Nu står det klart att det inte blir en bred överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik. Sakpolitiskt är det en framgång att överenskommelsen inte blev av. Visserligen finns det behov av långsiktighet i migrationspolitiken. Men form kan inte ställas framför innehåll. Om Socialdemokraterna gått Moderaterna ännu mer till mötes så hade det inneburit en kraftigt minskad asylmottagning i Sverige. Så blir nu inte fallet. Det är bra. Sverige bör sträva efter att hjälpa fler - inte färre - människor på flykt.
Sakpolitiskt och strategiskt framstår Miljöpartiet som vinnare. De värsta förslagen om en mer restriktiv flyktingpolitik har åtminstone tillfälligt avvärjts och partiet har nu förutsättningar att kunna sitta kvar i regeringen. Partiet har också skickligt omvandlat Moderaternas förklenande omdöme om partiet till en positiv symbol - vem vill idag inte vara en grön elefant?!
Även Socialdemokraterna kan pusta ut. Regeringskrisen är avvärjd och det finns nu bättre förutsättningar än tidigare att hålla ihop partiet. Ur ett längre tidsperspektiv kommer migrationsfrågorna att finnas kvar som en skarp konfliktfråga mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Men så hade blivit fallet även om Socialdemokraterna accepterat Moderaternas förslag om volymmål.
Moderaterna kan genom sitt avhopp fortsätta att konkurrera med Sverigedemokraterna om de väljare som kraftigt vill minska invandringen till Sverige. Samtidigt börjar partiets samarbetskapital att rinna ut. På ett drygt år har partiet inte bara hunnit lämna samtalen om en långsiktig migrationspolitik utan också hoppat av energiöverenskommelsen, hoppat av samtalen om åtgärdsprogram mot gängkriminalitet och hoppat av Försvarsberedningen. Statsmannaaktigt? Kanske inte.
Nu fortsätter den migrationspolitiska kommittén sitt viktiga arbete. När frågan om volymmål avfärdats kan diskussionerna fokusera på viktiga frågor som permanenta uppehållstillstånd (som vore väldigt bra för att underlätta integrationen), förbättrade möjligheter för familjeåterförening (Sverige bör sträva efter att förena familjer - inte sära dem) och införande av en ny humanitär skyddsgrund (som januaripartierna redan är eniga om).
I förlängningen väntar frågan om en nödvändig amnesti för unga ensamkommande som vistats i Sverige i över ett år, (unga människor som i många fall vistats i Sverige ända sedan 2015, hunnit utbilda sig och bli en del av en familj).
Det råder ingen brist på viktiga, humanitära frågor att ta sig an. Kampen fortsätter.
2020-06-29
Should I stay or should I go? Om Miljöpartiets dilemma
Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika
beslut, sa Miljöpartiets språkrör och tillika miljö- och klimatminister och vice statsminister Isabella Lövin i P1 Morgon i morse. Isabella Lövins uttalande har sin grund i en oro över att Socialdemokraterna i förhandlingar där Miljöpartiet inte deltar ska komma överens med Moderaterna om Sveriges framtida migrationspolitik.
Oron är lätt att förstå. Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard har i sina kommentarer varit närmast översvallande över hur långt hon menar att Socialdemokraterna visat sig beredda att för att få till stånd en överenskommelse med Moderaterna. Maria Malmer Stenergard säger också att Moderaterna fått garantier från Socialdemokraterna att partiet kommer att gå fram med en överenskommelse i riksdagen även om inte regeringspartnern Miljöpartiet står bakom.
För Miljöpartiet är situationen förstås oerhört förödmjukande. Visserligen kan Miljöpartiet förhindra att regeringen lägger fram en proposition i frågan. Men Miljöpartiet kan inte förhindra att Socialdemokraterna aktivt bidrar till ett riksdagsbeslut som bekräftar den överenskommelse som eventuellt sluts mellan Moderaterna och Socialdemokraterna (och kanske även flera riksdagspartier). Vilken politisk trovärdighet kommer den rödgröna regeringen ha framåt om de båda regeringspartierna ser så väsensskilt på en av vår tids viktigaste politiska sakfrågor? Situationen blir snabbt ohållbar, och det är därför Isabella Lövin uttrycker sig som hon gör: "Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika beslut".
Kommer då Miljöpartiet att lämna regeringen? Det är trots allt inte självklart. Den migrationspolitiska kommitténs betänkande ska ut på remiss och först våren 2021 blir det riksdagsbehandling kring konkreta lagförslag. Mycket kan hinna hända på den tiden, och det är därför Moderaterna gör så stor sak av att de vill ha skriftliga garantier från Socialdemokraterna om att paritet verkligen kommer att köra över Miljöpartiet i denna fråga. Om Miljöpartiet väljer att lämna regeringen förbättrar man sina förutsättningar att växa i opinionen. Samtidigt innebär ett avhopp att partiet får mindre politiskt inflytande över sakpolitiken, inte minst miljö- och klimatfrågorna. Everything comes with a price.
Själv kommenterar jag den migrationspolitiska kommitténs arbete för Dagens ETC:
- Om man nu månar så mycket om integrationen borde man värna saker som stärker integration, som permanenta uppehållstillstånd.
– För mig ska S första fråga i detta område vara på vilket sätt Sverige bäst kan hjälpa fler människor, nu kretsar frågan kring hur ska Sverige hjälpa färre.
Oron är lätt att förstå. Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard har i sina kommentarer varit närmast översvallande över hur långt hon menar att Socialdemokraterna visat sig beredda att för att få till stånd en överenskommelse med Moderaterna. Maria Malmer Stenergard säger också att Moderaterna fått garantier från Socialdemokraterna att partiet kommer att gå fram med en överenskommelse i riksdagen även om inte regeringspartnern Miljöpartiet står bakom.
För Miljöpartiet är situationen förstås oerhört förödmjukande. Visserligen kan Miljöpartiet förhindra att regeringen lägger fram en proposition i frågan. Men Miljöpartiet kan inte förhindra att Socialdemokraterna aktivt bidrar till ett riksdagsbeslut som bekräftar den överenskommelse som eventuellt sluts mellan Moderaterna och Socialdemokraterna (och kanske även flera riksdagspartier). Vilken politisk trovärdighet kommer den rödgröna regeringen ha framåt om de båda regeringspartierna ser så väsensskilt på en av vår tids viktigaste politiska sakfrågor? Situationen blir snabbt ohållbar, och det är därför Isabella Lövin uttrycker sig som hon gör: "Självklart kan vi inte sitta i en regering där olika partier tar olika beslut".
Kommer då Miljöpartiet att lämna regeringen? Det är trots allt inte självklart. Den migrationspolitiska kommitténs betänkande ska ut på remiss och först våren 2021 blir det riksdagsbehandling kring konkreta lagförslag. Mycket kan hinna hända på den tiden, och det är därför Moderaterna gör så stor sak av att de vill ha skriftliga garantier från Socialdemokraterna om att paritet verkligen kommer att köra över Miljöpartiet i denna fråga. Om Miljöpartiet väljer att lämna regeringen förbättrar man sina förutsättningar att växa i opinionen. Samtidigt innebär ett avhopp att partiet får mindre politiskt inflytande över sakpolitiken, inte minst miljö- och klimatfrågorna. Everything comes with a price.
Själv kommenterar jag den migrationspolitiska kommitténs arbete för Dagens ETC:
- Om man nu månar så mycket om integrationen borde man värna saker som stärker integration, som permanenta uppehållstillstånd.
– För mig ska S första fråga i detta område vara på vilket sätt Sverige bäst kan hjälpa fler människor, nu kretsar frågan kring hur ska Sverige hjälpa färre.
2020-06-25
Bjud inte Moderaterna på "volymmål" i asylpolitiken!
Just nu diskuteras förutsättningarna för Socialdemokraterna och Moderaterna att enas om migrationspolitiken. Sådana överenskommelser mellan de båda partierna har ju skett förr. Men det är viktigt att komma ihåg att Moderaterna radikaliserats i migrationspolitiken. Partiet har i retorik och politik närmat sig Sverigedemokraterna och vill till exempel minska den
svenska asylmottagningen med 80 procent, från nuvarande ca 20 000
människor om året till 4-5000.
Moderaterna har också bundit sig hårt vid att införa volymmål för antal människor som söker skydd och asyl i Sverige. Genom att bygga in sådana volymmål i en överenskommelse med Socialdemokraterna kommer Moderaterna att både kunna äta kakan och ha den kvar. Man når en överenskommelse där Socialdemokraterna i viktiga avseenden gått Moderaterna till mötes och samtidigt kan partiet genom volymmålen behålla migration som en konfliktfråga med Socialdemokraterna. Varje år ska det ju förhandlas om "volymerna" och Moderaterna kommer konstant att lägga sig på en lägre nivå än Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna föredrar att tala om"riktmärken" i stället för volymmål. Skillnaden skulle vara att man inte talar om "antal" utan om Sveriges andel av hela EU:s asylmottagning. Men problemen kvarstår. Om Sverige inte når upp till "riktmärket" kommer Moderaterna att kunna pressa Socialdemokraterna föra en än hårdare och mer restriktiv asylpolitik för att nå upp till volymmålet/riktmärket.
En viktig fråga är förstås nu om Moderaterna verkligen vill ha en uppgörelse, eller om partiet väljer att i en symbolpolitisk gest hoppa av förhandlingarna med motiveringen att Socialdemokraterna envisas med att föra en alltför liberal migrationspolitik. Moderaternas samarbetskapital har ju redan genom partiets diverse avhopp de senaste åren urholkats en hel del.
En annan viktig fråga är hur Miljöpartiet väljer att agera om det skulle bli en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Nöjer sig partiet med att skriva en egen reservation i kommittébetänkandet, och hoppas att kunna dra politiken i mindre restriktiv riktning när betänkandet så småningom ska bli proposition? Annars skymtar en regeringskris vid horisonten.
Jag hör också spekulationer om att regeringen skulle avstå från att lägga en proposition (om Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte kan enas) och i stället låta riksdagen ta initiativ och avgöra frågan. Det ser jag inte som ett seriöst alternativ. Regeringen styr riket - då kan man inte med bibehållen trovärdighet avhända sig ansvaret för ett så viktigt politikområde som migrationsfrågorna.
Sammantaget tycker jag att migrationspolitiken är ett område som lämpar sig sällsynt illa för volymmål (på samma sätt som till exempel LSS - vi kan ju inte neka behövande LSS för att volymmålet är nått eller genom att dra ner stödet till LSS nästföljande år även om behoven kvarstår).
