.
Stödtrupp.
UB
"Sprickan mellan Centerpartiet/Liberalerna och Moderaterna tycks växa sig större."
sw I vart fall mellan C och M. Folkpartiklarna har ingen annan principiell syn på SD än C, men skillnaden är att Fp är mer moget, dvs realistiskt, och inser förutsättningarna,
att partiet inte kan regera med S, och är därför ngt mer lojala med M. När det gäller C så verkar de köra sitt eget race.
UB
"I en intervju i Dagens industri betonar moderaternas gruppledare Tobias Billström att han vill föra samtal med Sverigedemokraterna för att säkra att Alliansen ska kunna regera Sverige även om de rödgröna partierna blir större, samt att Alliansen kan behöva luta sig mot Sverigedemokraterna för att få stöd för sin politik."
sw Typiskt kontraproduktivt "käbbel" inom alliansen, men väldigt underhållande avseende hypernervös politisk kommunikation, om politikens former som inte längre går hem. S.W
Billström sa väl så här:
det är "helt naturligt"
att samtala med SD i utskott och parlamentariska utredningar
– eftersom man inte kan "ignorera valresultat".
sw ser man strikt till citaten i DI är det ingen stor grej, utan mer hur tidningar och sensationslystna valde att vinkla det hela. So minoritetsregering blir det både omöjligt, kontraproduktivt och löjligt att säga att man inte tänker föra dialog i utskotten. Hur hade annars Fp och C förslag om att ge utskottsordförandeposter till SD vara tänkt att fungera. Skulle de ignorera ordföranden?
UB
"Centerpartiet rasar över Tobias Billströms uttalanden."
sw Vem hade väntar sig något annat av Arthursson. Men nog är det en tom tunna. Den så kallade alliansen har tänkt ta makten av S med stöd av SD, under antagandet att SD går med på att vara strykpojk inför väljarna, sedan väl vid makten, har man så klart begripit att det inte blir en enda borgerlig reform utan stöd av Sd, med det säger man inte till väljarna. Det är väl inte svårt att genomskåda, dvs väljarna har gjort det, frågan är med vaför inte journalistgerna är mer på hugget?
UB
"Till Aftonbladet säger Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson att Billströms besked avviker från det Moderaterna tidigare har gett, och att Centerpartiet inte kan tänka sig ett sådant arrangemang."
sw Jo, det går säkert att finna upp någon liten ny nyansering, men inte ger MA något tydligt exempel på vad som skulle vara nytt. Det är så löjligt att det inte är sant, eftersom alla partier redan nu för dialog med SD i utskotten, i de frågor man överens om parlamenteriska utredningar, vilket kommer att bli legio framgent.
Extremt tydligt att C inriktat sig på affärsidén att nalla röster från moderaterna, företrädesvis väljare som fattar beslut med känslor och kanske är känsliga för "moraliska argument" De hugger som kobror på m när de försöker fiska tillbaka lite SD röster. Det gynnar så klart SD och gör valet om möjligt ännu mer oförutsägbart. S.W
UB
"(På sin Facebook-sida modifierar Tobias Billström senare sina uttalanden.)"
Billström:
"Oavsett valresultatet kommer frågan om ledningen av regeringsarbetet att kräva mycket av den som axlar ansvaret efter valet den 9 september."
sw här avses regeringschef och finansminister, inte direkt några frifräsande tyckonomer.
Bra statement som gäller för både S eller M.
TB
"Den parlamentariska processen kommer att vara viktig. Minoritetsregeringar måste visa ödmjukhet inför en riksdag där man saknar en egen majoritet."
sw ett understatement. Det är Riksdagen som regerar, och SD inflytande i utskotten kommer att vara helt avgörande i de flesta politiska frågor, så visst kan C låtsas, och det var Fp + C som ville ge SD ordförandeposter i utskotten :-) hehe.
TB
"I den artikel som publicerades igår i DI resonerar jag kring den här frågan. Och mina uttalanden i DI-artikeln är en beskrivning av hur det parlamentariska arbetet fungerar. Alla partier sitter med i riksdagens utskott och parlamentariska utredningar. Där delas ståndpunkter och argument bryts mot varandra. Det är således inget nytt."
sw Märkligt att detta ska behöva uttalas, det märkliga är mer varför detta blir en grej. Alla vet ju redan att det inte går att ignorera SD i utskotten kommande period. regeringen, vilken den än nu blir, kommer att vara helt handfallen utan att ha med SD i diskussionen.
TB
"Moderaternas besked ligger fast. Vi kommer inte samarbeta eller förhandla med SD."
sw avses inför valet och vid regeringsbildningen och inför statsbudgeten. M är tvingade att få med övriga allianspartners på en budget, som är gemensam, annars vinner ju S budget, så det är busenkelt. Lika enkelt är det att begripa att denna budget inte kommer att gillas av SD, varför SD kommer att försöka få till stånd en ren m-budget.
TB
"Vårt mål är att bilda en alliansregering som löser integrationen, kortar vårdköerna och återupprättar lag och ordning."
sw Alltför många borgerliga väljare vill inte ha en ny alliansregering, om än av olika orsaker. Notera att TB inte nämner migrationen. Det är en nyckelfråga. SD kommer kunna skörda gott här i det borgerliga lägret. S.W
U.B
"Stämningsläget mellan allianspartierna verkar vara lite si så där just nu."
sw M kan hålla sig för skratt. Det ljusnar lite för Folkpartiklarna, som nu premieras av sin mer konsekventa linje. Kd är inte uträknade och C blir den stora intressanta osäkerhetsfaktorn, och det blir en upprepning av Mps genomklappning 2014 eller inte.
UB.
"Och den för regeringsfrågan så viktiga frågan kvarstår: Kommer Centerpartiet (och Liberalerna) om de rödgröna blir störst att släppa fram en moderat enpartiregering som är helt beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd?"
sw De kommer att försöka locka över Mp till det borgerliga lägret. Lööf och Lövin har god kemi. Lyckas de inte att få över Mp och isolera Sd, så kommer så klart C+Fp+Mp bilda ett alternativ som motvikt till en ren M-ministär. Allt avgörs av valresultatet, kommer Kd in, så blir det hela andra betingelser vid förhandlingen inom det borgerliga blocket.
och självfallet kan inte M regera till varje pris, det kan finnas taktiska orsaker till att inte söka regeringsmakten till varje pris med stöd av C+Fp + Mp.
UB
"Den frågan kommer att förfölja Centerpartiet och Liberalerna ända fram till valdagen".
sw Det är fullt logiskt att C och Fp kan komma att stödja en moderat budget framför en S-budget. Avgörande blir hur SD ställer sig. Det är självfallet, eftersom det inte är M som valt taktiken att inte ha en gemensam alliansbudget, utan de övriga. Därmed är frågan om det blir en "omförhandlad" alliansbudget direkt efter valet. Detta att sälja fyra olika skinn innan björnen är skjuten kan bli svårsmält. Om SD blir större än M blir det ännu mer spännande.....vilket ju TB antyder att M begripit. Frågan är om övriga begripit sig på implikationen vid budgetomröstningen :-) om vad som händer om/när talmannen annars ställer SDs budget mot moderaternas?, dvs om det inte blir en alliansbudget, vilken är till sannolikhet angränsande visshet att SD kommer att rata högaktningsfullt. S.W
Juli är en svårmätbar månad. Alla famlar lite i mörker, i vart fall avseende offentliga publiceringar.
Det är sannolikt att partiledningarna sitter och värper på lite bättre kort avseende enskilda undersökningar inför just augusti, men någon samlad bild torde ej finnas tillgänglig. Så det är bara att vänta. Just nu är Sifo först i augusti, där det ska bli spännande att se hur det artar sig för de övriga.
Institut:....Publicerad.....Mätperiod........... Antal undersökta
SCB..........6 juni........27 april - 29 maj ... 4.632 av 8.951 (svarsfrekvens 52,9 %) *
JUNI_________________________________________________________________________
Ipsos....... 19 juni ...... 7 juni - 18 juni ... 1.805 varav 803/tfn svarsfrekvens 11 %
Demoskop .... 4 juli .......25 juni - 3 juli ... 1.615 varav 1000 / tfn och 615 enkät
JUNI / JULI —————————————————————————
Skop ....... 24 juli ...... 20 juni - 21 juli .. 1.182, 1/3 via webb, svarsfrekv ca 20%
Novus .......23 juli ...... 25 juni - 22 juli .. 4.808 av 10521 (svarsfrekvens 45,7 %)
JULI mitt —————————————————————————
YouGov ..... 17 juli ...... 13 juli - 15 juli .. 1.526 via e-post, bortfall oklart.
JULI slutet —————————————————————————
Inizio ...... 6 aug ...... 25 juli - 1 aug .... 2.295 med webenkät, svarsfrekvens 62 %
Sentio ....... 7 aug ...... 27 juli – 1 aug .... 1003 i webb-panel
AUG —————————————————————————
Sifo ........ 10 aug ........6 aug - 9 aug ..... 2.294 av ?
Sammantaget ger detta att utgångsläget för slutsatser om hur valet kan komma att gå inte går att prognostisera närmare förrän i slutet av augusti, eftersom det helt enkelt saknas mätningar samtidigt som mätningar i juli är extra svårskattade. Sedan skogsbränderna på detta som enbart tre mätningar hunnit fånga jämte att regeringsbildningen är stadigt stabilt superoklar. Därtill startar partiledarintervjuer jämte Svarte Petter-leken med SD samt att det kommer att dyka upp en eller annan svart svan, som ingen vet vem det gynnar. Stor utmaningar och frånvaro av regeringsfähiga alternativ kommer inte att missgynna SD. Vad som utspelar sig i finalen, under augusti jämte regeringsfrågan och KDs varande kommer helt klart att påverka utgången. S.W
* I SCB avböjde 21,6 % medverkan. 23,2 % gick ej att få tag på och 3 ,4% anmälde förhinder. Det är relativt höga bortfallssiffror, särskilt andelen respondenter som inte går att få tag i. Detta ger trots allt ett litet utrymme för felmarginaler tom hos SCB. Svårast torde gruppen 18 - 22 år vara att mäta. Får man tag på dessa ligger det i farans riktning att svaren ändå inte är representativa.
