Det var en enastående upplevelse att i söndags via tv och radio följa 18-årige Armand Duplantis väg till EM-guld i stavhopp. När han tog 5.95 var jag andlös, när han tog 6.00 nöp jag sönder vänsterarmen och när han med god marginal till ribban också tog 6.05 grät jag nästan i tv-soffan. Duplantis presterade en idrottslig bragd i ordets mest genuina betydelse, och mina tankar går närmast till Bernt Johanssons OS-guld vid herrarnas linjelopp i cykel i Montreal den 26 juli 1976. (Ja, ett OS-guld smäller förstås högre än ett EM-guld - men som bragd betraktat finns det stora likheter.)
Armand Duplantis makalösa prestation gjorde mig lycklig, som idrottsintresserad och som svensk. Jag tycker att Armand Duplantis så tydligt gestaltar det absurda i Sverigedemokraternas syn på på svenskheten. Sverigedemokraterna vill ju enligt sitt migrationspolitiska inriktningsprogram att medborgarskap "endast bör innehas i en enskild stat" och att den enskilde individen helst bör avsäga sig sitt ena medborgarskap. Armand Duplantis har en amerikansk pappa och en svensk mamma och dubbla medborgarskap. Är han då svensk eller amerikan - eller båda? För mig blir det en så ointressant fråga.
Sverigedemokraternas syn på det dubbla medborgarskapens nackdelar kan kopplas till partiets syn på "lojalitet" som ett nödvändigt villkor för att få vara en riktig svensk. Vad nu lojalitet kan innebära i detta sammanhang - att Duplantis skulle undvika att göra sitt bästa om han i ett VM eller OS mötte amerikanska medtävlare?
Så lycka till Armand Duplantis, i livet och med ditt fortsatta tävlande. Jag hoppas att du får bragdguldet redan i år (Sarah Sjöström har ju redan fått det två gånger) och en gång till när du vinner OS-guld i Tokyo 2020.
Jag noterar för övrigt att Armand Duplantis inte talar svenska. I min värld är han precis lika mycket svensk ändå.
4 kommentarer:
Jag har samisk och skogsfinsk bakgrund, samt är både svensk och kanadensisk medborgare. Det borde ge någon i Det Där Partiet lite att fundera på. Sicket nonsens de sprider - och tyvärr är det alldeles för många som lapar upp smörjan.
Jag är född i Sverige och tog studenten i Sverige. Senare fick jag amerikanskt medborgarskap.
När jag ville förnya mitt svenska pass vips förlorade jag mitt svenska medborgarskap.
Olika länder har olika avtal sinsemellan. Fundera lite på det.
Vilken jäkla dumskalle! Det är så himla korkat med ett sånt resonemang!Jag är född i Sverige av norska föräldrar. Har bott här i hela mitt liv. Är jag då norsk eller svensk?
// Kao
Om ni verkligen inte bryr er om vem som är svensk eller inte varför blir ni då så uppspelta över att en Amerikansk kille står och poserar med en svensk flagga? Hade ni varit lika intresserade om han hoppat för Amerika? Knappast.
Det är ju ni som är de äkta rasisterna då ni tycker det räcker som en giltig anledning till medborgarskap att ha nån promille DNA från en svensk släkt. Medborgarskap borde handla om vad du har för värderingar och vilken kultur du anser att du tillhör och inte vilket blod du har i ådrorna. Om du byter ut alla japaner mot italienare då kommer inte japansk kultur att finnas kvar. Och till viss del måste även kulturen du vill tillhöra acceptera dig.
Om du skiljer dig för mycket från normen så kommer du inte bli accepterad för då är det inte du som vill bli integrerad utan du vill tvinga på andra ditt tankesätt.
Man måste ju ha en rimlig koppling till landet för att kunna kalla sig svensk, Duplantis är inte svensk, men han hade säkert kunnat bli det ganska fort. Men även om hela världen kunde bli perfekta svenskar så hade det kraschat alla sociala system vi byggt upp över generationer. Det blir ju en direkt devalvering av alla dina andelar i företaget Sverige och är idioti. Svenskt medborgarskap börjar bli ett skämt, är det vad ni vill?
Och Allmycke, kan jag bli same eller? Sist jag kollade var samerna den största hycklande och mest priviligierade grupp på denna jord. Om samer får vara så jääävla stolta över sin kultur så kan ni ju inte ens klaga på KKK anhängare.
Skicka en kommentar