Moderaterna har också bundit sig hårt vid att införa volymmål för antal människor som söker skydd och asyl i Sverige. Genom att bygga in sådana volymmål i en överenskommelse med Socialdemokraterna kommer Moderaterna att både kunna äta kakan och ha den kvar. Man når en överenskommelse där Socialdemokraterna i viktiga avseenden gått Moderaterna till mötes och samtidigt kan partiet genom volymmålen behålla migration som en konfliktfråga med Socialdemokraterna. Varje år ska det ju förhandlas om "volymerna" och Moderaterna kommer konstant att lägga sig på en lägre nivå än Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna föredrar att tala om"riktmärken" i stället för volymmål. Skillnaden skulle vara att man inte talar om "antal" utan om Sveriges andel av hela EU:s asylmottagning. Men problemen kvarstår. Om Sverige inte når upp till "riktmärket" kommer Moderaterna att kunna pressa Socialdemokraterna föra en än hårdare och mer restriktiv asylpolitik för att nå upp till volymmålet/riktmärket.
En viktig fråga är förstås nu om Moderaterna verkligen vill ha en uppgörelse, eller om partiet väljer att i en symbolpolitisk gest hoppa av förhandlingarna med motiveringen att Socialdemokraterna envisas med att föra en alltför liberal migrationspolitik. Moderaternas samarbetskapital har ju redan genom partiets diverse avhopp de senaste åren urholkats en hel del.
En annan viktig fråga är hur Miljöpartiet väljer att agera om det skulle bli en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Nöjer sig partiet med att skriva en egen reservation i kommittébetänkandet, och hoppas att kunna dra politiken i mindre restriktiv riktning när betänkandet så småningom ska bli proposition? Annars skymtar en regeringskris vid horisonten.
Jag hör också spekulationer om att regeringen skulle avstå från att lägga en proposition (om Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte kan enas) och i stället låta riksdagen ta initiativ och avgöra frågan. Det ser jag inte som ett seriöst alternativ. Regeringen styr riket - då kan man inte med bibehållen trovärdighet avhända sig ansvaret för ett så viktigt politikområde som migrationsfrågorna.
Sammantaget tycker jag att migrationspolitiken är ett område som lämpar sig sällsynt illa för volymmål (på samma sätt som till exempel LSS - vi kan ju inte neka behövande LSS för att volymmålet är nått eller genom att dra ner stödet till LSS nästföljande år även om behoven kvarstår).
2020-06-14
Bra att så många reagerade på Alexander Bards språkbruk!
Igår kväll avbröt TV4 sitt samarbete med Alexander Bard. Han kommer fortsättningsvis inte att ingå i juryn i TV-programmet "Talang". Orsaken är att Alexander Bard på Twitter uttalat sig på ett sätt som många uppfattar som rasistiskt. Bards formuleringar är generaliserande och grovt nedsättande mot svarta människor.
Produktionsbolaget Fremantle Sweden, som producerar Talang, säger i ett uttalande: ”Alexander Bards kommentarer är helt oacceptabla och motsatsen till vad Talang-varumärket representerar. (...) Vi insisterar på att han ska tas bort omedelbart och inte återvänder till programmet under några omständigheter”. Bianca Ingrosso, Alexander Bards jury-kollega i Talang tog också starkt avstånd från Bards uttalanden och ställde ultimatum till TV4: Jag älskar Talang men nej jag kommer ej sitta i juryn ifall han är med. Landslagsstjärnorna Alexander Isak och Robin Quaison sa att de skulle bojkotta all medverkan i TV4 så länge kanalens samarbete med Alexander Bard fortsatte, och de fick stöd av flera av sina kamrater i fotbollslandslaget.
Nej, det är inget hot mot yttrandefriheten att TV4 väljer att avsluta sitt samarbete med Alexander Bard. Även fortsättningsvis är Alexander Bard fri att säga precis vad han vill, så länge han håller sig inom lagens ramar. TV4 och produktionsbolagen Fremantle Sweden är fortsatt fria att själva välja sina medarbetare, så länge de håller sin inom lagens ramar. Så fungerar det i en demokrati.
Alexander Bards tweet igår var inte en engångsföreteelse. Tidigare har han önskat att förre justitieministern Beatrice Ask (M) "ska dö, långsamt och smärtsamt" och kallat DN:s chefredaktör Peter Wolodarski för "det där lilla kräket". Exemplen kan lätt mångfaldigas.
Och Alexander Bard fortsätter. Så sent som i morse kallade han programledaren för TV4:s Nyhetsmorgon Jenny Aversjö för "ljugande svin".
Ett språk impregnerat av hat och förakt mot andra människor får aldrig normaliseras. En sådan normalisering hotar samhällsgemenskapen och vårt sätt att leva tillsammans. Jag är glad att TV4 och så många andra reagerade så starkt på Alexander Bards uttalanden.
Produktionsbolaget Fremantle Sweden, som producerar Talang, säger i ett uttalande: ”Alexander Bards kommentarer är helt oacceptabla och motsatsen till vad Talang-varumärket representerar. (...) Vi insisterar på att han ska tas bort omedelbart och inte återvänder till programmet under några omständigheter”. Bianca Ingrosso, Alexander Bards jury-kollega i Talang tog också starkt avstånd från Bards uttalanden och ställde ultimatum till TV4: Jag älskar Talang men nej jag kommer ej sitta i juryn ifall han är med. Landslagsstjärnorna Alexander Isak och Robin Quaison sa att de skulle bojkotta all medverkan i TV4 så länge kanalens samarbete med Alexander Bard fortsatte, och de fick stöd av flera av sina kamrater i fotbollslandslaget.
Nej, det är inget hot mot yttrandefriheten att TV4 väljer att avsluta sitt samarbete med Alexander Bard. Även fortsättningsvis är Alexander Bard fri att säga precis vad han vill, så länge han håller sig inom lagens ramar. TV4 och produktionsbolagen Fremantle Sweden är fortsatt fria att själva välja sina medarbetare, så länge de håller sin inom lagens ramar. Så fungerar det i en demokrati.
Alexander Bards tweet igår var inte en engångsföreteelse. Tidigare har han önskat att förre justitieministern Beatrice Ask (M) "ska dö, långsamt och smärtsamt" och kallat DN:s chefredaktör Peter Wolodarski för "det där lilla kräket". Exemplen kan lätt mångfaldigas.
Och Alexander Bard fortsätter. Så sent som i morse kallade han programledaren för TV4:s Nyhetsmorgon Jenny Aversjö för "ljugande svin".
Ett språk impregnerat av hat och förakt mot andra människor får aldrig normaliseras. En sådan normalisering hotar samhällsgemenskapen och vårt sätt att leva tillsammans. Jag är glad att TV4 och så många andra reagerade så starkt på Alexander Bards uttalanden.
2020-06-10
Vet vi nu vem som mördade Olof Palme?
Enligt min mening går det inte att komma runt Stig Engström som en misstänkt gärningsman. Så formulerade åklagare Krister Petersson sin viktigaste slutsats vid den uppmärksammade presskonferensen om Palmemordet tidigare i dag.
Precis så är det. Det går inte att komma runt Stig Engström som en misstänkt gärningsman. Men det material som i dag presenterades skulle vid ett åtal inte leda till en fällande dom. (Däremot är det förstås möjligt att en polisutredning med Stig Engström i häkte i ett tidigt skede i processen hade medfört att nytt bevismaterial kommit fram.)
Sakligt sett blev presskonferensen en antiklimax. Förväntningarna på att åklagaren skulle presentera nya, substantiella bevis var högt ställda. Men nej - här fanns inget mordvapen, inget dna, inget erkännande och inga nya avgörande vittnesuppgifter.
Utpekandet lämnar många viktiga frågor obesvarade. Det står helt klart att Engström vid flera tillfällen lämnat motstridiga och felaktiga uppgifter. Men ett sådant beteende kan lika gärna bottna i att han hade mytomana drag, sökte sig till det mediala rampljuset och hade alkoholproblem.
Min tyngsta tvekan mot Stig Engström som gärningsman är tidsfaktorn. Stig Engström lämnade enligt åklagarens egna uppgifter sin arbetsplats på Skandia endast 150 sekunder innan mordet ägde rum. På dessa 150 sekunder skulle Engström av en ren slump ha sett makarna Palme på Sveavägen, råkat ha en laddad revolver i fickan eller väskan och spontant bestämt sig för att skjuta dem.
Visserligen skulle Stig Engström kunna ha sett makarna Palme innan de gick in på bion, men han kan inte ha vetat exakt när de skulle passera förbi på Sveavägen. Om mordet var planerat skulle Engström varit tvungen att lämna sin arbetsplats på Skandia betydligt tidigare för att hålla vakt utanför Grand-biografen där makarna Palme befann sig.
Jag kan förstå att åklagare Krister Petersson väljer att sätta punkt och redovisa sina starkaste argument. Krister Petersson åskådliggör också på ett övertygande sätt de häpnadsväckande bristerna i polisutredningen under dess första år.
Men vet vi att Stig Engström mördade Olof Palme? Nej, det vet vi inte.
Precis så är det. Det går inte att komma runt Stig Engström som en misstänkt gärningsman. Men det material som i dag presenterades skulle vid ett åtal inte leda till en fällande dom. (Däremot är det förstås möjligt att en polisutredning med Stig Engström i häkte i ett tidigt skede i processen hade medfört att nytt bevismaterial kommit fram.)
Sakligt sett blev presskonferensen en antiklimax. Förväntningarna på att åklagaren skulle presentera nya, substantiella bevis var högt ställda. Men nej - här fanns inget mordvapen, inget dna, inget erkännande och inga nya avgörande vittnesuppgifter.
Utpekandet lämnar många viktiga frågor obesvarade. Det står helt klart att Engström vid flera tillfällen lämnat motstridiga och felaktiga uppgifter. Men ett sådant beteende kan lika gärna bottna i att han hade mytomana drag, sökte sig till det mediala rampljuset och hade alkoholproblem.
Min tyngsta tvekan mot Stig Engström som gärningsman är tidsfaktorn. Stig Engström lämnade enligt åklagarens egna uppgifter sin arbetsplats på Skandia endast 150 sekunder innan mordet ägde rum. På dessa 150 sekunder skulle Engström av en ren slump ha sett makarna Palme på Sveavägen, råkat ha en laddad revolver i fickan eller väskan och spontant bestämt sig för att skjuta dem.
Visserligen skulle Stig Engström kunna ha sett makarna Palme innan de gick in på bion, men han kan inte ha vetat exakt när de skulle passera förbi på Sveavägen. Om mordet var planerat skulle Engström varit tvungen att lämna sin arbetsplats på Skandia betydligt tidigare för att hålla vakt utanför Grand-biografen där makarna Palme befann sig.
Jag kan förstå att åklagare Krister Petersson väljer att sätta punkt och redovisa sina starkaste argument. Krister Petersson åskådliggör också på ett övertygande sätt de häpnadsväckande bristerna i polisutredningen under dess första år.
