Det gäller att ta vara på positiva nyheter i dessa svåra tider. Jag noterar därför med glädje att den amerikanska delstaten Colorado har avskaffat dödsstraffet, detta barbariska straff. De tre fångar som satt i dödscellerna i väntan på sin avrättning får sina straff omvandlade till livstids fängelse. Därmed har 22 av USA:s delstater avskaffat dödsstraffet.
Colorado har visserligen bara avrättat en enda fånge sedan dödsstraffet återinfördes i USA. Men avskaffandet av dödsstraffet i Colorado är en viktig seger för principen om människovärdets okränkbarhet och principen om varje människas rätt till liv oavsett vilka handlingar denne har gjort sig skyldig till. I samma stund som vi ruckar på dessa principer öppnar vi dörren för barbari och en relativisering av människovärdet.
Överhuvudtaget har antalet avrättningar i USA minskat sedan millennieskiftet. År 1999 avrättades 98 människor i USA, år 2019 avrättades 22 människor.
Låt oss bära med oss principen om människovärdets okränkbarhet även i dessa svåra coronatider. Det är sannerligen inga enkla frågor som politiker, myndigheter och sjukvårdspersonal har att hantera. Men att sätta principen om alla människors rätt till liv i centrum skapar en moraliskt viktig grund för de svåra beslut som ska fattas.
Visar inlägg med etikett Dödsstraff. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dödsstraff. Visa alla inlägg
2019-04-10
Glädjande: Antalet avrättningar i världen minskar kraftigt!
Kampen mot det vedervärdiga och omänskliga dödsstraffet skördar framgångar! Enligt en rapport från Amnesty International minskade antalet verkställda dödsstraff 2018 med 30 procent jämfört med året innan. År 2018 genomfördes 690 kända avrättningar, vilket var det lägsta antalet på tio år.
Bilden är förstås inte entydigt positiv. Kina är det land som antas avrätta överlägset flest människor per år, men den kinesiska statsmakten vägrar redovisa hur många. Om vi bortser från Kina genomfördes nära 80 procent av alla rapporterade avrättningar 2018 i endast fyra länder: Iran, Saudiarabien, Irak och Vietnam.
I länder som Vitryssland, Singapore, Sydsudan, Japan och USA ökade antalet avrättningar något 2018. I USA:s fall skedde ökningen från en historiskt låg nivå - från 23 till 25. USA är det enda land i Amerika som avrättar människor.
Men även i USA vinner dödsstraffsmotståndarna terräng i debatten. I Kalifornien beslöt guvernör Gavin Newsom nyligen att inga fler avrättningar kommer att genomföras i delstaten under hans tid vid makten. Flera av Demokraternas presidentvalskandidater har också på olika sätt positionerat sig som motståndare till dödsstraffet: Kamala Harris, Beto O’Rourke, Bernie Sanders, Cory Booker, Elizabeth Warren, Kirsten Gillibrand med flera. Vi ser sannolikt ett generationsskifte i Demokraterna i denna fråga. Varken Barack Obama eller Hillary Clinton uttalade motstånd mot dödsstraffet, Joe Biden har heller ännu inte gjort det.
Det är inte omöjligt att Donald Trump väljer att göra dödsstraffet till en valfråga i presidentvalet 2020. Stödet för dödsstraffet i USA har minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, men bland Trumps egna anhängare är stödet fortfarande kompakt.
Dödsstraffet är en omöjlighet för varje samhälle som gör anspråk på att vara civiliserat. Låt oss stödja varandra ytterligare i kampen mot denna skamfläck för mänskligheten.
Bilden är förstås inte entydigt positiv. Kina är det land som antas avrätta överlägset flest människor per år, men den kinesiska statsmakten vägrar redovisa hur många. Om vi bortser från Kina genomfördes nära 80 procent av alla rapporterade avrättningar 2018 i endast fyra länder: Iran, Saudiarabien, Irak och Vietnam.
I länder som Vitryssland, Singapore, Sydsudan, Japan och USA ökade antalet avrättningar något 2018. I USA:s fall skedde ökningen från en historiskt låg nivå - från 23 till 25. USA är det enda land i Amerika som avrättar människor.
Men även i USA vinner dödsstraffsmotståndarna terräng i debatten. I Kalifornien beslöt guvernör Gavin Newsom nyligen att inga fler avrättningar kommer att genomföras i delstaten under hans tid vid makten. Flera av Demokraternas presidentvalskandidater har också på olika sätt positionerat sig som motståndare till dödsstraffet: Kamala Harris, Beto O’Rourke, Bernie Sanders, Cory Booker, Elizabeth Warren, Kirsten Gillibrand med flera. Vi ser sannolikt ett generationsskifte i Demokraterna i denna fråga. Varken Barack Obama eller Hillary Clinton uttalade motstånd mot dödsstraffet, Joe Biden har heller ännu inte gjort det.
Det är inte omöjligt att Donald Trump väljer att göra dödsstraffet till en valfråga i presidentvalet 2020. Stödet för dödsstraffet i USA har minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, men bland Trumps egna anhängare är stödet fortfarande kompakt.
Dödsstraffet är en omöjlighet för varje samhälle som gör anspråk på att vara civiliserat. Låt oss stödja varandra ytterligare i kampen mot denna skamfläck för mänskligheten.
2018-03-18
Sverigedemokraternas lättsinniga inställning till rättsstaten
Sverigedemokraterna och rättsstaten förefaller vara två oförenliga storheter. I helgen föreslog Sverigedemokraterna att utländska personer som begått grova vålds- och sexualbrott automatiskt skulle dömas till utvisning, även om de riskerar tortyr och dödsstraff. Om internationella konventioner som Sverige undertecknat sätter hinder i vägen ska Sverige medvetet bryta mot dessa konventioner och utvisa ändå, menar Jimmie Åkesson: Om det är så att det finns konventioner som förhindrar oss att utvisa mördare och våldtäktsmän så måste dessa konventioner omförhandlas. Om det inte är möjligt måste vi bortse från dem.
Om det inte är möjligt måste vi bortse från dem? Vilka fler folkrättskonventioner som Sverige förbundit sig att följa kan Jimmie Åkesson tänka sig att bortse ifrån, än de som hindrar oss att utvisa människor till länder där de riskerar tortyr och död? Vilka mänskliga rättigheter är han beredd att sälja ut nästa gång, för att vi "måste" göra det?
Det som kännetecknar en rättsstat är att lagen gäller lika för alla. Man inte kan välja de lagar man vill följa eller de man kan "bortse från".
Jimmie Åkessons lättsinniga inställning till rättsstaten och dess principer gestaltar på ett närmast övertydligt sätt varför Sverigedemokraterna ska hållas borta från politiskt inflytande. Partiet sätter makten före rätten. Det som Sverigedemokraterna pekar ut som "folkets intressen" får inte låta sig störas av rättsstatens principer. I förlängningen skymtar fascismens ideologi.
