Visar inlägg med etikett Utøya. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Utøya. Visa alla inlägg

2019-07-22

Åtta år efter Utøya. Bekämpa rasismen - varhelst den visar sig!

Send her back Send her back! Send her back! Så skanderade deltagarna på ett kampanjmöte i North Carolina, där Donald Trump hånade och beljög den demokratiska kongressledamoten från Minnesota Ilhan Omar. Donald Trump gjorde ingenting för att tysta ropen (i efterhand har han sagt att han "inte var glad" över det som skreks). Ilhan Omar är född i Somalia och kom till USA som flykting när hon var tio år gammal. Ropen från publiken har sin grund i att Donald Trump tidigare uppmanat fyra radikala demokratiska kongresskvinnor att "åka tillbaka" till de länder varifrån de kom . Förutom Ilhan Omar syftade Trump på kongressledamöterna Alexandria Ocasio-Cortez (New York), Rashida Tlaib (Michigan) och Ayanna S. Pressley (Massachusetts). Alexandria Ocasio-Cortez är född i Bronx av föräldrar med puertoricanskt ursprung. Rashida Tlaib är född i Detroit, med föräldrar som invandrat från Palestina. Ayanna S. Pressley är svart, född i Cincinatti och uppvuxen i Chicago.

Det känns särskilt smärtsamt att följa Donald Trumps mobilisering av rasistiska och främlingsfientliga krafter i dag, på årsdagen av de ohyggliga terrordåden i Oslo och på Utøya. Tiden går fort. För bara några år sedan hade Donald Trumps motbjudande retorik varit politiskt otänkbar för en amerikansk president - i dag riskerar hans retorik att normaliseras och det är inte svårt att hitta spår av trumpifiering även av den svenska politiska debatten.

Det gäller att stå emot. Själv finner jag stöd och styrka i ett par strofer ur Nordahl Griegs dikt Til ungdommen, den dikt som på plakat prydde de norska ungdomarna läger på Utøya. Här framförs den av Sissel Kyrkjebø.

Kanskje du spør i angst,
udekket, åpen:
hva skal jeg kjempe med
hva er mitt våpen?

Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.

Knus det! I livets navn
skal urett falle.
Solskinn og brød og ånd
eies av alle!

2016-11-04

Högerpopulister och främlingsfientliga festar på Grand Hôtel

Uppdateringar återfinns längst ned i texten.

I kväll samlas representanter för ett stort antal högerpopulistiska och främlingsfientliga partier på Grand Hôtel i Stockholm. Sverigedemokraterna har haft en central roll i planeringen av arrangemanget som genomförs i anslutning till att Tjeckiens tidigare premiärminister och president Václav Klaus tilldelas priset "European Freedom Awards". Pristagaren är i högsta grad kontroversiell, bland annat för att han beskrivit Anders Behring Breiviks massmord på barn och ungdomar på Utøya som ”en konsekvens av dagens postmoderna, inkonsekventa, övermodiga samt högfärdiga och alltför tillåtande samhälle". Václav Klaus är också ökänd för sitt motstånd mot homosexualitet och feminism och för att ha kallat flyktingar från krigets helvete i Syrien för lycksökare.

Facket och anställda på Grand Hôtel har protesterat mot arrangemanget och anklagar hotelledningen för att svik sitt arbetsgivaransvar. De menar att ledningen nonchalerar den oro och känsla av obehag som många anställda, med olika etniska bakgrunder, känner inför att passa upp och servera vad de uppfattar som rasister. På Grand Hôtels Facebook-sida har också många passat på att kritisera hotelledningen och betygen på hotellets poängsatta recensioner rasar.

Grand Hôtel har förstås rätt att upplåta sina lokaler och erbjuda sin service till vilka rasister de vill. Men jag häpnar över den oprofessionella tondövhet och aningslöshet som kännetecknar hotelledningen och hotellägarnas reaktioner. Vi kommenterar inte våra arrangemang eller våra gäster, säger Madeleine Barck, hotellchef på Grand Hôtel till Dagens ETC. Som ägare av Grand Hôtel är vi inte involverade i operativa frågor såsom bokningar av lokaler. Operativa beslut fattas av ledningarna i våra innehav. Jag vill därför hänvisa dig till att tala med det aktuella företaget, säger Stefan Stern, Investors kommunikationschef till samma tidning. Samma huvudet-i-sanden-strategi som kännetecknade Bokmässans första uttalanden när kritiken mot att mässan i höstas uppgav plats åt den högerextrema tidningen Nya Tider, således. Jag delar Paul Ronges bedömning av hur Grand Hôtels varumärke skadas av hur illa ägare och hotelledning hanterat denna sak.

