- Vi kommer inte förhandla, kompromissa eller bilda lokala regeringar med Sverigedemokraterna. (Moderatledaren Ulf Kristersson i Aftonbladet i november 2017.)
– Det finns inga diktat som gäller i partier. (Ulf Kristersson i Aftonbladet i augusti 2018 angående att lokala M-företrädare vill samarbeta och samregera med Sverigedemokraterna efter valet.)
Ulf Kristersson fortsätter att hoppa kråka mellan olika ståndpunkter kring hur Moderaterna på lokal nivå ska hantera SD efter valet om några veckor. Ibland utesluter han lokala samarbeten och samregeranden. Ibland säger han i stället att det är upp till de lokala moderata representanterna att avgöra saken. Det är uppenbart att partiet är splittrat i frågan.
En partiledares viktigaste uppgift anses vara att hålla ihop sitt parti. Ulf Kristerssons sätt att hålla ihop sitt parti tycks åtminstone här vara att låta varje gruppering göra som den vill. En sådan strategi kan vara kortsiktigt framgångsrik, men som naturligtvis är ohållbar på sikt.
När Moderaterna börjar samarbeta och samregera med Sverigedemokraterna på lokal nivå sänker partiet också tröskeln för samarbete och samstyre med Sverigedemokraterna på nationell nivå. Det är också min övertygelse att en moderatledd regering riskerar att bli ett steg på vägen till en normalisering av Sverigedemokraterna. Ulf Kristersson är internt under press att häva eller åtminstone lätta på Sverigedemokraternas ställning som pariaparti. Ingenting i Ulf Kristerssons agerande hittills får mig att tro att han på sikt kommer att kunna stå emot den pressen.
Om Sverige efter valet skulle styras av en moderat enpartiregering blir relationen mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna än mer delikat, särskilt om en sådan regering blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd för att få igenom sin politik. Därför blir det inför valet en viktig fråga om Annie Lööf och Centerpartiet är beredda att släppa fram en moderat enpartiregering, även om de rödgröna partierna får ett starkare stöd av väljarna än vad allianspartierna får.
Hittills har Annie Lööf och Centerpartiet duckat för den frågan. Så länge Annie Lööf inte svarar på frågan om Centerpartiet kan tänka sig att släppa fram en moderat enpartiregering även om de rödgröna partierna är större än allianspartierna så får väljarna leva i ovisshet. För den väljare som anser att valets viktigaste fråga handlar om att utestänga Sverigedemokraterna från politiskt inflytande kan Centerpartiet - så länge tystnaden kvarstår - inte vara ett tryggt alternativ.
5 kommentarer:
RF av första ordningen:
"Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och
på allmän och lika rösträtt."
"Den förverkligas genom ett
- representativt och
- parlamentariskt statsskick och
- genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna."
Det är alltså väljarna som själva väljer sina representanter till respektive parlament.
Det luriga med människor är att det finns olika skrot och korn av alla sorter, och att det i slutändan inte är så enkelt att det är partikongresser eller partiprogram som avgör om något fungerar eller inte, utan ritkiga människor av kött och blod.
I Landskrona finns det några gubbar som är kommunalråd, varav en som är från SD. Landskrona är en kommun med sina egenheter och problem, och det viktiga för medborgarna i kommunen är nog att kommunen sköter sig.
Vad personerna har för partibeteckning är nog mindre viktigt, medan deras kompetens, motivation och förmåga att samarbeta desto viktigare.
https://www.landskrona.se/kommun-politik/politik/politik-politiker/kommunalrad/
Visst finns det människor och organisationer med fördomar, av typen
Bara för att en turk snodde en cykel på 70-talet, så snodde inte alla turkar cyklar.
Bara för att en Sverigedemokrat haft problem etnicitet eller ursprung, så har inte alla sverigedemokrater detta. S.W
Sedan är vi några som tar oss friheten att bedöma människor efter deras handlingar (verb) och inte efter deras ord eller förespeglingar. Krav att vara opartisk och saklig, dvs att inte förhandsdöma människor kan gälla många saker i livet. Det blir helt enkelt lite egendomligt om man bedömer ca 20 % av befolkningen efter en förutfattad mening, inklusive deras valda representanter.
Helt klart är att det sannolikt finns färre riktigt kompetenta personer som är villiga att vara Sverigedemokrater, eftersom priset är högt. Så visst finns det lämplighets- och kompetensluckor. Problemet är bara det funktionella, Sverige ska regeras, och helt med stöd av en majoritet. Om de personer som väljarna väljer kan enas och komma överens om i sak och samarbeta, så ska partibeteckningen inte spela någon roll. Det hela bygger på inte på värderingar, eftersom värderingar är subjektivt tyckande. Det hela bygger på vilken sorts politik man kan komma överens kring.
