Kampen mot det vedervärdiga och omänskliga dödsstraffet skördar framgångar! Enligt en rapport från Amnesty International minskade antalet verkställda dödsstraff 2018 med 30 procent jämfört med året innan. År 2018 genomfördes 690 kända avrättningar, vilket var det lägsta antalet på tio år.
Bilden är förstås inte entydigt positiv. Kina är det land som antas avrätta överlägset flest människor per år, men den kinesiska statsmakten vägrar redovisa hur många. Om vi bortser från Kina genomfördes nära 80 procent av alla rapporterade avrättningar 2018 i endast fyra länder: Iran, Saudiarabien, Irak och Vietnam.
I länder som Vitryssland, Singapore, Sydsudan, Japan och USA ökade antalet avrättningar något 2018. I USA:s fall skedde ökningen från en historiskt låg nivå - från 23 till 25. USA är det enda land i Amerika som avrättar människor.
Men även i USA vinner dödsstraffsmotståndarna terräng i debatten. I Kalifornien beslöt guvernör Gavin Newsom nyligen att inga fler avrättningar kommer att genomföras i delstaten under hans tid vid makten. Flera av Demokraternas presidentvalskandidater har också på olika sätt positionerat sig som motståndare till dödsstraffet: Kamala Harris, Beto O’Rourke, Bernie Sanders, Cory Booker, Elizabeth Warren, Kirsten
Gillibrand med flera. Vi ser sannolikt ett generationsskifte i Demokraterna i denna fråga. Varken Barack Obama eller Hillary Clinton uttalade motstånd mot dödsstraffet, Joe Biden har heller ännu inte gjort det.
Det är inte omöjligt att Donald Trump väljer att göra dödsstraffet till en valfråga i presidentvalet 2020. Stödet för dödsstraffet i USA har minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, men bland Trumps egna anhängare är stödet fortfarande kompakt.
Dödsstraffet är en omöjlighet för varje samhälle som gör anspråk på att vara civiliserat. Låt oss stödja varandra ytterligare i kampen mot denna skamfläck för mänskligheten.
Visar inlägg med etikett Cory Booker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Cory Booker. Visa alla inlägg
2013-10-21
Vem kommer finansiärerna att välja - Tea Party-folket eller pragmatikerna?
Efter förödmjukande nederlag i kampen om Obamacare, budgetnedstängningen ("shutdown") och skuldtaket tvingas ett splittrat och försvagat republikanskt parti lägga kraft på inre strider. Situationen är paradoxal i det att partiet är oomtvistligt försvagat, samtidigt som de båda huvudgrupperingarna i någon mening stärkt sina ställningar. De traditionella, pragmatiska republikanerna har stärkts genom att det konservativa Tea Party-folkets strategi visade sig vara en total katastrof om målet var att åstadkomma politiska resultat. Efter 16 dagars intensiv politisk kamp kunde partiet egentligen inte visa upp en enda sak som man hade fått igenom. Å andra sidan har det konservativa Tea Party-folket stärkts genom att de inte vek ned sig, utan valde att hela vägen vägra rösta för ett godkännande av budgeten eller för en höjning av skuldtaket. Tea Party-folkets kärnväljare uppskattar en sådan ideologisk renlärighet, oavsett om den principfasta hållningen leder till politiska resultat eller inte.
Nu riktas blickarna mot guvernörsvalet i Virginia, den 5 november 2013. Där ställs den starkt konservative republikanen Ken Cuccinelli mot demokraten Terry McAuliffe. Avgående guvernören Bob McDonnel är republikan och vann en jordskredsseger i valet 2009. Men i opinionsmätningarna inför valet i hösten i november har demokraten Terry McAuliffe ett stabilt försteg före den konservative Ken Cuccinelli. Pragmatikerna inom Republikanerna använder nu Ken Cuccinellis skrala opinionssiffror som ett argument för varför Tea Party-influterade kandidater saknar förmåga att vinna över demokratiska kandidater i så kallade swing-states (det vill säga stater där valresultatet inte är klart på förhand). De konservativa krafterna inom Republikanerna tar, inte oväntat, avstånd från den tolkningen. De menar i stället att Ken Cuccinelli har tappat kontakterna med sina gräsrötter och inte drivit deras viktiga frågor, och därför förlorat trovärdighet överhuvudtaget. Valresultatet i Virginia lär bli ett viktigt argument i den intensiva striden mellan de olika falangerna inom Republikanerna.