Om det inte är möjligt måste vi bortse från dem? Vilka fler folkrättskonventioner som Sverige förbundit sig att följa kan Jimmie Åkesson tänka sig att bortse ifrån, än de som hindrar oss att utvisa människor till länder där de riskerar tortyr och död? Vilka mänskliga rättigheter är han beredd att sälja ut nästa gång, för att vi "måste" göra det?
Det som kännetecknar en rättsstat är att lagen gäller lika för alla. Man inte kan välja de lagar man vill följa eller de man kan "bortse från".
Jimmie Åkessons lättsinniga inställning till rättsstaten och dess principer gestaltar på ett närmast övertydligt sätt varför Sverigedemokraterna ska hållas borta från politiskt inflytande. Partiet sätter makten före rätten. Det som Sverigedemokraterna pekar ut som "folkets intressen" får inte låta sig störas av rättsstatens principer. I förlängningen skymtar fascismens ideologi.
2016-03-17
Dödsstraff som kvalificerad tortyr. Ohio vill göra om misslyckad avrättning
Efter två och en halv timmas fåfängt karvande i den dödsdömde Romell Brooms arm tvingades bödeln i Ohio ge upp. Romell Broom uppges ha gråtit av smärta och ångest, för att till sist själv i ett utslag av desperation försökt hjälpa bödeln att få in nålen i en blodåder. Efter att avrättningen avbrutits kunde man konstatera 18 nålstick på olika delar av Romell Brooms armar, händer och fötter efter de misslyckade försöken att injicera gift i hans kropp.
Romell Broom dömdes till döden 1984 och har således suttit i dödscell och väntat på sin avrättning i över 30 år. Nu har Ohios Högsta domstol beslutat att myndigheterna får göra ett nytt försök att avrätta Romell Broom, efter det misslyckade försöket i september 2009. Det formella argumentet tycks vara att eftersom giftet aldrig nådde Romell Brooms kropp så rör det sig inte om en dubbel bestraffning.
Domstolens beslut kommer att överklagas. Om överklagan avslås får Romell Broom ändå vänta väldigt länge på att avrättas. Ohio har en kö på 24 dödsdömda personer där avrättningsdatum egentligen är bestämt - men Ohio har inte tillgång till de kemikalier som behövs för att genomföra en avrättning.
Romell Broom är dömd för ett fruktansvärt brott, för att ha kidnappat, våldtagit och mördat en 14-årig flicka. Men dödsstraff är barbari och ovärdigt varje samhälle som gör anspråk på att helga livet och att vara civiliserat. De långa väntetiderna i dödscellerna och osäkerheten om man skall få leva eller inte är en form av kvalificerad tortyr.
Redan 1947 formulerade Stig Dagerman en isande kritik av USA:s sätt att göra om avrättningar som misslyckats:
"Den till döden dömde negern Francis som nyligen undkom med livet från elektriska stolen, därför att bödlarna var berusade, skall nu åter sättas i stolen."
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967 ). Ni kan lyssna på den här.
Romell Broom dömdes till döden 1984 och har således suttit i dödscell och väntat på sin avrättning i över 30 år. Nu har Ohios Högsta domstol beslutat att myndigheterna får göra ett nytt försök att avrätta Romell Broom, efter det misslyckade försöket i september 2009. Det formella argumentet tycks vara att eftersom giftet aldrig nådde Romell Brooms kropp så rör det sig inte om en dubbel bestraffning.
Domstolens beslut kommer att överklagas. Om överklagan avslås får Romell Broom ändå vänta väldigt länge på att avrättas. Ohio har en kö på 24 dödsdömda personer där avrättningsdatum egentligen är bestämt - men Ohio har inte tillgång till de kemikalier som behövs för att genomföra en avrättning.
Romell Broom är dömd för ett fruktansvärt brott, för att ha kidnappat, våldtagit och mördat en 14-årig flicka. Men dödsstraff är barbari och ovärdigt varje samhälle som gör anspråk på att helga livet och att vara civiliserat. De långa väntetiderna i dödscellerna och osäkerheten om man skall få leva eller inte är en form av kvalificerad tortyr.
Redan 1947 formulerade Stig Dagerman en isande kritik av USA:s sätt att göra om avrättningar som misslyckats:
"Den till döden dömde negern Francis som nyligen undkom med livet från elektriska stolen, därför att bödlarna var berusade, skall nu åter sättas i stolen."
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967 ). Ni kan lyssna på den här.
2015-10-03
Ny avrättningskarusell i Oklahoma. Dödsstraff och rättsstatens principer går inte att förena.
I USA fortsätter man att avrätta människor. Jag kommer aldrig att förlika mig med det. Dödsstraffet är lika vidrigt oavsett om det tillämpas av Iran, Saudiarabien, Kina, Nordkorea eller USA. Men jag har större förväntning på USA, eftersom landet är en politisk demokrati och borde sätta människovärdet och rätten till liv högt.
Enskilda händelser i USA visar också på den groteska absurditeten i att kombinera dödsstraff med rättsstatens principer. Jag har tidigare skrivit om de juridiska spektakel som utspelade sig i samband med avrättningarna av Clayton Lockett och Charles Warner i Oklahoma. Och nu när det nya juridiska turer som utspelar sig i Oklahoma i samband med en avrättning.
Richard E Glossip skulle ha avrättats i onsdags, den 30 september. Han dömdes för snart 20 år sedan, 1997, för att ha initierat ett mord på en hotellägare. Glossip dömdes mot sitt nekande och det har bedrivits många kampanjer för att upphäva domen.
Jag har ingen aning om Richard E Glossip är skyldig eller oskyldig. Men det som hände dagen när han skulle avrättas visar tydligt hur tillämpande av rättsäkerhet och rättsstatens principer leder till orimliga konsekvenser i samband med avrättningar.
30 minuter innan Glossip skulle avrättas hade fängelsepersonalen ännu inte fått något besked från United States Supreme Court om avrättningen skulle skjutas upp eller inte. Glossips advokater hade argumenterat för att en genomförd avrättning utifrån bevis som i huvudsak byggde på ett opålitligt vittnesmål skulle kränka Glossips medborgerliga rättigheter. Bristen på besked innebar att avrättningen sannolikt måste skjutas upp, och de dödsstraffmotståndare som samlats utanför fängelsemurarna jublade. För Richard E Glossip och hans familj tändes hoppets låga.
Då kom beskedet från domstolen - advokaternas framställan hade avslagit. Hoppet ersattes av sorg och förtvivlan. Nu skulle Richard E Glossip dö.
Förberedelserna för avrättningen återupptogs. Då ingriper överraskande Oklahomas guvernör Mary Fallin. Det har framkommit att de ansvariga för avrättningen ersatt medlet "potassium chloride" med "potassium acetate", eftersom fängelsepersonalen inte lyckats få tag i "potassium chloride". Det är detta medel som skall framkalla hjärtstopp hos den dödsdämde. Förberedelserna för avrättningen avbryts igen, och en timma efter att avrättningen skulle ha genomförts meddelar guvernören att den skjuts upp fem veckor till den 6 november. Då skall fängelset antingen ha fått tag på "potassium chloride" eller kunna visa att "potassium acetate" inte förorsakar något lidande för den som skall avrättas.
