What is truly Sverigedemokraterna?

Har ni sett SAS omdebatterade reklamfilm "What is truly Scandinavian"? Annars kan ni se den här. Gör gärna det. Filmen är suggestiv och visar på ett enkelt sätt hur möten mellan människor med olika erfarenheter bidrar till kulturell utveckling och skapar gemenskap. Hade den vistats för 10-15 år sedan är det inte säkert att någon hade höjt på ögonbrynen. Kanske hade dess budskap uppfattats som lite för självklart och allmänt.

Men i dag är det annorlunda. Nazisterna i NMR (Nordiska motståndsrörelsen) rasar och kallar SAS film för en "antinordisk hatfilm". Nazistiska Nordfront anklagar "judisk media" för att ge en felaktig bild av protesterna mot filmen. Sverigedemokraterna rasar också. Partisekreterare Richard Jomshof skriver på Facebook: Har alltid försökt flyga med SAS, men aldrig mer. Det är ett löfte. Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Charlie Weimers skriver på Twitter: Har inte haft flygskam tills jag såg SAS reklamfilm. (...) Kommer undvika SAS i fortsättningen.

Själv citerar jag gärna vad komikern Tobbe Ström skrev på Twitter i dag: SD är ju inte heller svenskt. De har ju snott idén från Tyskland.

Och i Norrköping har Sverigedemokraterna polisanmält stadsmuseet. Skälet är att utställningen ”Medlöperi och motstånd. Nazismen i Norrköping då och nu” på den vägg som handlar om nutiden innehöll ett tidningsklipp ur Folkbladet med rubriken ”SD-politiker utreds för inlägg på nazistsajt”.

#värnainstitutionerna

Nazistmarschen som inte blev. Intryck från dagens händelser i Göteborg

Det var länge sedan jag kände så mycket värme mellan människor som inte känner varandra som vid de många manifestationerna mot nazism i Göteborg i dag. Här var folk i alla åldrar och från olika åsiktsriktningar - liberaler, socialister, konservativa - förenade i sin vilja att ge uttryck för sin djupa avsky mot nazismen och dess brott mot mänskligheten.

Deltagarantalet blev mycket större än vad jag hade vågat hoppas. Alla de arrangemang jag bevistade var oerhört välbesökta, från litteraturläsningen utanför Domkyrkan till manifestationen på Heden.

Göteborgs Domkyrka.

Särskilt samlingen på Heden var mäktig. Jag har bott i Göteborg i 42 år, men aldrig sett tillnärmelsevis så många människor där. Folk kom och gick under stora delar av dagen, och det sammanlagda antalet överskred med marginal förhoppningarna om att samla 10 000 deltagare. Humöret var gott, Stämningen lugn och beslutsam.

Och överallt mötte man kreativa och glada människor. Clowner mot nazism!

Och Jedis mot nazism!

För nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen blev dagen en motgång, kanske till och med ett fiasko. De lyckades inte ens ta sig till samlingsplatsen för sin demonstatration, eftersom de motades bort av polisen då de bröt mot givna instruktioner (om jag förstått det rätt). De var betydligt färre än de 1 000 deltagare de hade hoppats på. Deras ledare Simon Lindberg greps av polis, misstänkt för våldsamt upplopp. Via bakgator eskorteras de av polisen ut ur stan. Och på deras portal Nordfront hetsas det mot att polisen släppt fram "judepressen" för att rapportera om händelseutvecklingen. I deras chatt staplas inlägg om ett misslyckande och att ledningen borde ställas till svar. (Jag kan förstås inte garantera att inläggen är äkta.)

Dessvärre utbröt tumult utanför Liseberg, mellan polis och ett antal motdemonstranter (varav några maskerade). Knallskott och stenar kastades, vilket inte på något sätt är acceptabelt. Dessbättre verkar personskadorna i skrivande stund ha blivit begränsade.

Jag återkommer i morgon med en mer avklarnad analys av dagens händelser och vilka lärdomar vi bör dra. Tills dess - ta det varligt, och ta hand om varandra i kväll.

Varför ringde inga varningsklockor på Aktuellt-redaktionen? Om mediebevakning av invandring och flyktingmottagning

I SVT Aktuellt igår intervjuades en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. I dag visar det sig att hon också varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört.

I dag är Ulf Johansson, ansvarig utgivare på SVT Aktuellt, ångerfull. Vi gjorde dålig research. Det är inte acceptabelt, säger han till Aftonbladet. Det är bra. Men jag kan uppriktigt inte förstå varför inga varningsklockor ringde på redaktionen. Efter att ha lyssnat på den intervjuade kvinnan en ytterst kort stund insåg jag att hon inte alls var representativ för "den vanliga tittaren", ett intryck som bekräftades av ett par snabba googlingar. 

Varför reagerade ingen på SVT Aktuellt innan inslaget sändes? Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå varför ingen gjorde det. Det är heller inte särskilt länge sedan SVT Aktuellt kritiserades av Granskningsnämnden för att man givit den högerextrema tidningen Nya Tiders chefredaktör "långtgående möjligheter att redogöra för sina ståndpunkter utan direkt ifrågasättande eller kommentar från programledarens sida. Programledarens förhållningssätt innebar därför en brist i förhållande till kravet på opartiskhet." 

I Expressen hävdade SVT-journalisten och Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo nyligen att SVT haft en "överdriven ängslighet" i sin bevakning av invandring och flyktingmottagning och att "den fria debatten hämmades" i dessa frågor efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen efter valet 2010. Ängsligheten och den hämmade debatten skulle, enligt Hedenmo, vara orsak till att invandring är det sakområde där medborgarna har minst förtroende för journalistiken.

Anna Hedenmo redovisar inga belägg alls för sin bedömning. I dag får hon mothugg av professor Jesper Strömbäck som i en artikel lyfter fram att såväl svensk som internationell forskning visar att den nyhetsjournalistiska rapporteringen om invandring och relaterade frågor generellt präglas av problemorientering, inte av beröringsskräck eller nedtystande av problem. Strömbäck är upprörd över att Hedenmo och andra debattörer i saken överhuvudtaget inte förhåller sig till de forskningsresultat som pekar i motsats riktning till de teser de framför.

Jag delar i huvudsak Jesper Strömbäcks uppfattning. Nyhetsjournalistiken är idag utsatt för kraftiga angrepp, särskilt från högt mobiliserade högerradikala, främlingsfientliga eller till och med rasistiska grupperingar och åsiktsströmningar. The Fake News Media has Never been so wrong or dirty. Purposely incorect stories and phony sources to meet their agenda of hate. Sad!, skrev USA:s president Donald Trump för bara några timmar sedan till sina över 30 miljoner följare på twitter. Det vore naivt att tro att dessa kraftfulla utspel inte skulle sätta några som helst spår i opinionen eller i medieförtroendet. 

Det misstroende som finns mot mediernas rapportering om invandring och flyktingmottagning har snarare sin grund i en mobilisering av de krafter som är emot en generös invandrings- och flyktingpolitik än av att mediebevakningen av dessa frågor skulle präglas av partiskhet och ett döljande av "sanningen". Den sämsta tjänst nyhetsmedierna - och särskilt public service-redaktionerna - kan göra samhället, medborgarna och sig själva är att just ängsligt stryka dessa politiska krafter medhårs genom att anpassa sin rapportering till deras uppfattning. I stället gäller det att ha is i magen, stå stark och låta nyhetsrapporteringen i dessa frågor präglas av integritet och fakta.

Mitt förtroende för SVT Aktuellt fick sig en törn igår kväll. Jag vill inte att det händer för ofta.