Blicken riktas nu också allt starkare mot de aktörer (personer, stiftelser, företag etc) som på olika sätt finansierar de republikanska kandidaternas valkampanjer. Hur kommer de att positionera sig i denna inom-republkanska kraftmätning? Även här har vi redan kunnat se tecken på splittring och oro, även bland dem som tidigare ställt upp bakom Tea Party-folket (till exempel bröderna Koch).
Jaag har ju tidigare i denna blogg lyft fram ett par av mina favoritpolitiker i New York och i dess närområde. En av dessa har varit den just valde senatorn för New Jersey Cory Booker. Jag noterar att Cory Booker, i sin egenskap av borgmästare i Newark, måndag morgon klockan 00.01 - så snart det blev lagligt - vigde New Jerseys första samkönade par. När Booker enligt lagen frågande om någon hade något att invända mot äktenskapet utbrast en åskådare: "This is unlawful in the eyes of God!". Booker fann sig snabbt och svarade: "Not hearing any substantive, worthy objections, I now will proceed."
Jag har också anmält mitt deltagande för att på plats på Rockefeller Center följa den avslutande debatten i borgmästarvalet i New York mellan en annan av mina favoriter demokraten Bill de Blasio och republikanen Joe Lhota. Jag ser mycket fram mot den tillställningen, och rapport kommer.
Nu riktas blickarna mot guvernörsvalet i Virginia, den 5 november 2013. Där ställs den starkt konservative republikanen Ken Cuccinelli mot demokraten Terry McAuliffe. Avgående guvernören Bob McDonnel är republikan och vann en jordskredsseger i valet 2009. Men i opinionsmätningarna inför valet i hösten i november har demokraten Terry McAuliffe ett stabilt försteg före den konservative Ken Cuccinelli. Pragmatikerna inom Republikanerna använder nu Ken Cuccinellis skrala opinionssiffror som ett argument för varför Tea Party-influterade kandidater saknar förmåga att vinna över demokratiska kandidater i så kallade swing-states (det vill säga stater där valresultatet inte är klart på förhand). De konservativa krafterna inom Republikanerna tar, inte oväntat, avstånd från den tolkningen. De menar i stället att Ken Cuccinelli har tappat kontakterna med sina gräsrötter och inte drivit deras viktiga frågor, och därför förlorat trovärdighet överhuvudtaget. Valresultatet i Virginia lär bli ett viktigt argument i den intensiva striden mellan de olika falangerna inom Republikanerna.
Blicken riktas nu också allt starkare mot de aktörer (personer, stiftelser, företag etc) som på olika sätt finansierar de republikanska kandidaternas valkampanjer. Hur kommer de att positionera sig i denna inom-republkanska kraftmätning? Även här har vi redan kunnat se tecken på splittring och oro, även bland dem som tidigare ställt upp bakom Tea Party-folket (till exempel bröderna Koch).
Jaag har ju tidigare i denna blogg lyft fram ett par av mina favoritpolitiker i New York och i dess närområde. En av dessa har varit den just valde senatorn för New Jersey Cory Booker. Jag noterar att Cory Booker, i sin egenskap av borgmästare i Newark, måndag morgon klockan 00.01 - så snart det blev lagligt - vigde New Jerseys första samkönade par. När Booker enligt lagen frågande om någon hade något att invända mot äktenskapet utbrast en åskådare: "This is unlawful in the eyes of God!". Booker fann sig snabbt och svarade: "Not hearing any substantive, worthy objections, I now will proceed."
Jag har också anmält mitt deltagande för att på plats på Rockefeller Center följa den avslutande debatten i borgmästarvalet i New York mellan en annan av mina favoriter demokraten Bill de Blasio och republikanen Joe Lhota. Jag ser mycket fram mot den tillställningen, och rapport kommer.
2013-10-17
Kommer Tea Party-rörelsen att lämna Republikanerna?
Kommer Tea Party-rörelsen att lämna Republikanerna? Missnöjet bland Tea Party-rörelsens gräsrötter är stort mot vad man uppfattar som det republikanska partiets svek mot idealen i samband med att USA:s kongress igår öppnade budgeten och höjde lånetaket. Republikanerna lyckades med konststycket att under denna 16 dygn långa strid egentligen inte uppnå någonting alls. Nederlaget blev totalt och partiet - liksom Tea Party-rörelsen - får sina sämsta opinionssiffror i modern tid.