Nu måste det inte vara så här, men det skulle kunna gå att resonera så, som vanlig väljare. Tesen är helt enkelt att samarbete är bättre än konflikt, och kan man inte komma överens, tex om migration, så kan man inte. I slutändan är det väljarna som bestämmer, och man skulle kunna tänka tanken att om Sverige fört en migrationspolitik som legat i mittfåran jämlikt Europa eller på samma nivå som övrig norden, så kanske inte SD hade nått Riksdagen. Nu är det DNs ganska gränslösa och kompromisslösa linje som vunnit mark avseende rätt värderingar, och då kom uppenbarligen en rekyl.
kommuner, landsting och riket ska regeras, och då gäller det att samla ihop sina goa gubbar och rara tanter. Själv kan jag tycka att det är trist med polarisering, dvs vänsterkrafter som tutar i lurar, och nationalsocialister som heilar på möten. Det ärhelt enkelt respektlöst på ett redbart samtal. Ännu värre är det med grupper som bränner av bomber eller skjuter ihjäl personer bara för att de råkar stå i vägen.
Nä, ansvaret för SDs framväxt vilar på våra etablerade partier, som skapat grunden för väljarunderlaget. Detta är nog inte helt enkelt att ta in, och då kommer man till den kompromissovilliga punkten att vägra den demokratiska linjen, samarbete. Dvs konflikt, problemet är bara att det inte går att komma överens. Varför politiken inte kan lösa sin uppgift. Detta är formulär A.
Det sannolika är att SD kommer att spela en ganska stor roll i många kommuner, och de som avgör detta är väljarna, och sedan är det upp till deras representanter att komma överens, ibland är det bra folk i flera partier, ibland är det riktigt olämpligt folk, även i andra partier. Makt drar tyvärr inte alltid till sig de ädlaste människorna.
Nä, Sd är ett symptom, och ett skolexempel på hur demokrati fungerar. Dvs att det är väljarna och inte de valda, som själva avgör vilka som ska representera folkstyret.
Nu behöver man inte hålla med, man kan tycka att vår framtid ska styras genom att döma SD för vad några snubbar i Stockholm hade för värderingar på 80-talet. Det är bara det att ganska många väljare inte gör den analysen. Det är dumt med fördomar, man ska bedöma människor efter hur de handlar. S.W
Frågan är nu vilken lösning DN förfäktar? man är ju inte lite nyfiken, eftersom detta är den fråga precis alla går och grunnar på.
8. DN nämner inte en S-regering, som enligt Ruin är det enda tänkbara alternativet.
- DN utesluter en alliansregering som inte har egen majoritet
- DN utesluter en alliansregering som är större än rödgröna, och Sd + S är större än alliansen.
- DN utesluter varje form av stöd från SD, alltså även att SD lägger ner och tolererar alliansen.
9. DN föreslår.... TUUUUT, lösningen på hela valets gåta. Nu kan alla sova gott.
- DN utesluter inte en ren m-ministär....
- Regeringsbildningen kommer att bli komplicerad
- Okonventionella lösningar kan inte uteslutas, frågan är bara vilka?
DN föreslår att M skulle behöva öka i opinionen, dvs växa...på vilket partis bekostnad då? SDs? Sedan föreslår Dn en uppgörelse med S, som får antas ha en större värdegemensakp med M, frågan är bara om S och M håller med om detta.
DNs princip:
Stattsministern ska tolereras av en majoritet av Riksdagens ledamöter, där SD inte utgör tungan på vågen.
Dvs DN förväktar en ny DÖ.
Inget ont om DÖ, det var ett moderat förslag, som försökte lösa frågan, som nu är övergivits. Frågan är hur Riksdagen ska välja statsminsier och budget utan att blanda in SD? Det är inte ens säkert att S + M har egen majoritet. Dn förefaller mena att det är S som bifalla en M-ledd ministär. Frågan är bara om DNs förslag är realistiskt. Varför kan inte M stödja en S-ledd ministär, S är ju större, och att S skulle stödja en alliansministär som är mindre än Rödgröna är bara trams.
Nä, DN får inte ihop + och -, och verkar helt enkelt bara kunna peka finger, DN talar om vad de inte vill ha, men har ingen lösning för vad som ska bli av konkret.
Repetition, det kan bara bli två möjliga statsministerkandidater, endera Löfven eller Kristersson. De går till val på var sin slags politik, där UK går till val på att regera med alliansen. Detta är alla "allians"kollegor med på. Frågan är nu vad som händer om alliansen blir mindre än rödgröna, och frågan är därtill vad som händer om M bli mindre än SD, vilket inte är omöjligt.
Vore det då inte mer ärligt av DN att föreslå den enda möjliga alternativet, en S-regering, som tolereras av endera alliansen eller av SD? Alliansen, i vart fall C och Fp, kommer ju att ha första tjing på att stödja en S-regering, en garant för att inte släppa in Sd i manegen. Nä, det går inte att följa resonemanget, och det är tur att DN har Margit Silberstein. Hon är nykter. I övrigt, god natt. S.W
Alla hoppar kråka, det är det som är det lilla problemet.