Kvällens tillställning får gärna omgärdas av demonstrationer, under förutsättning att dessa genomförs på ett värdigt sätt. Rasism och främlingsfientlighet får inte normaliseras. Grand Hôtels sätt att hantera frågan bidrar dessvärre just till en sådan normalisering.

Jag kan inte låta bli att avsluta med kollegan Stefan Svallfors association på Facebook, angående kvällens festtillställning på Grand Hôtel.

Uppdatering lördag 5 november. I sitt tacktal på Grand Hôtel passade Václav Klaus på att kritisera kampen för mänskliga rättigheter, eftersom han menade att de mänskliga rättigheterna var ett hinder för värnandet av den nationella suveräniteten. Talet med detta påstående hälsades av Jimmie Åkesson med stående ovationer. Jag mår illa.

Flera av Grand Hôtels kunder väljer nu att flytta sina evenemang till andra ställen. Så flyttade till exempel Metro Mode ett arrangemang från Grand Hôtel till Hotell Diplomat. Metro Mode-redaktören Petra Tungården skrev i ett blogginlägg: Hur kan man inte låta företag bli informerade om den lilla petitessen och låta oss som bolag själva göra ett aktivt val om vi vill vistas under samma tak som Sverigedemokrater och extremister från Europa". Dessutom har Child 10 Award and Summit flyttat sin prisgala, som uppmärksammar barnrättshjältar, som skulle ha hållits mellan söndag och tisdag till Hotel Haymarket.

Jag säger som tidigare. Grand Hôtel får erbjuda sina tjänster till vilka rasister de vill, så länge det inte bryter mot lagen. Samtidigt har Grand Hôtels kunder full frihet att välja andra hotell för sina bokningar.

Grand Hôtels varumärke har tagit skada. Möjligen indikerar följande uttalande av marknadschef Filip Odelius att hotelledningen börjat lära sig sin läxa: Vi har ett jättestort arbete framför oss för att undvika att hamna i en liknande situation igen.

Uppdatering söndag 6 november. Bättre sent än aldrig. I dag träder Grand Hôtels VD Pia Djupmark fram och är ytterst självkritisk till hotellets agerande. I ett pressmeddelande säger hon: I efterhand kan vi konstatera att vi aldrig borde tagit bokningen. Vi kan också konstatera att vi borde ha brutit kontraktet så fort vi förstod att detta arrangemang kommer att skapa starka reaktioner både hos våra gäster och våra medarbetare. Pia Djupmark tillägger: Vi har alltid velat vara en neutral mötesplats som inte bedömer våra gäster, eller deras åsikter, och utifrån det bestämmer om de är välkomna eller inte. Samtidigt finns det en gräns.

Precis så är det. Det finns en gräns, och denna gång hamnade Grand Hôtel på fel sida gränsen. Det gläder mig att hotelledningen nu inser det, och lovar att vidta åtgärder för att undvika att detta händer igen.  

2016-07-22

Fem år efter Utøya. Känn ingen oro och tappa inte modet

I dag är det fem år sedan de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utøya och vi högtidlighåller minnet av dess offer. Tillsammans med delar av min familj tillbringade jag den ohyggliga kvällen i en uthyrningslägenhet i en missionskyrka på den svenska landsbygden. De första nyheterna nådde oss genom korta och kryptiska telegram i radions nyhetssändningar. Snart satt vi alla uppkopplade framför varsin dator, med TV:n och radion påslagna.

På twitter publicerades i realtid ohyggliga vittnemål från de närvarande ungdomarna på Utøya. Vi sitter vid vattnet. En man som skjuter iklädd polisuniform. Hjälp oss! skrev en förbundsstyrelseledamot i arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF. Jag såg en person som eventuellt var skjuten genom munnen, skrev Ali Esbati. Twittersvärmen försökte genom råd och varningar påverka händelseutvecklingen: RING INTE FOLK PÅ UTØYA. De gömmer sig för gärningsmannen. En digital gemenskap utvecklades, där motstånd och sorgearbete pågick parallellt. Jag glömmer det aldrig.


På dagen fem år senare domineras nyhetsförmedlingen av Donald J. Trumps vulgära och svartmålande tal inför det republikanska konventet i Cleveland, Ohio. Ett tal så hatiskt och så exkluderande att det för bara ett par år sedan hade varit politiskt omöjligt att framföra av en presidentkandidat för ett av de två stora amerikanska partierna. Samt av Turkiets uppmaning till angiveri genom att be svenskar samla in uppgifter om anhängare till Fethullah Gülen och ringa in och rapportera till president Erdogans kansli.

