I dag meddelade moderatledaren Ulf Kristersson att partiet begär misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll i riksdagen. Moderaternas motivering är Annika Strandhälls agerande i samband med att Försäkringskassans tidigare generaldirektör Ann-Marie Begler för ett år sedan skildes från sitt uppdrag.
Möjlighet till misstroendeförklaring är ett viktigt demokratiskt redskap, där riksdagen får möjlighet att utkräva ansvar av enskilda ministrar. Men för att misstroendeinstrumentet ska fungera som det är tänkt krävs förstås att det används med återhållsamhet, och inte används som ett medel i den inrikespolitiska striden.
Vid sidan av möjlighet till misstroendeförklaring kan riksdagen genom Konstitutionsutskottet (KU) granska och "pricka" enskilda ministrar. Just nu granskar KU Annika Strandhälls agerande i samband med att Ann-Marie Begler tvingades avgå.
Det är djupt beklagligt att Moderaterna inte inväntar Konstitutionsutskottets granskning, som kommer att vara klar inom några veckor. Dels eftersom riksdagen nu får ett sämre underlag att förhålla sig till i samband med omröstningen än vad man hade fått om man inväntat KU:s betänkande. Dels eftersom moderaternas agerande nu får ett drag av bristande seriositet och valtaktik över sig - varför i fridens dar inte vänta de få veckor som är kvar till KU:s granskning kommer, om inte syftet är att framstå som handlingskraftiga inför väljarna i slutspurten av valrörelsen?
Visar inlägg med etikett Konstitutionsutskottet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Konstitutionsutskottet. Visa alla inlägg
2019-05-16
2018-04-25
Om SD:s försök att stoppa lagförslaget om de unga ensammkommande
Sverigedemokraterna försöker stoppa det rödgröna lagförslaget om att ge unga ensamkommande en ny chans att få stanna i Sverige, vilket Centerpartiet lovat att stödja, genom att yrka på att förslaget återförvisas till Finansutskottet och att förslagets beredning ska granskas av Konstitutionsutskottet innan beslut tas. Riksdagsordningens 11 kapitel 5 § stadgar att återförvisning ska ske om minst en tredjedel av de röstande ansluter sig till yrkandet. I praktiken innebär det att om Moderaterna, som uttryckt oerhört stark kritik mot lagförslaget, röstar ja till Sverigedemokraternas yrkande så blir det återförvisning.
Sverigedemokraternas agerande är en skicklig politisk manöver. Om Moderaterna inte ger sitt stöd till yrkandet kan Sverigedemokraterna framställa sig själv som det enda partiet i riksdagen som på allvar är kritiska och vill stoppa förslaget.
Jag tror inte att Moderaterna kommer att rösta ja till Sverigedemokraternas yrkande. Två skäl talar emot.
För det första skulle ett sådant stöd till Sverigedemokraterna ytterligare vidga sprickan mellan Centerpartiet och Moderaterna. Allianspartierna har i stället ett gemensamt intresse att snabbt kunna lägga åsiktsskillnaderna i frågan om de ensamkommande unga åt sidan, för att inte inför valrörelsen befästa bilden av en splittrad allians.
För det andra skulle ett sådant agerande kunna utgöra grund för en ny parlamentarisk praxis. Om vi efter valet i höst får en alliansregering skulle de rödgröna partierna i flera viktiga frågor plötsligt ha legitimitet att rösta igenom yrkanden om återförvisning av regeringens förslag och på så sätt skapa oreda i den politiska beslutsprocessen.
Så stalltipset är att Moderaterna inte ger sitt stöd åt Sverigedemokraternas förslag. Men helt säker kan man inte vara. En återförvisning skulle sannolikt bara försena ärendet några dagar, och Moderaterna är i starkt behov av att visa handlingskraft och trovärdighet i migrationspolitiken.
Noterar för övrigt det enorma hatet mot Centerpartiet i kommentarsflöden på nätet just nu. Vidrigt. Att medmänsklighet kan provocera så.
