I SVT Aktuellt igår intervjuades en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. I dag visar det sig att hon också varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört.
I dag är Ulf Johansson, ansvarig utgivare på SVT Aktuellt, ångerfull. Vi gjorde dålig research. Det är inte acceptabelt, säger han till Aftonbladet. Det är bra. Men jag kan uppriktigt inte förstå varför inga varningsklockor ringde på redaktionen. Efter att ha lyssnat på den intervjuade kvinnan en ytterst kort stund insåg jag att hon inte alls var representativ för "den vanliga tittaren", ett intryck som bekräftades av ett par snabba googlingar.
Varför reagerade ingen på SVT Aktuellt innan inslaget sändes? Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå varför ingen gjorde det. Det är heller inte särskilt länge sedan SVT Aktuellt kritiserades av Granskningsnämnden för att man givit den högerextrema tidningen Nya Tiders chefredaktör "långtgående möjligheter att redogöra för sina ståndpunkter utan direkt ifrågasättande eller kommentar från programledarens sida. Programledarens förhållningssätt innebar därför en brist i förhållande till kravet på opartiskhet."
I Expressen hävdade SVT-journalisten och Publicistklubbens ordförande Anna Hedenmo nyligen att SVT haft en "överdriven ängslighet" i sin bevakning av invandring och flyktingmottagning och att "den fria debatten hämmades" i dessa frågor efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen efter valet 2010. Ängsligheten och den hämmade debatten skulle, enligt Hedenmo, vara orsak till att invandring är det sakområde där medborgarna har minst förtroende för journalistiken.
Anna Hedenmo redovisar inga belägg alls för sin bedömning. I dag får hon mothugg av professor Jesper Strömbäck som i en artikel lyfter fram att såväl svensk som internationell forskning visar att den nyhetsjournalistiska rapporteringen om invandring och relaterade frågor generellt präglas av problemorientering, inte av beröringsskräck eller nedtystande av problem. Strömbäck är upprörd över att Hedenmo och andra debattörer i saken överhuvudtaget inte förhåller sig till de forskningsresultat som pekar i motsats riktning till de teser de framför.
Jag delar i huvudsak Jesper Strömbäcks uppfattning. Nyhetsjournalistiken är idag utsatt för kraftiga angrepp, särskilt från högt mobiliserade högerradikala, främlingsfientliga eller till och med rasistiska grupperingar och åsiktsströmningar. The Fake News Media has Never been so wrong or dirty. Purposely incorect stories and phony sources to meet their agenda of hate. Sad!, skrev USA:s president Donald Trump för bara några timmar sedan till sina över 30 miljoner följare på twitter. Det vore naivt att tro att dessa kraftfulla utspel inte skulle sätta några som helst spår i opinionen eller i medieförtroendet.
Det misstroende som finns mot mediernas rapportering om invandring och flyktingmottagning har snarare sin grund i en mobilisering av de krafter som är emot en generös invandrings- och flyktingpolitik än av att mediebevakningen av dessa frågor skulle präglas av partiskhet och ett döljande av "sanningen". Den sämsta tjänst nyhetsmedierna - och särskilt public service-redaktionerna - kan göra samhället, medborgarna och sig själva är att just ängsligt stryka dessa politiska krafter medhårs genom att anpassa sin rapportering till deras uppfattning. I stället gäller det att ha is i magen, stå stark och låta nyhetsrapporteringen i dessa frågor präglas av integritet och fakta.
Mitt förtroende för SVT Aktuellt fick sig en törn igår kväll. Jag vill inte att det händer för ofta.
Visar inlägg med etikett Ulf Johansson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ulf Johansson. Visa alla inlägg
2017-06-13
2016-09-29
SVT Aktuellt - två redaktionella haverier på en vecka. Om spänningen mellan opartiskhet och principen om alla människors lika värde
I onsdagskvällens Aktuellt var det tänkt att SVT:s programchef Jan Helin och Uppdrag Gransknings Janne Josefsson skulle diskutera högerextremisters medverkan i TV-debatter. Bakgrunden var Aktuellts hårt kritiserade inslag några dagar tidigare, där den högerextrema tidningen Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk relativt oförhindrat fick föra fram sitt budskap och i slängig stil kritisera meningsmotståndare. Aktuellts ansvarige utgivare Ulf Johansson instämde i efterhand i delar av den framförda kritiken.