Jag vill hedra offren från Oslo och Utøya genom att än starkare och än mer ihärdigt stå upp för mänskliga rättigheter och för en internationell rättsordning. Jag vill slåss för ett samhälle präglat av öppenhet och jämlikhet. I dessa bistra tider förlitar jag mig allt oftare på Johannes 14:27. Känn ingen oro och tappa inte modet.

2012-07-21

Utøya och den moderna journalistikens villkor

I dag skriver jag på Ajour om hur mediebevakningen av terrordåden och massmorden i Oslo och på Utøya synliggör hur digitaliseringen förändrar inte bara journalistikens villkor utan också vårt sätt att leva tillsammans. Utdrag ur texten återfinns nedan. Hela texten kan läsas här.

I morgon söndag uppmärksammas ettårsdagen av Anders Behring Breiviks attentat i Oslo och på Utøya. De grymma dåden innebar ett genombrott för sociala medier i skapandet av närvaro och i former för nyhetsförmedling. Själv tillbringade jag tillsammans med delar av min familj den ohyggliga kvällen i en spartanskt inredd uthyrningslägenhet i en missionskyrka på den svenska landsbygden. De första nyheterna nådde oss genom korta och kryptiska telegram i radions nyhetssändningar. Snart satt vi alla uppkopplade framför varsin dator, med TV:n och radion påslagna.

På twitter publicerades i realtid ohyggliga vittnesmål från de närvarande ungdomarna på Utøya. Vi sitter vid vattnet. En man som skjuter iklädd polisuniform. Hjälp oss! skrev en förbundsstyrelseledamot i arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF. Jag såg en person som eventuellt var skjuten genom munnen, skrev vänsterpartisten Ali Esbati. Bland alla oss som följde tweetarna växte en källkritisk crowdsourcing fram. Twittersvärmen försökte genom råd och varningar påverka händelseutvecklingen: RING INTE FOLK PÅ UTØYA. De gömmer sig för gärningsmannen. En digital gemenskap utvecklades, där motstånd och sorgearbete pågick parallellt.

Journalistikens villkor förändras i grunden. Enskilda sakuppgifter blir mindre efterfrågade, eftersom ingen sakuppgift finns längre bort än några klick på nätet. I stället är det perspektiv och tolkningar som efterfrågas. Själv noterar att att journalister alltmer sällan ställer faktafrågor till mig, faktauppgifter tar journalister fram själva. I stället vill de ha min analys.

Kvällen i missionskyrkans uthyrningslägenhet präglade mig på två sätt. Dels gav den plågsamma och oåterkalleliga insikter om med vilken målmedvetenhet en människa kan vara grym och visa oförmåga till kärlek. Dels gestaltade kvällen vår nya tid, där digitaliseringen förändrar inte bara journalistiken utan också vårt sätt att vara tillsammans.

2012-04-16

Mediebevakningen av Breivik-rättegången

I dag inleddes rättegången i Oslo mot Anders Behring Breivik, åtalad för terrorbrott, mord och mordförsök i samband med bombdådet i Oslo och dödandet av ett stort antal människor, de flesta ungdomar, på den norska ön Utøya den 22 juli 2011.

Medierna har bekymmer med hur de skall bevaka rättegången. Skuldfrågan är redan avgjord i det att Breivik erkänt de handlingar han ställs till svars för. Hans begäran om straffrihet eftersom handlingarna skulle ha utförts i någon form av "nödrätt" eller "nödvärn" tas inte på allvar. Huruvida Breivik skall klassificeras som psykiskt sjuk avgörs av domstolen först i ett senare skede och betingas sannlikt inte av Breviks agerande under själva rättegången. Brottsoffrens och de sörjandes känslor och erfarenheter har redan skildrats detaljerat - nu återges de en gång till i samband med deras möte med förövaren. Rättegången är heller inte arenan för den politiska förståelsen av Breviks handlingar.

Så hur skall medierna vinkla sin rapportering? Risken finns att mediebevakningen fastnar i Breiviks känsloliv (han grät i rättssalen när hans egen propagandafilm spelades upp) eller i kittlingen att visa upp Ondskan.

Jag har inga goda råd att ge i hur medierna bäst bör hantera problematiken. Hade jag varit producent för till exempel Dagens Eko, SVT Aktuellt eller Studio Ett hade jag känt mig lite tom inför frågan om vika perspektiv som skulle prägla nyhetsrapporteringen.