2017-07-26
Allianspartiernas misstroendeförklaring - det politiska spelet sätts framför sakpolitiken
Allianspartierna väljer att väcka misstroendeförklaring mot tre enskilda statsråd: försvarsminister Peter Hultqvist, infrastrukturminister Anna Johansson och inrikesminister Anders Ygeman. Utifrån kortsiktiga partitaktiska skäl är agerandet fullt begripligt. Allianspartierna har varit svårt pressade och i akut behov av att visa handlingskraft. Men genom sitt agerande föregriper allianspartierna konstitutionsutskottets granskning och urholkar därigenom också konstitutionsutskottets status och ställning.
Alla är överens om att Stefan Löfven borde ha informerats om läget långt tidigare än vad som skedde. Varför han inte blev informerad är en viktig fråga. Den behöver utredas noga av två skäl. För det första för att man ska kunna vidta åtgärder så att det inte händer igen. För det andra för att politiskt ansvar ska kunna utkrävas på så saklig och seriös grund som möjligt.
Nu väljer allianspartierna att prioritera det politiska spelet framför sakpolitiken. Det tycker jag är synd.
Alla är överens om att Stefan Löfven borde ha informerats om läget långt tidigare än vad som skedde. Varför han inte blev informerad är en viktig fråga. Den behöver utredas noga av två skäl. För det första för att man ska kunna vidta åtgärder så att det inte händer igen. För det andra för att politiskt ansvar ska kunna utkrävas på så saklig och seriös grund som möjligt.
Nu väljer allianspartierna att prioritera det politiska spelet framför sakpolitiken. Det tycker jag är synd.
2016-08-02
Annie Lööf och brevet hon inte läst
Centerledaren och före detta näringsministern Annie Lööf är i blåsväder. Svenska Dagbladet avslöjar att Annie Lööf som näringsminister redan sommaren 2012 i ett brev från EU:s förre industrikommissionär Antonio
Tajani varnades för utsläppsfusket inom bilindustrin. Det var mer än tre år innan Volkswagens utsläppsskandal avslöjades. Men Annie Lööf vidtog inga åtgärder med anledning av varningen.
Till Svenska Dagbladet säger Annie Lööf att hon har "inget minne" av att ha läst brevet, trots att det är adresserat till näringsminister Annie Lööf och stämplat som mottagit av näringsministern den 3 augusti 2012. Det framgår också av Annie Lööfs svar att brevet inte föranledde några åtgärder från hennes sida.
Jag vet inte hur många brev en näringsminister får varje dag. Jag kan tänka mig att det är ganska många. Det vore naturligtvis orimligt att förvänta sig att en minister personligen skulle kunna ta del av och i sak förhålla sig till samtliga. Det finns knappast några skäl att betvivla Annie Lööfs uppgifter om att hon inte kommer ihåg att hon skulle ha sett det här aktuella brevet.
Men som minister har Annie Lööf ett politiskt ansvar även för det hon inte ser. Det handlar bl a om förmågan att rekrytera kompetenta medarbetare och förmåga att prioritera i den svårgreppbara informationsmängd som följer med ministeruppdraget.
Någonstans har det gått fel. Ärendet är anmält till Konstitutionsutskottet. Jag instämmer med Anders Wijkman, ordförande i Miljömålsberedningen, att alla papper nu bör läggas på bordet. Dels för att ge möjlighet att utkräva politiskt ansvar. Dels - och framför allt - för att förbättra möjligheterna att denna typen av varningar i framtiden tas på bättre allvar.
Till Svenska Dagbladet säger Annie Lööf att hon har "inget minne" av att ha läst brevet, trots att det är adresserat till näringsminister Annie Lööf och stämplat som mottagit av näringsministern den 3 augusti 2012. Det framgår också av Annie Lööfs svar att brevet inte föranledde några åtgärder från hennes sida.
