Glöm inte de unga ensamkommande - de behöver trygghet nu!

Den djävulska våldsspiralen i Afghanistan visar inga tecken på att avta. Hundratals människor har dödats i samband med Talibanernas offensiv mot staden Ghazni, bara tolv mil från huvudstaden KabuI. I förra veckan genomfördes ett självmordsattack vid en utbildningslokal i Kabul - ett 50-tal människor dödades, varav flera barn. Några dagar därpå stoppade talibaner i norra Afghanistan tre civila bussar och förde bort nära 200 passagerare. För ett par dagar sedan riktades raketbeskjutningar mot Kabul och strider utbröt mellan säkerhetsstyrkor och beväpnade personer.

Nej, Sverige borde sannerligen inte utvisa människor till ett land så härjat av krig och våldshandlingar. Utrikesdepartementet avråder också sedan länge svenskar från att resa till Afghanistan. Mitt hjärta är med de 9 000 unga afghaner som genom gymnasielagen skulle ha fått börja skolan i Sverige nu, men som i stället kastats ut i plågsam osäkerhet om sin framtid.

Det bästa vore om Migrationsverket snabbt gjorde en ny säkerhetsbedömning av läget i Afghanistan, och att utvisningarna därefter stoppades. Jag hoppas också - men vet förstås inte - att migrationsöverdomstolen i sin pågående prövning kommer fram till att gymnasielagen kan tillämpas.

Men om övermigrationsdomstolen säger nej, vad händer då? Kommer Sverige att tvångsutvisa 9 000 unga människor som bott i vårt land i flera år till krigets Afghanistan? Nej, det kommer inte att ske. Hittills har Sverige - om jag förstått det rätt - "lyckats" tvångsutvisa några tiotal unga afghaner om året till Afghanistan. Det krävs ingen Einstein för att inse att det vare sig är moraliskt eller logistiskt möjligt för Sverige att genomföra massutvisningar av ett sådant slag. Jag är övertygad om att alla sju demokratiska riksdagspartier - det vill säga även Moderaterna och Kristdemokraterna - inser detta faktum.

I stället tror jag att vi efter valet kommer att få se en blocköverskridande migrationspolitisk överenskommelse. Denna överenskommelse kommer nog i huvudsak att bekräfta den restriktiva tillfälliga lag som nu gäller, men med vissa lättnader främst när det gäller anhöriginvandringen och kanske någon undantagsregel om "humanitära skäl". Parallellt med denna överenskommelse åstadkoms sannolikt också en lösning för de 9 000 ungdomar som skulle omfattas av gymnasielagen, och i bästa fall ytterligare några tusen som ankom strax före eller efter de tidsramar som lagen avsåg. Det är också ungefär så jag tolkade centerledaren Annie Lööfs uttalande i P1 Morgons partiledarutfrågning med henne i tisdags.

Men ingenting är självklart, och därför är det viktigt att kampen förs vidare och att pressen på att lösa frågan kvarstår på regering och riksdagspartier. Det vore bra om företrädare för de partier som röstade för gymnasielagen klargjorde att riksdagsmajoritetens beslut är en utfästelse om att åstadkomma en lösning för dessa unga människor, och att den utfästelsen kvarstår även om medlen kan komma att förändras beroende på vad migrationsöverdomstolen kommer fram till.

Ett sådant klargörande skulle åtminstone något öka tryggheten för en oerhört utsatt grupp. Den får gärna komma redan före valet. Varje dag i osäkerhet ökar risken att enskilda unga människor inte längre orkar med, och ökar även risken för ett växande skuggsamhälle.