En näraliggande problematik är hur medierna väljer att benämna Breivik. På Dagens Ekos löpsedel kallas han "den misstänkte massmördaren och terroristen". På Ekots huvudsida om rättegången har man tagit bort "den misstänkte" och kallar Breivik helt enkelt för "massmördaren och terroristen". SVT Rapport använder formuleringen "massmördaren", detsamma gör Svenska Dagbladet. Aftonbladet kallar honom på nyhetsplats för en "högerextrem terrorist".

Frågan är inte enkel. Lyfter man fram terroristen lyfter man också fram den politiska dimensionen av Breviks handlingar. Lyfter man fram "massmördaren" lyfter man fram den enskilde galningen. Eftersom Breivik är åtalad för både mord och terrorbrott förenklas situationen något för medierna - Breivik blir både massmördare och terrorist.

Hade Breivik varit muslim är det mycket möjligt att han hade kallats islamist. Nu är han kristen - med ett uttalat mål att bekämpa Islam. Men hans kristna tro (eller kulturella tillhörighet) lyfts sällan eller aldrig fram som en förklaring till hans handlingar. Jag säger inte att hans kristna tro (eller kulturella tillhörighet) borde lyftas fram. Men just det faktum att den inte lyfts fram ger anledning till eftertanke kring hur vi skildar terrordåd/massmord där gärningsmannen är muslim.

Jag har tidigare formulerat mig om den politiska förståelsen av Breviks dåd, bland annat här.

2011-07-24

2083. En högerextremists kusligt detaljrika, våldsromantiska projektmakeri

Jag har nu tagit del av den misstänkte gärningsmannens 1 516 sidor långa dokument med namnet 2083 (det år då Western European Civil War beräknas vara avslutat, alla förrädare avrättats och alla muslimer deporterats). Självklart har jag inte läst hela texten, men bekantgjort mig med den tillräckligt mycket för att kunna formulera några uppfattningar.

Några menar att vi bör nonchalera texten och framför allt inte sprida den. Så tycker inte jag. Vi bör känna våra fiender. Skall vi förstå ondskans logik måste vi också ta del av de texter som den tar sig uttryck i. Alla försök att göra texten svårtillgänglig bidrar bara till mytologisering. Bättre att lyfta fram texten i ljuset. Då spricker den, som trollen.

Till formen präglas dokumentet av en utstuderad noggrannhet, för att inte säga pedanteri. Innehållsförteckningen upptar i sig flera sidor och är mönstergill i sin struktur och överskådlighet. Uppgifterna i boken kännetecknas av exakthet, i stort och smått och över en enorm spännvidd av frågor. Vi får veta exakt hur många romer det bor i Makedonien, exakt hur tempelriddarnas uniformer är utformade, exakt hur många sexpartners en schweizisk tonårsflicka enligt statistiken kommer att ha i sitt liv, exakt hur man går till väga för att omvandla ett word-dokument till en PDF-fil och exakt hur man gör när man bygger bomber.

Ideologiskt erbjuder texten inget nytt. Vi finner en högerextremism med traditionella inslag av nationalism, längtan efter renhet, kristendom, muslimhat, våldsromantik och anti-feminism. Ideologin förkroppsligas i ett detaljreglerat projektmakeri. Afrika skall delas in i två zoner - en muslimsk och en icke-muslimsk. Utländskt ägarskap av nyhetsmedia skall förbjudas. Dödsstraffet skall återinföras, skoluniformer likaså.

Dokumentet skrämmer, genom sin kombination av ideologisk, fundamentalistisk våldsromantik och ett detaljerat projektmakeri.

*

Det pågår också en diskussion om hur vi bör benämna den misstänkte gärningsmannen. Är han en ensam "galning" eller en "terrorist"? Det ena behöver förstås inte utesluta det andra. I någon mening är en terrorist som dödar ett stort antal oskyldiga människor per definition en "galning". Men världen är full av galningar, endast en bråkdel av dessa galningar blir terrorister. Därför kan en galnings dåd aldrig ses isolerat, utan bör i stället betraktas i ljuset av den miljö och de sammanhang där galningen verkar. I det här fallet de högerextrema och muslimfientliga miljöer som finns i Norge och på nätet.

Terrorism är ett komplicerat begrepp. Men i det här fallet är det inte särskilt svårt att tillämpa det. Med terrrorism menas ungefär en handling som genomförs i syfte att uppnå vissa politiska, religiösa eller ideologiska mål och där förövaren använder sig av våld mot oskyldiga för att skapa skräck och uppmärksamhet. Attentaten i Oslo och på Utøya uppfyller dessa kriterier och bör därför heller inte kallas för något annat än just terrorism.