Regeringsbildningen är en sak, den är svår nog, och nära nog hopplös att förklara för väljarna, avseende detta med vad som är inte-frågor, visserligen logiskt att partierna försöker komma åt svaga punkter hos motparten, men i detta spel ser man mest förlorare.
- S tapp sedan november ser att att ha planat ut, och vänder möjligen.
- S och M har legat armkrok hela våren i en gemensam dalande formkurva.
- M ser ut att ha legat kvar i utförsbacke under sommaren, frågan är nu om det vänder?
Det verkar alltså som att migrationspolitiken hänger samman med otydlighet från samtliga partier före valet, och att detta i sin tur påverkar regeringsbildningen, och inte minst, hur väljarna avvaktar med hur de ska rösta. Borgarna har varit knäpptysta om hur de ska lösa migrationspolitiken på någon vecka efter valet. S.W
Lööf i P1 idag:
- C accepterar den nuvarande (tillfälliga) migrationspolitiken tills vidare
- Detta framtill att Riksdagen enats om en ny lag, med "vissa justeringar" enl Lööf, med
- Generösare anhöriginvandring
- införa synnerligen ömmande skäl
Enligt SR:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7023712
Lööf "är beredd att låta den tillfälliga asyllagen, som bland annat innebär tillfälliga uppehållstillstånd och kraftiga inskränkningar på möjligheten för familjeåterförening, ligga kvar tills dess att en ny bred migrationspolitisk överenskommelse är på plats."
sw Denna överenskommelse, inkluderar Mp, Vp, Fp men inte Sd. Självfallet måste Lööf få med sig både S och M. det är detta valet kommer att handla om, att väljare på högerkanten inte kommer tillbaka till M, pga Lööf. Det ger S en fördel.
– "Först och främst hade det ju varit bra om vi så snabbt som möjligt skulle få en långsiktig och hållbar migrationspolitik på plats, sa Annie Lööf."
sw "hade det varit bra" dvs hon talar om det önskvärda, inte den parlamentariska situationen efter valet, som kommer att bli kaos, just pga oklarheter gällande migration. Det är långsiktigheten som är eftersträvansvärd, robustheten, men om inte partierna kan komma överens ens inom alliansen före valet, hur ska det då gå efter?
AL
"Men skulle den dra ut på tiden utesluter inte jag att förlänga den nuvarande tillfälliga lagstiftningen som finns"
sw det finns inte förutsättningar så klart, M och C drar åt helt olika håll, och därför blir det ingen allians. Därför försöker nu C rädda situationen, genom att lova att förlänga ett provisorium, som alltså är allt annat än långsiktigt.
"men då tycker jag att det är rimligt att barn ska få återse sina föräldrar och att införa särskilda och ömmande omständigheter."
sw Nu anser AL med "barn" personer som saknar asylskäl eller fått avslag, och inte kan styrka att de är under 18 år, dvs saknar id-handlingar. Dvs att dessa ska få PUT, och få ta hit sina föräldrar. Bra om detta förtydligas, och vad det blir för omfattning. Väljarna har rätt att få veta, hur pass oeniga som "alliansen" är.
SR
"Den ska justeras om den ska förlängas?"
Lööf
– Ja, det är min utgångspunkt.
sw Detta vet vi med säkerhet att Sd kan ha en annan uppfattning om, dvs detta framstår som en kompromiss, att ha kvar tillfällig lag, men med justeringar. Det blir ingen allians med detta besked.
Annie Lööf:
"en av de viktigaste frågorna att få med i en migrationspolitisk överenskommelse bland annat är familjeåterförening".
sw här har hon inte med sig övriga alliansen.
SR
"Skulle en sådan överenskommelse inte vara på plats när den nuvarande tillfälliga asyllagen slutar att gälla nästa år, är hon beredd att förlänga den, men då med kravet på att få in några av sina hjärtefrågor.
Frågan är hur Centerpartiet ska få igenom det?"
Lööf
– "Det är ju en del av en förhandling som måste ske under nästa mandatperiod."
sw hm, som måste ske under en (1) vecka efter valet, om det ska bli en borgerlig regering som inte fälls av Sd. Och hur hon ska få med sig Sd att fälla Löfven utan motprestation eller få Sd att lägga ner röster om alliansens budget är ännu mer obegripligt."
Lööf
"Skulle det vara så att den tillfälliga lagen behöver förlängas behöver man göra vissa justeringar och använda en del av den utlänningslag som ligger i botten"
Annie Lööf fick också frågor om den tillfälliga gymnasielagen som skulle ge vissa ensamkommande ungdomar en ny chans att söka uppehållstillstånd.
Om slutsatsen blir att lagen inte går att tillämpa, ger Annie Lööf inga garantier för att underlätta för den här gruppen att stanna. Å andra sidan kommer då frågan fram som ska prövas enl EU, om dessa kan klassas som barn, om de inte kan styrka sin identitet?
Bollen blir bara rundare inför valet.
S.W
Skicka en kommentar