Ett straff som inte kan verkställas i rimlig tid och under värdiga former är ett orimligt och ovärdigt straff. Dessa uppskjutna och återupptagna avrättningar är inget annat än tortyr för den som är dömd att dö, och för dennes familj. Därför är dödsstraffet oförenligt med upprätthållandet av rättsstatens principer.
Avskaffa dödsstraffet. Avskaffa det nu.
Enskilda händelser i USA visar också på den groteska absurditeten i att kombinera dödsstraff med rättsstatens principer. Jag har tidigare skrivit om de juridiska spektakel som utspelade sig i samband med avrättningarna av Clayton Lockett och Charles Warner i Oklahoma. Och nu när det nya juridiska turer som utspelar sig i Oklahoma i samband med en avrättning.
Richard E Glossip skulle ha avrättats i onsdags, den 30 september. Han dömdes för snart 20 år sedan, 1997, för att ha initierat ett mord på en hotellägare. Glossip dömdes mot sitt nekande och det har bedrivits många kampanjer för att upphäva domen.
Jag har ingen aning om Richard E Glossip är skyldig eller oskyldig. Men det som hände dagen när han skulle avrättas visar tydligt hur tillämpande av rättsäkerhet och rättsstatens principer leder till orimliga konsekvenser i samband med avrättningar.
30 minuter innan Glossip skulle avrättas hade fängelsepersonalen ännu inte fått något besked från United States Supreme Court om avrättningen skulle skjutas upp eller inte. Glossips advokater hade argumenterat för att en genomförd avrättning utifrån bevis som i huvudsak byggde på ett opålitligt vittnesmål skulle kränka Glossips medborgerliga rättigheter. Bristen på besked innebar att avrättningen sannolikt måste skjutas upp, och de dödsstraffmotståndare som samlats utanför fängelsemurarna jublade. För Richard E Glossip och hans familj tändes hoppets låga.
Då kom beskedet från domstolen - advokaternas framställan hade avslagit. Hoppet ersattes av sorg och förtvivlan. Nu skulle Richard E Glossip dö.
Förberedelserna för avrättningen återupptogs. Då ingriper överraskande Oklahomas guvernör Mary Fallin. Det har framkommit att de ansvariga för avrättningen ersatt medlet "potassium chloride" med "potassium acetate", eftersom fängelsepersonalen inte lyckats få tag i "potassium chloride". Det är detta medel som skall framkalla hjärtstopp hos den dödsdämde. Förberedelserna för avrättningen avbryts igen, och en timma efter att avrättningen skulle ha genomförts meddelar guvernören att den skjuts upp fem veckor till den 6 november. Då skall fängelset antingen ha fått tag på "potassium chloride" eller kunna visa att "potassium acetate" inte förorsakar något lidande för den som skall avrättas.
Ett straff som inte kan verkställas i rimlig tid och under värdiga former är ett orimligt och ovärdigt straff. Dessa uppskjutna och återupptagna avrättningar är inget annat än tortyr för den som är dömd att dö, och för dennes familj. Därför är dödsstraffet oförenligt med upprätthållandet av rättsstatens principer.
Avskaffa dödsstraffet. Avskaffa det nu.
2014-04-23
Juridiskt spektakel i USA visar på dödsstraffets orimlighet
Uppdaterat 3 maj kl 18.20: Om något gott kan komma ur det onda jag beskrivit nedan så vore det om kampen mot dödsstraffet i USA vinner ytterligare styrka.Vi vet att antalet avrättningar i USA har halverats sedan början av 2000-talet och bara de senaste åren har New York, New Jersey, New Mexico, Illinos, Connecticut och Maryland avskaffat dödsstraffet. Stödet för dödsstraffet i USA är det lägsta på 40 år. Blickarna riktas nu mot president Barack Obama, som med anledning av katastrofen i Oklahoma uppdrog åt justitieminister Eric Holder att se över ur frågan om hur dödsstraffet tillämpas i USA. Obama påpekade också att svarta är överrepresenterade bland dem som döms till döden. Många hoppas att Obamas uttalanden är en indikation på att han håller på att ompositionera sig i frågan, och att han kommer att uttala sitt motstånd mot dödsstraffet innan eller i samband med att han lämnar sitt ämbete 2016.
Låt oss hoppas att det blir så. Dödsstraffet är en av de saker som knyter samman USA med Iran, Saudiarabien, Nordkorea och Kina. Det vore befriande om USA lämnade detta sällskap.
Uppdaterat 30 april kl 08.50: När jag trodde att denna historia kanske inte kunde bli värre nås jag av nyheten om nattens katastrofala avrättning av Clayton Lockett och att Charles Warners avrättning i hast fick skjutas upp med två veckor. Clayton Locketts dödskamp pågick i nära 45 minuter, han fick kramper och försökte resa sig från britsen när avrättningen inte fungerade som den skulle. Avrättningen avbröts, men Clayton Lockett dog kort därpå av en hjärtattack i stället.
Enough is enough. Jag har nedan redogjort för de osannolika och groteska turerna inför avrättningarna av Clayton Lockett och Charles Warner. Avrättningsdebaclet i natt kan inte benämnas annat än som en form av tortyr. Om det kan komma något gott ur detta onda som så kan det vara att dödsstraffets alla motståndare i USA nu får ytterligare vind i seglen och att allt fler inser att det inte finns något civiliserat sätt för att döda en annan människa. Dödsstraffet måste avskaffas, och det måste avskaffas nu.
Dödsstraffet i USA förlorar mark. Allt färre människor avrättas och allt fler delstater upphör med avrättningar. Det är bra. Men ännu är det en lång väg kvar tills USA kan förmås att ta steget över till den civiliserade delen av världen och avskaffa dödsstraffet överhuvudtaget.
De senaste dagarna har ett juridiskt spektakel kring dödsstraffet spelats upp i Oklahoma. I måndags lämnade försvarsadvokaterna för Clayton Lockett, som skulle ha avrättats igår tisdag, och för Charles Warner, som skulle avrättas kommande tisdag, in en ansökan till Oklahomas Högsta Domstol om att avrättningarna skulle skjutas upp. Domstolen beviljade de inlämnade ansökningarna. Igår tisdag meddelade Oklahomas guvernör, republikanen Mary Fallin, att domstolen inte hade någon befogenhet att skjuta upp avrättningarna, och att hon tänker se till att de genomförs under nästa vecka.
I USA är allt färre företag villiga att förse myndigheterna med de kemikalieblandningar som behövs för att kunna genomföra en avrättning med giftinjektion. Delstatsmyndigheterna har försökt underlätta för företagen att leverera gifterna genom att erbjuda anonymitet och genom att inte i förväg berätta vilken kombination av kemikalier som används vid avrättningen. Den 26 mars slog en distriktsdomstol i Oklahoma fast att den lag från 2011 ("supplier-secrecy law") som reglerade anonymiteten bröt mot konstitutionen. Domstolen menade att en dödsdömd har rätt att veta vilka kemikalier som kommer att användas vid avrättningen för att - särskilt om kombinationen av kemikalier inte har testats vid tidigare avrättningar - kunna vända sig till en domstol och få prövat om straffet är grymt och ovanligt ("cruel and unusual") eller ej. Sådana straff bryter mot konstitutionen.