Men inslaget med Jan Helin och Jan Josefsson havererade direkt. I stället för en principiell diskussion i sakfrågan fick vi en ordväxling mellan programledaren Nike Nylander och Jan Helin om vad den senare hade sagt eller inte sagt på ett personalmöte med Aktuellt-redaktionen i början av veckan. För tittaren blev det oerhört internt och förvirrande. Oavsett vad redaktionen hade tänkt sig med inslaget, så tappade man det. Haveriet var det andra på mindre än en vecka. Det är inte bra för SVT Aktuellts och public service trovärdighet.
Jag kan förstås inte veta vad Jan Helin sade på det omtalade personalmötet i måndags. Men jag vet vad han skrev i sin artikel i Dagens Nyheter i onsdags. Där utvecklade Jan Helin sin syn på hur SVT:s sändningstillstånds krav på saklighet och opartiskhet kan kombineras med radio- och tv-lagens så kallade demokratiparagraf som innebär att SVT:s journalistik ska utgå från ”det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.” Det är en väldigt bra artikel. Läs den, om du inte redan har gjort det.
Hade Aktuellt-redaktionen inte läst artikeln före sändningen? Det måste de förstås ha gjort. Kanske var artikeln till och med den direkta orsaken till att Jan Helin bjöds in till studion. Men då kan ju inte heller redaktionen ha varit oförberedd på vad Jan Helin skulle säga, oavsett vad han uppfattades ha sagt på ett internt personalmöte ett par dagar tidigare. Eller var redaktionen så frustrerad över den kritik som Jan Helin i artikeln riktade mot Aktuellt-inslaget om Nya Tider att man inte förmådde ta till sig Jan Helins argumentation? (Och ja visst - man kan ha synpunkter på att Jan Helin i sin egenskap av chef väljer att offentligt ge uttryck för sin kritik mot redaktionens insats.)
Jan Helins huvudpoäng i artikeln är att SVT inte får gömma sig bakom opartiskheten för att ge icke-demokrater en plattform där de kan argumentera mot mänskliga rättigheter och mot alla människors lika värde. Det är inte opartiskt att förhålla sig neutral till idén om alla människors lika värde, den insikten måste impregnera varje inslag där högerextremister medverkar. Som Jan Helin uttrycker det i sin artikel: Det finns inte två sidor av saken i ämnet alla människors lika värde. Det går inte att förhålla sig opartisk till den värdegrunden och samtidigt säga sig omfatta den.
Hur ska Jan Helins princip efterlevas i praktiken? Det är en inte helt enkel fråga, och den hade förtjänat ett problematiserande inslag i SVT Aktuellt. Det fick vi inte. I stället blev vi ofrivilligt inkastade på ett personalmöte där stämningen inte kändes särskilt god.
Jag har tidigare fört en argumentation som ligger väldigt nära Jan Helins i frågan om spänningen mellan kraven på opartiskhet och kraven på att utgå från demokratin och principen om alla människors lika värde. Men public service låtsas alltför ofta att denna spänning inte finns, och riskerar i stället att odla en ängslig "hen säger si, hen säger så"-journalistik.
Låt oss se det positivt. Veckans hårt kritiserade Aktuellt-inslag lär följas av en fördjupad debatt om spänningsfältet demokrati-opartiskhet. Kanske kan ändå något gott komma ur detta.
Men inslaget med Jan Helin och Jan Josefsson havererade direkt. I stället för en principiell diskussion i sakfrågan fick vi en ordväxling mellan programledaren Nike Nylander och Jan Helin om vad den senare hade sagt eller inte sagt på ett personalmöte med Aktuellt-redaktionen i början av veckan. För tittaren blev det oerhört internt och förvirrande. Oavsett vad redaktionen hade tänkt sig med inslaget, så tappade man det. Haveriet var det andra på mindre än en vecka. Det är inte bra för SVT Aktuellts och public service trovärdighet.
Jag kan förstås inte veta vad Jan Helin sade på det omtalade personalmötet i måndags. Men jag vet vad han skrev i sin artikel i Dagens Nyheter i onsdags. Där utvecklade Jan Helin sin syn på hur SVT:s sändningstillstånds krav på saklighet och opartiskhet kan kombineras med radio- och tv-lagens så kallade demokratiparagraf som innebär att SVT:s journalistik ska utgå från ”det demokratiska statsskickets grundidéer, principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.” Det är en väldigt bra artikel. Läs den, om du inte redan har gjort det.
