I en uppmärksammad artikel i New York Times presenteras kopplingar mellan ryska intressen och svenska högerextrema sajter som till exempel Nya Tider, Fria Tider och Samhällsnytt. Svenska högersajter blir ett redskap i ett informationskrig i syfte att svartmåla Sverige, skapa misstro och sprida osanningar om invandring och migration. Delar av artikeln bygger på uppgifter som Dagens Nyheter tidigare tagit fram.
Det är utmärkt att dessa och andra högerextrema sajter granskas, och att frågan om deras kopplingar till Putins Ryssland och till högerextrema miljöer i USA får en seriös behandling. I den svenska debatten har aningslöshet och naivitet alltför ofta tillåtits prägla förhållningssättet till dessa sajter. Aningslösheten och naiviteten gäller inte minst moderata riksdagsledamöter - som verkligen borde veta bättre - som glatt länkat till dessa sajter och fört deras budskap vidare.
I en läsvärd ledartext i Dagens Nyheter i dag beskriver tidningen de moderata riksdagsledamöterna Lars Beckman och Jan Ericson som "nyttiga idioter", eftersom de okritiskt delat artiklar från till exempel Nyheter Idag. Jan Ericson har till och med vid flera tillfällen argumenterat för att Nyheter Idag är en trovärdig nyhetskälla. Dem moderate riksdagsledamoten Hanif Bali använde 2018 material som han fått från Nyheter Idag till att diskreditera en intervju med två ukrainska dissidenter, utförd av Hela Hälsinglands politiske redaktör Patrik Oksanen. Den gången tvingades Hanif Bali lämna moderaternas partistyrelse och be om ursäkt.
Det gäller att kritisk och förmå att värna sin integritet. Jag har till exempel själv tillfrågats några gånger om att intervjuas för Russia Today - men varje gång tackat nej eftersom jag uppfattar den som en rysk propagandakanal.
De högerextrema sajterna sprider hat och sår split. Det misstänkta terrordådet i Norge för några dagar sedan är ett exempel av flera där en gärningsman funnit idémässig inspiration på högerextrema sajter. Det är oacceptabelt att svenska riksdagsledamöter bidrar till att stärka och normalisera de sajter som nämns i New York Times artikel. Ulf Kristersson - som gärna betonar betydelsen av att vara den vuxne i rummet - har hittills duckat. Som Dagens Nyheter skriver: Det är på tiden att Ulf Kristersson sätter ner foten.
Visar inlägg med etikett Nya Tider. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nya Tider. Visa alla inlägg
2018-10-05
M samarbetar med homofoba SD i Hörby. Det behövs en vuxen i moderaternas rum
Uppdaterat 6 oktober kl 19.00. Historien blir värre och värre. Expo har analyserat Stefan Borgs Facebooksida över tid, och hittat de mest hårresande delningar och uttalanden. Stefan Borg har bland annat ondgjort sig över invandring till Sverige som "befolkningsutbyte", länkat till antisemitiska bloggar och försvarat den högerextrema tidningen Nya Tider. Hur Moderaterna i Hörby medvetet kan hjälpa fram en person med dessa värderingar till posten som kommunstyrelsens ordförande är en skandal av stora mått. Och Ulf Kristersson fortsätter att tiga i saken.
Stefan Borg i Hörby är inte vem som helst. När Hörby kommun hissade Regnbågsflaggan i samband med Malmö Pride förra året kritiserade Stefan Borg flaggningen på sin Facebooksida: Allt för alla, inga gränser här, i Hörby ska alla inkluderas, alla ska känna stolthet, nekrofiler, pedofiler, koprofager, tidelagare - you name it. I Stefan Borgs värld blir kommunens solidaritet med Pride-rörelsen och dess kamp för alla människors lika värde ett stöd för att till exempel ha sex med barn eller med djur. (Ja, jag fick googla "koprofagi".) Uttalanden är naturligtvis djupt kränkande mot de människor som engagerar sig i Pride-manifestationerna.
Stefan Borg har också kritiserat polisens och Försvarsmaktens deltagande i Pride-parader: Detta är en skam för vilket land som helst, men nu råkar det vara mitt fosterland och jag blir uppriktigt förbannad. Hur har Sverige kunna sjunka till denna avgrundsnivå som nation betraktat? Finns det ingen botten för hur långt Sverige kan falla?
Avgrundsnivå? Vi har förmånen att få leva i ett land där polis och militär markerar stöd för grundläggande demokratiska värden och manifesterar för att stärka hbtq-personers livssituation och rättigheter. Men Stefan Borg möter detta engagemang med avsky och förakt.
Det handlar om människosyn. Moderaterna i Hörby har nu fört fram en man med denna människosyn till posten som kommunstyrelsens ordförande. Skånemoderaternas ordförande Lars-Ingvar Ljungman påstås ha gett grönt ljus för arrangemanget.
Ulf Kristersson och moderaternas partiledning har ett stort ansvar för att hantera det som nu sker i Hörby. Hittills har man hållit en väldigt låg profil. Det enda uttalande jag hittat är från vice partisekreterare Anders Edholm som igår sa till Aftonbladet att det valtekniska samarbetet i Hörby "strider mot partiets riktlinjer". OK. Men om inte den moderata partiledningen går vidare med sanktioner blir signalen till andra lokala moderata partiorganisationer att man är beredd att se mellan fingrarna med lokalt samarbete med Sverigedemokraterna.
Jag tycker att Csaba Bene Perlenberg uttrycker det bra på Kvällsposten/GT:s liberala ledarsida: Ska Moderaterna på riksplan ha någon som helst trovärdighet framöver borde uteslutningsärenden mot Lars-Ivar Ljungman och Hörbymoderaterna inledas omgående. Agerandet i Hörby, som strider mot partilinjen, måste få konsekvenser. Annars är avståndstagandet från partiledningen bara retorisk teater.