Distriktsdomstolens beslut att ogiltigförklara Oklahomas "supplier-secrecy law" har överklagats. I samband med överklagandet uttalade distriktsdomstolen att det var upp till Oklahomas Court of Criminal Appeals att skjuta upp avrättningarna av Clayton Lockett och Charles Warner, i väntan på att överklagandet av ogiltigförklarandet av "supplier-secrecy law" avgjordes. Men Oklahomas Court of Criminal Appeals vägrade att pröva frågan om att skjuta upp avrättningarna, eftersom de menade att den frågan inte låg inom domstolens jurisdiktion. Locketts och Warners advokater förde då frågan vidare till Oklahomas Högsta Domstol. I torsdags beslöt Oklahomas Högsta Domstol att Oklahomas Court of Criminal Appeals visst hade befogenhet att pröva frågan om att skjuta upp avrättningarna och uppdrog att Oklahomas Court of Criminal Appeals att omedelbart behandla ärendet. I fredags svarade Oklahomas Court of Criminal Appeals att Oklahomas Högsta Domstol inte hade befogenhet att avgöra vilka frågor som Oklahomas Court of Criminal Appeals hade att behandla och vägrade ånyo att ta upp ärendet.
I det läget beslöt Oklahomas Högsta Domstol i måndags att själva ta beslutet om att skjuta upp avrättningarna. Igår tisdag beslöt guvernör Mary Fallin att utmana Oklahomas Högsta Domstols beslut och beordra att avrättningarna skall genomföras i nästa vecka. Sista ordet är knappast sagt i denna makabra dödsdans.
Hänger ni med? I så fall är ni skickliga. Jag gör det knappt själv. Historieskrivningen bygger på de två artiklar ur New York Times jag länkat till ovan.
De juridiska turer jag skisserat ovan är ett tecken i sig på dödsstraffets orimlighet. Ett straff som inte kan verkställas i rimlig tid och under värdiga former (Lockett och Warner är dömda för mord de begick för 15 respektive 17 år sedan) är ett orimligt och ovärdigt straff. USA borde avskaffa detta vidriga straff och USA borde avskaffa det nu.
Uppdaterat 24/4 kl 21.45: Den makabra dödsdansen kring Clayton Lockett och Charles Warner tog ytterligare turer i dag torsdag. Då beslöt Oklahomas Högsta Domstol att avslå Clayton Lockets och Charles Warners begäran att få kännedom om leverantören av de kemikalier de kommer är tänkta att avrättas med. (Den lag som garanterar leverantören anonymitet har ju ogiltigförklarats av en distriktsdomstol i Oklahoma och överklagandeprocessen pågår.) Både Clayton Lockett och Charles Warner är därför nu inplanerade för avrättning på tisdag. Nya överklaganden kommer att lämnas in, där försvaret hävdar att midazolam - som är tänkt att användas - inte kan tillåtas i samband med en avrättning.
Uppdaterat 29/4 kl 20.45: I natt avrättas sannolikt Clayton Lockett och Charles Warren i en dubbelavrättning i Oklahoma. In i det sista pågår det formalistiska hanterandet kring avrfättningen på ett sätt som synliggör straffets orimlighet. Clayton Locket har nu förvägrats den sista måltid han önskat sig, eftersom denna måltid kostade mer är de 15 dollar (!) som Oklahoma avsätter för att bekosta en sådan måltid: For his last meal, he requested Chateaubriand steak, fried shrimp, a loaded baked potato, garlic toast, an entire pecan pie and a liter of Coke Classic. His order was denied because its cost exceeded the state’s $15 limit.
Låt oss hoppas att det blir så. Dödsstraffet är en av de saker som knyter samman USA med Iran, Saudiarabien, Nordkorea och Kina. Det vore befriande om USA lämnade detta sällskap.
*
Uppdaterat 30 april kl 08.50: När jag trodde att denna historia kanske inte kunde bli värre nås jag av nyheten om nattens katastrofala avrättning av Clayton Lockett och att Charles Warners avrättning i hast fick skjutas upp med två veckor. Clayton Locketts dödskamp pågick i nära 45 minuter, han fick kramper och försökte resa sig från britsen när avrättningen inte fungerade som den skulle. Avrättningen avbröts, men Clayton Lockett dog kort därpå av en hjärtattack i stället.
Enough is enough. Jag har nedan redogjort för de osannolika och groteska turerna inför avrättningarna av Clayton Lockett och Charles Warner. Avrättningsdebaclet i natt kan inte benämnas annat än som en form av tortyr. Om det kan komma något gott ur detta onda som så kan det vara att dödsstraffets alla motståndare i USA nu får ytterligare vind i seglen och att allt fler inser att det inte finns något civiliserat sätt för att döda en annan människa. Dödsstraffet måste avskaffas, och det måste avskaffas nu.
*
Dödsstraffet i USA förlorar mark. Allt färre människor avrättas och allt fler delstater upphör med avrättningar. Det är bra. Men ännu är det en lång väg kvar tills USA kan förmås att ta steget över till den civiliserade delen av världen och avskaffa dödsstraffet överhuvudtaget.
De senaste dagarna har ett juridiskt spektakel kring dödsstraffet spelats upp i Oklahoma. I måndags lämnade försvarsadvokaterna för Clayton Lockett, som skulle ha avrättats igår tisdag, och för Charles Warner, som skulle avrättas kommande tisdag, in en ansökan till Oklahomas Högsta Domstol om att avrättningarna skulle skjutas upp. Domstolen beviljade de inlämnade ansökningarna. Igår tisdag meddelade Oklahomas guvernör, republikanen Mary Fallin, att domstolen inte hade någon befogenhet att skjuta upp avrättningarna, och att hon tänker se till att de genomförs under nästa vecka.
I USA är allt färre företag villiga att förse myndigheterna med de kemikalieblandningar som behövs för att kunna genomföra en avrättning med giftinjektion. Delstatsmyndigheterna har försökt underlätta för företagen att leverera gifterna genom att erbjuda anonymitet och genom att inte i förväg berätta vilken kombination av kemikalier som används vid avrättningen. Den 26 mars slog en distriktsdomstol i Oklahoma fast att den lag från 2011 ("supplier-secrecy law") som reglerade anonymiteten bröt mot konstitutionen. Domstolen menade att en dödsdömd har rätt att veta vilka kemikalier som kommer att användas vid avrättningen för att - särskilt om kombinationen av kemikalier inte har testats vid tidigare avrättningar - kunna vända sig till en domstol och få prövat om straffet är grymt och ovanligt ("cruel and unusual") eller ej. Sådana straff bryter mot konstitutionen.