Men vet vi att Stig Engström mördade Olof Palme? Nej, det vet vi inte.
2020-06-05
Vem sköt Olof Palme? Kanske får vi äntligen veta
Det har nu gått mer är 34 år sedan Olof Palme sköts till döds på öppen gata, Jag minns att jag vaknade på lördagsmorgonen av att grannfrun, som hörde lite dåligt, hade på sin köksradio ännu lite högre än vanligt.
När jag blev varse vad som hänt strömmade förstås sorg och vrede genom mina sinnen. Sorgen och vreden fick snart sällskap av ytterligare en känsla, en brännande längtan efter att mordet skulle klaras upp: Bara vi får veta vem som gjorde det, och varför.
Nu har det gått mer än 34 år. Vi har ännu inte fått veta vem som gjorde det, och varför. Ovissheten plågar mig fortfarande.
Men kanske är det dags nu? I dag meddelade åklagarmyndigheten att åklagaren Krister Peterssons beslut i åtalsfrågan i Palmeutredningen offentliggörs kl 09.30 onsdagen den 10 juni (för övrigt mitt under riksdagens partiledardebatt...).
På senare tid har den så kallade Skandiamannen pekats ut som polisens huvudspår, dels i en artikel i tidskriften Filter och dels i Thomas Petterssons bok "Den osannolike mördaren" (2018).
Jag är skeptisk till teorin om Skandiamannen som mördare, Skandiamannen lämnade sin arbetsplats nära mordplatsen bara några få minuter innan Olof och Lisbeth Palme passerade förbi på Sveavägen. Visserligen skulle Skandiamannen kunna ha sett makarna Palme innan de gick in på bion, men han kan inte ha vetat exakt när de skulle ha passerat förbi på Sveavägen. Visst, han kan ha mött dem av en ren slump och dessutom råkat ha en pistol i fickan, Nja, säger jag.
Efter mordet skulle Skandiamannen snabbt ha återvänt till brottsplatsen, och med en rykande pistol i fickan ha befunnit sig i omedelbar närhet av ögonvittnet Lisbeth och även andra vittnen. Det är inte precis så mördare brukar bete sig. Nja, säger jag.
Palmeutredningen tycks det senaste året ha intensifierat sitt intresse för Skandiamannen. Men det kan lika gärna röra sig om att kunna avföra honom från utredningen som att definitvt binda honom till brottet. Det finns också idéer om att knyta honom till det så kallade Sydafrikaspåret som poppat upp igen de senaste dagarna. Nja, säger jag.
Vi får väl se på onsdag kl 09.30. Oavsett om det är Skandiamannen, Christer Pettersson, Sydafrika, 33-åringen, poliser, säkerhetspoliser, kurder eller en hittills helt okånd person hoppas jag att utredningen presenterar övertygande bevis och belägg. Jag vill ha ro i min själ.
När jag blev varse vad som hänt strömmade förstås sorg och vrede genom mina sinnen. Sorgen och vreden fick snart sällskap av ytterligare en känsla, en brännande längtan efter att mordet skulle klaras upp: Bara vi får veta vem som gjorde det, och varför.
Nu har det gått mer än 34 år. Vi har ännu inte fått veta vem som gjorde det, och varför. Ovissheten plågar mig fortfarande.
Men kanske är det dags nu? I dag meddelade åklagarmyndigheten att åklagaren Krister Peterssons beslut i åtalsfrågan i Palmeutredningen offentliggörs kl 09.30 onsdagen den 10 juni (för övrigt mitt under riksdagens partiledardebatt...).
På senare tid har den så kallade Skandiamannen pekats ut som polisens huvudspår, dels i en artikel i tidskriften Filter och dels i Thomas Petterssons bok "Den osannolike mördaren" (2018).
Jag är skeptisk till teorin om Skandiamannen som mördare, Skandiamannen lämnade sin arbetsplats nära mordplatsen bara några få minuter innan Olof och Lisbeth Palme passerade förbi på Sveavägen. Visserligen skulle Skandiamannen kunna ha sett makarna Palme innan de gick in på bion, men han kan inte ha vetat exakt när de skulle ha passerat förbi på Sveavägen. Visst, han kan ha mött dem av en ren slump och dessutom råkat ha en pistol i fickan, Nja, säger jag.
Efter mordet skulle Skandiamannen snabbt ha återvänt till brottsplatsen, och med en rykande pistol i fickan ha befunnit sig i omedelbar närhet av ögonvittnet Lisbeth och även andra vittnen. Det är inte precis så mördare brukar bete sig. Nja, säger jag.
Palmeutredningen tycks det senaste året ha intensifierat sitt intresse för Skandiamannen. Men det kan lika gärna röra sig om att kunna avföra honom från utredningen som att definitvt binda honom till brottet. Det finns också idéer om att knyta honom till det så kallade Sydafrikaspåret som poppat upp igen de senaste dagarna. Nja, säger jag.
Vi får väl se på onsdag kl 09.30. Oavsett om det är Skandiamannen, Christer Pettersson, Sydafrika, 33-åringen, poliser, säkerhetspoliser, kurder eller en hittills helt okånd person hoppas jag att utredningen presenterar övertygande bevis och belägg. Jag vill ha ro i min själ.
2020-06-02
Nej till volymmål i svensk asylpolitik!
I morse diskuterade jag socialdemokratisk migrationspolitik med Lars Stjernkvist i P1 Morgon i Sveriges Radio. Lars Stjernkvist vill att Socialdemokraterna kommer överens med Moderaterna och accepterar kravet på ett volymmål (eller "riktvärde") för den svenska asylpolitiken. Det tycker jag är en riktigt dålig idé.
För mig som socialdemokrat är frågan alltid hur Sverige ska kunna hjälpa fler människor som befinner sig i nöd. Men Moderaterna vill införa volymmål för att stänga människor ute. Moderaterna vill minska den svenska asylmottagningen med 80 procent, från nuvarande cirka 20 000 människor om året som söker skydd till 4-5000. På så sätt kommer Moderaterna dessutom att behålla migration som en konfliktfråga med Socialdemokraterna. Varje år ska det förhandlas om "volymerna" och Moderaterna kommer konstant att lägga sig på en lägre nivå än Socialdemokraterna.
Lars Stjernkvist betonade att "målen" inte var ett tak. Enligt asylrätten är ju sådana tak förbjudna. I stället är tanken att om volymmålet inte nås ska Sverige vidta åtgärder som gör att färre flyktingar söker skydd hos oss nästa år. Jag frågade Lars Stjernkvist vilken typ av åtgärder han tänkte sig att Sverige skulle vidta för att få färre människor i nöd att söka sig hit. Om jag förstod honom rätt föreslog han dels att Sverige skulle betrakta fler länder som "säkra länder" och dels vidta åtgärder som försvårade familjeåterförening.
Men säkerhetsbedömningen av ett land ju aldrig kan baseras på hur många av landets invånare som flyr till Sverige. Säkerhetsbedömningen måste förstås basera sig på säkerhetsläget i landet. Och försvårande av familjeåterförening är inte ett bra sätt att hantera asylmottagningen - dels av humanitära skäl och dels för att försvårad familjeåterförening försämrar integrationen.
Sammantaget tycker jag att migrationspolitiken är ett område som lämpar sig sällsynt illa för volymmål (på samma sätt som till exempel LSS - vi kan ju inte neka behövande LSS för att volymmålet är nått eller genom att dra ner stödet till LSS nästföljande år även om behoven kvarstår).
Men lyssna gärna själv på inslaget och bilda dig en egen uppfattning.
För mig som socialdemokrat är frågan alltid hur Sverige ska kunna hjälpa fler människor som befinner sig i nöd. Men Moderaterna vill införa volymmål för att stänga människor ute. Moderaterna vill minska den svenska asylmottagningen med 80 procent, från nuvarande cirka 20 000 människor om året som söker skydd till 4-5000. På så sätt kommer Moderaterna dessutom att behålla migration som en konfliktfråga med Socialdemokraterna. Varje år ska det förhandlas om "volymerna" och Moderaterna kommer konstant att lägga sig på en lägre nivå än Socialdemokraterna.
Lars Stjernkvist betonade att "målen" inte var ett tak. Enligt asylrätten är ju sådana tak förbjudna. I stället är tanken att om volymmålet inte nås ska Sverige vidta åtgärder som gör att färre flyktingar söker skydd hos oss nästa år. Jag frågade Lars Stjernkvist vilken typ av åtgärder han tänkte sig att Sverige skulle vidta för att få färre människor i nöd att söka sig hit. Om jag förstod honom rätt föreslog han dels att Sverige skulle betrakta fler länder som "säkra länder" och dels vidta åtgärder som försvårade familjeåterförening.
Men säkerhetsbedömningen av ett land ju aldrig kan baseras på hur många av landets invånare som flyr till Sverige. Säkerhetsbedömningen måste förstås basera sig på säkerhetsläget i landet. Och försvårande av familjeåterförening är inte ett bra sätt att hantera asylmottagningen - dels av humanitära skäl och dels för att försvårad familjeåterförening försämrar integrationen.
Sammantaget tycker jag att migrationspolitiken är ett område som lämpar sig sällsynt illa för volymmål (på samma sätt som till exempel LSS - vi kan ju inte neka behövande LSS för att volymmålet är nått eller genom att dra ner stödet till LSS nästföljande år även om behoven kvarstår).
Men lyssna gärna själv på inslaget och bilda dig en egen uppfattning.
2020-06-01
Striden om arbetsrätten - visst är det klasskamp
I annat fall genomförs utredningens förslag. Så avslutas punkt 20 i januariavtalet, den punkt som har rubriken Arbetsrätten moderniseras. Formuleringen i fetstil berättar vad som ska ske om arbetsmarknadens parter inte lyckas nå en förhandlingsöverenskommelse om hur LAS ska reformeras. Därför är det heller inte oväntat om Liberalerna och Centerpartiet biter sig fast vid Januariavtalets formulering. Avtal ska hållas.
Fullt så enkelt är det förstås inte. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) säger till DN att utredningen inte levt upp till direktiven då förslagen rubbar den grundläggande balansen mellan arbetsmarknadens parter. Därför, menar Eva Nordmark, behöver utredningsförslagen justeras efter att regeringen tagit in synpunkter från olika remissinstanser.
Dessutom har vi ju ett nytt politiskt läge, Arbetslösheten växer på grund av coronakrisen. Fackföreningsrörelsen mobiliserar. Socialdemokraterna har åtminstone tillfälligt stärkt sin ställning i opinionen. Tillsammans har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nu över 40 procent i opinionsmätningarna. Det var ett tag sedan, om man säger så.