Jag vet inte hur många brev en näringsminister får varje dag. Jag kan tänka mig att det är ganska många. Det vore naturligtvis orimligt att förvänta sig att en minister personligen skulle kunna ta del av och i sak förhålla sig till samtliga. Det finns knappast några skäl att betvivla Annie Lööfs uppgifter om att hon inte kommer ihåg att hon skulle ha sett det här aktuella brevet.
Men som minister har Annie Lööf ett politiskt ansvar även för det hon inte ser. Det handlar bl a om förmågan att rekrytera kompetenta medarbetare och förmåga att prioritera i den svårgreppbara informationsmängd som följer med ministeruppdraget.
Någonstans har det gått fel. Ärendet är anmält till Konstitutionsutskottet. Jag instämmer med Anders Wijkman, ordförande i Miljömålsberedningen, att alla papper nu bör läggas på bordet. Dels för att ge möjlighet att utkräva politiskt ansvar. Dels - och framför allt - för att förbättra möjligheterna att denna typen av varningar i framtiden tas på bättre allvar.
2016-06-07
Därför är det bra att KU kritiserar regeringen!
I dag presenterade Konstitutionsutskottet (KU) sin granskning av 43 ärenden som berör regeringens agerande. Regeringen får kritik på 17 olika punkter, vilket är en ökning jämfört med 2015 då regeringen kritiserades på 10 punkter. Inrikesminister Anders Ygeman får kritik i tre fall, bland annat för att han kommenterat pågående rättsfall. Infrastrukturminister Anna Johansson får kritik för hur hon agerat i ett ärende om driftsstöd till lokala flygplatser.
Liksom i fjol är kritiken i de flesta fall enhällig. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledamöter i KU ställer sig således bakom kritiken mot regeringen. Så var det sannerligen inte förr. KU var länge politiserat enligt partilinjerna, vilket innebar att endast i undantagsfall instämde regeringspartiernas KU-ledamöter i kritiken av regeringen. En sådan politisering innebar att Konstitutionsutskottet marginaliserades. Ingen behövde bry sig om KU:s granskning, eftersom omdömena formulerades utifrån partipolitiska och inte sakligt granskande överväganden.
Det är utmärkt att KU de senaste två åren präglats av samverkan på saklig grund över blockgränsen. Ett fortsatt politiserat KU skulle i förlängningen öppna dörren för en Författningsdomstol, vilket i sin tur skulle leda till en maktöverföring från folkvalda politiker till jurister.
Däremot är det trist att det gångna året också präglats av okynnesanmälningar till KU. Befinner man sig i opposition ska man inte missbruka KU, sa statsvetarprofessorn Tommy Möller till Svenska Dagbladet tidigare i år, i samband med att tidningen berättade att antalet KU-anmälningar slog rekord. Expressen kommenterade främst moderaternas många KU-anmälningar så här: Oseriösa politiker gör lekstuga av KU.
Visst - eftersom allianspartierna bestämt sig för att låta den rödgröna regeringen regera vidare mandatperioden ut blir KU-anmälningar ett sätt att driva politik. Men för att värna KU:s ställning och status vore en viss återhållsamhet från riksdagsledamöternas håll önskvärd. Och det gäller förstås också i ett läge med alliansregering där de rödgröna partierna befinner sig i opposition.
Dagens besked från KU var glädjande. Låt oss hoppas att avpolitiseringen fortsätter att prägla KU:s arbete, oavsett vilka partier som sitter i regeringsställning.
Liksom i fjol är kritiken i de flesta fall enhällig. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledamöter i KU ställer sig således bakom kritiken mot regeringen. Så var det sannerligen inte förr. KU var länge politiserat enligt partilinjerna, vilket innebar att endast i undantagsfall instämde regeringspartiernas KU-ledamöter i kritiken av regeringen. En sådan politisering innebar att Konstitutionsutskottet marginaliserades. Ingen behövde bry sig om KU:s granskning, eftersom omdömena formulerades utifrån partipolitiska och inte sakligt granskande överväganden.