Men det är inte Tea Party-rörelsens varmaste anhängare som sviktar. Tvärtom höjs där på flera håll röster för att rörelsen skall lämna det republikanska partiet och starta eget. Den politiskt konservative kommentatorn Erick Erickson ser frön till "a real third party movement that will fully divide the Republican Party.”
Nu tror jag inte det kommer att gå så långt, åtminstone inte under överskådlig tid. Tea Party-rörelsen behöver Republikanerna och Republikanerna behöver Tea Party-rörelsen. En splittring av den amerikanska högern i två partier skulle ge Demokraterna en enorm fördel i kommande av av president och till senaten.
Det republikanska ledarskapet står inför en enorm utmaning. Hur skall man kunna hålla ihop det djupt splittrade partiet och göra det på ett sätt så att partiet blir en trovärdig och konstruktiv förhandlingspart till president Obama och till Demokraterna i kongressen? Det är sannerligen ingen avundsvärd uppgift, vill jag lova. President Obama gjorde i sitt tal i dag sitt bästa för att fördjupa sprickan inom Republikanerna, genom att tala om behovet av att undvika ideologiska låsningar (läs Tea-Party-rörelsen) och markera att han nu tänker gå vidare genom att "look for wiling partners" (läs pragmatiska krafter inom Republikanerna).
Ni har väl förresten inte missat att en av mina favoriter i amerikansk politik - supertwittraren Cory Booker och som jag skrivit om tidigare - vann en lätt seger i senatorsvalet i New Jersey igår. Till min stora glädje nämns han redan som en tänkbar kandidat till vicepresidentposten i valet 2016.
Tidigare i dag diskuterade jag budgetkrisens politiska konsekvenser för amerikansk politik, i Studio Ett i P1 tillsammans med Inger Arenander och Mathias Sundin. Lyssna gärna på inslaget här.
Men det är inte Tea Party-rörelsens varmaste anhängare som sviktar. Tvärtom höjs där på flera håll röster för att rörelsen skall lämna det republikanska partiet och starta eget. Den politiskt konservative kommentatorn Erick Erickson ser frön till "a real third party movement that will fully divide the Republican Party.”
Nu tror jag inte det kommer att gå så långt, åtminstone inte under överskådlig tid. Tea Party-rörelsen behöver Republikanerna och Republikanerna behöver Tea Party-rörelsen. En splittring av den amerikanska högern i två partier skulle ge Demokraterna en enorm fördel i kommande av av president och till senaten.
Det republikanska ledarskapet står inför en enorm utmaning. Hur skall man kunna hålla ihop det djupt splittrade partiet och göra det på ett sätt så att partiet blir en trovärdig och konstruktiv förhandlingspart till president Obama och till Demokraterna i kongressen? Det är sannerligen ingen avundsvärd uppgift, vill jag lova. President Obama gjorde i sitt tal i dag sitt bästa för att fördjupa sprickan inom Republikanerna, genom att tala om behovet av att undvika ideologiska låsningar (läs Tea-Party-rörelsen) och markera att han nu tänker gå vidare genom att "look for wiling partners" (läs pragmatiska krafter inom Republikanerna).
Ni har väl förresten inte missat att en av mina favoriter i amerikansk politik - supertwittraren Cory Booker och som jag skrivit om tidigare - vann en lätt seger i senatorsvalet i New Jersey igår. Till min stora glädje nämns han redan som en tänkbar kandidat till vicepresidentposten i valet 2016.
Tidigare i dag diskuterade jag budgetkrisens politiska konsekvenser för amerikansk politik, i Studio Ett i P1 tillsammans med Inger Arenander och Mathias Sundin. Lyssna gärna på inslaget här.
2013-10-14
Senatorsval i USA. Om Twittermissbruk och veganska strippklubbar
Uppdatering finns längst ned i posten.
Jag får då och då frågan om vilken som är den största skillnaden mellan svensk och amerikansk politik. Jag brukar lyfta fram att den amerikanska spelplanen ligger avsevärt mer till höger än den svenska, att maktdelningsprinciperna är annorlunda och att amerikansk politik är mer juridifierad än vad svensk politik är.
En sak som blir tydligare när man befinner sig på plats är vilket utrymme som politikernas personlighet och privata liv ges i valkampanj och mediebevakning. Jag skall gestalta denna skillnad mot svensk politik med ett exempel från det senatorsval som genomförs nu på onsdag 16 oktober i New Jersey.