Så javisst - självklart kommer regeringspartierna att i förhandlingarna med Centerpartiet och Liberalerna försöka modifiera en del av utredningens förslag (om inte arbetsmarknadens parter i sina förhandlingar löser problemet åt dem). Jag tycker förutsättningarna för sådana förhandlingar mellan Januaripartierna trots allt är ganska goda. Men i vassen lurar Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet - det gäller ju till sist för januaripartierna att få igenom sina förslag i riksdagen också.
Det är bra att svensk politik här får en riktig vänster-högerkonflikt att hantera. Ytterst handlar det om makten mellan arbetsgivare och arbetstagare. Kalla det gärna för klasskamp.
Fullt så enkelt är det förstås inte. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) säger till DN att utredningen inte levt upp till direktiven då förslagen rubbar den grundläggande balansen mellan arbetsmarknadens parter. Därför, menar Eva Nordmark, behöver utredningsförslagen justeras efter att regeringen tagit in synpunkter från olika remissinstanser.
Dessutom har vi ju ett nytt politiskt läge, Arbetslösheten växer på grund av coronakrisen. Fackföreningsrörelsen mobiliserar. Socialdemokraterna har åtminstone tillfälligt stärkt sin ställning i opinionen. Tillsammans har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nu över 40 procent i opinionsmätningarna. Det var ett tag sedan, om man säger så.
Så javisst - självklart kommer regeringspartierna att i förhandlingarna med Centerpartiet och Liberalerna försöka modifiera en del av utredningens förslag (om inte arbetsmarknadens parter i sina förhandlingar löser problemet åt dem). Jag tycker förutsättningarna för sådana förhandlingar mellan Januaripartierna trots allt är ganska goda. Men i vassen lurar Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet - det gäller ju till sist för januaripartierna att få igenom sina förslag i riksdagen också.
Det är bra att svensk politik här får en riktig vänster-högerkonflikt att hantera. Ytterst handlar det om makten mellan arbetsgivare och arbetstagare. Kalla det gärna för klasskamp.
2020-05-25
Kan Jonas Sjöstedt rädda LAS?
Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet hotar att avsätta Stefan Löfven som statsminister om regeringen går vidare med de aktuella utredningsförslagen om försvagningar av anställningsskyddet. Jag hoppas att regeringen är klok och realistisk nog att man kastar det här i papperskorgen, säger Sjöstedt i SVT Agenda.
Det är bra att Jonas Sjöstedt är arg och att han bidrar till att opinionsbilda mot en försvagning av anställningsskyddet. Det behövs, särskilt i dessa coronatider där så många människor permitterats eller blivit av med sina anställningar och jobb.
Däremot är det lite svårare att se hur Jonas Sjöstedt ska göra allvar av sitt hot. Den aktuella utredningen ska ut på remiss, därefter ska regeringen förhandla fram lagförslag med Centerpartiet och Liberalerna. Först våren 2022 förväntas riksdagen fatta beslut i frågan. Och då är det bara några månader kvar till valet.
Det finns en högermajoritet i riksdagen som gärna ser en en uppluckring av arbetsrätten och en försvagning av arbetsrätten. Jag har svårt att se Moderaterna stödja en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven några månader före valet om en sådan innebär att försvagningen av anställningsskyddet inte blir av. Jag har också svårt att se Vänsterpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna avsätta Stefan Löfven om konsekvensen blir en moderatledd regering med Ulf Kristersson som statsminister och som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning i riksdagen.
Alla dessa svårigheter är förstås Jonas Sjöstedt väl medveten om. Men han har under det senaste året visat att han förmår spela spelet skickligt och Vänsterpartiet har vid några tillfällen lyckats påverka politiken på ett sätt som Januariavtalet avsåg att förhindra. Inte mig emot. De parlamentariska förutsättningarna är som de är. De fyra samarbetspartierna gör sitt bästa för att förverkliga Januariavtalet, och det samarbetet har såvitt jag kan förstå hittills fungerat väldigt bra. Men övriga partier har förstås sin frihet att försöka sätta käppar i hjulet och påverka politikens innehåll i en annan riktning. Så går det till i en parlamentarisk demokrati.
Arbetsrätten behöver förnyas för att möta den nya tidens krav och möjligheter. Men en förnyelse ska inte innebära ökad otrygghet för den enskilde. Debatten om arbetsrättens förnyelse behöver i stället handla om hur tryggheten kan stärkas i en osäker och föränderlig tid, och utan att denna trygghet blir ett hinder för näringslivets behov av flexibilitet och rörlighet. Det är också viktigt att lagstiftningen inte förändrar maktbalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare. Jag anar att de stundande förhandlingarna mellan regeringen och samarbetspartierna blir hårda, och de opinionsvindar som inramar förhandlingarna kommer att spela roll.
Ewa Stenberg skriver som så ofta intressant i DN om saken.
Det är bra att Jonas Sjöstedt är arg och att han bidrar till att opinionsbilda mot en försvagning av anställningsskyddet. Det behövs, särskilt i dessa coronatider där så många människor permitterats eller blivit av med sina anställningar och jobb.
Däremot är det lite svårare att se hur Jonas Sjöstedt ska göra allvar av sitt hot. Den aktuella utredningen ska ut på remiss, därefter ska regeringen förhandla fram lagförslag med Centerpartiet och Liberalerna. Först våren 2022 förväntas riksdagen fatta beslut i frågan. Och då är det bara några månader kvar till valet.
Det finns en högermajoritet i riksdagen som gärna ser en en uppluckring av arbetsrätten och en försvagning av arbetsrätten. Jag har svårt att se Moderaterna stödja en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven några månader före valet om en sådan innebär att försvagningen av anställningsskyddet inte blir av. Jag har också svårt att se Vänsterpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna avsätta Stefan Löfven om konsekvensen blir en moderatledd regering med Ulf Kristersson som statsminister och som blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning i riksdagen.
Alla dessa svårigheter är förstås Jonas Sjöstedt väl medveten om. Men han har under det senaste året visat att han förmår spela spelet skickligt och Vänsterpartiet har vid några tillfällen lyckats påverka politiken på ett sätt som Januariavtalet avsåg att förhindra. Inte mig emot. De parlamentariska förutsättningarna är som de är. De fyra samarbetspartierna gör sitt bästa för att förverkliga Januariavtalet, och det samarbetet har såvitt jag kan förstå hittills fungerat väldigt bra. Men övriga partier har förstås sin frihet att försöka sätta käppar i hjulet och påverka politikens innehåll i en annan riktning. Så går det till i en parlamentarisk demokrati.
Arbetsrätten behöver förnyas för att möta den nya tidens krav och möjligheter. Men en förnyelse ska inte innebära ökad otrygghet för den enskilde. Debatten om arbetsrättens förnyelse behöver i stället handla om hur tryggheten kan stärkas i en osäker och föränderlig tid, och utan att denna trygghet blir ett hinder för näringslivets behov av flexibilitet och rörlighet. Det är också viktigt att lagstiftningen inte förändrar maktbalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare. Jag anar att de stundande förhandlingarna mellan regeringen och samarbetspartierna blir hårda, och de opinionsvindar som inramar förhandlingarna kommer att spela roll.
Ewa Stenberg skriver som så ofta intressant i DN om saken.
2020-05-22
Ut ur skuggorna. Om rasistisk retorik då och nu
Jag har träffat massor av trevliga invandrare. Men jag tycker att de måste lära sig att leva som vi och sköta sig.
Jag flyttade från ett område med många invandrare. Alla svenskar blev tvungna att flytta. Man är inte säker på kvällarna. Man kan inte gå ut.
Problemet är inte att de är invandrare, utan den livsstil vissa av dem har (...) brottsligheten, korruptionen, knarket.
Citaten ovan får kanske inte så många att höja på ögonbrynen. Vi har vant oss vid en retorik i debatten där invandrare och invandring förknippas med brottslighet, segregation, otrygghet och att invandrarna, "dom", måste "bli som vi" och "sköta sig".
Men citaten ovan handlar inte om invandring och invandrare i Sverige i dag. Citaten kommer från vita människor i Chicago i mitten av 1960-talet, när den svarta medborgarrättsrörelsen gjorde anspråk på rättvisa och ville bryta boendesegregationen i staden. Citaten är korrekta, men i stället för invandrare talade de vita i Chicago om svarta människor, om färgade, om n... (n-ordet).
Jag har träffat massor av trevliga färgade. Men jag tycker att de måste lära sig att leva som vi och sköta sig.
Jag flyttade från ett färgat område. Alla vita blev tvungna att flytta. Man är inte säker på kvällarna. Man kan inte gå ut.
Problemet är inte att de är (n-ordet) utan den livsstil vissa av dem har (...) brottsligheten, korruptionen, knarket.
Citaten är hämtade ur avsnittet "Ut ur skuggorna" i programserien "Martin Luther King till Obama. Afroamerikansk historia från 1960-talet till vår egen samtid" som nu visas av Utbildningsradion och SVT24. Jag såg programmet igår kväll och rös bokstavligen av obehag när jag så lätt kunde relatera rasistiska uttalanden från 1960-talets vita USA till dagens svenska debatt om invandrare och invandring.
Se gärna programmet. Det var mycket lärorikt och välgjort.
Jag flyttade från ett område med många invandrare. Alla svenskar blev tvungna att flytta. Man är inte säker på kvällarna. Man kan inte gå ut.
Problemet är inte att de är invandrare, utan den livsstil vissa av dem har (...) brottsligheten, korruptionen, knarket.
Citaten ovan får kanske inte så många att höja på ögonbrynen. Vi har vant oss vid en retorik i debatten där invandrare och invandring förknippas med brottslighet, segregation, otrygghet och att invandrarna, "dom", måste "bli som vi" och "sköta sig".
Men citaten ovan handlar inte om invandring och invandrare i Sverige i dag. Citaten kommer från vita människor i Chicago i mitten av 1960-talet, när den svarta medborgarrättsrörelsen gjorde anspråk på rättvisa och ville bryta boendesegregationen i staden. Citaten är korrekta, men i stället för invandrare talade de vita i Chicago om svarta människor, om färgade, om n... (n-ordet).
Jag har träffat massor av trevliga färgade. Men jag tycker att de måste lära sig att leva som vi och sköta sig.
Jag flyttade från ett färgat område. Alla vita blev tvungna att flytta. Man är inte säker på kvällarna. Man kan inte gå ut.
Problemet är inte att de är (n-ordet) utan den livsstil vissa av dem har (...) brottsligheten, korruptionen, knarket.
Citaten är hämtade ur avsnittet "Ut ur skuggorna" i programserien "Martin Luther King till Obama. Afroamerikansk historia från 1960-talet till vår egen samtid" som nu visas av Utbildningsradion och SVT24. Jag såg programmet igår kväll och rös bokstavligen av obehag när jag så lätt kunde relatera rasistiska uttalanden från 1960-talets vita USA till dagens svenska debatt om invandrare och invandring.