Ulf Kristersson är hårt trängd mellan moderater som gärna samarbetar med Sverigedemokraterna och moderater med en mer frihetlig, liberal inställning. Det vore befriande om han tog steget fram och på allvar markerade att samarbete med Sverigedemokraterna - varken i Hörby eller någon annanstans - faktiskt inte är OK. Det behövs en vuxen i moderaternas rum.
Jag noterar att Dagens Nyheters ledarsida för ett snarlikt resonemang.
*
I veckan vann Sverigedemokraterna en stor framgång då partiet genom Stefan Borg i Hörby för första gången erövrade ordförandeposten i en kommunstyrelse. Sverigedemokraternas framgång möjliggjordes genom en teknisk valsamverkan med Moderaterna i Hörby.Stefan Borg i Hörby är inte vem som helst. När Hörby kommun hissade Regnbågsflaggan i samband med Malmö Pride förra året kritiserade Stefan Borg flaggningen på sin Facebooksida: Allt för alla, inga gränser här, i Hörby ska alla inkluderas, alla ska känna stolthet, nekrofiler, pedofiler, koprofager, tidelagare - you name it. I Stefan Borgs värld blir kommunens solidaritet med Pride-rörelsen och dess kamp för alla människors lika värde ett stöd för att till exempel ha sex med barn eller med djur. (Ja, jag fick googla "koprofagi".) Uttalanden är naturligtvis djupt kränkande mot de människor som engagerar sig i Pride-manifestationerna.
Stefan Borg har också kritiserat polisens och Försvarsmaktens deltagande i Pride-parader: Detta är en skam för vilket land som helst, men nu råkar det vara mitt fosterland och jag blir uppriktigt förbannad. Hur har Sverige kunna sjunka till denna avgrundsnivå som nation betraktat? Finns det ingen botten för hur långt Sverige kan falla?
Avgrundsnivå? Vi har förmånen att få leva i ett land där polis och militär markerar stöd för grundläggande demokratiska värden och manifesterar för att stärka hbtq-personers livssituation och rättigheter. Men Stefan Borg möter detta engagemang med avsky och förakt.
Det handlar om människosyn. Moderaterna i Hörby har nu fört fram en man med denna människosyn till posten som kommunstyrelsens ordförande. Skånemoderaternas ordförande Lars-Ingvar Ljungman påstås ha gett grönt ljus för arrangemanget.
Ulf Kristersson och moderaternas partiledning har ett stort ansvar för att hantera det som nu sker i Hörby. Hittills har man hållit en väldigt låg profil. Det enda uttalande jag hittat är från vice partisekreterare Anders Edholm som igår sa till Aftonbladet att det valtekniska samarbetet i Hörby "strider mot partiets riktlinjer". OK. Men om inte den moderata partiledningen går vidare med sanktioner blir signalen till andra lokala moderata partiorganisationer att man är beredd att se mellan fingrarna med lokalt samarbete med Sverigedemokraterna.
Jag tycker att Csaba Bene Perlenberg uttrycker det bra på Kvällsposten/GT:s liberala ledarsida: Ska Moderaterna på riksplan ha någon som helst trovärdighet framöver borde uteslutningsärenden mot Lars-Ivar Ljungman och Hörbymoderaterna inledas omgående. Agerandet i Hörby, som strider mot partilinjen, måste få konsekvenser. Annars är avståndstagandet från partiledningen bara retorisk teater.
Ulf Kristersson är hårt trängd mellan moderater som gärna samarbetar med Sverigedemokraterna och moderater med en mer frihetlig, liberal inställning. Det vore befriande om han tog steget fram och på allvar markerade att samarbete med Sverigedemokraterna - varken i Hörby eller någon annanstans - faktiskt inte är OK. Det behövs en vuxen i moderaternas rum.
Jag noterar att Dagens Nyheters ledarsida för ett snarlikt resonemang.
2018-03-21
Sverigedemokraterna och de nya rörelserna på högerkanten
Det spricker upp på högerkanten. I början av mars bildades det nya partiet Alternativ för Sverige, ett parti som tycker att Sverigedemokraterna inte längre är tillräckligt radikalt. Alternativ för Sveriges ledning består i stor utsträckning av personer som tidigare uteslutits ur Sverigedemokraterna. För ett par dagar sedan meddelade Alexander Bard att han går med i Medborgerlig Samling (MED), ett parti som vill att Sverige avsevärt minskar antalet asylsökande som får tillträde till landet, som vill se kraftigare inslag av vedergällning i det svenska straffsystemet och som är missnöjt med public service-företagens nyhetsförmedling. Den högerpopulistiska tidningen Nyheter idag fick i veckan stor uppmärksamhet när den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali twittrade ut material som tidningens grundare Chang Frick sänt honom i syfte att kompromettera en liberal ledarskribent. Samme Chang Frick meddelar i dag att han söker medlemskap i Moderaterna. (Och då har jag inte ens nämnt nazistiska Nordiska motståndsrörelsen NMR:s nya offensiva profil på gator och torg i svenska städer, den högerextrema främlingsfientliga tidningen Nya Tider som orsakat turbulens i samband med Bokmässan i Göteborg eller annat smått och gott.)
Rörelsen på högerkanten är inte nödvändigtvis ett uttryck för att de högerradikala krafterna i Sverige växer i styrka. Snarare kan det vara så att flera aktörer inom fältet försöker mobilisera på ett missnöje mot ett Sverigedemokraterna som uppfattas som trött, tandlöst och utslätat.
För Sverigedemokraterna innebär utvecklingen ett hot. Visserligen kan partiet uppfattas som mer "normaliserat" om andra ytterlighetspartier växer fram. Men samtidigt tappar man sin udd. Vilken funktion skulle ett "normaliserat" Sverigedemokraterna egentligen fylla i svensk politik i dag? Moderaterna och Kristdemokraterna har efter valförlusten 2014 fyllt ut det tomrum som uppstod på högerkanten när Fredrik Reinfeldt med sitt alliansbygge förde Moderaterna mot mitten. Så länge Centerpartiet och Liberalerna orkar stå fast är Sverigedemokraterna utestängt från politiskt inflytande. Ett maktlöst Sverigedemokraterna som utmanas från höger. Det ska bli spännande att se om och hur länge Sverigedemokraternas partiledning förmår hålla samman partiet.