Hade Aktuellt-redaktionen inte läst artikeln före sändningen? Det måste de förstås ha gjort. Kanske var artikeln till och med den direkta orsaken till att Jan Helin bjöds in till studion. Men då kan ju inte heller redaktionen ha varit oförberedd på vad Jan Helin skulle säga, oavsett vad han uppfattades ha sagt på ett internt personalmöte ett par dagar tidigare. Eller var redaktionen så frustrerad över den kritik som Jan Helin i artikeln riktade mot Aktuellt-inslaget om Nya Tider att man inte förmådde ta till sig Jan Helins argumentation? (Och ja visst - man kan ha synpunkter på att Jan Helin i sin egenskap av chef väljer att offentligt ge uttryck för sin kritik mot redaktionens insats.)
Jan Helins huvudpoäng i artikeln är att SVT inte får gömma sig bakom opartiskheten för att ge icke-demokrater en plattform där de kan argumentera mot mänskliga rättigheter och mot alla människors lika värde. Det är inte opartiskt att förhålla sig neutral till idén om alla människors lika värde, den insikten måste impregnera varje inslag där högerextremister medverkar. Som Jan Helin uttrycker det i sin artikel: Det finns inte två sidor av saken i ämnet alla människors lika värde. Det går inte att förhålla sig opartisk till den värdegrunden och samtidigt säga sig omfatta den.
Hur ska Jan Helins princip efterlevas i praktiken? Det är en inte helt enkel fråga, och den hade förtjänat ett problematiserande inslag i SVT Aktuellt. Det fick vi inte. I stället blev vi ofrivilligt inkastade på ett personalmöte där stämningen inte kändes särskilt god.
Jag har tidigare fört en argumentation som ligger väldigt nära Jan Helins i frågan om spänningen mellan kraven på opartiskhet och kraven på att utgå från demokratin och principen om alla människors lika värde. Men public service låtsas alltför ofta att denna spänning inte finns, och riskerar i stället att odla en ängslig "hen säger si, hen säger så"-journalistik.
Låt oss se det positivt. Veckans hårt kritiserade Aktuellt-inslag lär följas av en fördjupad debatt om spänningsfältet demokrati-opartiskhet. Kanske kan ändå något gott komma ur detta.
2014-03-07
Hur bevakar vi Sverigedemokraterna?
I dag medverkade jag i en paneldebatt på Mediedagarna i Göteborg (MEG14) kring frågeställningen "Hur bevakar vi Sverigedemokraterna?". Övriga medverkande var författaren och journalisten Henrik Arnstad,
programchefen för samhälle/drama SVT Göteborg Mette Friberg, utbudsansvarige för Sveriges Radios P1Nina Glans samt programchefen för riksnyheterna SVT och tillika ansvarig utgivare Rapport och Aktuellt Ulf Johansson. Moderator var Erik Blix och Publicistklubben Västra arrangerade.
I debatten var jag och Henrik Arnstad eniga om att Sveriges Radio och Sveriges Television har bekymmer med sin bevakning av Sverigedemokraterna. Jag menar att bevakningen präglas av ängslan, Arnstad menar att ängslan leder till en positiv särbehandling av Sverigedemokraterna. Representanterna för Sveriges Radio och Sveriges Television hade inte oväntat en annan uppfattning.
Däremot har jag och Henrik Arnstad olika uppfattningar om vilken som är den bästa beteckningen på Sverigedemokraterna. Jag betraktar Sverigedemokraterna som ett främlingsfientligt men inte fascistiskt parti. Henrik Arnstad betraktar däremot Sverigedemokraterna som ett fascistiskt parti. Den frågan kan vi återkomma till i ett annat sammanhang.
Min huvudpoäng i debatten var att det finns en spänning inbyggd i Sveriges Radios och Sveriges Televisions programregler om opartiskhet och att denna spänning ställts på sin spets genom Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Å ena sidan skall sändningarna enligt programreglerna vara opartiska i betydelsen att medarbetarna "inte tar ställning" i kontroversiella frågor. Å andra sidan skall programverksamheten som helhet just ta ställning för t ex demokrati och alla människors lika värde och mot rasism. Eftersom Sverigedemokraterna är ett parti som många uppfattar just som rasistiskt och som inte respekterar alla människors lika värde blir bevakningen av partiet inte helt lätt att hantera för Sveriges Radio och Sveriges Television. Lågvattenmärket med SVT Agendas rubrik "Hur mycket invandring tål Sverige?" var ett uttryck för den ängslan och osäkerhet som präglar bevakningen.