Alltså, det buskuliga är ju att om Rörgröna är större än alliansen (vilker inte är osannolikt) och moderaterna är större än SD, så kommer alliansbudgeten falla om inte SD röstar för, då återstår en ren moderatbudget, och där kan ju Fp och C välja att rösta för eller lägga ner..... och givet att de lägger ner, så kan en moderatbudget som stöds av SD sannolikt bli större än en rödgrön?
Men ännu skojfriskare blir det vid regeringsbildning och budgetomröstning om SD blir större än M. Det är väl därför som M inte är så tacksamma för C, som gör vad de kan för att förhindra M att nalla SD-röster. Om SD är större än M, så kan alltid M + K lägga fram en budget som är större än SDs, men kommer inte Kd in, så kommer en SD budget slå ut moderaternas :-) och då ställs inte utan osannolikhet SDs mot S, och då vinner så klart S, eftersom det inte finns på kartan att denna stöds av någon annan. Men nesligt blir det för borgarna :-) Centerpartiet omöjliggör ganska effektivt för M att växa och därmed polariseras politiken till förmån för inflytande av Mp, Vp på ena sidan och SD på den andra. Fångarnas dilemma rules. Partierna på högerkanten gräver sin egen grav, även om S inte själva har skäl att direkt vara nöjda, är det väl ändå ett ljus i mörkret.
För oss som är fostrade i att värderingar inte kan vara sanna eller falska, utan blott är en massa tyckande och strid om påvens skägg, så handlar allt om funktion. Endera kan regeringen regera, eller så kan den inte regera. En regering som kan regera ska ha stöd av 175 knapptryckare för sin budget, annars blir det inga barn gjorda.
Den enda möjligheten, som det ser ut för detta, och som skulle hålla finansmarknaderna i schack är:
S regerar med aktivt stöd av SD
M + Kd regerar med aktivt stöd av SD
M + S regerar tillsammans.
Allt annat innebär kattrakande och DÖ 3.0 dvs att man talar i termer av vems konstellation som är störst, dvs hur många knapptryckare samlar budgeten.
Visst går det att hävda att största "konstellation" ska regera, eftersom detta är samma sak som störst stöd för budgeten, men om detta blir runt 130 - 140 mandat, så har man en majoritet emot sig i Riksdagen för allt som sedan budgeten ska styra över. Det riskerar att bli pannkaka mot bakgrund av vilka utmaningar som finns framför. Det börjar bli dags att vakna lite. klarar de inte av att bygga någon stabil regering, så kommer man inte kunna ta tag i svåra frågor, och då är utgången av valet 2022 redan klart. SW
Det är några strategiska frågor, där regeringsbildningen nog intar en centralposition.
Att Mp är helt ”säkra” är nog inte säkert, dvs bara antaganet att Mp är "hemma" riskerar att öka risken för motsatsen. Dessutom är det nog så att klimatförändringar står på alla partiers program, där M, Fp och S torde ha enklare att debattera detta med kärnkraft.
M verkar motkorrelera tydligast till endera SD eller C, samtidigt som M verkar ha fått bukt med tappet till C. Så Moderaternas problem är hur de ska klara av att förklara för potntiella SD-väljare att komma tillbaka till das Vaterland, samtidigt som M har fru Lööf som stadigvarande inneboende. Det är ingen enkel match alls.
S verkar tappa mest till Vp, vilket så klart går att ta med större jämnmod.
Mp och Kd dansar vidare i osäkerhet och det kan sluta hur som helst, bränderna kommer rätt illa, och går dels att koppla till förändrat klimat, men lika mycket till nedläggningen av försvaret och civilförsvaret, där det var borgarna som la ner bland annat räddningsverket och beredskapsmyndigheten för att spara pengar. Återstår att se hur mycket resurser som partierna kommer att ägna åt civilförsvaret. Kraftigt ökade resurser till Kustbevakningen med ordentliga helikoptrar, brandflygplan och bemanning kunde kanske vara frågor som återupprättar räddningsverkets och beredskapsmyndighetens praktiserande verksamhet och slår två flugor i en smäll. Miljö och försvar.
Kd verkar mer kunna räddas av att Afgahn-lagen floppade, ingen verkar vilja tala om den saken mer….Dvs det är lite tyst med borgerliga moralkakor.
Bakgrund
SD gick som en raket efter DÖ fram till 2016, varpå m lyckades få bukt med utvecklingen, för att sedan från mitten av 2016 tappa tillbaka ngt till SD, men framför allt till C som lite oförtjänt/oförhappandes fick mersmak efter Mps genomklappning och efter att AKB tvangs ta bladet från munnen och säga något som numera inte får etablissemanget att flyga i taket lika mycket.
Med UK vid rodret började återtåget, vilket innebar att C och SD tappade mark samtidigt som S stod på topp mot slutet av 2017. Men så var det det här med Mps potentiella svanesång. S börjar tappa q4 2017 som sedan accellererar parallellt med att M börjar tappa mark på nytt q1. De två stora faller nu jämsides, samtidigt som SD åter skjuter fart. Visst spelar Afgahn-lagen in som symptom, men mer centralt är nog osäkerheten kring regeringsbildningen. Kommer någon regeringsbildare verkligen kunna få ordning på ordningen?
C synes hållas på mattan av Ms vakthållning, men i stället ser det alltså ut som att Vp gynnats samtidigt som SD åter har ett guldläge, vilket återigen påverkar regeringsfrågan, vilket ger mer osäkerhet för väljarna, osv.
S.W
Sedan denna nymorning kring bilbränder, hallå i lingonskogen, detta började eskalera under den borgerliga regeringen, och var något så osannolikt att det förmodligen inte hade hänt. Nu har vi tyvärr vant oss. Varför det bränns bilar är i grunden enkelt, det är försäkringsbedrägerier. Områdena där det bränns bilar är ganska kontrollerade platser, alltså inte av Svensk polis, men av de som sas kontrollerar, och har ofoget att kasta sten på brandkåren för att visa vem som bestämmer. Det var inte allt för länge sedan man försökte bomba en polisbuss med handgranater, så det är inga snälla pojkar i farten. Att det sedan kanske kommer att kunna bli lite mer bilbränder än vanligt just inför valet, flyttar så klart fokus, men ändrar i grunden inte problemen, detta att Sverige inte förmår skapa tillräckligt goda förutsättningar für alle, vi har redan duktigt parallella samhällen, och frågan är hur mycket utvecklingen ska fortsätta.
Den debatten är det inte nödvändigtvis ett nyliberalt perspektiv som vinner.
S är i grunden funktionalister, samhället ska fungera för alla jämlikt, och då kan man inte driva krav på sänkta löner som morot för sysslolösa män som livnär som på kriminalitet. Det måste finnas mer morötter, mer ordning för normalen, och betydligt högre risk, dvs represalier för buset, och då duger det inte med borgerligt babbel om ökade straffsatser. Det enda som biter är lagföring och straff, follow the money. S.W
Så ska man nu ägna sig åt profetissor eller prognoser inför valet gällande specifikt SD - eftersom hela valet, utöver då den lite tafatta sakpolitiken, förefaller handla om just SD, (men inte om varför Jeppe super, causa) - bilbränder är inte mycket att förfasas över, ett fenomen som sköt fart under 2000-talet och som accelererade ordentligt under alliansen. Det handlar företrädesvis om en näring, via försäkringsbedrägerier. Det är de skötsamma som får stå för notan, sedvanligt.
Det är organiserat, och har sedan länge inte funnits resurser att ta itu med, då ökar så klart benägenheten att fortsätta.
Finns inte så mycket undersökningar att gå på för att begripa sig på augusti (ännu),
egentligen bara en (1) Sifo-mätning och två mätningar i slutet av juli av Sentio och Yougov som är panelbaserade, Inizios senaste är utförd i slutet av juli och fångar visserligen in skogsbränderna, men inte mycket mer. Det är ganska mycket viktat med mätningar av opinionen i slutet av juni i samband med Almedalen. sedan semestertid.