Distriktsdomstolens beslut att ogiltigförklara Oklahomas "supplier-secrecy law" har överklagats. I samband med överklagandet uttalade distriktsdomstolen att det var upp till Oklahomas Court of Criminal Appeals att skjuta upp avrättningarna av Clayton Lockett och Charles Warner, i väntan på att överklagandet av ogiltigförklarandet av "supplier-secrecy law" avgjordes. Men Oklahomas Court of Criminal Appeals vägrade att pröva frågan om att skjuta upp avrättningarna, eftersom de menade att den frågan inte låg inom domstolens jurisdiktion. Locketts och Warners advokater förde då frågan vidare till Oklahomas Högsta Domstol. I torsdags beslöt Oklahomas Högsta Domstol att Oklahomas Court of Criminal Appeals visst hade befogenhet att pröva frågan om att skjuta upp avrättningarna och uppdrog att Oklahomas Court of Criminal Appeals att omedelbart behandla ärendet. I fredags svarade Oklahomas Court of Criminal Appeals att Oklahomas Högsta Domstol inte hade befogenhet att avgöra vilka frågor som Oklahomas Court of Criminal Appeals hade att behandla och vägrade ånyo att ta upp ärendet.
I det läget beslöt Oklahomas Högsta Domstol i måndags att själva ta beslutet om att skjuta upp avrättningarna. Igår tisdag beslöt guvernör Mary Fallin att utmana Oklahomas Högsta Domstols beslut och beordra att avrättningarna skall genomföras i nästa vecka. Sista ordet är knappast sagt i denna makabra dödsdans.
Hänger ni med? I så fall är ni skickliga. Jag gör det knappt själv. Historieskrivningen bygger på de två artiklar ur New York Times jag länkat till ovan.
De juridiska turer jag skisserat ovan är ett tecken i sig på dödsstraffets orimlighet. Ett straff som inte kan verkställas i rimlig tid och under värdiga former (Lockett och Warner är dömda för mord de begick för 15 respektive 17 år sedan) är ett orimligt och ovärdigt straff. USA borde avskaffa detta vidriga straff och USA borde avskaffa det nu.
Uppdaterat 24/4 kl 21.45: Den makabra dödsdansen kring Clayton Lockett och Charles Warner tog ytterligare turer i dag torsdag. Då beslöt Oklahomas Högsta Domstol att avslå Clayton Lockets och Charles Warners begäran att få kännedom om leverantören av de kemikalier de kommer är tänkta att avrättas med. (Den lag som garanterar leverantören anonymitet har ju ogiltigförklarats av en distriktsdomstol i Oklahoma och överklagandeprocessen pågår.) Både Clayton Lockett och Charles Warner är därför nu inplanerade för avrättning på tisdag. Nya överklaganden kommer att lämnas in, där försvaret hävdar att midazolam - som är tänkt att användas - inte kan tillåtas i samband med en avrättning.
Uppdaterat 29/4 kl 20.45: I natt avrättas sannolikt Clayton Lockett och Charles Warren i en dubbelavrättning i Oklahoma. In i det sista pågår det formalistiska hanterandet kring avrfättningen på ett sätt som synliggör straffets orimlighet. Clayton Locket har nu förvägrats den sista måltid han önskat sig, eftersom denna måltid kostade mer är de 15 dollar (!) som Oklahoma avsätter för att bekosta en sådan måltid: For his last meal, he requested Chateaubriand steak, fried shrimp, a loaded baked potato, garlic toast, an entire pecan pie and a liter of Coke Classic. His order was denied because its cost exceeded the state’s $15 limit.
2013-10-19
Två gånger död
Uppdatering återfinns längs ned i texten.
Från Iran rapporterades för ett par dagar sedan en ohygglig nyhet om att en dödsdömd fånge överlevt sin egen hängning, men nu skulle hängas igen. Om historien vore sann - och mycket tydde på det - så bevittnade vi ett barbari av ofattbara mått.
Den New York-baserade gruppen The International Campaign for Human Rights in Iran rapporterar emellertid idag att det finns goda chanser att den överlevande mannen kommer att få behålla livet. Hans advokat Farideh Gheirats säger att det då och då hänt i Irans historia att hängningar misslyckats och att den dödsdömde alltid då, i enlighet med Sharia, skonats.
Dödsstraff är alltid ett grymt och oacceptabelt straff. Iran är ett av världens absolut värsta länder när det gäller tillämpningen av dödsstraff. Världsopinionen måste pressa det nya ledarskapet i Iran till att ändra riktning i denna fråga. Det finns också alla skäl till att inte sänka garden i fråga om vad Iran tänker göra med den man som nu överlevde sin hängning.
Här i USA har fallet fått extra uppmärksamhet. USA har nämligen i sin långa, dystra historia av avrättningar ett parallellfall på området.
Den 3 maj 1946 spändes den då blott 17-årige Willie Francis fast i elektriska stolen i ett fängelse i Louisiana, USA. Willie Francis var dömd till döden för mord. Men avrättningen misslyckades, eftersom den fängelsevakt som skulle iordningsställa den elektriska stolen var berusad. Vittnen hörde Willie Francis plågade skrik under den läderhuva som trätts över hans huvud: Take it off! Take it off! Let me breathe!
Den 9 maj 1947 fördes Willie Francis tillbaka till samma elektriska stol som misslyckats med att ta död på honom ett år tidigare. USA:s Högsta Domstol hade i ett utslag med rösterna 5-4 kommit fram till att det inte fanns några juridiska hinder mot att försöka genomföra en ny avrättning. Willie Francis var 18 år när han för andra gången surrades fast vid den elektriska stolen. Denna gång lyckades avrättningen.
I samband med att Willie Francis skulle avrättas på nytt formulerade Stig Dagerman, i en av sina starkaste så kallade Dagsedlar, en isande kritik av USA:s agerande:
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967).
Uppdaterat 19 oktober kl 12.35 (New York-tid): Alexander Bringsoniou påminner mig om att det finns ytterligare ett makabert fall i USA i ämnet. Det gäller Romell Broom, vars avrättning genom giftinjektion den 15 september 2009 i Ohio misslyckades. Trots mer än två timmars karvande i den dödsdömde, fastspände Romell Brooms arm lyckades bödeln inte hitta en användbar åder att injicera giftet i. Det amerikanska rättsväsendet har ännu inte - mer än fyra år efter det misslyckade avrättningsförsöket - slutglitigt tagit ställning till om man skall försöka igen.
Uppdaterat 23 oktober kl 08.45 (New York-tid): Glädjande besked kommer nu från Iran. Landets justitieminister meddelar att den dödsdömde fångens liv nu skonas. Någon ny avärttning kommer inte att genomföras. Finns det kanske äntligen hopp för Iran mitt i allt mörker som präglat landet de senaste decennierna?
Från Iran rapporterades för ett par dagar sedan en ohygglig nyhet om att en dödsdömd fånge överlevt sin egen hängning, men nu skulle hängas igen. Om historien vore sann - och mycket tydde på det - så bevittnade vi ett barbari av ofattbara mått.