Rörelsen på högerkanten är inte nödvändigtvis ett uttryck för att de högerradikala krafterna i Sverige växer i styrka. Snarare kan det vara så att flera aktörer inom fältet försöker mobilisera på ett missnöje mot ett Sverigedemokraterna som uppfattas som trött, tandlöst och utslätat.
För Sverigedemokraterna innebär utvecklingen ett hot. Visserligen kan partiet uppfattas som mer "normaliserat" om andra ytterlighetspartier växer fram. Men samtidigt tappar man sin udd. Vilken funktion skulle ett "normaliserat" Sverigedemokraterna egentligen fylla i svensk politik i dag? Moderaterna och Kristdemokraterna har efter valförlusten 2014 fyllt ut det tomrum som uppstod på högerkanten när Fredrik Reinfeldt med sitt alliansbygge förde Moderaterna mot mitten. Så länge Centerpartiet och Liberalerna orkar stå fast är Sverigedemokraterna utestängt från politiskt inflytande. Ett maktlöst Sverigedemokraterna som utmanas från höger. Det ska bli spännande att se om och hur länge Sverigedemokraternas partiledning förmår hålla samman partiet.
2017-06-13
Varför ringde inga varningsklockor på Aktuellt-redaktionen? Om mediebevakning av invandring och flyktingmottagning
I SVT Aktuellt igår intervjuades en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. I dag visar det sig att hon också varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört.
I dag är Ulf Johansson, ansvarig utgivare på SVT Aktuellt, ångerfull. Vi gjorde dålig research. Det är inte acceptabelt, säger han till Aftonbladet. Det är bra. Men jag kan uppriktigt inte förstå varför inga varningsklockor ringde på redaktionen. Efter att ha lyssnat på den intervjuade kvinnan en ytterst kort stund insåg jag att hon inte alls var representativ för "den vanliga tittaren", ett intryck som bekräftades av ett par snabba googlingar.
Varför reagerade ingen på SVT Aktuellt innan inslaget sändes? Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå varför ingen gjorde det. Det är heller inte särskilt länge sedan SVT Aktuellt kritiserades av Granskningsnämnden för att man givit den högerextrema tidningen Nya Tiders chefredaktör "långtgående möjligheter att redogöra för sina ståndpunkter utan direkt ifrågasättande eller kommentar från programledarens sida. Programledarens förhållningssätt innebar därför en brist i förhållande till kravet på opartiskhet."
I Expressen hävdade SVT-journalisten och Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo nyligen att SVT haft en "överdriven ängslighet" i sin bevakning av invandring och flyktingmottagning och att "den fria debatten hämmades" i dessa frågor efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen efter valet 2010. Ängsligheten och den hämmade debatten skulle, enligt Hedenmo, vara orsak till att invandring är det sakområde där medborgarna har minst förtroende för journalistiken.
Anna Hedenmo redovisar inga belägg alls för sin bedömning. I dag får hon mothugg av professor Jesper Strömbäck som i en artikel lyfter fram att såväl svensk som internationell forskning visar att den nyhetsjournalistiska rapporteringen om invandring och relaterade frågor generellt präglas av problemorientering, inte av beröringsskräck eller nedtystande av problem. Strömbäck är upprörd över att Hedenmo och andra debattörer i saken överhuvudtaget inte förhåller sig till de forskningsresultat som pekar i motsats riktning till de teser de framför.
Jag delar i huvudsak Jesper Strömbäcks uppfattning. Nyhetsjournalistiken är idag utsatt för kraftiga angrepp, särskilt från högt mobiliserade högerradikala, främlingsfientliga eller till och med rasistiska grupperingar och åsiktsströmningar. The Fake News Media has Never been so wrong or dirty. Purposely incorect stories and phony sources to meet their agenda of hate. Sad!, skrev USA:s president Donald Trump för bara några timmar sedan till sina över 30 miljoner följare på twitter. Det vore naivt att tro att dessa kraftfulla utspel inte skulle sätta några som helst spår i opinionen eller i medieförtroendet.
Det misstroende som finns mot mediernas rapportering om invandring och flyktingmottagning har snarare sin grund i en mobilisering av de krafter som är emot en generös invandrings- och flyktingpolitik än av att mediebevakningen av dessa frågor skulle präglas av partiskhet och ett döljande av "sanningen". Den sämsta tjänst nyhetsmedierna - och särskilt public service-redaktionerna - kan göra samhället, medborgarna och sig själva är att just ängsligt stryka dessa politiska krafter medhårs genom att anpassa sin rapportering till deras uppfattning. I stället gäller det att ha is i magen, stå stark och låta nyhetsrapporteringen i dessa frågor präglas av integritet och fakta.
Mitt förtroende för SVT Aktuellt fick sig en törn igår kväll. Jag vill inte att det händer för ofta.
I dag är Ulf Johansson, ansvarig utgivare på SVT Aktuellt, ångerfull. Vi gjorde dålig research. Det är inte acceptabelt, säger han till Aftonbladet. Det är bra. Men jag kan uppriktigt inte förstå varför inga varningsklockor ringde på redaktionen. Efter att ha lyssnat på den intervjuade kvinnan en ytterst kort stund insåg jag att hon inte alls var representativ för "den vanliga tittaren", ett intryck som bekräftades av ett par snabba googlingar.
Varför reagerade ingen på SVT Aktuellt innan inslaget sändes? Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå varför ingen gjorde det. Det är heller inte särskilt länge sedan SVT Aktuellt kritiserades av Granskningsnämnden för att man givit den högerextrema tidningen Nya Tiders chefredaktör "långtgående möjligheter att redogöra för sina ståndpunkter utan direkt ifrågasättande eller kommentar från programledarens sida. Programledarens förhållningssätt innebar därför en brist i förhållande till kravet på opartiskhet."