_________maj______juni_____Juli_____Aug
SCB......18,5..... - ...... - ...... -
————————————————————— juni-tyngdpunktade mätningar
Ipsos .... 20 .... 20 ...... - ..... - ... (DN har inte publicerat ngn julimätning? :-)
Skop ..... - ..... 19,0 ... 20,7 ... - ... (senaste mätningen 21 juni till 21 juli)
Demoskop.. 19,4... 21,0 ... 21,0 ... - ... (senaste 25 juni till 3e juli)
Novus..... 19,2 .. 22,4 ... 21,6 ... - ... (senaste 25 juni – 22 juli)
Inizio ... 16,9 ... 20,5 ... - ..... 19,0 .(25 juli - 1/8, webb-enkät)
(Inizios mätning avser således slutet av juli, och det verkar dröja med Expressens mätning i aug, som de sannolikt tjyvhåller lite till på)
BTW Novus har överlägset störst urval och har en OSU, dvs ingen ankdamm, så ska man sikta in sig på en undersökning med större förutsättningar för träffsäkerhet, så är det Novus. För SD ser utvecklingen i Sverige under första halvåret ut så här enl Novus:
___Jan______feb______mars_____apr______maj_____jun1_____ jun2_____juli
SD 16,5 ... 17,1 ... 17,8 ... 18,2 ... 19,2 ... 21,9 ... 22,4 ... 21,6
Det ser alltså ut lite som att SD når runt 22 % med potential att nå 23 %
Det är detta regeringsbildarna måste försöka förbereda sig på. Ger
M = 72
L = 18
C = 33
SUM 123 - ett skräckscenario, kommer Kd in med 16 mandat, minskar övriga alliansen med ca 5 mandat varför de skulle nå upp till 134 tillsammans. Allt enligt Novus. Det ser alltså ut som att Arthurssons taktik att förhindra M att bli större på SDs bekostnad har fallit väl ut. Problemet är väl bara att Centerpartiet hamnat i dålig dager, inga välarne från vänster faller för nyliberalismen, och inte så många längre tror att allt går att lösa med lägre löner, fråga polisen. Får två år sedan menade Lööf att bilbrännarna skulle få prya hos polisen, det kanske finns en massa konstaplar som behöver okvalificerade fler arbetsuppgifter. S.W
Detta med opinionsanalys beror lite på med vems objektiv man kikar. Juli är som sagt alltid skakig att mäta, pga semestertider ger bias i svarsfrekvensen (urvalet blir inte lika representativt, och detta val har vi en helt ny kull födda 1996 - 2000 som aldrig röstat, och har en helt annan världsbild formad av:
verkligheten
internet,
sina föräldrar och vänner
och inte direkt från DNs ledarsida, rapport eller aktuell, lycka till med dessa sympatier, hopplösa att fånga.
det blir egentligen ännu skakigare ett valår, julimätningar, pga alla dissonans utspel, så man får ta allt med en nypa salt. Enskilda opinionsmätningar i allmänhet och juli-mätningar under valår i synnerhet. Det som är intressant är förändringar.
Det ser för övrigt lite märkligt ut (just nu) i sammanvägningen av MäMä den 7/8, där SD landar på 18,3 i snitt, samtidigt som partiet inte är fullt uppdaterat avseende övriga mätningar, oaktat då Sifo? Vilket ger att sammanvägt index just nu med säkerhet inte återspeglar det aktuella opinionsläget. Finns alltså lite risk för lyckokalkyl, just nu, precis som inför förra valet, där hövdingen sas kalkylerade lite fel, och trodde att det skulle gå att få stöd för en borgerlig budget med Mps röster, men tji, det fattades 6 knapptryckare, och då var det bara att gå.
Men om man nu ska tro Sifo, (som högst sannolikt mäter just SD lite överoptimistiskt, dvs underskattat), så är förändringarna inom respektive mätningsinstitut ungefär de samma inbördes inom respektive grupper, fram tom juni, men sedan är det alltså högst oklart med sikten. Yougov och Sentio ratas, me viss rätt, pga mätmetoderna, även om nästan alla övriga institut, kompletterar med web-enkäter.
Vad som händer när augusti är utmätt, dvs alla institut har mätt, vet alltså ingen ännu.
Det är därför bollen är särskilt rund. Maj lägger grunder för de stora dragen, och inför Almedalen, sedan tar alla semester, sedan kommer juli, där alla agenda-sättare har siesta, och opinionen knappt går att mäta, och sedan kommer slutet av augusti, när alla är back on track, och har något mer substantiellt att gå på, avseende sannolikt utfall och vad som möjligen är påverkbart i slutdebatterna. Så det blir bråda dagar precis i början av september, när det börjar bli allvar, dvs partierna vet lite mer säkert, hur det kommer att gå, och står mot väggen, samtidigt som det inte går att värja sig i slutdebatterna om regeringsbildningen. S.W
För en bättre förståelse av den "gängkriminalitet" som pågår rekommenderar jag Roberto Savianos arbeten om maffian/camorran i Italien. Han vet vad det handlar om. Många som uttalar sig i Sverige vet inget om detta.
I SVT:s debatt i går måndag fanns dock en tjej från V som visste. Kokainhandel. Krig om försäljningsområden, med attentat mot dem som vänder sig till polis. Konsumtion i rika kommuner -- dvs den egentliga källan för de stålar som driver det hela och som bråken handlar om.
Alltihop finns beskrivet av Saviano i "La paranza delle bambini", på svenska "Blodsleken".
SIFO var det.
Sifo är det institut som generellt mäter SD lägst av instituten, och är så klart därför intressant. Inte för att Sifos glugg bedöms vara mer eller mindre riktig än någon annans, intressant däremot att studera hur just detta objektiv, givet korrelationen:
Sympati = vad som varit + vad som ÄR vad som komma skall.
Sifos modell (housefactor) gynnar i högre grad etablissemanget. På samma vis är det intressant att studera Sentio och Yougov som mäter SD högst.
De två stora elefanterna hackar trots allt betänkligt även enligt Sfo, samtidigt som SD backar, vilket är lite nytt. Ett nytt mönster eller en tillfällighet pga mätfel?
Normalt ger grundanalysen att det pågår ett triangelspel mellan S - M och SD, men alltså inte i denna mätning, och detta är en liten poäng att klura på, givet att det stämmer överens med kommande mätningar.
Utveckling av de bägge "konstellationerna" under valåret 2018
Fenomenet som framstår tydligt är att blocken eller budgetkonstellationerna
ligger stabilt kring 40 %, vad de än förefaller företa sig, samtidigt som
SD knallar omring från ca 15 och upp till 18,5 i juni. Frågan är lite som hackspetten i Kalle på julafton, exakt hur mycket Jimmy kan störa den naturliga ordningen, innan det blir dårpippi av hela slanten? S.W
Sifo var visst ämnet. Det enda institut som redovisat något inför augusti.
Det väger alltså jämt mellan konstellationerna, och SD är nere på ny bottennivå,
som avviker från den bakomliggande trenden. Nyckelfrågan är nu om detta är mätfel
eller ett trendbrott efter sommarens elände med bränderna. Att missnöjda moderater
eller andra missnöjesröstare skulle överge möjligheten att rösta på SD med skogsbränder som skäl, och samtidigt andra väljare strömma till Mp, verkar inte fullt logiskt, det är att underskatta väljarna. Nyckfullheten ligger nog mer hos opinionsbildarna.
_________MCLK________SVMp________SD
aug .... 39,9 % .... 40,6 % .... 16,8 (SD minskar lika mycket som blocken ökar)
juni ... 38,7 % .... 39,9 % .... 18,5
-------------------------------------
maj .... 40,0 % .... 38,5 % .... 18,7 (antagligen korrigerar Sifo i maj efter SCB*)
-------------------------------------
april .. 40,5 % .... 40,6 % .... 14,8 (ökningen från april till juni som är intressant)
mars ... 40,5 % .... 40,5 % .... 15,9
febr ... 42,1 % .... 39,1 % .... 16,2
jan .... 41,2 % .... 39,6 % .... 16,2
Den så kallade Alliansen faller från dryga 42 % i februari ner till stabilt 40 % efter sommaren, ingen katastrof, men inget att hurra för. Tendensen är negativ, trots att de påstår att Löfve´n är århundrades sämsta regering, om så vore fallet skulle det väl gå lite bättre för artisten som förr benämndes Alliansen? Budgetuppgörelsen med Mp 2010 - 2014 spökar så klart, och blir inte bättre av att C och Mp förefaller vara väldigt lika ideologiskt. Fler än en analytiker har noterat att realisterna i MP i Tyskland kopplat grepp och går tämligen bra, dvs trenden ger att Mp är på väg att försöka bli lite mer höger, vilket antagligen kan utmana centern 2018 - 2022.
Hur borgarna än vrider och vänder sig som masken på kroken, så är de beroende av SD, dels att SD bidrar med att rösta bort Löfven, passivt lägger ner när UK utropar sig som regeringsbildare och sedan lägger ner sin röst i budgeten, alternativt inte röstar på en S-budget. Det är liksom lite otroligt att SD skulle göra detta utan knot, samtidigt som delar av alliansen har en rakt motsatt politik, och verkar tro att Jimmy och Co kommer att vara till freds med allt hunsande. Nä, det går inte ihop för väljarna, och det verkar som att detta återspeglas i opinionen. Varken politiken går ihop, eller hur de ska klara av att först sno makten, sedan behålla den?
Regerings"konstellationen" som inkluderar budgetsamarbete med V ligger enligt Sifo stabilt över 40 % med en skymt av marginell ökning på 1 % sedan årsskiftet.
Hela ekvationen ändras så klart helt om Mp inte kommer in, eller om Mp byter sida, vilket ganska uppenbart var Cs och Fps plaj B eller snarare enda hopp för att komma åt taburetterna, om/när nu inte alliansen ser ut att gå så bra som det var tänkt, eftersom Fp men särskilt C helt enkelt inte velat ha någon allians. Så går det som det gick. S.W
Relativt således runt 2 % som differens. Dvs rödgrön budget vs alliansbudget har ändrats
med runt 150 000 röster sedan årsskiftet. Problemet är nu inte detta, utan då frågan om hur stora SD egentligen är. Är det som Sifo mäter är det väl hanterbart, men om det nu inte är så, utan att SD defacto landar på sina modiga 22 % eller kanske tom 80 mandat, så har det börjat gå upp för borgerligheten att de faktiskt inte kan regera nästa period, även om de nu, mot all förmodan, blir större än rödgröna.