Den New York-baserade gruppen The International Campaign for Human Rights in Iran rapporterar emellertid idag att det finns goda chanser att den överlevande mannen kommer att få behålla livet. Hans advokat Farideh Gheirats säger att det då och då hänt i Irans historia att hängningar misslyckats och att den dödsdömde alltid då, i enlighet med Sharia, skonats.
Dödsstraff är alltid ett grymt och oacceptabelt straff. Iran är ett av världens absolut värsta länder när det gäller tillämpningen av dödsstraff. Världsopinionen måste pressa det nya ledarskapet i Iran till att ändra riktning i denna fråga. Det finns också alla skäl till att inte sänka garden i fråga om vad Iran tänker göra med den man som nu överlevde sin hängning.
Här i USA har fallet fått extra uppmärksamhet. USA har nämligen i sin långa, dystra historia av avrättningar ett parallellfall på området.
Den 3 maj 1946 spändes den då blott 17-årige Willie Francis fast i elektriska stolen i ett fängelse i Louisiana, USA. Willie Francis var dömd till döden för mord. Men avrättningen misslyckades, eftersom den fängelsevakt som skulle iordningsställa den elektriska stolen var berusad. Vittnen hörde Willie Francis plågade skrik under den läderhuva som trätts över hans huvud: Take it off! Take it off! Let me breathe!
Den 9 maj 1947 fördes Willie Francis tillbaka till samma elektriska stol som misslyckats med att ta död på honom ett år tidigare. USA:s Högsta Domstol hade i ett utslag med rösterna 5-4 kommit fram till att det inte fanns några juridiska hinder mot att försöka genomföra en ny avrättning. Willie Francis var 18 år när han för andra gången surrades fast vid den elektriska stolen. Denna gång lyckades avrättningen.
I samband med att Willie Francis skulle avrättas på nytt formulerade Stig Dagerman, i en av sina starkaste så kallade Dagsedlar, en isande kritik av USA:s agerande:
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967).
Uppdaterat 19 oktober kl 12.35 (New York-tid): Alexander Bringsoniou påminner mig om att det finns ytterligare ett makabert fall i USA i ämnet. Det gäller Romell Broom, vars avrättning genom giftinjektion den 15 september 2009 i Ohio misslyckades. Trots mer än två timmars karvande i den dödsdömde, fastspände Romell Brooms arm lyckades bödeln inte hitta en användbar åder att injicera giftet i. Det amerikanska rättsväsendet har ännu inte - mer än fyra år efter det misslyckade avrättningsförsöket - slutglitigt tagit ställning till om man skall försöka igen.
Uppdaterat 23 oktober kl 08.45 (New York-tid): Glädjande besked kommer nu från Iran. Landets justitieminister meddelar att den dödsdömde fångens liv nu skonas. Någon ny avärttning kommer inte att genomföras. Finns det kanske äntligen hopp för Iran mitt i allt mörker som präglat landet de senaste decennierna?
2013-02-13
Digital diplomati. Skrattar bäst som skrattar sist
I samband med dagens utrikesdebatt i riksdagen presenterade Socialdemokraterna Om viljan finns. Förslag till en svensk progressiv utrikespolitik. Dokumentet är en skarp vidräkning med Carl Bildts och den borgerliga alliansregeringens utrikespolitik, vilken anklagas för att vara stor i ord men liten i handling. Socialdemokraterna vill se en starkare prioritering av FN och en mer aktiv svensk politik i frågor kring till exempel nedrustning och folkrätt.
Det är utmärkt att partierna anstränger sig för att synliggöra de åsiktsskillnader som faktiskt finns inom utrikespolitiken, ett politikområde som traditionellt kännetecknas av konsensus och samförstånd över partigränserna. Regeringens utrikespolitiska deklaration är i sina huvuddrag mer en kommentar till den politiska händelseutvecklingen än en spetsig text om Sveriges vägval i kontroversiella utrikespolitiska frågor.
I debatten lyfte Socialdemoktraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin fram det faktum att så få svenskar aldrig varit utsända i FN-tjänst som i dag. Ahlin ville också att Sverige skulle visa sitt FN-engagemang genom att kandidera till en plats i FN:s säkerhetsråd åren 2017-18, något regeringen i budgetpropositionen 2010 sagt att man skulle göra. Därefter har det varit tyst. På den efterföljande pressträffen ville Carl Bildt inte kommentera om en svensk kandidatur 2017 var aktuell. Bildt sade: Du måste värdera och du måste samråda med andra länder om detta, så att du inte hamnar i omöjliga situationer. Man får inte köra huvudet i väggen, då går det dåligt. Vad jag uppfattat var det ingen av de närvarande journalisterna som ställde den för mig naturliga följdfrågan; varför regeringen i budgetpropositionen klart uttalar att Sverige skall söka medlemskap 2017-18 om en sådan åtgärd nu inte är möjlig att ta ställning till på förhand.
Oppositionen raljerade över Carl Bildts lansering av begreppet digital diplomati, och förfasade sig retoriskt över att UD fortsättningsvis enbart skulle kommunicera genom Twitter och Facebook. Lättköpta poänger, förstås. Det oppositionen inte tycks ha förstått - eller i varje fall låtsas inte förstå - är att digitaliseringen förändrar förutsättningarna för diplomatin. Tyst diplomati blir inte längre tyst. Öppenheten, snabbheten och möjligheten till interaktivitet omvandlar det tidigare slutna diplomatiska landskapet i svindlande takt, och den som inte är med på banan från början kommer obönhörligen på efterkälken. Så till de i oppositionen som raljerade säger jag: skrattar bäst som skrattar sist.
I övrigt noterar jag att regeringen inte på något sätt kommenterade eller förhöll sig till den stora internationella debatt som just nu pågår om USA:s drönare och de utomrättsliga avrättningar som dessa genomför. Utomordentligt svagt att ducka i den frågan.
Jag tycker också det är synd att kampen mot dödsstraffet återigen ignorerades, såväl av regeringen som av Socialdemokraterna.
Det är utmärkt att partierna anstränger sig för att synliggöra de åsiktsskillnader som faktiskt finns inom utrikespolitiken, ett politikområde som traditionellt kännetecknas av konsensus och samförstånd över partigränserna. Regeringens utrikespolitiska deklaration är i sina huvuddrag mer en kommentar till den politiska händelseutvecklingen än en spetsig text om Sveriges vägval i kontroversiella utrikespolitiska frågor.