Det är utmärkt att KU de senaste två åren präglats av samverkan på saklig grund över blockgränsen. Ett fortsatt politiserat KU skulle i förlängningen öppna dörren för en Författningsdomstol, vilket i sin tur skulle leda till en maktöverföring från folkvalda politiker till jurister.
Däremot är det trist att det gångna året också präglats av okynnesanmälningar till KU. Befinner man sig i opposition ska man inte missbruka KU, sa statsvetarprofessorn Tommy Möller till Svenska Dagbladet tidigare i år, i samband med att tidningen berättade att antalet KU-anmälningar slog rekord. Expressen kommenterade främst moderaternas många KU-anmälningar så här: Oseriösa politiker gör lekstuga av KU.
Visst - eftersom allianspartierna bestämt sig för att låta den rödgröna regeringen regera vidare mandatperioden ut blir KU-anmälningar ett sätt att driva politik. Men för att värna KU:s ställning och status vore en viss återhållsamhet från riksdagsledamöternas håll önskvärd. Och det gäller förstås också i ett läge med alliansregering där de rödgröna partierna befinner sig i opposition.
Dagens besked från KU var glädjande. Låt oss hoppas att avpolitiseringen fortsätter att prägla KU:s arbete, oavsett vilka partier som sitter i regeringsställning.
2016-02-01
Okynnesanmälningar hotar KU:s status
Befinner man sig i opposition ska man inte missbruka KU. Orden fälls av statsvetarprofessorn Tommy Möller i samband med en intervju i SvD angående den kraftiga ökningen av antalet anmälningar till riksdagens konstitutionsutskott (KU). Tommy Möller kommenterar särskilt Moderaternas KU-anmälan av Stefan Löfven för hanteringen av flyktingkrisen - en anmälan Möller tycker är "konstig" och tillskriver en "mycket stark partipolitisk tendens".
Svenska Dagbladets genomgång visar att antalet KU-anmälningar det senaste året uppgår till 48 stycken, vilken kan jämföras med 15 stycken föregående år. Inte på åtminstone tio år har antalet anmälningar varit så många. Det är trist. "Oseriösa politiker gör lekstuga av KU", skriver t ex liberala Expressen på ledarplats, och fortsätter: "M försöker låtsas som att man bedriver en kraftfull oppositionspolitik genom att dränka KU i mer eller mindre meningslösa anmälningar."
Missbruket av KU är extra trist eftersom utskottet förra året lyckades sätta sig över den traditionella partipolitiseringen (där oppositionen vill fälla och regeringen vill fria). De rödgröna partierna och allianspartierna kritiserade tillsammans den rödgröna regeringen i inte mindre än tio ärenden. Det var rakryggat och bidrog till att återupprätta KU:s sargade anseende. Men alla dessa okynnesanmälningar försvårar för KU att bedriva sitt arbete opartiskt och seriöst.
Jag förstår att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna är politiskt frustrerade. Det finns en högermajoritet i riksdagen som ändå låter en rödgrön minoritetsregering regera. Så länge allianspartierna inte vill fälla regeringens budget finns det en risk att de fastnar i KU-anmälningar och misstroendevotum i stället för att driva oppositionspolitik.
Partipolitiseringen har KU under lång tid försvårat utskottets funktion som sakligt granskningsorgan av regeringen. Om KU inte fullgör sin uppgift vinner kraven på en författningsdomstol ökad legitimitet. Så respektera Lagrådets yttranden och värna KU:s integritet. I förlängningen finns annars risken att makt överförs från de folkvalda representanterna till rättsliga organ och en ökad juridifiering av politiken.
Svenska Dagbladets genomgång visar att antalet KU-anmälningar det senaste året uppgår till 48 stycken, vilken kan jämföras med 15 stycken föregående år. Inte på åtminstone tio år har antalet anmälningar varit så många. Det är trist. "Oseriösa politiker gör lekstuga av KU", skriver t ex liberala Expressen på ledarplats, och fortsätter: "M försöker låtsas som att man bedriver en kraftfull oppositionspolitik genom att dränka KU i mer eller mindre meningslösa anmälningar."