I Expressen hävdade SVT-journalisten och Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo nyligen att SVT haft en "överdriven ängslighet" i sin bevakning av invandring och flyktingmottagning och att "den fria debatten hämmades" i dessa frågor efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen efter valet 2010. Ängsligheten och den hämmade debatten skulle, enligt Hedenmo, vara orsak till att invandring är det sakområde där medborgarna har minst förtroende för journalistiken.
Anna Hedenmo redovisar inga belägg alls för sin bedömning. I dag får hon mothugg av professor Jesper Strömbäck som i en artikel lyfter fram att såväl svensk som internationell forskning visar att den nyhetsjournalistiska rapporteringen om invandring och relaterade frågor generellt präglas av problemorientering, inte av beröringsskräck eller nedtystande av problem. Strömbäck är upprörd över att Hedenmo och andra debattörer i saken överhuvudtaget inte förhåller sig till de forskningsresultat som pekar i motsats riktning till de teser de framför.
Jag delar i huvudsak Jesper Strömbäcks uppfattning. Nyhetsjournalistiken är idag utsatt för kraftiga angrepp, särskilt från högt mobiliserade högerradikala, främlingsfientliga eller till och med rasistiska grupperingar och åsiktsströmningar. The Fake News Media has Never been so wrong or dirty. Purposely incorect stories and phony sources to meet their agenda of hate. Sad!, skrev USA:s president Donald Trump för bara några timmar sedan till sina över 30 miljoner följare på twitter. Det vore naivt att tro att dessa kraftfulla utspel inte skulle sätta några som helst spår i opinionen eller i medieförtroendet.
Det misstroende som finns mot mediernas rapportering om invandring och flyktingmottagning har snarare sin grund i en mobilisering av de krafter som är emot en generös invandrings- och flyktingpolitik än av att mediebevakningen av dessa frågor skulle präglas av partiskhet och ett döljande av "sanningen". Den sämsta tjänst nyhetsmedierna - och särskilt public service-redaktionerna - kan göra samhället, medborgarna och sig själva är att just ängsligt stryka dessa politiska krafter medhårs genom att anpassa sin rapportering till deras uppfattning. I stället gäller det att ha is i magen, stå stark och låta nyhetsrapporteringen i dessa frågor präglas av integritet och fakta.
Mitt förtroende för SVT Aktuellt fick sig en törn igår kväll. Jag vill inte att det händer för ofta.
2017-05-04
Ska högerextrema och nazister få vara med på Bokmässan och i Almedalen?
Ska högerextrema Nya Tider få vara med på Bokmässan? Ska nationalsocialistiska Nordiska motståndsrörelsen få hyra utställningsplats i Visby under Almedalsveckan? Dessa frågor har debatterats en hel del på senaste tiden. Mina utgångspunkter är följande:
1.) Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet. Så länge du inte bryter mot lagen (till exempel genom olaga hot, förtal eller hets mot folkgrupp) får du säga eller skriva precis vad du vill. Yttrandefriheten är ingen lek - den blir på riktigt när den ska inrymma åsikter som de flesta tycker är vedervärdiga eller idiotiska. "Därför måste vi försvara idioterna på Jyllands-Posten", skrev till exempel Henrik Berggren på oberoende liberala Dagens Nyheters ledarsida, efter att Jyllands-Posten publicerat för många muslimer förolämpande karikatyrer på profeten Muhammed.
2.) Yttrandefriheten innebär inte att du har rätt att alltid få vara med. En debattredaktör refuserar dagligen inlägg, utan att dessa refuseringar är ett uttryck för censur eller innebär in inskränkning av yttrandefriheten. I privata sammanhang är det alltid arrangören som har rätten att avgöra vilka som ska bjudas in.
Sedan kan alla ha synpunkter på vilka som får medverka. För mig är det viktigt att arrangören har en bärande idé, ett medvetet förhållningssätt, om vilka som ska bjudas in och varför. Här är det uppenbart att ledningen för Bokmässan, och kanske även Almedalsveckan, har brustit. Bokmässans VD Maria Källsson har hoppat från tuva till tuva i argumentationen. När det gäller Almedalsveckan är det riksdagspolitikerna som är formella arrangörer och bestämmer vilka som ska vara med, medan Region Gotland avgör vilka som får hyra mark. Dessa två aktörer har uppenbarligen inte pratat sig samman, vilket leder till att det idag ges väldigt skilda bud om huruvida Nordiska motståndsrörelsen ska få vara på plats i Visby eller inte.
Här finns en olycklig yrvakenhet inför problematiken. I takt med att extremhögern flyttat fram sina positioner på den offentliga arenan kommer har problematiken vuxit i betydelse. Här finns principiella ståndpunkter ("alla" ska få vara med och utöva sin yttrandefrihet, nazister ska inte erbjudas plats i det offentliga rummet) som måste konfronteras med praktiska konsekvenser (nazisters närvaro gör människor så rädda att de avstår från att komma, att bjuda in nazister innebär att de normaliseras) av besluten.
Diskussionen är på allvar. Som någon skrev på Twitter i dag: För 20 år sedan skrattade många åt Sverigedemokraterna. I dag tycker nästan var femte svensk att de ska styra landet.
1.) Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet. Så länge du inte bryter mot lagen (till exempel genom olaga hot, förtal eller hets mot folkgrupp) får du säga eller skriva precis vad du vill. Yttrandefriheten är ingen lek - den blir på riktigt när den ska inrymma åsikter som de flesta tycker är vedervärdiga eller idiotiska. "Därför måste vi försvara idioterna på Jyllands-Posten", skrev till exempel Henrik Berggren på oberoende liberala Dagens Nyheters ledarsida, efter att Jyllands-Posten publicerat för många muslimer förolämpande karikatyrer på profeten Muhammed.
2.) Yttrandefriheten innebär inte att du har rätt att alltid få vara med. En debattredaktör refuserar dagligen inlägg, utan att dessa refuseringar är ett uttryck för censur eller innebär in inskränkning av yttrandefriheten. I privata sammanhang är det alltid arrangören som har rätten att avgöra vilka som ska bjudas in.