I debatten lyfte Socialdemoktraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin fram det faktum att så få svenskar aldrig varit utsända i FN-tjänst som i dag. Ahlin ville också att Sverige skulle visa sitt FN-engagemang genom att kandidera till en plats i FN:s säkerhetsråd åren 2017-18, något regeringen i budgetpropositionen 2010 sagt att man skulle göra. Därefter har det varit tyst. På den efterföljande pressträffen ville Carl Bildt inte kommentera om en svensk kandidatur 2017 var aktuell. Bildt sade: Du måste värdera och du måste samråda med andra länder om detta, så att du inte hamnar i omöjliga situationer. Man får inte köra huvudet i väggen, då går det dåligt. Vad jag uppfattat var det ingen av de närvarande journalisterna som ställde den för mig naturliga följdfrågan; varför regeringen i budgetpropositionen klart uttalar att Sverige skall söka medlemskap 2017-18 om en sådan åtgärd nu inte är möjlig att ta ställning till på förhand.
Oppositionen raljerade över Carl Bildts lansering av begreppet digital diplomati, och förfasade sig retoriskt över att UD fortsättningsvis enbart skulle kommunicera genom Twitter och Facebook. Lättköpta poänger, förstås. Det oppositionen inte tycks ha förstått - eller i varje fall låtsas inte förstå - är att digitaliseringen förändrar förutsättningarna för diplomatin. Tyst diplomati blir inte längre tyst. Öppenheten, snabbheten och möjligheten till interaktivitet omvandlar det tidigare slutna diplomatiska landskapet i svindlande takt, och den som inte är med på banan från början kommer obönhörligen på efterkälken. Så till de i oppositionen som raljerade säger jag: skrattar bäst som skrattar sist.
I övrigt noterar jag att regeringen inte på något sätt kommenterade eller förhöll sig till den stora internationella debatt som just nu pågår om USA:s drönare och de utomrättsliga avrättningar som dessa genomför. Utomordentligt svagt att ducka i den frågan.
Jag tycker också det är synd att kampen mot dödsstraffet återigen ignorerades, såväl av regeringen som av Socialdemokraterna.
2011-07-24
2083. En högerextremists kusligt detaljrika, våldsromantiska projektmakeri
Jag har nu tagit del av den misstänkte gärningsmannens 1 516 sidor långa dokument med namnet 2083 (det år då Western European Civil War beräknas vara avslutat, alla förrädare avrättats och alla muslimer deporterats). Självklart har jag inte läst hela texten, men bekantgjort mig med den tillräckligt mycket för att kunna formulera några uppfattningar.
Några menar att vi bör nonchalera texten och framför allt inte sprida den. Så tycker inte jag. Vi bör känna våra fiender. Skall vi förstå ondskans logik måste vi också ta del av de texter som den tar sig uttryck i. Alla försök att göra texten svårtillgänglig bidrar bara till mytologisering. Bättre att lyfta fram texten i ljuset. Då spricker den, som trollen.
Till formen präglas dokumentet av en utstuderad noggrannhet, för att inte säga pedanteri. Innehållsförteckningen upptar i sig flera sidor och är mönstergill i sin struktur och överskådlighet. Uppgifterna i boken kännetecknas av exakthet, i stort och smått och över en enorm spännvidd av frågor. Vi får veta exakt hur många romer det bor i Makedonien, exakt hur tempelriddarnas uniformer är utformade, exakt hur många sexpartners en schweizisk tonårsflicka enligt statistiken kommer att ha i sitt liv, exakt hur man går till väga för att omvandla ett word-dokument till en PDF-fil och exakt hur man gör när man bygger bomber.
Ideologiskt erbjuder texten inget nytt. Vi finner en högerextremism med traditionella inslag av nationalism, längtan efter renhet, kristendom, muslimhat, våldsromantik och anti-feminism. Ideologin förkroppsligas i ett detaljreglerat projektmakeri. Afrika skall delas in i två zoner - en muslimsk och en icke-muslimsk. Utländskt ägarskap av nyhetsmedia skall förbjudas. Dödsstraffet skall återinföras, skoluniformer likaså.
Dokumentet skrämmer, genom sin kombination av ideologisk, fundamentalistisk våldsromantik och ett detaljerat projektmakeri.
Det pågår också en diskussion om hur vi bör benämna den misstänkte gärningsmannen. Är han en ensam "galning" eller en "terrorist"? Det ena behöver förstås inte utesluta det andra. I någon mening är en terrorist som dödar ett stort antal oskyldiga människor per definition en "galning". Men världen är full av galningar, endast en bråkdel av dessa galningar blir terrorister. Därför kan en galnings dåd aldrig ses isolerat, utan bör i stället betraktas i ljuset av den miljö och de sammanhang där galningen verkar. I det här fallet de högerextrema och muslimfientliga miljöer som finns i Norge och på nätet.
Terrorism är ett komplicerat begrepp. Men i det här fallet är det inte särskilt svårt att tillämpa det. Med terrrorism menas ungefär en handling som genomförs i syfte att uppnå vissa politiska, religiösa eller ideologiska mål och där förövaren använder sig av våld mot oskyldiga för att skapa skräck och uppmärksamhet. Attentaten i Oslo och på Utøya uppfyller dessa kriterier och bör därför heller inte kallas för något annat än just terrorism.
Några menar att vi bör nonchalera texten och framför allt inte sprida den. Så tycker inte jag. Vi bör känna våra fiender. Skall vi förstå ondskans logik måste vi också ta del av de texter som den tar sig uttryck i. Alla försök att göra texten svårtillgänglig bidrar bara till mytologisering. Bättre att lyfta fram texten i ljuset. Då spricker den, som trollen.
Till formen präglas dokumentet av en utstuderad noggrannhet, för att inte säga pedanteri. Innehållsförteckningen upptar i sig flera sidor och är mönstergill i sin struktur och överskådlighet. Uppgifterna i boken kännetecknas av exakthet, i stort och smått och över en enorm spännvidd av frågor. Vi får veta exakt hur många romer det bor i Makedonien, exakt hur tempelriddarnas uniformer är utformade, exakt hur många sexpartners en schweizisk tonårsflicka enligt statistiken kommer att ha i sitt liv, exakt hur man går till väga för att omvandla ett word-dokument till en PDF-fil och exakt hur man gör när man bygger bomber.
Ideologiskt erbjuder texten inget nytt. Vi finner en högerextremism med traditionella inslag av nationalism, längtan efter renhet, kristendom, muslimhat, våldsromantik och anti-feminism. Ideologin förkroppsligas i ett detaljreglerat projektmakeri. Afrika skall delas in i två zoner - en muslimsk och en icke-muslimsk. Utländskt ägarskap av nyhetsmedia skall förbjudas. Dödsstraffet skall återinföras, skoluniformer likaså.
Dokumentet skrämmer, genom sin kombination av ideologisk, fundamentalistisk våldsromantik och ett detaljerat projektmakeri.
*
Det pågår också en diskussion om hur vi bör benämna den misstänkte gärningsmannen. Är han en ensam "galning" eller en "terrorist"? Det ena behöver förstås inte utesluta det andra. I någon mening är en terrorist som dödar ett stort antal oskyldiga människor per definition en "galning". Men världen är full av galningar, endast en bråkdel av dessa galningar blir terrorister. Därför kan en galnings dåd aldrig ses isolerat, utan bör i stället betraktas i ljuset av den miljö och de sammanhang där galningen verkar. I det här fallet de högerextrema och muslimfientliga miljöer som finns i Norge och på nätet.