I juni 2013 avled den demokratiska senatorn från New Jersey Frank Lautenberg, vid en ålder av 89 år (bara det - när hade vi en svensk riksdagsledamot som var 89 år senast...). Därför genomförs det nu ett extraval till den vakanta platsen. Republikanernas kandidat heter Steve Lonegan och Demokraternas kandidat heter Cory Booker.
Samtliga New Jerseys senatorer har sedan mer än 30 år tillbaka kommit från Demokraterna. Cory Booker är också storfavorit att vinna valet på onsdag, även om hans försprång i opinionsmätningarna minskat. I dagens mätning från Monmouth Universtiy leder han med tio procentenheter, 52 mot 42.
Cory Booker är i dag borgmästare i Newark, och en hejare på Twitter. Han har just nu 1 424 903 följare (@CoryBooker), vilka han med en närmast vild frenesi ständigt interagerar med. Jag får faktiskt intrycket att han personligen svarar på varje fråga och reagerar på varje inbjudan till interaktion. Hans ihärdighet har nu fått hans politiska motståndare att kritisera honom för att ägna för mycket tid åt Twitter. Så påstås han missköta uppdraget som borgmästare i Newark eftersom han "spent every waking hour on Twitter", där han "unabashedly exchanges messages with strangers day and night". I december 2010 fick han stor uppmärksamhet när staden Newark var insnöad och han utrustad med snöskovel gav sig ut och personligen grävde ut twitterföljare som satt fast och på Twitter bett honom om hjälp.
Cory Booker hamnade genom sitt flitiga twittrande i blåsväder när han tidigare i år hade en twitterkonversation med Lynsie Lee, en dansös på den veganska strippklubben Casa Diablo i Portland, Oregon. (Jag har förstått "vegansk strippklubb" som att där serveras vegansk mat.) I konversationen skrev Lynsie Lee bland annat att "the West Coast loves you and by the West Coast I mean me." Cory Booker svarade: "the East Coast loves you and by the East Coast I mean me."“Well now I’m blushing :), svarade Lee varpå Cooper skrev "Its only fair.” Lynsie Lee bifogade ett kort på Booker med en signerad autograf från honom där det står "Thank you!". Cory Booker och Lynsie Lee hade ursprungligen kommit i kontakt med varandra eftersom båda medverkade i en film om twitter - även Lynsie Lee är en hängiven twittrare (@LynsieLee).
Efter viss medieturbulens lade sig uppmärksamheten. Men händelsen fick ett efterspel. En medarbetare till Cory Bookers konkurrent i senatorsvalet, republikanen Steve Lonegan, utnyttjade intermezzot till att i en intervju komma med antydningar om Cory Booker sexuella läggning. Steve Lonegans medarbetare heter Rick Shaftan och han hävdade att Cory Booker - som är singel - genom sitt sätt att svara Lynsie Lee visade att han sannolikt var homosexuell! Booker svar var, menade Shaftan, "just weird", eftersom formuleringarna var vänskapligt hjärtliga i stället för sexuella: "I mean, to me, you know, hey, if he said, ‘Hey, you got really hot breasts man, I’d love to suck on them.’ Then like, yeah, cool. But like, he didn’t say that, It was like kind of like, I don’t know, it was like what a gay guy would say to a stripper."
Det hör till saken att Rick Shaftan avskedades kort efter intervjun.
Cory Booker är en färgstark politiker och jag är övertygad om att han väljs till senator för New Jersey på onsdag. Jag saknar hans färgstarkhet i svensk politisk kultur. Jag saknar däremot inte det intresse för kandidaternas privatliv som så starkt färgar amerikanska valkampanjer.
Uppdaterat 15 oktober kl 10.30, New York-tid: Cory Booker har även vid flera tidigare tillfällen agerat som mänsklighetens (eller i det här fallet djurlivets) tjänare genom personliga ingripanden generade från Twitter. Här finns länk till historien om hur Cory Booker släppte vad han hade för händer för att i ösregn ge sig ut och rädda en hund som for illa. Samt historien om hur han räddade en granne ur ett brinannde hus. Vem har potentialen att bli svensk politiks Cory Booker? Kanske något för Göran Hägglund? (Tipstack till Linn Sandberg för denna länk.)
Jag får då och då frågan om vilken som är den största skillnaden mellan svensk och amerikansk politik. Jag brukar lyfta fram att den amerikanska spelplanen ligger avsevärt mer till höger än den svenska, att maktdelningsprinciperna är annorlunda och att amerikansk politik är mer juridifierad än vad svensk politik är.