Sedan kan alla ha synpunkter på vilka som får medverka. För mig är det viktigt att arrangören har en bärande idé, ett medvetet förhållningssätt, om vilka som ska bjudas in och varför. Här är det uppenbart att ledningen för Bokmässan, och kanske även Almedalsveckan, har brustit. Bokmässans VD Maria Källsson har hoppat från tuva till tuva i argumentationen. När det gäller Almedalsveckan är det riksdagspolitikerna som är formella arrangörer och bestämmer vilka som ska vara med, medan Region Gotland avgör vilka som får hyra mark. Dessa två aktörer har uppenbarligen inte pratat sig samman, vilket leder till att det idag ges väldigt skilda bud om huruvida Nordiska motståndsrörelsen ska få vara på plats i Visby eller inte.
Här finns en olycklig yrvakenhet inför problematiken. I takt med att extremhögern flyttat fram sina positioner på den offentliga arenan kommer har problematiken vuxit i betydelse. Här finns principiella ståndpunkter ("alla" ska få vara med och utöva sin yttrandefrihet, nazister ska inte erbjudas plats i det offentliga rummet) som måste konfronteras med praktiska konsekvenser (nazisters närvaro gör människor så rädda att de avstår från att komma, att bjuda in nazister innebär att de normaliseras) av besluten.
Diskussionen är på allvar. Som någon skrev på Twitter i dag: För 20 år sedan skrattade många åt Sverigedemokraterna. I dag tycker nästan var femte svensk att de ska styra landet.
2016-11-04
Högerpopulister och främlingsfientliga festar på Grand Hôtel
Uppdateringar återfinns längst ned i texten.
I kväll samlas representanter för ett stort antal högerpopulistiska och främlingsfientliga partier på Grand Hôtel i Stockholm. Sverigedemokraterna har haft en central roll i planeringen av arrangemanget som genomförs i anslutning till att Tjeckiens tidigare premiärminister och president Václav Klaus tilldelas priset "European Freedom Awards". Pristagaren är i högsta grad kontroversiell, bland annat för att han beskrivit Anders Behring Breiviks massmord på barn och ungdomar på Utøya som ”en konsekvens av dagens postmoderna, inkonsekventa, övermodiga samt högfärdiga och alltför tillåtande samhälle". Václav Klaus är också ökänd för sitt motstånd mot homosexualitet och feminism och för att ha kallat flyktingar från krigets helvete i Syrien för lycksökare.
Facket och anställda på Grand Hôtel har protesterat mot arrangemanget och anklagar hotelledningen för att svik sitt arbetsgivaransvar. De menar att ledningen nonchalerar den oro och känsla av obehag som många anställda, med olika etniska bakgrunder, känner inför att passa upp och servera vad de uppfattar som rasister. På Grand Hôtels Facebook-sida har också många passat på att kritisera hotelledningen och betygen på hotellets poängsatta recensioner rasar.
Grand Hôtel har förstås rätt att upplåta sina lokaler och erbjuda sin service till vilka rasister de vill. Men jag häpnar över den oprofessionella tondövhet och aningslöshet som kännetecknar hotelledningen och hotellägarnas reaktioner. Vi kommenterar inte våra arrangemang eller våra gäster, säger Madeleine Barck, hotellchef på Grand Hôtel till Dagens ETC. Som ägare av Grand Hôtel är vi inte involverade i operativa frågor såsom bokningar av lokaler. Operativa beslut fattas av ledningarna i våra innehav. Jag vill därför hänvisa dig till att tala med det aktuella företaget, säger Stefan Stern, Investors kommunikationschef till samma tidning. Samma huvudet-i-sanden-strategi som kännetecknade Bokmässans första uttalanden när kritiken mot att mässan i höstas uppgav plats åt den högerextrema tidningen Nya Tider, således. Jag delar Paul Ronges bedömning av hur Grand Hôtels varumärke skadas av hur illa ägare och hotelledning hanterat denna sak.
Kvällens tillställning får gärna omgärdas av demonstrationer, under förutsättning att dessa genomförs på ett värdigt sätt. Rasism och främlingsfientlighet får inte normaliseras. Grand Hôtels sätt att hantera frågan bidrar dessvärre just till en sådan normalisering.
Jag kan inte låta bli att avsluta med kollegan Stefan Svallfors association på Facebook, angående kvällens festtillställning på Grand Hôtel.
Uppdatering lördag 5 november. I sitt tacktal på Grand Hôtel passade Václav Klaus på att kritisera kampen för mänskliga rättigheter, eftersom han menade att de mänskliga rättigheterna var ett hinder för värnandet av den nationella suveräniteten. Talet med detta påstående hälsades av Jimmie Åkesson med stående ovationer. Jag mår illa.
Flera av Grand Hôtels kunder väljer nu att flytta sina evenemang till andra ställen. Så flyttade till exempel Metro Mode ett arrangemang från Grand Hôtel till Hotell Diplomat. Metro Mode-redaktören Petra Tungården skrev i ett blogginlägg: Hur kan man inte låta företag bli informerade om den lilla petitessen och låta oss som bolag själva göra ett aktivt val om vi vill vistas under samma tak som Sverigedemokrater och extremister från Europa". Dessutom har Child 10 Award and Summit flyttat sin prisgala, som uppmärksammar barnrättshjältar, som skulle ha hållits mellan söndag och tisdag till Hotel Haymarket.
Jag säger som tidigare. Grand Hôtel får erbjuda sina tjänster till vilka rasister de vill, så länge det inte bryter mot lagen. Samtidigt har Grand Hôtels kunder full frihet att välja andra hotell för sina bokningar.
Grand Hôtels varumärke har tagit skada. Möjligen indikerar följande uttalande av marknadschef Filip Odelius att hotelledningen börjat lära sig sin läxa: Vi har ett jättestort arbete framför oss för att undvika att hamna i en liknande situation igen.