Så det börjar krypa in på skinnet, detta med regeringsfrågan, att "alliansen" nog inte kan gå till val som de tänkt, på att isolera SD. Mittentricket är dödfött, och då återstår en ren M eller S regering som inte får någon enkel balansgång.
Märkligt nog är det ingen som diskuterat detta scenario, förrän möjligen nu då SR.
Detta med block innebar att borgarna var ett block, och S det andra med passivt stöd av VPK. Med Mp ändrades det hela lite, och sedan med Alliansen blev det tydligt att det var en samlad budget/politik som väljarna tog ställning för innan valet. Moderaterna anpassade sig till oigenkännlighet, dvs lät de andra komma väl till tals, och kammade hem poäng på detta. Med den lilla baksmällan att SD fick drag under gallosherna.
Numera är det sjövilt för väljarna. Det är en budget för varje parti, men alla bara talar om två olika block. Mitt i allt kommer då detta med nationell - internationell in, kryddat ned EU, globalism och vilken gräns det finns i samhället för integration. Det är klart att väljarna inte har det enkelt, eftersom det bara finns två möjliga regeringsalternativ och två möjliga budgetar, som inte är redovisade, att välja mellan.
Vems budget, och hur den kommer att se ut, inkl fyra år framåt, är vad som räknas. Kan M eller S ge väljarna klarhet där, så kanske det finns hopp för någon slags återgång till saklig politik, baserad på verkliga förutsättningar, med höjd för en konjunkturnedgång och sannolik mer pannkaka på fastighetsmarknaden, (avseende företrädesvis premiumobjekten med bra läge i större städer)
Det är splittringen i inom alliansen avseende migration och öppna hjärtan (underförstått vad man får igen på skatten, och vilken nivå skatten sja vara) jämte oklarheten i regeringsfrågan, som gör väljarna osäkra. Det lyfter inte för alliansen och de kan inte komma åt regeringsmakten utan SD trots att det inte går direkt bra för regeringen. S.W
Lööf på twitter den 12 augusti:
"Låter lovande att han (Löfven) också säger nej till att förhandla med SD."
sw Jepp, samma löfte och retorik som U.K, självfallet kommer de hålla löftet att förhandla om regeringsmakten med sina tilltänkta "konstellationspartners" avseende statsbudgeten. Detta gäller före valet och fram till budgetomröstningen, där ingen vet hur SD kommer att rösta, förutom att vi vet att SD inte kommer rösta för en alliansbudget som har C med i vagnen, eller för en budget som S lägger fram, som har Mp med i vagnen. Gissa om det nu är upplagt för grön borgerlig politik.... :-) som av en händelse. Fast om snabbtågen är det tyst, en liten lyxsatsning för Brysselresenärerna från Stockholm till Köpenhamn/Bryssel. Miljövänligt att bränna 300 miljarder på en leksak för eliten, när det finns lite andra hål att laga....
AL
"Släpper (S) då fram en alliansregering om Alliansen är större än (S)?"
In her wet dreams, för det första är det väldigt osäkert att Alliansen blir större än firma S + Vp + Mp, om nu Mp klarar spärren. Men om, om nu detta önsketänkande skulle bli sant, så vet väljarna redan nu att S kommer att rösta på sin egen budget. Släppa fram moderaterna i armkrok med nyliberala centerpartister, efter erfarenheterna 2010 - 2014, vad får Lööf att tro detta. Det är på gränsen till skämmigt. Det sannolika är att alliansen blir mindre, med eller utan Kd, och att de kommer att försöka locka över Mp, vilket är en kvalitetsgaranti för att Sd kommer att rösta på S budget, allt annat skulle skicka Jimmy iväg i fjädrar och kära, och sänka SD till havets botten, fast det kanske skulle ge andra utmanare hopp? Nä, det är helt osannolikt att det blir en allinasregering, och nu börjar de tuta och köra i den gröna filen, eftersom Mp är deras enda kvarvarande nödsnöre.
A.L
"För blocköverskridande samarbete gäller väl inte enbart om (S) har statsministerposten? "
sw Nja, det är som sagt var bara en som kan bli statsminister, och det krävs majoritet i kammaren för att avsätta den nuvarande.... Sedan krävs det helst 175 knapptryckare för en budget, och om detta inte är möjligt, så kommer den budget som får flest röster bifall och bildar underlag för regerandet. Dels måste Mp klara spärren, dels måste de få över Mp på sin sida, men hur i hela friden kan Lööf få för sig att S ska agera stödtrupp åt en borgerlig ministär. Det måste vara något slags tankefel. S.W
A.L
"Två frågor jag hoppas Löfven någon gång får svara på."
Löfven borde svara:
Bästa Annie
Jag respekterar innerligt att du inte vill regera i koalition med moderaterna om det krävs SDs aktiva stöd för er budget. Vi socialdemokrater förhandlar inte med SD avseende varken budget eller regeringsbildning. Vi lägger istället fram en budget som vi tror har bäst förutsättningar att dels tillmötesgå våra väljares intressen, dels har störst möjlighet att passera riksdagen, eftersom om budgeten inte passerar, så kan våra väljares intressen näppeligen tillgodoses.
Här kommer det svar S ger sina väljare, det torde duga gott även åt Cs ledning, även fast det gäller att passa sig noga för att inte förefalla veta bättre än någon annan.
I. "Släpper (S) då fram en alliansregering om Alliansen är större än (S)?"
Detta ett hypotetiskt antagande, som det ser ut nu ser alliansen, med eller utan KD ut att bli mindre än S "konstellations"-alternativ. Men om vi nu ska ägna oss åt att spekulera om olika utfall, så har alla redan fått mitt svar, jag tänker inte frivilligt avgå, utan avser att pröva Riksdagens förtroende genom den så kallade förtrodeomröstningen efter valet. Om Alliansen och SD då går ihop och aktivt röstar bort sittande regeringschefen, så är enkelt att avgå. Det följer sas av RF.
II. "För blocköverskridande samarbete gäller väl inte enbart om (S) har statsministerposten? "
Svar: frågan är vilka som räknas in som gränsöverskridande. Socialdemokraternas affärsmodell bygger på att ta fullt ansvar, dvs ta hand om regeringsbildningen, och annars gå i opposition. S är inget satellit parti som går till val på att vara stöttepelare för någon annan regent, i synnerhet inte en borgerlig regent. Detta begriper våra egna väljare, och det räcker långt. S.L :-)
Löfven kunde gott fortsätta:
Om vi nu antar, för att besvara fru Lööfs förhoppningar om samarbete, så utgår jag från att hon avser budgetsamarbete. Det är ställt utom (allt) rimligt tvivel att S kommer att gå till val på vår egen budget, (jag har den förresten med i innerfickan och kan lämna över den vid någon debatt). Det är den budgeten som S kommer att försöka finna stöd för i Riksdagen, och det är inga hemligheter, det är inte en borgerlig budget.
Vad som exakt händer i kammaren under budgetomröstningen beror lite på vilken talman vi har valt, samt vilka olika budgetalternativ som ställs upp. Helt klart, fru Lööf, är att de borgerliga partierna går till val på olika budgetar, så det kommer att bli lite stirrigt efter valet, eftersom ingen vet vem som vunnit. Det enda vi sannolikt vet är att S budget är störst, och att det kanske finns förutsättningar för er inom borgerligheten att kompromissa ihop en budget, som alltså m.a.s kommer att vara mindre än ett potentiellt rödgrönt alternativ. men detta vet vi inte så klart. Inget vet ännu om Mp klarar spärren och ingen vet mot bakgrund av de smällande dörrarnas politik efter valet 2002 hur Mp kommer att ställa sig.
Det enda vi socialdemokrater med säkerhet finner anledning att utgå från, är att SD är ett parti som röstade för en alliansbudget efter förra valet, och att det är tämligen ointressant att spekulera huruvida de kommer att rösta lika dant denna gång, eftersom både regeringen och oppositionen går till val på att inte förhandla med SD (om budgeten eller vem som ska bli statsminister).
Därför vet varken vi socialdemokrater eller Gud fader själv, vilken budget som kommer att vinna bifall. Eftersom vi är överens om att inte förhandla med SD så kan vi ju inte ta reda på vad de kommer rösta på, och sedan är det bara att hoppa utan fallskärm och lita på att väljarna förstår vår situation. Utgångspunkten för utfallet efter valet, givet de besked som föreligger nu är att inte ens SD vet hur de kommer att rösta.
Nu blev det väl mycket satir, men frågan är om inte detta är det enda som biter, på en annars absurd situation?
S.W
MLCK: 39,2 . 36,5 .. (+2,7)
SVMp: 39,0 . 39,2 .. (-0,2)
Depl: 21,7 . 24,2 ... (-2,5) alltså förtappade, SD + Fi + Övriga
Demoskop har i grunden mätt opinionen så att Borgerlighetens icke statistisk säkerställda ökning på 2,7 % i grunden förklaras med att gruppen förtappade
minskar med motsvarande, efter skogsbränderna, samtidigt som den enda säkra
uppgången är MPs, inom ramen för ett konstant rödgrönt block, som ju egentligen
inte finns, eftersom de går till val på skilda budgetar, och vi med stor säkerhet vet
att Mp inte gör om misstaget att försöka vara med att regera. Nä, även om Sifo och Demoskop spunnit fram ett litet hopp efter sommaren, genom att att borgarna hoppat upp ett par procent från de något mer säkra mätningarna under juni, så återstår att vänta på Novus stora mätning, som har Public Service som beställare. Den mätningen innehåller inget hokus pokus, och behöver för den sakens skulle inte vara mer rätt än någon annan, men det är den trenden man ska gå efter, i brist på bättre, alltså även om man tillhör det borgerliga laget. Det handlar helt enkelt om "fakta" vilken mätning som har störst förutsättningar att faktiskt fånga väljarnas uppfattning i en tämligen svårfångad valvind. Det gäller helt enkelt att ligga på rätt kant, när vinden vrider, och det kan komma mer en två skiften till avseende yttre förutsättningar, som ska fångas in.