Se gärna programmet. Det var mycket lärorikt och välgjort.
2020-05-12
Stig Dagerman och skräcken för journalisters familjeband
Den pågående debatten om huruvida journalisters familjeförhållanden ska påverka bedömningen av deras journalistiska rapportering får mig osökt att tänka på följande rader av Stig Dagerman. Raderna är lika aktuella nu som då.
På jakt efter kommunister har hemliga polisen vägrat en damfrisörska arbete i en fästningsstad, därför att hennes far brukade läsa Norrskensflamman.
Hestapo Redivivus
Jag får inte klippa naglar eller hår i Luleå,
ty min moster har en jordglob med hela Ryssland på.
En annan som jag känner lika nära som mig själv
får inte såga isar i hela Lule älv.
Varför hans bana stäcktes jag tror att jag förstår:
En rysk vinthund hade mannen när han var fyra år.
En tredje som jag känner är ilsken som ett bi.
Han fick sparken härom dagen från Vaxholms bageri.
Jag frågade Hestapo, som svarade: "För fan,
han föddes i Sibirien ej långt från Odenplan.
Och vi kan icke svara för Vaxholms fästnings lugn.
Tänk om han sätter in den en morgon i sin ugn!"
9.12.52
På jakt efter kommunister har hemliga polisen vägrat en damfrisörska arbete i en fästningsstad, därför att hennes far brukade läsa Norrskensflamman.
Hestapo Redivivus
Jag får inte klippa naglar eller hår i Luleå,
ty min moster har en jordglob med hela Ryssland på.
En annan som jag känner lika nära som mig själv
får inte såga isar i hela Lule älv.
Varför hans bana stäcktes jag tror att jag förstår:
En rysk vinthund hade mannen när han var fyra år.
En tredje som jag känner är ilsken som ett bi.
Han fick sparken härom dagen från Vaxholms bageri.
Jag frågade Hestapo, som svarade: "För fan,
han föddes i Sibirien ej långt från Odenplan.
Och vi kan icke svara för Vaxholms fästnings lugn.
Tänk om han sätter in den en morgon i sin ugn!"
9.12.52
2020-05-10
Viktigt att S säger nej till M:s krav på "volymmål" för asylmottagningen
Den parlamentariskt sammansatta migrationspolitiska kommittén, eller Kommittén om den framtida svenska migrationspolitiken (Ju 2019:01) som den formellt heter, går nu in i slutfasen av sitt arbete. I slutet av juli ska de politiska partierna ha kommit överens om förslag som har brett stöd i riksdagen, och TT berättar att kommitténs opolitiska sekretariat nu tagit fram ett helhetsförslag som partierna förhandlar om.
I denna text tänkte jag uppehålla mig kring en av de punkter som partierna förhandlar om. Moderaterna vill gärna att det sätts upp ett volymmål för den svenska asylpolitiken, det vill säga att Sverige formulerar ett tak för hur många människor som söker asyl i Sverige. (I sekretariatets förslag används nu i stället ordet "riktmärke" - det har dålig klang att beskriva enskilda människor på flykt från krig och förtryck i termer som "volymer".)
Socialdemokraterna i kommittén vill helst inte ha ett sådant volymmål. Å andra sidan vill Socialdemokraterna väldigt gärna ha med Moderaterna på en överenskommelse - dels för att skapa långsiktighet i migrationspolitiken, dels för att man hoppas att på så sätt kunna avföra migrationspolitiken som en stridsfråga mellan S och M.
Så kanske att Socialdemokraterna accepterar principen om volymmål i hopp om att skapa fred med Moderaterna om flyktingpolitiken. Men en sådan strategi kan bli ett praktfullt socialdemokratiskt självmål.
Moderaterna blir naturligtvis jätteglada om Socialdemokraterna accepterar principen om volymmål. Samtidigt vill Moderaterna gärna ha kvar konflikten om migrationspolitiken med Socialdemokraterna. Risken finns att Moderaterna - när Socialdemokraterna väl accepterat principen om volymmål - ändå i sista minuten väljer att inte komma överens med motiveringen att socialdemokraternas kompromissvilja gått tillräckligt långt. Eller att Moderaterna visserligen accepterar överenskommelsen, men varje år framöver tar strid med Socialdemokraterna om hur stort volymmålet/riktmärket ska vara. Moderaterna är tydliga med att de vill minska Sveriges asylmottagande från dagens cirka 20 000 asylsökande per år till ner mot 5 000 asylsökande per år - och att volymmålet ska fungera som "ett kraftfullt styrmedel".
På så sätt vinner Moderaterna både i sak (det införs ett volymmål/riktmärke för asylmottagningen) och strategiskt (konflikten med Socialdemokraterna om migrationspolitiken hålls vid liv och förs nu ännu mer på Moderaternas planhalva - hur mycket flyktingmottagningen bör minska).
Min ståndpunkt är Sverige ska inte ha ett tak/mål/riktmärke för asylinvandringen. Som 16 av Sveriges mest framstående
folkrättsexperter skrev på DN Debatt för en tid sedan:
Kan vi med trovärdighet fortsätta att ställa krav på andras respekt för folkrätt och internationellt samarbete om vi själva ifrågasätter allmänt accepterade principer? Kan vi förvänta oss att Libanon välkomnar 1 miljon syriska flyktingar och Pakistan 2,9 miljoner från Afghanistan om vi själva sätter ett ”tak”? Och vad ska vi nordbor, världens mest välmående folk, säga till fattiga Uganda, med nära 1 miljon flyktingar, när vi stänger våra gränser?
Respekten för flyktingkonventionen är inte bara en fråga om trovärdighet i internationellt samarbete och efterlevnad av internationella avtal, utan också om grundläggande mänsklig värdighet och hur vi vill att våra samhällen ska se ut. Svenska riksdagspartier bör nu reagera och stå upp för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter.
I denna text tänkte jag uppehålla mig kring en av de punkter som partierna förhandlar om. Moderaterna vill gärna att det sätts upp ett volymmål för den svenska asylpolitiken, det vill säga att Sverige formulerar ett tak för hur många människor som söker asyl i Sverige. (I sekretariatets förslag används nu i stället ordet "riktmärke" - det har dålig klang att beskriva enskilda människor på flykt från krig och förtryck i termer som "volymer".)
Socialdemokraterna i kommittén vill helst inte ha ett sådant volymmål. Å andra sidan vill Socialdemokraterna väldigt gärna ha med Moderaterna på en överenskommelse - dels för att skapa långsiktighet i migrationspolitiken, dels för att man hoppas att på så sätt kunna avföra migrationspolitiken som en stridsfråga mellan S och M.
Så kanske att Socialdemokraterna accepterar principen om volymmål i hopp om att skapa fred med Moderaterna om flyktingpolitiken. Men en sådan strategi kan bli ett praktfullt socialdemokratiskt självmål.
Moderaterna blir naturligtvis jätteglada om Socialdemokraterna accepterar principen om volymmål. Samtidigt vill Moderaterna gärna ha kvar konflikten om migrationspolitiken med Socialdemokraterna. Risken finns att Moderaterna - när Socialdemokraterna väl accepterat principen om volymmål - ändå i sista minuten väljer att inte komma överens med motiveringen att socialdemokraternas kompromissvilja gått tillräckligt långt. Eller att Moderaterna visserligen accepterar överenskommelsen, men varje år framöver tar strid med Socialdemokraterna om hur stort volymmålet/riktmärket ska vara. Moderaterna är tydliga med att de vill minska Sveriges asylmottagande från dagens cirka 20 000 asylsökande per år till ner mot 5 000 asylsökande per år - och att volymmålet ska fungera som "ett kraftfullt styrmedel".
På så sätt vinner Moderaterna både i sak (det införs ett volymmål/riktmärke för asylmottagningen) och strategiskt (konflikten med Socialdemokraterna om migrationspolitiken hålls vid liv och förs nu ännu mer på Moderaternas planhalva - hur mycket flyktingmottagningen bör minska).
Kan vi med trovärdighet fortsätta att ställa krav på andras respekt för folkrätt och internationellt samarbete om vi själva ifrågasätter allmänt accepterade principer? Kan vi förvänta oss att Libanon välkomnar 1 miljon syriska flyktingar och Pakistan 2,9 miljoner från Afghanistan om vi själva sätter ett ”tak”? Och vad ska vi nordbor, världens mest välmående folk, säga till fattiga Uganda, med nära 1 miljon flyktingar, när vi stänger våra gränser?
Respekten för flyktingkonventionen är inte bara en fråga om trovärdighet i internationellt samarbete och efterlevnad av internationella avtal, utan också om grundläggande mänsklig värdighet och hur vi vill att våra samhällen ska se ut. Svenska riksdagspartier bör nu reagera och stå upp för flyktingkonventionen och flyktingars rättigheter.
2020-05-03
Våldet ökar i Afghanistan - stoppa utvisningarna nu!
Våldet i Afghanistan trappas upp ytterligare. Bara under de senaste veckorna har talibanerna, enligt Reuters, genomfört 4 500 attacker i landet: The Taliban have mounted more than 4,500 attacks in Afghanistan, marking
a sharp escalation in violence, in the 45 days since signing a deal
with the United States that paves the way for a U.S. troop drawdown. Det är en ökning med mer än 70 procent sedan samma period förra året.
Den accelererande våldsutvecklingen i Afghanistan förstärker orimligheten och omänskligheten i att Sverige utvisar människor dit. Afghanistan är ett land till vilket utrikesdepartement mot bakgrund av säkerhetsläget sedan länge avråder från alla resor till.
En särskilt utsatt grupp är de unga ensamkommande som sökte asyl i Sverige hösten 2015 och som nu omfattas av gymnasielagen. Snart går dessa unga människor ut sin gymnasieutbildning. Enligt lagen har de då sex månader på sig att skaffa sig en fast anställning. Annars kommer de att utvisas - väldigt många av dem just till krigets och terrorns Afghanistan.
Corona-krisen har i grunden förändrat förutsättningarna för gymnasielagen. Sverige står inför en hastigt växande arbetslöshet. Att då begära att dessa unga människor på bara sex månader efter att de gått ut gymnasiet ska ha kunnat skaffa sig en fast anställning är förstås inte realistiskt.
Det humanitära svaret är i stället att här och nu välkomna dessa unga människor med sin gymnasieexamen till Sverige - vårt växande hem. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader. Det går att hantera lagstiftningsvägen - om den politiska viljan finns.
I ett vidare perspektiv ska förstås alla utvisningar till Afghanistan stoppas. Den bästa vägen fram är att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. En sådan amnesti måste komma - och ju förr, desto bättre för både de ensamkommande och för Sverige.