Terrorism är ett komplicerat begrepp. Men i det här fallet är det inte särskilt svårt att tillämpa det. Med terrrorism menas ungefär en handling som genomförs i syfte att uppnå vissa politiska, religiösa eller ideologiska mål och där förövaren använder sig av våld mot oskyldiga för att skapa skräck och uppmärksamhet. Attentaten i Oslo och på Utøya uppfyller dessa kriterier och bör därför heller inte kallas för något annat än just terrorism.
2010-11-23
I dag har Sverige varit ett civiliserat land i 100 år. Om kampen mot dödsstraffet
I dag för 100 år sedan avrättades den för rånmord dödsdömde Alfred Ander med giljotin på Långholmens fängelsegård. Avrättningen blev den sista som genomfördes i Sverige. För att uppmärksamma dagen publicerar jag en uppdaterad version av en post från den 16 september 2009:
Efter två och en halv timmas fåfängt karvande i den dödsdömde Romell Brooms arm tvingades bödeln i Ohio ge upp. Romell Broom sägs då ha gråtit av smärta och ångest, och själv försökt hjälpa bödeln att få in nålen i en blodåder. Myndigheterna i Ohio har beslutat att göra ett nytt försök att avrätta Romell Broom inom en vecka.
USA:s användande av dödsstraffet är en av nutidshistoriens skamfläckar. Den misslyckade avrättningen av Romell Broom är heller inte unik. Redan 1947 formulerade Stig Dagerman en isande kritik av USA:s agerande:
"Den till döden dömde negern Francis som nyligen undkom med livet från elektriska stolen, därför att bödlarna var berusade, skall nu åter sättas i stolen."
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967 ).
Uppdatering: Romell Broom lever än. Hans kamp för livet med det amerikanska rättsväsendet har pågått i mer än 25 år (han har suttit i dödscellen sedan 1984), och det är ännu oklart hur kampen kommer att sluta.
Ingen mmänniska har avrättats i Sverige på 100 år. I min bok innebär det att Sverige nu varit ett civiliserat land i 100 år. Undrar när USA också skall bli civiliserat?
Jag kan också rekommendera Torsten Seths utmärkta understreckare i dagens Svenska Dagbladet om den amerikanska Drömmen om den perfekta avrättningen.
Efter två och en halv timmas fåfängt karvande i den dödsdömde Romell Brooms arm tvingades bödeln i Ohio ge upp. Romell Broom sägs då ha gråtit av smärta och ångest, och själv försökt hjälpa bödeln att få in nålen i en blodåder. Myndigheterna i Ohio har beslutat att göra ett nytt försök att avrätta Romell Broom inom en vecka.
USA:s användande av dödsstraffet är en av nutidshistoriens skamfläckar. Den misslyckade avrättningen av Romell Broom är heller inte unik. Redan 1947 formulerade Stig Dagerman en isande kritik av USA:s agerande:
"Den till döden dömde negern Francis som nyligen undkom med livet från elektriska stolen, därför att bödlarna var berusade, skall nu åter sättas i stolen."
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967 ).
Uppdatering: Romell Broom lever än. Hans kamp för livet med det amerikanska rättsväsendet har pågått i mer än 25 år (han har suttit i dödscellen sedan 1984), och det är ännu oklart hur kampen kommer att sluta.
Ingen mmänniska har avrättats i Sverige på 100 år. I min bok innebär det att Sverige nu varit ett civiliserat land i 100 år. Undrar när USA också skall bli civiliserat?
Jag kan också rekommendera Torsten Seths utmärkta understreckare i dagens Svenska Dagbladet om den amerikanska Drömmen om den perfekta avrättningen.
2009-09-16
Två gånger död. Om dödsstraffet, USA och Stig Dagerman
Efter två och en halv timmas fåfängt karvande i den dödsdömde Romell Brooms arm tvingades bödeln i Ohio ge upp. Romell Broom sägs då ha gråtit av smärta och ångest, och själv försökt hjälpa bödeln att få in nålen i en blodåder. Myndigheterna i Ohio har beslutat att göra ett nytt försök att avrätta Romell Broom inom en vecka.
USA:s användande av dödsstraffet är en av nutidshistoriens skamfläckar. Den misslyckade avrättningen av Romell Broom är heller inte unik. Redan 1947 formulerade Stig Dagerman en isande kritik av USA:s agerande:
"Den till döden dömde negern Francis som nyligen undkom med livet från elektriska stolen, därför att bödlarna var berusade, skall nu åter sättas i stolen."
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967 )
USA:s användande av dödsstraffet är en av nutidshistoriens skamfläckar. Den misslyckade avrättningen av Romell Broom är heller inte unik. Redan 1947 formulerade Stig Dagerman en isande kritik av USA:s agerande:
"Den till döden dömde negern Francis som nyligen undkom med livet från elektriska stolen, därför att bödlarna var berusade, skall nu åter sättas i stolen."
Två gånger död
Snälla vita herrar lynchar negrer.
Det rår inte fulla vita bödlar för.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Det är inte så noga hur en neger dör.
Det är rätt skönt att höra negrer skrika.
Låt stolen krångla om nu stolen vill.
Sam och Joe och Paul kan kvitta lika.
Det är bara att försöka en gång till.
Alla är vi ju på sätt och vis elever,
och mycken övning nog till bödelsyrket hör.
Det är inte så noga hur en neger lever.
Huvudsaken är ju att en neger dör.
"Två gånger död" har sjungits in av Fred Åkerström, och återfinns på LP:n Dagsedlar åt kapitalismen (Metronome, 1967 )
2008-07-27
Massavrättningarna i Iran
I morse hängdes 29 människor till döds i en massavrättning i Evinfängelset i Teheran. Iran är det land som efter Kina avrättar flest människor per år, därefter följer Saudiarabien, Pakistan och USA. (Varför har jag inte sett någon västerländsk journalist på allvar pressa den så charmerande Barack Obama på hans försvar för dödsstraffet?)
Avrättningarna i Iran var en vedervärdig tilldragelse, och avspeglar den tyranniska regimens bristande respekt för människovärdet.
Vid sidan av att dödsstraffet i sig är barbariskt bidrar avrättningarna i Teheran även till att förstärka den negativa Iran-bilden i väst. Det innebär att de opinionsmässiga riskerna för Israel eller USA vid ett eventuellt luftangrepp mot Iran minskar. Vem vill försvara ett land som hänger sina egna medborgare?
Avrättningarna i Iran var en vedervärdig tilldragelse, och avspeglar den tyranniska regimens bristande respekt för människovärdet.
Vid sidan av att dödsstraffet i sig är barbariskt bidrar avrättningarna i Teheran även till att förstärka den negativa Iran-bilden i väst. Det innebär att de opinionsmässiga riskerna för Israel eller USA vid ett eventuellt luftangrepp mot Iran minskar. Vem vill försvara ett land som hänger sina egna medborgare?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)