Risken med dessa två augusti-undersökningar med små urval + husfaktorn + mycket stora bortfall + efterföljande viktning, är att partistrategerna spinner iväg lite väl mycket och att just denna undersökning, (som är perfekt timad i tid för att sätta en trend), helt enkelt drar iväg något som inte motsvarar den bakomliggande trenden, och alltså påverkar valet, fast inte som det är tänkt?
Problemet/fenomenet blir nu att analytiker, förståsigpåare liksom våra partiledningar drar förhastade slutsatser som saknar real substans. Politiken drar upp strategier för regeringsbildning på förutsättningar som kanske inte finns? Väljarna bestämmer sig tämligen sent, och förutsättningar för väljare att kommunicera med varandra, samt ta del av alternativ information i egna nätverk har aldrig varit sämre.
Risken med önsketänkande (eller manipulation av mätningar) ger grund för fel slags politiska antagande, som sedan riskerar att rekylera, vilket alltså var fallet inför valet 2014. Allt pekade sedan alliansens trassel med arbetsmarknadspolitiken som de halvprivatiserade via A.Fs lotsar. Om nu någon minns Bermudes- Svanqvist och alla hopplösa hittepåkurser i privat regi. Sedan föll moderaterna som en sten från q1 2013, och så visste borgarna att de enbart kunde regera vidare med Mp, eftersom SD var uteslutna, och då blev det en väldigt grön högergir, för att ge bättre bud än S.
Nu är det nästan samma visa igen, vilket sannolikt innebär att Moderaterna ska se upp för sin flank mot SD. Även om nu egna husens mätningar plötsligt lyckats mäta bort denna risk, samtidigt som vänstern anför att det är högern som försöker vrida vinden mot lag och ordning. Det blir inte enkelt för väljarna, när Ockhams rakkniv säger att bilbränder i augusti alltid är på topp, om någon vecka är det något nytt fanstyg, och alla springer och gör nya analyser. S.W
Valet handlar nu om vems budget som vinner budgetvoteringen, och i år är det alltså
åtta olika budgetar, och den som gäller för 2019 är i praktiken helt omöjlig att rucka på, den ligger sas fast från finansen, så intresset borde gälla budgeten för 2018 till 2022, men inget enda parti redovisar detta, och det är ett litet demokratiskt problem, att detta inte utkrävs.
Ska det vara svårt att redovisa statsbudgetens utgiftsområden/politikområden, vad som är prognoser och vad som är möjligt att ändra?
Uppställningen är att det är åtta budgetar före valet som väljarna ska ta ställning till. och det är alltså fråga om åtta budgetar för fyra år i regering.
Dessa åtta budgetar ska sedan kokas ihop till tre, vi vet redan att SD är det enda parti som går till val på en egen budget, som sannolikt kommer att bli näst störst, av de enskilda partiernas. Borgarnas budget kommer försöka kokas ihop efter valet, och är alltså inget som väljarna får ta ställning till före. SD får väl denna budget några dagar före budgetomröstningen, och eftersom ingen får tala med SD :-) så kommer journalisterna behöva agera springpojkar, dvs fråga Sd vad de tycker om partiernas budgetar, ocn då kommer så klart SD att yppa och knysta ett eller annat. Frågan är nu om Mp kommer att rösta på alliansens budget, vilket är precis lika troligt som att de röstar på S budget, vilket leder till att bägge budgetarna kommer att vara väldigt gröna. Sedan är det då detta med migration, posterna för migration, integration samt kommunal omfördelning har ökat med 140 miljarder på drygt 10 år, så det går att anta att valet trots allt avgörs av något så simpelt som redovisning av utgiftsområden, post per post, och det är inte säkert att skattesänkningar vinner bifall.
Frågan om vems budget som vinner, ger sig alltså naturligt, vid budgetomröstningen....
och är grunden för vem som får bli regeringschef....
och före budget ska våra parlamentariker/knapptryckare alltså först rösta om förtroendet för statsminister.... och före det välja talman.... och sedan ska partimyglarna alltså välja regeringsbildare, men utan omröstat budget, alltså på grundval av en kohandlad budget, där ingen tänker tala med SD, som har utslagsröst. S.W
Jo, vi väljare bävar, hur de ska förklara detta i efterhand, det går bara inte ihop, att de som tänker sig regera, inte kan förklara för sina uppdragstivare, hur de tänkt sig reda ut hur de ska regera, eftersom det i praktiken inte är tänkt att kunna regera utan stöd för sin budget av minst 175 knapptryckare. Och även om de lyckas med detta trick en gång till, kommer det ändå inte fungera att regera, och frågan är mer varför de utsätter sig för detta, om de med facit i hand vet att det inte kommer att fungera.
Det kommer att uppenbara sig, hur det kommer att gå.
Gissa om väljarna lite undrar, hur respetive parti ska
få igenom den politik de går till val på. S.W
Annie Lööf går till val på "förhoppningen" att S ska stödja en borgerlig budget, efter att Alliansen först avsatt sittande regering. Mossning.
Nä, dra väljarna baklänges, den sagan om Rödluvan tror ingen vanlig väljare på. Att ingen går på valserna verkar opinionen visa, och det verkar som att det börjar gå upp för C och Fp att de själva inser att ingen går på valsen. Det kommer inte att gå att regera utan något slags stöd av SD, och försöker de, så kommer det bara gå ännu mer ut p spången, dvs det går inte att regera landet, vilket spär på missnöjet.
Det är inte raketforskning som politiken håller på med, avseende räkneövningarna att sy ihop största budget som regeringsunderlag. Möjligen behövs det lite raketforskare att förklara det omvända, att trots att ingen vill samarbeta med SD så kan alltid SD rösta på andras förslag, och därmed sänka den som regerar, i vart fall budgeten. Att Löfven inte frivilligt avgår är självklart. Med sin höga svansföring för alliansen, gäller det att inte sitta med Svarte Petter, där borgarna är ngt mer medberoende, dels för att M tappar till SD, dels för att de behöver SDs röster för att rösta bort regeringen. S.W
Argumenteringen (från bägge håll) om Svarte Petter, gör väljarna osäkra (med all rätt), och detta synes missgynna oppositionen ngt mer än regeringen. Men säker ska man inte vara, detta pin-kivande missgynnar uppenbart bägge blocken, och mest S + M, om än i lite olika takt och ton.
Sifo var det visst, eftersom maj är en smula svårtydd avseende SDs uppgång med hela 4 % som inte riktigt fick sin förklaring, annat än att S minskar med 2 % samma period, men var de övriga 2 % kommer från är oklart eftersom M bara ser ut att tappa halvannan procent. Nu har samma institut plötsligt viktat ner SD med 2 %. Nä, vi får avvakta Novus, det är som med bron i Italien, privat och bristande underhåll. Novus undersökning är så klart mycket dyrare, och har defacto en ngt mer objektiv agendasättare, så det är helt klart Novus som sätter takten och tonen inför slutspurten, och bara detta är trots allt värt övrigt lidande av all offentlig trams-TV. PS rules. S.W
Det var ju tur (für alle) att Novus kom och styrde upp situationen, det är trots allt osäkra tider, och det har trots allt varit sommar och semester, och det är trots allt mycket svårt att mäta opinion med små urval och stora bortfall, i de flesta fall över 50 %, så inget lag är betjänta av skakiga eller osäkra prognoser. och trots allt är det rekordmånga väljare som bestämmer sig sent, och lika många väljare som inte går att få tag på.
Period:........23 juli – 12 augusti.
totalt sökta:. 8686
Undersökta:... 4282
Svarsfrekvens: 50,7 %
Medium:....... telefon, SMS, post och epost
Perioden täcker väl in brandkatastrofen, liksom kulmen på värmeböljan, som i juni faktiskt uppfattades som ganska trevlig. Det var Staffan Danielsson som var först ute med att varna för konsekvenserna för jordbruket den 2 juli, och det blev sedermera ganska bra uppmärksamhet i hela Sverige på förutsättningar för Svenskt jordbruk i allmänhet och för jordbruket och torkan i synnerhet. Därtill detta med vikten av att veta att Svenskt jordbruk i allmänhet är betydligt mer "ekologiskt" än importerade varor. Dessa frågor har sannolikt påverkat Centern positivt, eftersom det är Centerns gamla paradgren. Har rimligen slagit väl ut i både stad och land. Så Centers nedgång efter debaclet med gymnasielagen räddades nog i någon mån av att jordbruksfrågor i kombination med torkat fick välförtjänt uppsving. Symptomatiskt att Centerns ledning petad Danielsson från valbar plats.