Socialdemokrater för tro och solidaritet har i samverkan med civilsamhället tagit fram 28 skarpa förslag för en human flyktingpolitik. Förslagen finns här. Läs och sprid gärna.
Den accelererande våldsutvecklingen i Afghanistan förstärker orimligheten och omänskligheten i att Sverige utvisar människor dit. Afghanistan är ett land till vilket utrikesdepartement mot bakgrund av säkerhetsläget sedan länge avråder från alla resor till.
En särskilt utsatt grupp är de unga ensamkommande som sökte asyl i Sverige hösten 2015 och som nu omfattas av gymnasielagen. Snart går dessa unga människor ut sin gymnasieutbildning. Enligt lagen har de då sex månader på sig att skaffa sig en fast anställning. Annars kommer de att utvisas - väldigt många av dem just till krigets och terrorns Afghanistan.
Corona-krisen har i grunden förändrat förutsättningarna för gymnasielagen. Sverige står inför en hastigt växande arbetslöshet. Att då begära att dessa unga människor på bara sex månader efter att de gått ut gymnasiet ska ha kunnat skaffa sig en fast anställning är förstås inte realistiskt.
Det humanitära svaret är i stället att här och nu välkomna dessa unga människor med sin gymnasieexamen till Sverige - vårt växande hem. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader. Det går att hantera lagstiftningsvägen - om den politiska viljan finns.
I ett vidare perspektiv ska förstås alla utvisningar till Afghanistan stoppas. Den bästa vägen fram är att genom lagstiftning utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år. En sådan amnesti måste komma - och ju förr, desto bättre för både de ensamkommande och för Sverige.
Socialdemokrater för tro och solidaritet har i samverkan med civilsamhället tagit fram 28 skarpa förslag för en human flyktingpolitik. Förslagen finns här. Läs och sprid gärna.
2020-05-01
Första maj 2020 - låt oss hålla fast vid hoppet och modet
Första maj, första maj, varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus, sjungs det i Hannes Skölds vackra hyllning till arbetarrörelsens internationella dag, Första maj. Sången publicerades första gången i häftet Sånger om striden och om kärleken från 1911.
I dag kändes kanske inte som att min slitna kavaj blev en mantel av strålande ljus när jag strosade genom centrala Göteborg vid den tid då demonstrationstågen brukade samlas. Haga, Järntorget, Masthugget och 2 Långgatan bort mot Majorna - ett och annat trotsigt rött tygstycke fladdrade från fönster och balkonger. Vid Johanneskyrkan hade någon tagit sig friheten att hissa upp en röd fana i flaggstången. Men i övrigt var det ganska ödsligt, med snålblåst och regnstänk i luften. På min väg kommenterade jag årets Första maj live för Radio Dalarna (!), vars lyssnare nu fick ta del av diverse göteborgsinteriörer.
Det gäller att inte förlora hoppet utan i stället hålla fast vid modet och tron på framtiden. Statsminister Stefan Löfven höll ett starkt och samlande tal - utan publik förstås, men ändå med en stark närvaro. Jäklar vilket starkt tal av Löfven. Måste vara hans bästa någonsin, skrev liberala Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson på twitter.
Mycket av förhandsdiskussionerna har förstås kretsat kring hur alla de digitala manifestationer som planerats och nu genomförts kan svara upp mot de traditionella, fysiska demonstrationstågen. För mig är det viktigt att inte ställa digitala manifestationer mot manifestationer som äger rum på plats. Den viktiga framtidsfrågan blir i stället hur vi får olika former av manifestationer att haka i varandra. Det digitala blir allt mer en del av vår vardag, och allt går ihop.
Jag minns min första Första maj-demonstration. Det var i Helsingborg 1974 (eller var det 1973?). I Båstad där jag ju är född och uppvuxen förekom inga Första Maj-demonstrationer. Men jag transporterades i bil till demonstrationen i Helsingborg av kärleksfulla och liberalt sinnade föräldrar.
Demonstrationen organiserades av Enhet-Solidaritet, som var ett försök att samla den vänster som befann sig i gränslandet mellan VPK och Kfml(r). Min bestående lärdom av demonstrationen blev att man inte behövde vara särskilt många för att ändå ge ett mäktigt intryck. Vi var ungefär 200 personer i tåget - med med flaggor och banderoller skapades känslan av ett böljande folkhav. Stämningen var på topp, USA gick mot sitt nederlag i Vietnam och framtiden var vår.
Så låt oss inte förlora hoppet. Låt oss hämta fortsatt kraft i Hannes Skölds vackra sång och bära med oss dess budskap i den framtid vi nu inträder: Och var håg och vår hand, röres fritt utan band, och vår blick är mot framtiden spänd.
I dag kändes kanske inte som att min slitna kavaj blev en mantel av strålande ljus när jag strosade genom centrala Göteborg vid den tid då demonstrationstågen brukade samlas. Haga, Järntorget, Masthugget och 2 Långgatan bort mot Majorna - ett och annat trotsigt rött tygstycke fladdrade från fönster och balkonger. Vid Johanneskyrkan hade någon tagit sig friheten att hissa upp en röd fana i flaggstången. Men i övrigt var det ganska ödsligt, med snålblåst och regnstänk i luften. På min väg kommenterade jag årets Första maj live för Radio Dalarna (!), vars lyssnare nu fick ta del av diverse göteborgsinteriörer.
Mycket av förhandsdiskussionerna har förstås kretsat kring hur alla de digitala manifestationer som planerats och nu genomförts kan svara upp mot de traditionella, fysiska demonstrationstågen. För mig är det viktigt att inte ställa digitala manifestationer mot manifestationer som äger rum på plats. Den viktiga framtidsfrågan blir i stället hur vi får olika former av manifestationer att haka i varandra. Det digitala blir allt mer en del av vår vardag, och allt går ihop.
Jag minns min första Första maj-demonstration. Det var i Helsingborg 1974 (eller var det 1973?). I Båstad där jag ju är född och uppvuxen förekom inga Första Maj-demonstrationer. Men jag transporterades i bil till demonstrationen i Helsingborg av kärleksfulla och liberalt sinnade föräldrar.
Demonstrationen organiserades av Enhet-Solidaritet, som var ett försök att samla den vänster som befann sig i gränslandet mellan VPK och Kfml(r). Min bestående lärdom av demonstrationen blev att man inte behövde vara särskilt många för att ändå ge ett mäktigt intryck. Vi var ungefär 200 personer i tåget - med med flaggor och banderoller skapades känslan av ett böljande folkhav. Stämningen var på topp, USA gick mot sitt nederlag i Vietnam och framtiden var vår.
Så låt oss inte förlora hoppet. Låt oss hämta fortsatt kraft i Hannes Skölds vackra sång och bära med oss dess budskap i den framtid vi nu inträder: Och var håg och vår hand, röres fritt utan band, och vår blick är mot framtiden spänd.
2020-04-22
Green Book - utmärkt film om rasismens komplexitet
Svältfödda på kulturupplevelser såg hustrun och jag - äntligen - igår kväll den Oscars-prisade filmen "Green Book". Filmen skildrar en gryende vänskap mellan den afroamerikanske jazzpianisten Don Shirley (Mahershala Ali) och hans italiensk-amerikanske chaufför och livvakt Tony Vallelonga (Viggo Mortensen) under en åtta veckors lång turné i den djupaste södern i november-december 1962. Titeln "Green Book" är hämtad från handboken "The Negro Motorist Green Book" som listade restauranger och hotell där afroamerikaner var välkomna.
En vit chaufför anställd av en svart musiker på en åtta veckors lång turné i sydstaterna i början av 1962. Vad kan gå fel? Det mesta, förstås. Men filmen är varm och välkomnande - och varje stänk av positiva känslor tas i dessa sociala distanseringstider emot med tacksamhet.
Rasism är en komplicerad företeelse (som det mesta här i världen). Filmens avgörande styrka ligger i att den med utgångspunkt just i komplexiteten skapar ett drama som engagerar och berör. Under den glansiga ytan rör sig existentiella problematiker om konflikten mellan oberoende och gemenskap, om tillhörigheter och utanförskap och om den lilla människans kamp för att bibehålla sin värdighet.
Filmen kringgärdas också av en metadiskussion där några av Don Shirleys efterlevande släktingar hävdar att filmen inte ger en "sann" bild av vad som egentligen hände (som om en spelfilm skulle ha sanningsanspråk bara för att den inspirerats av verkliga händelser). Filmen har också mött kritik (till exempel av Wesley Morris i New York Times) för att berätta en historia där "den vite mannen", trots sina i grunden rasistiska uppfattningar, frälser/befriar sin svarte färdkamrat.
Efter filmen läste vi igenom en del recensioner i svenska medier. Flera var oväntat njugga. Green Book gör feel good av rasistisk närhistora, skrev DN. En film som plockar de enkla poängerna, vädjar till de uppenbara känslorna, skrev SvD. Platt och kletig moralism, kommenterade Kulturnytt i P1.
Såg vi samma film? Och hur kunde då recensenterna i DN, SvD och Kulturnytt undvika att erfara de komplexa stämningar och fenomen som under den typiska Hollywoodska ytan präglade om inte varje enskild filmruta så åtminstone varje enskild scen? En "förenkling" innebär inte att man bortser från komplexitet och problematik. Tvärtom - en god "förenkling" förutsätter att man bottnar i komplexiteten och problematikerna. Wesley Morris hade aldrig behövt skriva sin ambitiösa och läsvärda kritiska text i New York Times om filmen verkligen varit ytlig och platt. Filmen engagerar just för att den inte är svartvit och för att den hämtar sitt syre i komplexitet.
Well, well. Filmen belönades med Oscar för bästa film, bästa manus och bästa manliga biroll (Mahershala Ali). Viggo Mortensen borde ha fått en Oscar för bästa manliga huvudroll också.
En vit chaufför anställd av en svart musiker på en åtta veckors lång turné i sydstaterna i början av 1962. Vad kan gå fel? Det mesta, förstås. Men filmen är varm och välkomnande - och varje stänk av positiva känslor tas i dessa sociala distanseringstider emot med tacksamhet.
Rasism är en komplicerad företeelse (som det mesta här i världen). Filmens avgörande styrka ligger i att den med utgångspunkt just i komplexiteten skapar ett drama som engagerar och berör. Under den glansiga ytan rör sig existentiella problematiker om konflikten mellan oberoende och gemenskap, om tillhörigheter och utanförskap och om den lilla människans kamp för att bibehålla sin värdighet.