Uppdatering söndag 6 november. Bättre sent än aldrig. I dag träder Grand Hôtels VD Pia Djupmark fram och är ytterst självkritisk till hotellets agerande. I ett pressmeddelande säger hon: I efterhand kan vi konstatera att vi aldrig borde tagit bokningen. Vi kan också konstatera att vi borde ha brutit kontraktet så fort vi förstod att detta arrangemang kommer att skapa starka reaktioner både hos våra gäster och våra medarbetare. Pia Djupmark tillägger: Vi har alltid velat vara en neutral mötesplats som inte bedömer våra gäster, eller deras åsikter, och utifrån det bestämmer om de är välkomna eller inte. Samtidigt finns det en gräns.
Precis så är det. Det finns en gräns, och denna gång hamnade Grand Hôtel på fel sida gränsen. Det gläder mig att hotelledningen nu inser det, och lovar att vidta åtgärder för att undvika att detta händer igen.
I kväll samlas representanter för ett stort antal högerpopulistiska och främlingsfientliga partier på Grand Hôtel i Stockholm. Sverigedemokraterna har haft en central roll i planeringen av arrangemanget som genomförs i anslutning till att Tjeckiens tidigare premiärminister och president Václav Klaus tilldelas priset "European Freedom Awards". Pristagaren är i högsta grad kontroversiell, bland annat för att han beskrivit Anders Behring Breiviks massmord på barn och ungdomar på Utøya som ”en konsekvens av dagens postmoderna, inkonsekventa, övermodiga samt högfärdiga och alltför tillåtande samhälle". Václav Klaus är också ökänd för sitt motstånd mot homosexualitet och feminism och för att ha kallat flyktingar från krigets helvete i Syrien för lycksökare.
Facket och anställda på Grand Hôtel har protesterat mot arrangemanget och anklagar hotelledningen för att svik sitt arbetsgivaransvar. De menar att ledningen nonchalerar den oro och känsla av obehag som många anställda, med olika etniska bakgrunder, känner inför att passa upp och servera vad de uppfattar som rasister. På Grand Hôtels Facebook-sida har också många passat på att kritisera hotelledningen och betygen på hotellets poängsatta recensioner rasar.
Grand Hôtel har förstås rätt att upplåta sina lokaler och erbjuda sin service till vilka rasister de vill. Men jag häpnar över den oprofessionella tondövhet och aningslöshet som kännetecknar hotelledningen och hotellägarnas reaktioner. Vi kommenterar inte våra arrangemang eller våra gäster, säger Madeleine Barck, hotellchef på Grand Hôtel till Dagens ETC. Som ägare av Grand Hôtel är vi inte involverade i operativa frågor såsom bokningar av lokaler. Operativa beslut fattas av ledningarna i våra innehav. Jag vill därför hänvisa dig till att tala med det aktuella företaget, säger Stefan Stern, Investors kommunikationschef till samma tidning. Samma huvudet-i-sanden-strategi som kännetecknade Bokmässans första uttalanden när kritiken mot att mässan i höstas uppgav plats åt den högerextrema tidningen Nya Tider, således. Jag delar Paul Ronges bedömning av hur Grand Hôtels varumärke skadas av hur illa ägare och hotelledning hanterat denna sak.
Kvällens tillställning får gärna omgärdas av demonstrationer, under förutsättning att dessa genomförs på ett värdigt sätt. Rasism och främlingsfientlighet får inte normaliseras. Grand Hôtels sätt att hantera frågan bidrar dessvärre just till en sådan normalisering.
Jag kan inte låta bli att avsluta med kollegan Stefan Svallfors association på Facebook, angående kvällens festtillställning på Grand Hôtel.
Uppdatering lördag 5 november. I sitt tacktal på Grand Hôtel passade Václav Klaus på att kritisera kampen för mänskliga rättigheter, eftersom han menade att de mänskliga rättigheterna var ett hinder för värnandet av den nationella suveräniteten. Talet med detta påstående hälsades av Jimmie Åkesson med stående ovationer. Jag mår illa.
Flera av Grand Hôtels kunder väljer nu att flytta sina evenemang till andra ställen. Så flyttade till exempel Metro Mode ett arrangemang från Grand Hôtel till Hotell Diplomat. Metro Mode-redaktören Petra Tungården skrev i ett blogginlägg: Hur kan man inte låta företag bli informerade om den lilla petitessen och låta oss som bolag själva göra ett aktivt val om vi vill vistas under samma tak som Sverigedemokrater och extremister från Europa". Dessutom har Child 10 Award and Summit flyttat sin prisgala, som uppmärksammar barnrättshjältar, som skulle ha hållits mellan söndag och tisdag till Hotel Haymarket.
Jag säger som tidigare. Grand Hôtel får erbjuda sina tjänster till vilka rasister de vill, så länge det inte bryter mot lagen. Samtidigt har Grand Hôtels kunder full frihet att välja andra hotell för sina bokningar.
Grand Hôtels varumärke har tagit skada. Möjligen indikerar följande uttalande av marknadschef Filip Odelius att hotelledningen börjat lära sig sin läxa: Vi har ett jättestort arbete framför oss för att undvika att hamna i en liknande situation igen.
Uppdatering söndag 6 november. Bättre sent än aldrig. I dag träder Grand Hôtels VD Pia Djupmark fram och är ytterst självkritisk till hotellets agerande. I ett pressmeddelande säger hon: I efterhand kan vi konstatera att vi aldrig borde tagit bokningen. Vi kan också konstatera att vi borde ha brutit kontraktet så fort vi förstod att detta arrangemang kommer att skapa starka reaktioner både hos våra gäster och våra medarbetare. Pia Djupmark tillägger: Vi har alltid velat vara en neutral mötesplats som inte bedömer våra gäster, eller deras åsikter, och utifrån det bestämmer om de är välkomna eller inte. Samtidigt finns det en gräns.
Precis så är det. Det finns en gräns, och denna gång hamnade Grand Hôtel på fel sida gränsen. Det gläder mig att hotelledningen nu inser det, och lovar att vidta åtgärder för att undvika att detta händer igen.