......jan......feb......mars.....apr......maj......jun1.....jun2.....juli.....aug
M.... 23,8 ... 23,7 ... 22,6 ... 22,1 ... 20,6 ... 21,1 ... 19,8 ... 19,6 ... 18,1
L..... 5,0 .... 4,6 .... 5,0 .... 5,0 .... 4,4 .... 4,6 .... 4,8 .... 5,0 .... 5,9
C .....8,9 .... 8,8 .... 9,3 .... 9,2 .... 9,4 .... 8,9 .... 8,9 .... 8,4 .... 9,6
KD.... 2,7 .... 2,7 .... 3,2 .... 3,5 .... 3,5 .... 2,9 .... 3,4 .... 3,2 .... 3,0
MLCK. 40,4 ... 39,8 ... 40,1 ... 39,8 ... 37,9 ... 37,5 ... 36,9 ... 36,2 ... 36,6
Det är kusligt jämna mätserier för de borgerliga småpartierna, med undantag för Fp som har en svagt stigande trend. Logiskt. Kd lider av att Moderaterna hackar, men får ändå anses ligga hyfsat till jämlikt april och framåt. Det är alltså moderaterna som tappat, trots ganska gedigna insatser av UK, och inga direkta tabbar har de gjort heller, så det är regeringsfrågan som hemsöker partiet, en light-version av AKBs mardrömsresa 2017. Att inte ha en fast allians, dvs ingen gemensam budget skapar uppenbarligen trassel. Moderaterna tappar en hel del till Sd. Det kan de inte rå för, eftersom m vill regera med de öriga kollegorna, men utan gemensam budget. Det är M som får ta den smällen, och det är nog inte helt enkelt att förklara, att moderaterna vill gå ut gemensamt före valet, men inte de små, vilket alltså gynnar Sd. Paradoxalt, men inte ologiskt från väljarnas synvinkel. Först ska björnen skjutas, sedan säljer man skinnet. S.W
Tommy Möller i DI om vilse i pannkakan
TM
"De närmaste veckorna kommer att domineras av regeringsfrågan, med ty åtföljande förvirring och frustration över glidningar, motsägelser och oklarheter. Det finns en överhängande risk att detta får allvarliga konsekvenser när gäller förtroendet för våra politiker och för vårt politiska system."
sw hear hear, man talar om vikten av kunskap och utbildning, och kanske tom etik och detta om sanning och lögn (alternativa fakta), och då kunde de kanske föregå med gott exempel och förklara för väljarna, istället för att skapa fullständig cirkus.
TM
"Vi har under senare år sett åtskilliga exempel i andra länder på vad som händer när ”maktspelet” tar överhanden. Och risken är att en utdragen period av parlamentariskt kaos ytterligare underminerar förtroendet."
sw För att inte tala för marknadsräntor för riksgälden eller kronans värde. Förutom att devalvera demokratins grunder, som borde vara redbarhet, förstånd och upplysning, så blir det Alice i Underlandet, och så klart devalvering av kronan.
Tack gode gud för lite klarspråk, det är dags att våra egna poliker som har ansvar för att landet inte kommer att kunna regeras efter valet 2018 i vart fall själva reder ut grundläggande begrepp, om vad det är för grundläggande språkliga definition som gäller Väljarna kanske skulle uppskatta "fair play" detta att alla som deltar i det demokratiska spelet i vart fall är överens om definitioner och regler, i det spel om makt som de själva säöker väljarnas förtroende för. För om väljarna inte får vägledning, hur ska de annars veta hur de ska rösta (rätt)?
Undrar om det kan finnas en logisk förklaring till att SD går som en raket.
De som pekar mest finger, alltså inte åt väljarna, kanske skulle börja med att förklara
ett och annat, så kanske väljarna börjar strömma tillbaka? S.W
Om nu Tommy Möller förtydligat vad "stöd" innebär, och att detta med passivt stöd är samma sak som aktivt stöd, eftersom om det saknas stöd (tolerans), så blir det ingen regering, och framför allt igen politik genomförd, så kanske det ändå ska förtydligas genom att förtydliga vårt eget språk. Om vi talar om vikten av Svenska, som medium för kommunikation, så är det nog gott om vi som är infödda med språket är övdrens, innan vi ska försöka förklara för de som inte har förmånen att behärska modersmålet.
Etymologi
Stöd kommer av fornsvenskans ståd eller stodh.
Ordet är i grunden samma sak rotstammen på en buske, något som är styvt och står upp, som bär eller stöttar upp något. Ligger för övrigt inte alltför långt från stad, (eldstad, stadfästa) eller möjligen stat, eftersom statik är grunden för hållfasthet.
Av detta följer att stöd är något ganska grundläggande. Tar man bort stödet, faller överbyggnaden, precis som på en illa underhållen bro. Ett stöd ska vara stabilt, och passiva stöd, är i egentlig mening inga stöd. Det är ostadigt och faller samman förr eller senare. Att regera bygger på ngn form av stabil grund, endera våldsmakt, eller acceptans av de som står bakom och stöttar, bär upp regenten.
Använder vi inte redbar Svenska inför regeringsbildningen, så kanske inte väljarna begriper sig på vad deras representanter menar med stödet, när de ska till att välja regent - de söker förtroende genom att be om väljarens röst (stöd), och ska sedan själva söka stöd hos varandra för sin politik, som alltid innebär en kompromiss för att passera kammaren.
SAOB kan passa som stöd
Det är först som 4e ordningens definition i SAOB som stöd definieras: (de första tre avser: 1. pelare 2. Bärande funktion i balk. 3. ta stöd, mot något annat, tex en mur, fast mark eller magen (magstöd).
4) a. hjälp. undsättning. bistånd.
b. bifall. gillande. gehör. (särsk. i sådana uttryck som vinna, få stöd)
c. om personer till hjälp / gagn / främjar / stöder
d. ofta liktydigt med: stöttepelare / hjälpare / gynnare.
Exempel:
Ha anteckningar som stöd för minnet.
Förslaget vann (fick) inte något stöd. (i kammaren)
Vara ett gott stöd för sina föräldrar.
Tidiga källor:
"Effter ... Koppar-Compagniedt är een af dhe förnembste
stöder under Cronan i denne tijden, RA I. 1: 380 (1544).
Jo, utan stöd av kopparn, skulle aldrig Sverige stått pall mot Dansken.
"När Ynglinga-Ätten kom på Thronen, fick Konunga-magten en stor stöd därigenom,
at de Regerande wördades som gudar". OxBr. 1: 299 (1625)
Jo, detta med Guds hand, gudomligt stöd.
S.W
Att tramsa om aktivt och passivt stöd, är alltså att devalvera språket en smula och i värsta fall tömma det på sitt innehåll. demokratin bygger inte minst på en överenskommelse om ett klart, ärligt och tydligt språk, vilket kanske ska betonas i detta tider med Trumph och post truth.
Genom att skapa förvirring kring regeringsbildningen, glider politiken undan sitt ansvar, och försöker före valet frammana en bild som inte finns. För att regera krävs det stöd i Riksdagen, och har man inte majoriteten med sig, har man det ofta emot sig, och då har man inget realt stöd. Nuvarande regering fick axla manteln, eftersom den förra avgick, eftersom den saknade stöd. Att sedan inte borgarna ville regera och fann upp DÖ blev en logisk fortsättning av att de inte ville regera utan stöd. Någon var tvungen att regera landet, och det blev S. Hade S regerat själva hade det gått bättre, eftersom Mps mandat inte räckte för att skapa majoritet för en fortsatta allians, det saknades 6 mandat. Efter detta val kommer det med eller utan Kd, inkl Mp, sannolikt att saknas ca 40 mandat. Så det finns helt enkelt inget stöd för en allians, utan stöd av Sd. Kan bara våra journalister börja använda termen som begrepp,
(begrepp = concept på engelska), s kanske väljarna börjar begripa det som de egentligen redan begriper, att i en demokrati så är det majoriteten som bestämmer, avseende själva besluten/politiken. Vem som håller i styråran, är den som inte har en majoritet emot sig, dvs som accepteras.
Utmaningen för C och Fp är att ställa frågan:
Om alliansen är mindre än de rödgröna:
- Vem tycker ni ska vara statsminister? (ungefär samma fråga som EBT fick)
eftersom detta kräver stöd av Sd, om det i så fall ska vara Löfven, och svarar de inte på den frågan tydligt, så återstår bara jultomten eller någon annan i mitten, som accepteras av både S och M, för att hålla Sd utanför ännu en period, och frågan är då om någon funderat på valet 2022?
Eftersom statsbudgeten, i vart fall intäkterna, beskattningen, av outgrundlig anledning inte kräver majoritet, så blir samma fråga,
- Vems budget tycker ni ska styra Sverige 2018 - 2022?
Svar: alliansens, en budget ingen ännu sett röken av. Men om alliansen är mindre än rödgröna då? Vilken budget ska då styra? Hm, inte alliansens, eftersom den inte kommer att vinna bifall, men vilken budget föredrar ni då? ni kan välja mellan SDs och S?
Är det jultomtens budget eller är det någon annan budget? Den budgeten, som C + Fp + Mp skulle kunna tänkas lägga fram, ska då accepteras av riksdagen, dvs av både S och M.
SD kommer att rösta nej. frågan är då åt vems håll en sådan budget lutar? eftersom om den lutar fel, dvs åt höger, så kommer den att fällas av S. S går inte till val på att stödja en företrädesvis borgerlig budget, där Fp och C är de största skattesänkarna, i synnerhet avseende marginalskatter. Så något stöd från vänster är nog inte att vänta.
S.W
Dn / Ipsos har också givit sig in i gissningsleken efter sommaruppehållet, och bekräftar i stort övriga trender. Alla opinionshusen visar på samma övergripande utveckling sedan januari. Det ser mörkt ut på den moderata avbytarbänken.
Mätperiod: 7–16 augusti (de flesta är tillbaka och möjligen mer tillgängliga
Antal: 1 883 röstberättigade väljare
varav: 1 639 uppgav partisympati.
- 879 via telefon (bortfall redovisas inte)
- 1 004 via digitala intervjuer, hur många som kontaktades framgår inte.
viktning: Tfn-intervjuerna viktades till ett (1) och de web-baserade intervjuerna viktades med hälften.
DN redovisar ånyo decimaler, vilket innebär att det går att få ihop summorna till 100.