Missbruket av KU är extra trist eftersom utskottet förra året lyckades sätta sig över den traditionella partipolitiseringen (där oppositionen vill fälla och regeringen vill fria). De rödgröna partierna och allianspartierna kritiserade tillsammans den rödgröna regeringen i inte mindre än tio ärenden. Det var rakryggat och bidrog till att återupprätta KU:s sargade anseende. Men alla dessa okynnesanmälningar försvårar för KU att bedriva sitt arbete opartiskt och seriöst.
Jag förstår att de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna är politiskt frustrerade. Det finns en högermajoritet i riksdagen som ändå låter en rödgrön minoritetsregering regera. Så länge allianspartierna inte vill fälla regeringens budget finns det en risk att de fastnar i KU-anmälningar och misstroendevotum i stället för att driva oppositionspolitik.
Partipolitiseringen har KU under lång tid försvårat utskottets funktion som sakligt granskningsorgan av regeringen. Om KU inte fullgör sin uppgift vinner kraven på en författningsdomstol ökad legitimitet. Så respektera Lagrådets yttranden och värna KU:s integritet. I förlängningen finns annars risken att makt överförs från de folkvalda representanterna till rättsliga organ och en ökad juridifiering av politiken.
2015-06-02
Välkommen enighet i KU:s kritik av regeringen!
I dag erhöll regeringen kritik av Konstitutionsutskottet (KU) i hela tio ärenden. Kritiken avser bl a regeringens beslut att utse en samordnare för att undersöka möjligheterna att flytta flyget från Bromma flygplats, kommunikationen i samband med erkännandet av Palestina, pausandet av motorvägsbygget Förbifart Stockholm samt att lagrådet inte fick granska förslaget om vårdvalssystem i primärvården.
Det uppseendeväckande är inte att regeringen kritiseras i tio ärenden. Den rödgröna regeringen har en svag parlamentarisk ställning. Som jag tidigare anfört är KU en av de arenor där oppositionen, trots Decemberöverenskommelsen, har möjlighet att komma åt regeringen.
Nej, det uppseendeväckande är i stället att kritiken är enhällig. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledamöter i KU ställer sig bakom kritiken mot den rödgröna regeringen. Jag tror inte det hänt i Sveriges moderna politiska historia att en sittande regeringen får kritik av ett enhälligt KU på så många punkter.
Varför väljer de socialdemokratiska och miljöpartistiska ledamöterna att göra gemensam sak med oppositionspartierna i KU? Traditionellt är ju KU politiserat på så sätt att oppositionspartierna försöker få gehör för en kritik av regeringen samtidigt som regeringspartierna försöker avfärda kritiken. Genom att enas med oppositionspartierna i kritiken riskerar väl de rödgröna ledamöterna att bidra till en bild av en sviktande regeringsduglighet?
Genom partipolitiseringen har KU under lång tid marginaliserats och endast undantagsvis kunna fylla sin funktion som sakligt granskningsorgan av regeringen. Eftersom KU inte fullgjort sin uppgift har ropen på en författningsdomstol vunnit ökad legitimitet. Genom att stärka Lagrådets (en av kritikpunkterna gick ju bl a ut på att regeringen nonchalerat Lagrådet) och Konstitutionsutskottets ställning minskar behovet av en författningsdomstol. Det är bra tycker jag, som vill att makten skall ligga hos de folkvalda och inte hos juristerna. Genom att komma överens över partigränserna minskar också förutsättningarna för okynnesanmälningar eller att oppositionen (oavsett politisk färg) använder KU som ett politiskt medel för att komma åt regeringen.
Så dagens besked från KU var glädjande. Låt oss hoppas att det inte var en tillfällighet, utan något som fortsätter prägla KU:s arbete oavsett vem som sitter i regeringsställning.