Filmen kringgärdas också av en metadiskussion där några av Don Shirleys efterlevande släktingar hävdar att filmen inte ger en "sann" bild av vad som egentligen hände (som om en spelfilm skulle ha sanningsanspråk bara för att den inspirerats av verkliga händelser). Filmen har också mött kritik (till exempel av Wesley Morris i New York Times) för att berätta en historia där "den vite mannen", trots sina i grunden rasistiska uppfattningar, frälser/befriar sin svarte färdkamrat.
Såg vi samma film? Och hur kunde då recensenterna i DN, SvD och Kulturnytt undvika att erfara de komplexa stämningar och fenomen som under den typiska Hollywoodska ytan präglade om inte varje enskild filmruta så åtminstone varje enskild scen? En "förenkling" innebär inte att man bortser från komplexitet och problematik. Tvärtom - en god "förenkling" förutsätter att man bottnar i komplexiteten och problematikerna. Wesley Morris hade aldrig behövt skriva sin ambitiösa och läsvärda kritiska text i New York Times om filmen verkligen varit ytlig och platt. Filmen engagerar just för att den inte är svartvit och för att den hämtar sitt syre i komplexitet.
Well, well. Filmen belönades med Oscar för bästa film, bästa manus och bästa manliga biroll (Mahershala Ali). Viggo Mortensen borde ha fått en Oscar för bästa manliga huvudroll också.
2020-04-16
28 förslag för en hållbar, rättssäker och human asylpolitik
Hur ska Sverige - som ett av världens allra rikaste och välmående länder - på bästa sätt kunna hjälpa fler människor som befinner sig på flykt? Som socialdemokrat tycker jag att den frågan självklart bör stå i förgrunden när vi diskuterar flyktingpolitik och migrationsfrågor.
Så är det inte alltid idag. Alltför ofta handlar debatten om att Sverige ska ta emot ännu färre flyktingar, hur vi ska göra för att färre människor på flykt ska söka sig till Sverige för att få hjälp. Det är bakvända världen.
Därför är det med stor glädje jag berättar att Socialdemokrater för tro och solidaritet idag presenterar sitt program för en hållbar, rättssäker och human flyktingpolitik. Vi vill hjälpa fler, inte färre. Och vi vill ge dem som ska stanna i Sverige - vårt växande hem - bättre och tryggare förutsättningar att etablera sig i vårt samhälle.
Bland förslagen märks märks återinförande av permanenta uppehållstillstånd, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i över ett år, stopp för alla utvisningar till Afghanistan samt ett tydligare integrerat barnrättsperspektiv i hela asylprövningsprocessen.
Visst - alla förslag kanske inte kan införas med omedelbar verkan. Men förslagen pekar ut den riktning vi tycker att debatten ska ha. Hur ska Sverige göra för att kunna hjälpa fler, inte färre.
I dessa tider vill jag också lyfta fram behovet av skydd för de människor som permitteras eller sägs upp på grund av Corona-krisen - de ska inte behöva känna oro för att kastas ut ur landet. Detsamma gäller förstås alla dem som omfattas av gymnasielagen och bara har några månader på sig att ordna ett fast jobb. Verkligheten har förändrats - då måste lagen anpassas till den nya verkligheten.
Programmet har tagits fram i samverkan med ett stort antal av civilsamhällets organisationer och med aktörer ur arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Det är vår förhoppning att den migrationspolitiska kommittén i riksdagen lyssnar in de stämningar som präglar alla de nätverk och frivilligorganisationer som kämpar för att Sverige ska bli ett internationellt föredöme när det gäller solidaritet med de mest utsatta grupperna och människorna.
Hela programmet kan laddas ner och läsas här. Sprid gärna - tillsammans gör vi avtryck och förändrar politiken!
Så är det inte alltid idag. Alltför ofta handlar debatten om att Sverige ska ta emot ännu färre flyktingar, hur vi ska göra för att färre människor på flykt ska söka sig till Sverige för att få hjälp. Det är bakvända världen.
Därför är det med stor glädje jag berättar att Socialdemokrater för tro och solidaritet idag presenterar sitt program för en hållbar, rättssäker och human flyktingpolitik. Vi vill hjälpa fler, inte färre. Och vi vill ge dem som ska stanna i Sverige - vårt växande hem - bättre och tryggare förutsättningar att etablera sig i vårt samhälle.
Bland förslagen märks märks återinförande av permanenta uppehållstillstånd, amnesti för ensamkommande unga som varit i Sverige i över ett år, stopp för alla utvisningar till Afghanistan samt ett tydligare integrerat barnrättsperspektiv i hela asylprövningsprocessen.
Visst - alla förslag kanske inte kan införas med omedelbar verkan. Men förslagen pekar ut den riktning vi tycker att debatten ska ha. Hur ska Sverige göra för att kunna hjälpa fler, inte färre.
I dessa tider vill jag också lyfta fram behovet av skydd för de människor som permitteras eller sägs upp på grund av Corona-krisen - de ska inte behöva känna oro för att kastas ut ur landet. Detsamma gäller förstås alla dem som omfattas av gymnasielagen och bara har några månader på sig att ordna ett fast jobb. Verkligheten har förändrats - då måste lagen anpassas till den nya verkligheten.
Programmet har tagits fram i samverkan med ett stort antal av civilsamhällets organisationer och med aktörer ur arbetarrörelsen i vid bemärkelse. Det är vår förhoppning att den migrationspolitiska kommittén i riksdagen lyssnar in de stämningar som präglar alla de nätverk och frivilligorganisationer som kämpar för att Sverige ska bli ett internationellt föredöme när det gäller solidaritet med de mest utsatta grupperna och människorna.
Hela programmet kan laddas ner och läsas här. Sprid gärna - tillsammans gör vi avtryck och förändrar politiken!
2020-04-14
Olycksbådande samverkan mellan M och SD
I dag blev det känt att Skurups kommun arbetsbefriat Prästamosseskolans rektor Mattias Liedholm och spärrat hans mejlkonto. Mattias Liedholm har varit öppet kritisk mot det förbud att bära slöja i skolan som på Sverigedemokraternas initiativ - och med stöd av Moderaterna och det lokala Skurupspartiet - klubbades igenom i kommunfullmäktige i slutet av förra året. Liedholm lutar sig mot Skolverket som menar att ett slöjförbud bryter mot religions- och yttrandefriheten såsom de regleras i Europakonventionen och Regeringsformen, och även mot den svenska diskrimineringslagen.
Mattias Liedholm har under många år varit politiskt aktiv moderat. Han har nu begärt utträde ur Moderaterna eftersom partiet tillåter lokala moderata företrädare att driva "icke-frihetlig politik". Efter sin kritik mot slöjförbudet har utsatts för en ström av hat och hot - inklusive mordhot.
Vi vet inte idag på vilka grunder som moderatledda Skurups kommun arbetsbefriat Mattias Liedholm. Men som Per Svensson skriver i Dagens Nyheter: Åtgärden mot Mattias Liedholm överensstämmer väl med ett allt tydligare mönster i de sydsvenska kommuner där Sverigedemokraterna fått ett avgörande inflytande. Tjänstemän som inte känner sig hemma i det nya klimatet flyr eller stöts bort. Kulturchefen i Sölvesborg gav upp i höstas. I Hörby har över två dussin chefer lämnat den SD-styrda kommunen.
Moderaterna borde höja blicken och se konsekvenserna av sitt samarbete på lokal nivå med Sverigedemokraterna. Om Moderaterna i Skåne inte själva förmår göra detta borde partiledningen hjälpa dem på traven. Men Ulf Kristersson duckar. Det är både tråkigt i sak och olycksbådande.
Mattias Liedholm har under många år varit politiskt aktiv moderat. Han har nu begärt utträde ur Moderaterna eftersom partiet tillåter lokala moderata företrädare att driva "icke-frihetlig politik". Efter sin kritik mot slöjförbudet har utsatts för en ström av hat och hot - inklusive mordhot.
Vi vet inte idag på vilka grunder som moderatledda Skurups kommun arbetsbefriat Mattias Liedholm. Men som Per Svensson skriver i Dagens Nyheter: Åtgärden mot Mattias Liedholm överensstämmer väl med ett allt tydligare mönster i de sydsvenska kommuner där Sverigedemokraterna fått ett avgörande inflytande. Tjänstemän som inte känner sig hemma i det nya klimatet flyr eller stöts bort. Kulturchefen i Sölvesborg gav upp i höstas. I Hörby har över två dussin chefer lämnat den SD-styrda kommunen.
Moderaterna borde höja blicken och se konsekvenserna av sitt samarbete på lokal nivå med Sverigedemokraterna. Om Moderaterna i Skåne inte själva förmår göra detta borde partiledningen hjälpa dem på traven. Men Ulf Kristersson duckar. Det är både tråkigt i sak och olycksbådande.
2020-04-08
Bernie Sanders avslutar sin kampanj - vad händer nu?
Bernie Sanders avslutar sin kampanj för att bli Demokraternas kandidat i höstens presidentval i USA. Därmed är det definitivt kört för dem som velat se en radikal vänsterkandidat (av svenskt socialdemokratiskt snitt, typ) utmana Donald Trump. (Hela Bernie Sanders avskedstal till sin kampanj kan ses här.)
Jag har sett Bernie Sanders live en gång. Det var på ett möte inför borgmästarvalet i New York City hösten 2017, då Bernie Sanders äntrade scenen till stöd för den likaså radikale (och min favorit) demokraten Bill de Blasio. Bernie 2020, ekade det i Terminal 5 där mötet hölls. Två karismatiska personligheter, och jag är också dyster över att Bill de Blasios kampanj tidigare i vår för att bli demokraternas presidentkandidat inte lyfte alls.
Bernie Sanders kampanj gick väldigt bra i början, och han skördade framgångar i primärval och nomineringsmöten i till exempel New Hampshire, Nevada och Kalifornien. Joe Biden hade en trög, eller till och med dålig, start och primärvalet i South Carolina blev lite av vinna eller försvinna för honom. Men Biden segrade stort i South Carolina, hans kampanj vann momentum och Bernie Sanders lyckades aldrig komma tillbaka in i matchen. De senaste veckorna har frågan inte varit om, utan när, Bernie Sanders skulle kasta in handduken. Bernie Sanders, 79 år, attraherade de unga demokratiska väljarna med lyckades aldrig bygga den breda väljarkoalition som hans kampanjstrategi förutsatte.
Demokraternas väljare i USA stod inför ett strategiskt vägval. Vilken kandidat skulle de rösta fram en mittenorienterad kandidat, i syfte att locka över de republikanska väljare som är missnöjda med Donald Trumps politiska ledarskap men som inte vill inte se några vänstersvängar i politiken. Eller skulle de rösta fram en mer radikal kandidat, i syfte att mobilisera väljargrupper som annars skulle avstå från att gå och rösta.