Men inte är det säkra underlag
Den stora nyheten är nog ändå inte Kd, utan att det i samtliga undersökningar inte går särskilt bra för den samlade så kallade alliansen. Det går helt enkelt katastrofalt uselt. Det är rimligt att anta att det är oenigheten inom alliansen om viss politik, som de därmed tonar ner, jämte att de inte går till val på ett gemensamt program (budget) som missgynnar den borgerliga sidan, och det är företrädesvis m som dalar, där väljarna förefaller fly över till Sd. Frågan är nu hur flyktig denna trend är, och vad som är flyktighetens motiv?
....... MLCK....SVMp..... Diff
Jan.... 42 ..... 39 ..... 3 Alliansen leder klart
Febr... 40 ..... 41 ..... 1 Plötsligt leder SVMp med 1 %
mars... 39 ..... 41 ..... 2 SVMp leder med 2 %
april.. 41 ..... 38 ..... 3 Plötsligt leder högern med 3 %
Maj.... 39 ..... 37 ..... 2 Efter 24 april tar SD tar ett skutt på 3 %
Juni... 38,1 ... 37,8 ... 0 Jämviktsläge för sommaren.
Aug:... 37,7 ... 40,5 ... 2,8 och efter sommaren leder SVMp med 3 %
Frågan är om alliansen ens finns på pappret, eftersom de går till val på fyra olika budgetar, där de kommer att få trubbel med "grisen i säcken frågor".
Därmed blir alliansen utmanad från tre håll
- vänsterns sida
- från SDs sida.
- från soffans sida.
- moderaterna bli i sin tur tilltygade av C, som nog får sägas vara den mest avgörande faktorn till att tappar till Sd. Alternativet skulle vara att det bara är M som tappar på att de inte har en gemensam budget? S.W
Situationen är väl självvald. Tidigare ville de inte lägga fram gemensam budget av rädsla att fälla regeringen om SD röstade för. Men inför valspurten nu är det näppeligen andra bevekelsegrunder, eftersom det är uttalat att de ska koka ihop en gemensam budget efter valet, som alltså SD kan rösta på, eller lägga ner, om alliansen blir mindre.
Moderaterna backar duktigt även i DNs mätningar, och ledarsidan har väl inte varit nådig mot UK, och starkt drivit Centerns agenda (vilket alla utanför DN-kretsen till förtjusning eller förfasning, uppfattat gynna SD, och ska man gå på siffror, så går det nog att med fog påstå att DN-ledningen fått utdelning, fast kanske inte som det var tänkt.
I dagens ledaren den 18 augusti verkar DN vara lite bekymrade för M, och avslutar med att Kd väljare, som just klarat spärren, borde stödrösta på M, så detta med Kd verkar inte så populärt i DN-kretsar. Det har inte fallit DN in att 3 - 5 av potentiella SD sympatisörer är "fallna" moderater, som kanske får för sig att stödrösta på Kd. Och DNs hållning är underlig, eftersom läget ger att det under inga omständigheter bli en borgerlig regering utan Kd. I vart fall leder de rödgrönas konstellation, om det blir någon, med ca 3 %. DNs enda lösning, om Kd inte kvalar, blir då att driva Mp över till den borgerliga sidan, vilket ju skulle ge SD ännu mer raketbränsle.
Att EBT syns i rutan, kan nog spela någon slags roll, eftersom hon inte gör bort sig, och inte svävar så mycket i målet, men sannolikt är det regeringsfrågan som spökar, när det nu börjar dra ihop sig. Väljaren har möjlighet att själv dra sina slutsatser, givet läggspelet. Detta synes gynna Kd, som spelpricka.
........ S ..... Mp .... V ..... M ...... L ..... Kd .... C ...... Sd ..... Fi ....Övr
Aug ... 24,9 ... 6,1 ... 9,5 ... 17,7 ... 5,9 ... 4,0 ... 10,1 ... 19,0 ... 1,0 ... 1,8
Juni... 24,1 ... 4,2 ... 9,5 ... 19,1 ... 6,2 ... 2,7 ... 10,1 ... 20,5 ... 2,1 ... 2
Maj.....24 ..... 4 ..... 9 ..... 22 ..... 5 ..... 4 ...... 9 ..... 20 ..... 2 ..... 2
April.. 26 ..... 4 ..... 8 ..... 21 ..... 5 ..... 3 ..... 12 ..... 17 ..... 2 ..... 2
Mars .. 28 ..... 4 ..... 9 ..... 21 ..... 5 ..... 3 ..... 10 ..... 17 ..... 2 ..... 2
Febr... 29 ..... 3 ..... 9 ..... 21 ..... 5 ..... 3 ..... 11 ..... 16 ..... 2 ..... 1
Jan.... 28 ..... 4 ..... 7 ..... 25 ..... 5 ..... 3 ...... 9 ..... 16 ..... 2 ..... 1
S har backat 3 % under året
Mp, låg på +/- 0 före sommaren, och går fram 2 % efter sommaruppehållet.
Vp gör sitt skutt i februari, och ligger sedan stabilt på sina 9 %
Moderaterna har backat 7 % och det är svårslaget och måste svida i skinnet.
Folkisrna, som alltid går bra i DNs mätningar, gå upp en procent redan före sommaren.
DNs skötebarn C hade en topp i april och tog sedan stryk med 3 % i maj och gick sedan upp till 10 % i juni, som de verkar ligga kvar på.
SD gick upp till 20 % i maj, (då även M gick upp till 22%) och har backat något efter
sommaren, men det mesta är inom felmarginalen. Det enda som är säkert är Sds uppgång och moderaternas ganska stora tapp, det första med 4 % i februari, och det andra efter maj, där de lyckats tappa 5 % över sommaren. Det är helt enkelt sjövilt, och frågan är mer vad som är rävspel från väljarna, vad som är fel vid mätningarna? Det borde vara så att många väljaren inte bestämt sig på riktigt, eftersom det råder så pass stor osäkerhet i spekulationerna, på hur det blir med regeringsbildningen. Men i grunden är det väl enkelt, det kan endera bli Löfven utan koalitionspartners. Eller så kan det bli UK, med enbart moderater, eller med ngt typ av allians. Ett mittenalternativ kommer aldrig få igenom sin budget, Så någon av de tre storas budget måste utgöra stomme. S.W
Ja, jösses vad det tassas. Nestor nr 1 Ruins inlaga i den politiska debatten platsade tydligen inte i DN, detta att det i grunden er ut att bara kunna bli två regeringsalternativ att välja mellan. Endera har väljaren att rösta på S eller M, eftersom det är deras bägge budgetar som kan utgöra ett regeringsunderlag. det är ganska lätt att hålla med om detta, alltså om vi förutsätter kunniga rationella väljare som är måna om att utvecklingen i Sverige 2018 - 2022 ska bli stabil, i en annars rätt kaotisk omvärld. Att denna krassa logiska slutsats inte passar DNs ledning kan man förstå. Idag ett nytt idolporträtt med centerledaren, hemma i Ramvik...
Det egentlig enda intressanta med personporträttet är följande:
DN trio:
- "Du vill att Alliansen ska bli större än de rödgröna för att försöka bilda regering.
Det kan ju bli så att det kan räcka med med S och Sd för att fälla en alliansbudget", (eller vilket annat förslag som helst från "alliansen under mandatperioden, sw anm)
- "HUr ser du på det?"
Lööf
"Ja, det är ju en fråga som man måste ställa till Stefan Löfvén, om han är beredd att ta aktivt altivt stöd från Sd för att fälla en regering som alldeles uppenbart har stöd för att regera"
sw Hm, premissen är alltså att det blå laget är större än det rödgröna, och att detta innebär, för Lööf, att de har "uppenbart" stöd för att regera. Kors i all sin dar, magiskt tänkande. En hypotetisk regering, dvs "alliansen" som har stöd av runt 135 riksdagsledamöter, har alltså 214 röster som har en annan uppfattning. Detta bygger i sin tur på att "alliansen" efter valet, syr ihop en budget, som de är eniga kring, och de är uppenbart inte eniga före valet, annars skulle de väl ha gått till val med en budget, så frågan är vad som kan få "alliansen" att plötsligt bli överens efter valet.
MAO De är inte överens i fundamentala frågor, och döljer detta för väljarna. Detta märkande drabbar alliansen i allmänhet och i synnerhet M. Det är tur att väljarna verkar se det på ett annat vis. Det är inte alls uppenbart att en regering med firma M, Fp, C och Kd har stöd för att regera, ens om de är större än Rödgröna, och just därför är "alliansen" för närvarande klart mindre :-)
Snip snap snorum, efter sommaruppehållet. Det går bottenlöst dåligt för "alliansen" eller snarare för Moderaterna, som sitter i snaran, inte bara en bit ifrån halsen.
De står snarare på luckan. frågan är mer om de ska bli snabbt eller långsamt strypta, just nu ser det ut som att UK valt den långsamma vägen, vilket är mänskligt, hoppet överger inte. Kanske kommer väljarna tillbaka?
Ännu märkligare är att både DN och Lööf håller knäpptyst om potentiellt stöd från Mp, för att bli större än S + Vp. (eftersom detta skulle skrämma bort en massa väljare från Mp som är vänster) Hederligt? Nope. Här blir det viktigt att göra framstötar på Mp, vilken sorts politik de är beredda att stödja, efter valet?