Det uppseendeväckande är inte att regeringen kritiseras i tio ärenden. Den rödgröna regeringen har en svag parlamentarisk ställning. Som jag tidigare anfört är KU en av de arenor där oppositionen, trots Decemberöverenskommelsen, har möjlighet att komma åt regeringen.
Nej, det uppseendeväckande är i stället att kritiken är enhällig. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ledamöter i KU ställer sig bakom kritiken mot den rödgröna regeringen. Jag tror inte det hänt i Sveriges moderna politiska historia att en sittande regeringen får kritik av ett enhälligt KU på så många punkter.
Varför väljer de socialdemokratiska och miljöpartistiska ledamöterna att göra gemensam sak med oppositionspartierna i KU? Traditionellt är ju KU politiserat på så sätt att oppositionspartierna försöker få gehör för en kritik av regeringen samtidigt som regeringspartierna försöker avfärda kritiken. Genom att enas med oppositionspartierna i kritiken riskerar väl de rödgröna ledamöterna att bidra till en bild av en sviktande regeringsduglighet?
Genom partipolitiseringen har KU under lång tid marginaliserats och endast undantagsvis kunna fylla sin funktion som sakligt granskningsorgan av regeringen. Eftersom KU inte fullgjort sin uppgift har ropen på en författningsdomstol vunnit ökad legitimitet. Genom att stärka Lagrådets (en av kritikpunkterna gick ju bl a ut på att regeringen nonchalerat Lagrådet) och Konstitutionsutskottets ställning minskar behovet av en författningsdomstol. Det är bra tycker jag, som vill att makten skall ligga hos de folkvalda och inte hos juristerna. Genom att komma överens över partigränserna minskar också förutsättningarna för okynnesanmälningar eller att oppositionen (oavsett politisk färg) använder KU som ett politiskt medel för att komma åt regeringen.
Så dagens besked från KU var glädjande. Låt oss hoppas att det inte var en tillfällighet, utan något som fortsätter prägla KU:s arbete oavsett vem som sitter i regeringsställning.
2015-04-01
I skuggan av Decemberöverenskommelsen. KU-anmälningar i stället för oppositionspolitik?
Uppdaterat 8 april kl 07.55: I dag kom allianspartiernas förväntade besked att de i vår och höst (och sannolikt under resten av mandatperioden) avstår från att lägga ett gemensam budgetförslag i riksdagen. I stället kommer varje enskilt alliansparti att lägga fram sitt egen budgetförslag.
Det är ett klokt beslut. Nu slipper allianspartierna den förödmjukelse som det skulle innebära att i riksdagen tvingas avstå från att stödja sitt eget förslag, av risk för att det skulle vinna. Nu kan varje enskilt alliansparti i stället prioritera att utveckla sin egen politik för att sedan sikta på att mötas på nytt i en starkare Allians inför valet 2018. Så var det ju egentligen tänkt hela tiden. Det var allianspartiernas i efterhand olyckliga beslut att efter valförlusten 2014 lägga ett sista gemensamt budgetförslag som utlöste en regeringskris. Utan allianspartiernas sista gemensamma budgetförslag hade Decemberöverenskommelsen aldrig kommit till.
I debattartikeln flaggar också allianspartierna för att utnyttja möjlighetenatt väcka misstroendevotum, ungefär enligt de linjer jag skisserat nedan. Det är förstås deras rätt och inte så mycket att säga om. Låt oss bara hoppas att den politiska debatten under mandatperioden kommer att handla om skillnader i politiska sakfrågor, inte form- eller personfrågor.
*
Inför den stundande vårbudgeten gryr missnöjet inom Moderaterna mot Decemberöverenskommelsen. I Skåne och i Östergötland har framträdande moderater lämnat in motioner till distriktsstämmorna om att Decemberöverenskommelsen skall avbrytas. Om upproret sprider sig hotas partiledaren Anna Kinberg Batras auktoritet inför den centrala partistämman i oktober.