2016-09-29
SVT Aktuellt - två redaktionella haverier på en vecka. Om spänningen mellan opartiskhet och principen om alla människors lika värde
I onsdagskvällens Aktuellt var det tänkt att SVT:s programchef Jan Helin och Uppdrag Gransknings Janne Josefsson skulle diskutera högerextremisters medverkan i TV-debatter. Bakgrunden var Aktuellts hårt kritiserade inslag några dagar tidigare, där den högerextrema tidningen Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk relativt oförhindrat fick föra fram sitt budskap och i slängig stil kritisera meningsmotståndare. Aktuellts ansvarige utgivare Ulf Johansson instämde i efterhand i delar av den framförda kritiken.
Men inslaget med Jan Helin och Jan Josefsson havererade direkt. I stället för en principiell diskussion i sakfrågan fick vi en ordväxling mellan programledaren Nike Nylander och Jan Helin om vad den senare hade sagt eller inte sagt på ett personalmöte med Aktuellt-redaktionen i början av veckan. För tittaren blev det oerhört internt och förvirrande. Oavsett vad redaktionen hade tänkt sig med inslaget, så tappade man det. Haveriet var det andra på mindre än en vecka. Det är inte bra för SVT Aktuellts och public service trovärdighet.
Jag kan förstås inte veta vad Jan Helin sade på det omtalade personalmötet i måndags. Men jag vet vad han skrev i sin artikel i Dagens Nyheter i onsdags. Där utvecklade Jan Helin sin syn på hur SVT:s sändningstillstånds krav på saklighet och opartiskhet kan kombineras med radio- och tv-lagens så kallade demokratiparagraf som innebär att SVT:s journalistik ska utgå från ”det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.” Det är en väldigt bra artikel. Läs den, om du inte redan har gjort det.
Hade Aktuellt-redaktionen inte läst artikeln före sändningen? Det måste de förstås ha gjort. Kanske var artikeln till och med den direkta orsaken till att Jan Helin bjöds in till studion. Men då kan ju inte heller redaktionen ha varit oförberedd på vad Jan Helin skulle säga, oavsett vad han uppfattades ha sagt på ett internt personalmöte ett par dagar tidigare. Eller var redaktionen så frustrerad över den kritik som Jan Helin i artikeln riktade mot Aktuellt-inslaget om Nya Tider att man inte förmådde ta till sig Jan Helins argumentation? (Och ja visst - man kan ha synpunkter på att Jan Helin i sin egenskap av chef väljer att offentligt ge uttryck för sin kritik mot redaktionens insats.)
Jan Helins huvudpoäng i artikeln är att SVT inte får gömma sig bakom opartiskheten för att ge icke-demokrater en plattform där de kan argumentera mot mänskliga rättigheter och mot alla människors lika värde. Det är inte opartiskt att förhålla sig neutral till idén om alla människors lika värde, den insikten måste impregnera varje inslag där högerextremister medverkar. Som Jan Helin uttrycker det i sin artikel: Det finns inte två sidor av saken i ämnet alla människors lika värde. Det går inte att förhålla sig opartisk till den värdegrunden och samtidigt säga sig omfatta den.
Hur ska Jan Helins princip efterlevas i praktiken? Det är en inte helt enkel fråga, och den hade förtjänat ett problematiserande inslag i SVT Aktuellt. Det fick vi inte. I stället blev vi ofrivilligt inkastade på ett personalmöte där stämningen inte kändes särskilt god.
Jag har tidigare fört en argumentation som ligger väldigt nära Jan Helins i frågan om spänningen mellan kraven på opartiskhet och kraven på att utgå från demokratin och principen om alla människors lika värde. Men public service låtsas alltför ofta att denna spänning inte finns, och riskerar i stället att odla en ängslig "hen säger si, hen säger så"-journalistik.
Låt oss se det positivt. Veckans hårt kritiserade Aktuellt-inslag lär följas av en fördjupad debatt om spänningsfältet demokrati-opartiskhet. Kanske kan ändå något gott komma ur detta.
Men inslaget med Jan Helin och Jan Josefsson havererade direkt. I stället för en principiell diskussion i sakfrågan fick vi en ordväxling mellan programledaren Nike Nylander och Jan Helin om vad den senare hade sagt eller inte sagt på ett personalmöte med Aktuellt-redaktionen i början av veckan. För tittaren blev det oerhört internt och förvirrande. Oavsett vad redaktionen hade tänkt sig med inslaget, så tappade man det. Haveriet var det andra på mindre än en vecka. Det är inte bra för SVT Aktuellts och public service trovärdighet.
Jag kan förstås inte veta vad Jan Helin sade på det omtalade personalmötet i måndags. Men jag vet vad han skrev i sin artikel i Dagens Nyheter i onsdags. Där utvecklade Jan Helin sin syn på hur SVT:s sändningstillstånds krav på saklighet och opartiskhet kan kombineras med radio- och tv-lagens så kallade demokratiparagraf som innebär att SVT:s journalistik ska utgå från ”det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.” Det är en väldigt bra artikel. Läs den, om du inte redan har gjort det.
Hade Aktuellt-redaktionen inte läst artikeln före sändningen? Det måste de förstås ha gjort. Kanske var artikeln till och med den direkta orsaken till att Jan Helin bjöds in till studion. Men då kan ju inte heller redaktionen ha varit oförberedd på vad Jan Helin skulle säga, oavsett vad han uppfattades ha sagt på ett internt personalmöte ett par dagar tidigare. Eller var redaktionen så frustrerad över den kritik som Jan Helin i artikeln riktade mot Aktuellt-inslaget om Nya Tider att man inte förmådde ta till sig Jan Helins argumentation? (Och ja visst - man kan ha synpunkter på att Jan Helin i sin egenskap av chef väljer att offentligt ge uttryck för sin kritik mot redaktionens insats.)
Jan Helins huvudpoäng i artikeln är att SVT inte får gömma sig bakom opartiskheten för att ge icke-demokrater en plattform där de kan argumentera mot mänskliga rättigheter och mot alla människors lika värde. Det är inte opartiskt att förhålla sig neutral till idén om alla människors lika värde, den insikten måste impregnera varje inslag där högerextremister medverkar. Som Jan Helin uttrycker det i sin artikel: Det finns inte två sidor av saken i ämnet alla människors lika värde. Det går inte att förhålla sig opartisk till den värdegrunden och samtidigt säga sig omfatta den.