Varken fru Lööf eller trion från Dn verkar ha läst artikeln av Tommy Möller i DN, där ha förklarar detta med "stöd". De ligger kvar i villfarelsen att detta med tolerans inte skulle vara samma sak som stöd, och att det är en himmelsvid skillnad för etik och moral, om man kan peta in ett litet "passivt" stöd, som indirekt framkommer. Eftersom fru Lööf petar in det "aktiva" stödet, när det kommer till S. S.W
DN glömmer lite bort, i artikelns sammanhang, att ställa den lite mer centrala frågan om de rödgröna blir större, vilket det alltså just nu ser att vara ganska tydligt. Hur blir det då? Den frågan missar alltså tre st journalister från DN att ställa? Det är ju helt otroligt.
Bäst är ändå att fru Lööf kategoriskt avfärdar "förhandla" vilket är det nya nyckelordet, men att man sas kan vardagssamtala med varandra.
men
det mest intressanta är ändå när det kommer till frågor där Sd och C är överens, där får man ändå erkänna att det uppfattas som logist att Lööf erkänner situatinen som är idag, dvs om C och Sd har samma uppfattning, så är det ok att ta emot stöd för detta, om tex S skulle vara emot. Alltid något i Åmål.
och bäst är avslutningen i ämnet på spalt två,
"Jag tänker inte sitta i en regering med Vp heller"
thi hi. Men detta utesluter inte att förhandla med Vp, vad är det som gör den skillnaden, det vill nog borgerliga väljare veta?
men: Det intressanta kommer i analysen av Stenberg, som tar upp ngt av de frågor som trion glömde, eller möjligen valde att inte ta med:
Ewa Stenberg:
"Skulle de rödgröna bli större än de borgerliga kommer Snnie Lööf alltså bara att vara med och bilda regering om Alliansen kan få stöd av S. Det är en mycket svårframkomlig väg.
sw Sakta i backarna, det är en lika oframkomlig väg som att springa fortare än ljuset, eller att öka den ekonomiska tillväxten genom att minska på konsumtionen...
I klartext, om Alliansen bli mindre än rödgröna, så blir det ingen Allians, men även Stenberg glömmer bort att ställa frågan om vad som händer om Mp (och inte S) stödjer alliansen. Det verkar alltså vara huvudscenariot, och så länge detta inte klargörs, så kommer borgerliga väljare inte komma tillbaka från Sd till Moderaterna. Vilket är logiskt, väljare ute i landet brukar vara smartare än Stockholms ledande eliter.
Det är trots allt lovande, för demokratin alltså. Heja DN och C, det går bra nu.
Om Dn tror att det är C som sitter på nyckeln, så rekommenderas dagens inlägg i SvD nestor Ruin som handlar om att det är en helt ny spelplan, och naturligtvis Möllers, eftersom Stenberg visar att hon tagit del av Möllers avslutning om Fälldins favoritdikt. Det finns bara två statsministerkandidater, och det är dessa som sitter på nyckeln. S.W
Ruin menar idag den 19 augusti att:
- det råder allmän enighet om att det det kommer att bli "svåra" regeringsförhandlingar
men
- att de flesta förståsigpåare resonerar kring frågan som om spelplanen var den samma som förr. Att "man förbiser ett mönster som än gång gällt men inte längre gäller:
Ruin framhåller två (egentligen tre fundamentala) förändringar:
I. Relationerna mellan blocken - de borgerliga och de rödgröna.
- storleken på respektive block hade avgörande betydelse
- En regerings förväntades baseras på det block som fått flest röster.
- Denna ordning gäller inte, pga Jokern SD
sw Här förbiser OR lite att Mp, som en följd av att ordf Persson gjorde upp med C efter 1998 års val, högerprasslade med mitten, och pressade S att göra upp med Mp om försvar och migration efter 2002. Persson gick inte till val på regeringssamverkan med Mp 2006 heller, utan förlorade just på att regeringsfrågan blev tydlig, eftersom borgarna bildat en allians före valet, och inte någon gris i säcken. Denna manöver försökte S upprepa 2010, där Mp återigen blev vågmästare, dvs borgarna behövde grön uppbackning för att säkra sin budget. Dvs de hade inte en majoritet emot sig, eftersom SD nu kvalat in, hade inte längre Mp samma utrymme att spela ut S och M.
II. Decemberöverenskommelsen är död och begraven.
- Enligt DÖ skulle största "konstellation" som är samma sak som "budgetblock" regera.
- Innebär att en borgerlig regering kan bli vald även om alliansens budgetblock är mindre än de rödgröna.
- Omvänt, en S regerings (och budget) - (men knappast en S-Vp- MP-regering) - kan bli vald (tolererad) av Riksdagen, även om den skulle vara mindre än det borgerliga blocket.
III. (enligt Ruin den andra)
- Graden av sammanhållning inom blocken är påfallande liten.
- Partierna inom respektive block är inte eniga om gemensam politik i centrala frågor.
IV. Bristande samordning.
Det finns ingen samordning mellan något block i budgetfrågan. Dvs alla partier går till val på egna budgetar, vilket innebär att i vart fall Mp kan stödja bägge blocken, men säkerligen inte Vp.
- Ruin framhåller att det inte finns någon samordning i det vänstra blocket avseende regeringssamverkan.
- att det finns en gemensam ambition hos de borgerliga att samverka efter valet, under ledning av M.
V. Samtidigt kan inget av blocken räkna med att upprätthålla majoritet i riksdagen.
sw Bör tilläggas, att det borgerlige blocket inte heller är i närheten av majoritet ens om de får stöd av Mp (skulle i bästa fall innebära ca 150 mandat)
VI. Ruin tar däremot inte upp vad som händer vid voteringar, där eliminationsprincipen ger en stor fördel för de två största partierna. Om tex M som en följd av SD framfart, blir trejde största parti, så kan inte M lägga fram egna förslag i förhållande till S, till slutvotering, utan tvingas välja mellan pest och kolera :-) dvs stödrösta på endera S eller SDs förslag. Vilket är otroligt underhållande, om det blir så. S.W
Ruins konklusion:
Detta går inte ihop, och Ruin framhåller att det enda sätt som Alliansen skulle kunna regera på, är att:
- endera SD lägger ner, dvs tolererar "alliansen"
- att rödgröna lägger ner, dvs tolererar "alliansen"
Ruin menar att detta inte är troligt. Rödgröna är inte bundna av DÖ, och har ingen anledning att stödja en borgerlig statsminister, och SD har tydligt deklarerat att de inte kommer att tolerera allaansen utan motprestation.
"I detta läge riskerar en idén om en fortsatt alliansregering att bli en bromskloss för själva det parlamentariska systemet"
De enda två möjliga alternativen för en majoritetsregeringar är är enligt Ruin endera
- om C + Fp stödjer en rödgrön regering,
- Om SD ingår som samarbetspartner i en borgerlig regering.
Inget av detta är aktuellt enligt Ruin.
Ruins teser:
- det kommer att bli en minoritetsregering
- det kommer att bli en enpartiregering som regerar
- SD kommer inte att ingå i ngn regering eller bli regeringsbildare
- Lööf kan inte heller bli regeringsbildare
- C sitter därtill i en rävsax genom att bränna alla broar som leder vidare (framåt)
- Valet kommer att stå mellan Löfven och UK.
Om väljarnas rösthandling i huvudsak bestäms av traditionella höger - vänstersympatier, ska väljarna enligt Ruins mening göra klokt i att rösta på endera Löfven eller UK i syfte att förstärka den av parterna som oundvikligen kommer att bli regeringschef.
Det är ingen dålig slutsats, problemet är bara att väljarna på den högra kanten under våren inte synes hålla med. De ratar ännu så länge Moderaterna, eftersom regeringsbildningen är oklar, jämte då att det finns frågetecken om vilken politik som "alliansen går till val på.
Eftersom UK ska regera med C, och C bränt alla broar som leder framåt för att kunna regera, så verkar detta ge klara förluster för "alliansblocket" eller framför allt moderaterna, medan de rödgröna ståt still. Eftersom C i dagens DN därtill framhåller ambitionen att växa, och detta bara kan ske på Ms bekostnad, så verkar detta med alliansen rätt långt borta, vad nu än dess företrädare påstår. I vart fall väljarna verkar inte enkelt gå på detta, därvidlag har Ruin helt rätt. Det sannolika är att även C inser förutsättningarna, men att det helt enkelt inte skulle vara bra för deras opinionssiffror, om det blev allmänt känt att C måste välja efter valet, att äta upp sin sko, eller smutsa ner sin snövita fasad. S.W
MAO
Moderaterna är klämda mellan C och SD i en av valets viktigaste frågor, och kan inte samtidigt tillfredsställa bägge dessa partier. Alliansen är formulär A, och den ser allt mer avlägsen ut, om nu M blir 3e parti.
Detta ger en klar fördel för S. Centerns affärsplan ligger fast, mot den globala ordningen, och man siktar på 2022. Frågan är om Moderaterna verkligen kan eller tål att regera med C nästa period, utan att bli helt utbrända, dvs det blir M som får ta smällen för Cs renlärighet. Det ser ut som det.
Sedan borde det inte vara väldigt svårt för C (och Fp) att se att moderaterna tar stryk, ordentligt med stryk, och att det inte blir ngn allians, om inte M går bra. Så detta att inte ha en gemensam budget eller färdig plan att presentera för väljarna, premisera icke, inte efter lärdomarna 2010 - 2014. Det är M som tappar till Sd, och frågan är mer hus stora förluster M respektive S gör till SD, eftersom det är dessa partier som framför allt tappar väljare. Det är inte så bra för helheten, att de två partier som ska få ihop alla viljor på finansen, inte tillsammans har 175 mandat. Sds inflytande kan alltså komma att bli så stort, på Ms bekostnad, att S + Sd får 175, och då kan alliansen hälsa hem för gott, om den inte redan gjort detta. S.W
Skicka en kommentar