En sak som blir tydligare när man befinner sig på plats är vilket utrymme som politikernas personlighet och privata liv ges i valkampanj och mediebevakning. Jag skall gestalta denna skillnad mot svensk politik med ett exempel från det senatorsval som genomförs nu på onsdag 16 oktober i New Jersey.
I juni 2013 avled den demokratiska senatorn från New Jersey Frank Lautenberg, vid en ålder av 89 år (bara det - när hade vi en svensk riksdagsledamot som var 89 år senast...). Därför genomförs det nu ett extraval till den vakanta platsen. Republikanernas kandidat heter Steve Lonegan och Demokraternas kandidat heter Cory Booker.
Samtliga New Jerseys senatorer har sedan mer än 30 år tillbaka kommit från Demokraterna. Cory Booker är också storfavorit att vinna valet på onsdag, även om hans försprång i opinionsmätningarna minskat. I dagens mätning från Monmouth Universtiy leder han med tio procentenheter, 52 mot 42.
Cory Booker är i dag borgmästare i Newark, och en hejare på Twitter. Han har just nu 1 424 903 följare (@CoryBooker), vilka han med en närmast vild frenesi ständigt interagerar med. Jag får faktiskt intrycket att han personligen svarar på varje fråga och reagerar på varje inbjudan till interaktion. Hans ihärdighet har nu fått hans politiska motståndare att kritisera honom för att ägna för mycket tid åt Twitter. Så påstås han missköta uppdraget som borgmästare i Newark eftersom han "spent every waking hour on Twitter", där han "unabashedly exchanges messages with strangers day and night". I december 2010 fick han stor uppmärksamhet när staden Newark var insnöad och han utrustad med snöskovel gav sig ut och personligen grävde ut twitterföljare som satt fast och på Twitter bett honom om hjälp.
Cory Booker hamnade genom sitt flitiga twittrande i blåsväder när han tidigare i år hade en twitterkonversation med Lynsie Lee, en dansös på den veganska strippklubben Casa Diablo i Portland, Oregon. (Jag har förstått "vegansk strippklubb" som att där serveras vegansk mat.) I konversationen skrev Lynsie Lee bland annat att "the West Coast loves you and by the West Coast I mean me." Cory Booker svarade: "the East Coast loves you and by the East Coast I mean me."“Well now I’m blushing :), svarade Lee varpå Cooper skrev "Its only fair.” Lynsie Lee bifogade ett kort på Booker med en signerad autograf från honom där det står "Thank you!". Cory Booker och Lynsie Lee hade ursprungligen kommit i kontakt med varandra eftersom båda medverkade i en film om twitter - även Lynsie Lee är en hängiven twittrare (@LynsieLee).
Efter viss medieturbulens lade sig uppmärksamheten. Men händelsen fick ett efterspel. En medarbetare till Cory Bookers konkurrent i senatorsvalet, republikanen Steve Lonegan, utnyttjade intermezzot till att i en intervju komma med antydningar om Cory Booker sexuella läggning. Steve Lonegans medarbetare heter Rick Shaftan och han hävdade att Cory Booker - som är singel - genom sitt sätt att svara Lynsie Lee visade att han sannolikt var homosexuell! Booker svar var, menade Shaftan, "just weird", eftersom formuleringarna var vänskapligt hjärtliga i stället för sexuella: "I mean, to me, you know, hey, if he said, ‘Hey, you got really hot breasts man, I’d love to suck on them.’ Then like, yeah, cool. But like, he didn’t say that, It was like kind of like, I don’t know, it was like what a gay guy would say to a stripper."
Det hör till saken att Rick Shaftan avskedades kort efter intervjun.
Cory Booker är en färgstark politiker och jag är övertygad om att han väljs till senator för New Jersey på onsdag. Jag saknar hans färgstarkhet i svensk politisk kultur. Jag saknar däremot inte det intresse för kandidaternas privatliv som så starkt färgar amerikanska valkampanjer.
Uppdaterat 15 oktober kl 10.30, New York-tid: Cory Booker har även vid flera tidigare tillfällen agerat som mänsklighetens (eller i det här fallet djurlivets) tjänare genom personliga ingripanden generade från Twitter. Här finns länk till historien om hur Cory Booker släppte vad han hade för händer för att i ösregn ge sig ut och rädda en hund som for illa. Samt historien om hur han räddade en granne ur ett brinannde hus. Vem har potentialen att bli svensk politiks Cory Booker? Kanske något för Göran Hägglund? (Tipstack till Linn Sandberg för denna länk.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)