Hur ska Jan Helins princip efterlevas i praktiken? Det är en inte helt enkel fråga, och den hade förtjänat ett problematiserande inslag i SVT Aktuellt. Det fick vi inte. I stället blev vi ofrivilligt inkastade på ett personalmöte där stämningen inte kändes särskilt god.
Jag har tidigare fört en argumentation som ligger väldigt nära Jan Helins i frågan om spänningen mellan kraven på opartiskhet och kraven på att utgå från demokratin och principen om alla människors lika värde. Men public service låtsas alltför ofta att denna spänning inte finns, och riskerar i stället att odla en ängslig "hen säger si, hen säger så"-journalistik.
Låt oss se det positivt. Veckans hårt kritiserade Aktuellt-inslag lär följas av en fördjupad debatt om spänningsfältet demokrati-opartiskhet. Kanske kan ändå något gott komma ur detta.
2016-09-23
Brist på journalistik när SVT Aktuellt intervjuade Nya Tiders chefredaktör
Igår torsdag medverkade den högerextrema tidningen Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk i SVT Aktuellt. Inslaget mötte stark kritik, bland annat från andra mediechefer. Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski skrev: Lögner sprids. Vad håller SVT på med? Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein kallade inslaget ett journalistiskt haveri.
Bakgrunden till inslaget var tidningen Nya Tiders omdiskuterade medverkan på Bokmässan i Göteborg. Programmet kan ses här.
Min kritik mot inslaget är att redaktionen på SVT Aktuellt tycktes sakna en övergripande publicistisk idé om vad inslaget syftade till. Det är ingen bra utgångspunkt för ett inslag där man ger utrymme på bästa programtid åt chefredaktören på en högerextrem tidning.
Inslaget var ingen journalistisk granskning av tidningen Nya Tider. I inslaget fanns inga försök från medverkande journalisters sida att karaktärisera tidningen och självständigt analysera dess eventuella kopplingar till nazistiska strömningar.
Inslaget erbjöd heller ingen analys av den underliggande problematiken om yttrandefrihetens gränser. Här fanns ingen samlad diskussion för och emot att en tidning med påstådda nazistiska kopplingar ges tillträde på en bokmässa som har yttrandefrihet som sitt tema.
Inslaget var heller ingen nyhetsrapportering om vad som egentligen hänt på mässan i samband med att Nya Tider medverkade. Inga förbipasserande eller säkerhetsansvariga eller andra medverkande utställare intervjuades. I stället fick en skribent på tidningen berätta att det var "jätteroligt" att vara där, att där rådde "skön stämning" och att "trevliga människor som är nyfikna kommer och vill snacka".
I stället blev inslaget i praktiken en plattform för tidningens företrädare att föra fram sitt budskap och i slängig stil kritisera sina meningsmotståndare. Journalisten och författaren Henrik Arnstad fanns i studion, men även hans roll var oklar. Skulle han kritisera Bokmässan för att de upplåtit plats åt Nya Tider? Eller skulle han redovisa belägg för att Nya Tider har nazistiska kopplingar? Eller skulle han bara i största allmänhet utgöra en slags motpol till Vávra Suk på Nya Tider? Jag vet inte och jag tror faktiskt att SVT Aktuellt inte heller vet.
Jag brukar gilla SVT Aktuellt och skulle gärna se inslaget igår som ett olycksfall i arbetet. Men jag oroar mig för att redaktionen och programledningen är så ängsliga för att uppfattas som partiska i frågor som rör högerextremism att de nöjer sig med att bjuda in olika parter och ställa relativt öppna och förutsättningslösa frågor till dem. Ett sådant tillvägagångssätt är inte självklart det bästa sättet för Public Service att leva upp till sitt demokratiska uppdrag.
Jag noterar att SVT Aktuellt åtminstone i några delar tagit till sig av kritiken. Det gläder mig.
Bakgrunden till inslaget var tidningen Nya Tiders omdiskuterade medverkan på Bokmässan i Göteborg. Programmet kan ses här.
Min kritik mot inslaget är att redaktionen på SVT Aktuellt tycktes sakna en övergripande publicistisk idé om vad inslaget syftade till. Det är ingen bra utgångspunkt för ett inslag där man ger utrymme på bästa programtid åt chefredaktören på en högerextrem tidning.
Inslaget var ingen journalistisk granskning av tidningen Nya Tider. I inslaget fanns inga försök från medverkande journalisters sida att karaktärisera tidningen och självständigt analysera dess eventuella kopplingar till nazistiska strömningar.
Inslaget erbjöd heller ingen analys av den underliggande problematiken om yttrandefrihetens gränser. Här fanns ingen samlad diskussion för och emot att en tidning med påstådda nazistiska kopplingar ges tillträde på en bokmässa som har yttrandefrihet som sitt tema.
Inslaget var heller ingen nyhetsrapportering om vad som egentligen hänt på mässan i samband med att Nya Tider medverkade. Inga förbipasserande eller säkerhetsansvariga eller andra medverkande utställare intervjuades. I stället fick en skribent på tidningen berätta att det var "jätteroligt" att vara där, att där rådde "skön stämning" och att "trevliga människor som är nyfikna kommer och vill snacka".
Jag brukar gilla SVT Aktuellt och skulle gärna se inslaget igår som ett olycksfall i arbetet. Men jag oroar mig för att redaktionen och programledningen är så ängsliga för att uppfattas som partiska i frågor som rör högerextremism att de nöjer sig med att bjuda in olika parter och ställa relativt öppna och förutsättningslösa frågor till dem. Ett sådant tillvägagångssätt är inte självklart det bästa sättet för Public Service att leva upp till sitt demokratiska uppdrag.
Jag noterar att SVT Aktuellt åtminstone i några delar tagit till sig av kritiken. Det gläder mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)