Valet i höst är ytterst ovisst. Vi vet inte vilket politiskt landskap som vecklar ut sig när Corona-epidemin förhoppningvis avtar. Men Trump är fortfarande favorit. I inledningen av Corona-krisen vann han ökat stöd i opinionen, och det är alltid svårt att besegra en sittande president i USA.
Men låt oss hoppas på Joe Biden.
Jag har sett Bernie Sanders live en gång. Det var på ett möte inför borgmästarvalet i New York City hösten 2017, då Bernie Sanders äntrade scenen till stöd för den likaså radikale (och min favorit) demokraten Bill de Blasio. Bernie 2020, ekade det i Terminal 5 där mötet hölls. Två karismatiska personligheter, och jag är också dyster över att Bill de Blasios kampanj tidigare i vår för att bli demokraternas presidentkandidat inte lyfte alls.
Bernie Sanders kampanj gick väldigt bra i början, och han skördade framgångar i primärval och nomineringsmöten i till exempel New Hampshire, Nevada och Kalifornien. Joe Biden hade en trög, eller till och med dålig, start och primärvalet i South Carolina blev lite av vinna eller försvinna för honom. Men Biden segrade stort i South Carolina, hans kampanj vann momentum och Bernie Sanders lyckades aldrig komma tillbaka in i matchen. De senaste veckorna har frågan inte varit om, utan när, Bernie Sanders skulle kasta in handduken. Bernie Sanders, 79 år, attraherade de unga demokratiska väljarna med lyckades aldrig bygga den breda väljarkoalition som hans kampanjstrategi förutsatte.
Demokraternas väljare i USA stod inför ett strategiskt vägval. Vilken kandidat skulle de rösta fram en mittenorienterad kandidat, i syfte att locka över de republikanska väljare som är missnöjda med Donald Trumps politiska ledarskap men som inte vill inte se några vänstersvängar i politiken. Eller skulle de rösta fram en mer radikal kandidat, i syfte att mobilisera väljargrupper som annars skulle avstå från att gå och rösta.
Valet i höst är ytterst ovisst. Vi vet inte vilket politiskt landskap som vecklar ut sig när Corona-epidemin förhoppningvis avtar. Men Trump är fortfarande favorit. I inledningen av Corona-krisen vann han ökat stöd i opinionen, och det är alltid svårt att besegra en sittande president i USA.
Men låt oss hoppas på Joe Biden.
2020-04-05
Frihet under ansvar - Sverige håller samman
Än så länge håller Sverige ihop. Än så länge håller Sverige samman. De allra flesta av oss gör vårt bästa för att på frivillighetens grund följa regelverk och Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Frihet under ansvar, för att citera en gammal högerparoll från Gösta Bohmans tid.
Visst finns det undantag. Fattigdom och trångboddhet gör det svårare för några att följa riktlinjerna. En del krogar och butiker fylls med folk på ett sätt som inte lever upp till regelverkens anda. Men det handlar trots allt om undantag. De offentliga miljöer jag försiktigt rör mig i kännetecknas av mellanmänsklig omsorg och en vilja att göra rätt - både för sitt eget och för det gemensammas bästa.
Andra länder har valt andra vägar, med stängda skolor, butiker och restauranger samt olika former av utegångsförbud. I efterhand får vi utvärdera vilka strategier som varit mest effektiva för att rädda så många människoliv som möjligt. Själv har jag hela tiden varit tveksam till genomförbarheten i att under långa tidsperioder stänga in människor i sina hem. De senaste dagarna syns indikationer på att de strikta regelsystemen i andra länder i Europa håller på att luckras upp. En bild publicerad i norska Dagbladet i dag har fått stor uppmärksamhet - människor i Oslo strömmar i vårsolen ut på gatorna och de strikta reglerna efterlevs inte.
Från Italien rapporterar journalisten och författaren Jennifer Wegerup (@JenniferWegerup) på Twitter: Fler bryter mot karantänerna. I snart fyra veckor har italienarna suttit instängda i sina hem. Trots bötesrisk på 35.000:-, ökar nu de som går ut ändå. Enligt inrikesministeriet gjordes i förrgår 246.829 kontroller. Polis bötfällde 7659 personer. Utöver det polisanmäldes 85 personer för att ha uppgett falskeligen varför de var ute. Sedan den 11 mars har drygt 173.000 brutit mot reglerna och gått ut utan giltiga skäl. (...) Myndigheterna upprepar gång på gång att folk sta stanna inne men kämpar mot växande frustration. Under påskhelgen väntas ännu fler bryta mot karantänerna. Detta skapar också spänningar gentemot alla de miljoner som sköter sig och står ut inomhus dag efter dag.
Danmark - vars "kurva" påminner en del om Sveriges - har sedan tre veckor tillbaka varit stängt med hårda restriktioner. Nu påstås det att statsminister Mette Frederiksen i morgon måndag kommer att genomföra åtgärder som gradvis öppnar upp Danmark igen.
Vi har kanske fortfarande det värsta framför oss. Kanske kommer Sverige i närtid att införa skarpare restriktioner än de som gäller i dag. Vi vet inte. Regeringens omdiskuterade lagförslag om att stärka regeringens möjligheter att fatta beslut utan att gå genom riksdagen visar på en vilja att stärka sin handlingsfrihet att kunna agera snabbt. (Jag tycker det är bra att oppositionen såg till att förslaget innebar att regeringen åtminstone i efterhand måste få riksdagens godkännande för de beslutade åtgärderna.)
Sammantaget går jag in i Påskveckan med ett litet försiktigt hopp i bröstet. Vi ska fortsätta att hålla ihop, fortsätta att värna varandra och fortsätta att följa riktlinjerna. Tillsammans tar vi oss igenom det här.
Visst finns det undantag. Fattigdom och trångboddhet gör det svårare för några att följa riktlinjerna. En del krogar och butiker fylls med folk på ett sätt som inte lever upp till regelverkens anda. Men det handlar trots allt om undantag. De offentliga miljöer jag försiktigt rör mig i kännetecknas av mellanmänsklig omsorg och en vilja att göra rätt - både för sitt eget och för det gemensammas bästa.
Andra länder har valt andra vägar, med stängda skolor, butiker och restauranger samt olika former av utegångsförbud. I efterhand får vi utvärdera vilka strategier som varit mest effektiva för att rädda så många människoliv som möjligt. Själv har jag hela tiden varit tveksam till genomförbarheten i att under långa tidsperioder stänga in människor i sina hem. De senaste dagarna syns indikationer på att de strikta regelsystemen i andra länder i Europa håller på att luckras upp. En bild publicerad i norska Dagbladet i dag har fått stor uppmärksamhet - människor i Oslo strömmar i vårsolen ut på gatorna och de strikta reglerna efterlevs inte.
Från Italien rapporterar journalisten och författaren Jennifer Wegerup (@JenniferWegerup) på Twitter: Fler bryter mot karantänerna. I snart fyra veckor har italienarna suttit instängda i sina hem. Trots bötesrisk på 35.000:-, ökar nu de som går ut ändå. Enligt inrikesministeriet gjordes i förrgår 246.829 kontroller. Polis bötfällde 7659 personer. Utöver det polisanmäldes 85 personer för att ha uppgett falskeligen varför de var ute. Sedan den 11 mars har drygt 173.000 brutit mot reglerna och gått ut utan giltiga skäl. (...) Myndigheterna upprepar gång på gång att folk sta stanna inne men kämpar mot växande frustration. Under påskhelgen väntas ännu fler bryta mot karantänerna. Detta skapar också spänningar gentemot alla de miljoner som sköter sig och står ut inomhus dag efter dag.
Danmark - vars "kurva" påminner en del om Sveriges - har sedan tre veckor tillbaka varit stängt med hårda restriktioner. Nu påstås det att statsminister Mette Frederiksen i morgon måndag kommer att genomföra åtgärder som gradvis öppnar upp Danmark igen.
Vi har kanske fortfarande det värsta framför oss. Kanske kommer Sverige i närtid att införa skarpare restriktioner än de som gäller i dag. Vi vet inte. Regeringens omdiskuterade lagförslag om att stärka regeringens möjligheter att fatta beslut utan att gå genom riksdagen visar på en vilja att stärka sin handlingsfrihet att kunna agera snabbt. (Jag tycker det är bra att oppositionen såg till att förslaget innebar att regeringen åtminstone i efterhand måste få riksdagens godkännande för de beslutade åtgärderna.)
Sammantaget går jag in i Påskveckan med ett litet försiktigt hopp i bröstet. Vi ska fortsätta att hålla ihop, fortsätta att värna varandra och fortsätta att följa riktlinjerna. Tillsammans tar vi oss igenom det här.
2020-04-03
Stoppa utvisningshoten för de som mister jobben på grund av coronan
Tusentals människor riskerar att förlora sina uppehållstillstånd i coronapandemin, skriver Dagens Nyheter. Oro kring uppehållstillstånd efter stora varsel, rapporterar Ekot. Bakgrunden är den stora grupp människor i Sverige vars uppehållstillstånd bygger på att de har ett arbete eller en viss inkomst.
Situationen blir absurd. Många av dessa människor har varit i Sverige så länge att ett fast uppehållstillstånd är inom räckhåll. Nu hotas de och deras familjer i stället av utvisning. Och dessa utvisningsbeslut kommer på grund av coronapandemin inte att kunna genomföras under överskådlig tid.
Tidigare har jag skrivit om hur unga ensamkommande som omfattas av gymnasielagen hotas av utvisning om de inte inom sex månader efter examen skaffat sig en fast anställning - en hart när omöjlig uppgift i dessa tider. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader.
Regeringen bör på ett humanitärt sätt hantera situationen även för alla dem som efter varsel och uppsägningar på grund av coronapandemin hotas av utvisning. Det behövs kanske en lagändring som möjliggör undantag. Det går att ordna, om den politiska viljan finns.
Situationen blir absurd. Många av dessa människor har varit i Sverige så länge att ett fast uppehållstillstånd är inom räckhåll. Nu hotas de och deras familjer i stället av utvisning. Och dessa utvisningsbeslut kommer på grund av coronapandemin inte att kunna genomföras under överskådlig tid.
Tidigare har jag skrivit om hur unga ensamkommande som omfattas av gymnasielagen hotas av utvisning om de inte inom sex månader efter examen skaffat sig en fast anställning - en hart när omöjlig uppgift i dessa tider. Det vore värdefullt om regeringen förklarade att ingen som omfattas av gymnasielagen kommer att utvisas för att hen inte lyckats skaffa sig en fast anställning på sex månader.
Regeringen bör på ett humanitärt sätt hantera situationen även för alla dem som efter varsel och uppsägningar på grund av coronapandemin hotas av utvisning. Det behövs kanske en lagändring som möjliggör undantag. Det går att ordna, om den politiska viljan finns.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)