Jag frågade om Sveriges Television skulle behandla det nazistiska partiet Svenskarnas parti på samma sätt som Sverigedemokraterna om Svenskarnas parti valdes in i riksdagen. Jag fick då svaret av Ulf Johansson att det skulle man inte, eftersom Svenskarnas parti givet sitt partiprogram är öppet rasistiskt och/eller odemokratiskt. Men problemet för Sveriges Television är att många, som till exempel Henrik Arnstad, menar att skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti inte är så stor, utan mer kvantitativ än kvalitativ. Vem på Sveriges Television är det som gör bedömningen/tar ställning till huruvida Sverigedemokraterna är ett rasistiskt/fascistiskt parti eller inte? Hur går den bedömningen till och utifrån vilka kriterier? Och är inte ett sådant ställningstagande i grunden politiskt?
Det finns inga enkla svar på dessa frågor. Jag tycker att Public Service-företagen mekaniskt försvarar en status quo-syn på vad som är opartiskt, trots att samhället och medielandskapet förändrats på ett sätt som innebär att begreppet opartiskhet behöver fyllas med nytt innehåll. Till den frågan återkommer jag i samband med en debatt på Publicistklubben i Stockholm måndag 17 mars, där bland annat förre radiochefen Mats Svegfors deltar. Jag ser av många skäl fram mot det arrangemanget.
Jag tyckte det blev en bra och tydlig debatt i dag och tackar alla deltagarna. Debatten kan i sin helhet ses här.
I debatten var jag och Henrik Arnstad eniga om att Sveriges Radio och Sveriges Television har bekymmer med sin bevakning av Sverigedemokraterna. Jag menar att bevakningen präglas av ängslan, Arnstad menar att ängslan leder till en positiv särbehandling av Sverigedemokraterna. Representanterna för Sveriges Radio och Sveriges Television hade inte oväntat en annan uppfattning.
Däremot har jag och Henrik Arnstad olika uppfattningar om vilken som är den bästa beteckningen på Sverigedemokraterna. Jag betraktar Sverigedemokraterna som ett främlingsfientligt men inte fascistiskt parti. Henrik Arnstad betraktar däremot Sverigedemokraterna som ett fascistiskt parti. Den frågan kan vi återkomma till i ett annat sammanhang.
Min huvudpoäng i debatten var att det finns en spänning inbyggd i Sveriges Radios och Sveriges Televisions programregler om opartiskhet och att denna spänning ställts på sin spets genom Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Å ena sidan skall sändningarna enligt programreglerna vara opartiska i betydelsen att medarbetarna "inte tar ställning" i kontroversiella frågor. Å andra sidan skall programverksamheten som helhet just ta ställning för t ex demokrati och alla människors lika värde och mot rasism. Eftersom Sverigedemokraterna är ett parti som många uppfattar just som rasistiskt och som inte respekterar alla människors lika värde blir bevakningen av partiet inte helt lätt att hantera för Sveriges Radio och Sveriges Television. Lågvattenmärket med SVT Agendas rubrik "Hur mycket invandring tål Sverige?" var ett uttryck för den ängslan och osäkerhet som präglar bevakningen.
Jag frågade om Sveriges Television skulle behandla det nazistiska partiet Svenskarnas parti på samma sätt som Sverigedemokraterna om Svenskarnas parti valdes in i riksdagen. Jag fick då svaret av Ulf Johansson att det skulle man inte, eftersom Svenskarnas parti givet sitt partiprogram är öppet rasistiskt och/eller odemokratiskt. Men problemet för Sveriges Television är att många, som till exempel Henrik Arnstad, menar att skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti inte är så stor, utan mer kvantitativ än kvalitativ. Vem på Sveriges Television är det som gör bedömningen/tar ställning till huruvida Sverigedemokraterna är ett rasistiskt/fascistiskt parti eller inte? Hur går den bedömningen till och utifrån vilka kriterier? Och är inte ett sådant ställningstagande i grunden politiskt?
Det finns inga enkla svar på dessa frågor. Jag tycker att Public Service-företagen mekaniskt försvarar en status quo-syn på vad som är opartiskt, trots att samhället och medielandskapet förändrats på ett sätt som innebär att begreppet opartiskhet behöver fyllas med nytt innehåll. Till den frågan återkommer jag i samband med en debatt på Publicistklubben i Stockholm måndag 17 mars, där bland annat förre radiochefen Mats Svegfors deltar. Jag ser av många skäl fram mot det arrangemanget.
Jag tyckte det blev en bra och tydlig debatt i dag och tackar alla deltagarna. Debatten kan i sin helhet ses här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)