Decemberöverenskommelsen har stukat oppositionen. Trots att den rödgröna minoritetsregeringen har en högermajoritet mot sig i riksdagen har det parlamentariska livet de senaste månaderna varit relativt lugn och stabilt. När vårbudgeten nu läggs tvingas allianspartierna bita i det sura äpplet och släppa igenom förslag som de i grunden motsäger sig och som de genom högermajoriteten i riksdagen hade kunnat försöka stoppa.
Skälen till att allianspartierna accepterade Decemberöverenskommelsen är åtminstone tre. För det första ville de absolut undvika det extraval som Stefan Löfven hade lovat att utlysa i slutet av december. För det andra varken vill eller kan allianspartierna regera i minoritet om de är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig omröstning. För det tredje hoppas de själva kunna utnyttja Decemberöverenskommelsens stabiliserande effekter om de lyckas återta regeringsmakten i valet 2018.
Hur kan då allianspartierna utnyttja högermajoriteten i riksdagen under mandatperioden när de avsagt sig budgetvapnet? De kan förstås fortfarande fälla regeringen i viktiga frågor som inte är knutna till budgeten. De kan också - vilket Ekots Tomas Ramberg var inne på i morse - ställa till problem för regeringen genom att attackera enskilda ministrar för deras sätt att sköta sitt uppdrag. I första hand genom anmälningar till Konstitutionsutskottet (KU) och i förlängningen genom hot om eller verkställande av misstroendevotum.
Allianspartierna har redan hunnit lämna in ett 25-tal KU-anmälningar mot regeringen, och några av dem är av det mer spektakulära slaget. Så har till exempel kristdemokraten Aron Modig anmält Stefan Löfven för att denne i olika intervjuer i höstas sagt att han och regeringen skulle avgå om alliansparternas budget gick igenom i riksdagen. Därigenom, menar Modig, har Stefan Löfven "brutit mot regeringsformens krav på saklighet". Kristdemokraten Tuve Skånberg har anmält vice statsminister Åsa Romson till KU för att hon i kammaren använt uttrycket "det utlysta nyval som regeringen har tagit" trots att regeringen inte tagit beslut om extraval utan endast aviserat ett beslut om extraval.
I den här takten lär KU få mycket att göra. Jag vet inte om det finns några aktuella studier kring anmälningsbenägenheten till KU över tid, eller om partiernas försök att "politisera" KU-ärenden över tid. Men ämnet har genom den nyuppkomna parlamentariska situationen blivit högintressant. Fortsättning följer.
2014-11-17
Medelhavsinstituten är räddade - nya frågor väntar!
En del bloggtexter är roligare att skriva än andra. Det här är en sådan. I dag blev det nämligen formellt klart att regeringen ändrar sitt olyckliga beslut om att dra in det ekonomiska stödet till de svenska Medelhavsinstituten, och att dessa därför kan leva kvar. Jag kan idag meddela att de svenska Medelhavsinstituten kommer att få
fortsatt statligt stöd. Förvarningen om minskat statligt stöd för 2016
och 2017 är inte längre aktuell, skriver Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, i ett pressmeddelande. Ministern betonar att att regeringen aldrig haft för avsikt att riskera institutens framtid, utan i stället haft förväntningar om att hitta alternativ finansiering
för instituten.
Det är utmärkt att förslaget nu dras tillbaka. Som jag och så många med mig påpekat var förslaget illa berett, illa förankrat och skulle om det genomfördes skada stora kulturvärden. Förslaget skadade också regeringen som framstod som oprofessionell och likgiltig eller i värsta fall fientlig till kultur och till humaniora. Jag tycker dock att Helene Hellmark Knutsson från sina snabba inledande kommentarer där hon markerade vilja att backa från förslaget till dagens pressmeddelande på ett skickligt sätt bidragit till att minimera skadeverkningarna.
Hur kunde det då gå så illa i samband med presentationen av budgetpropositionen? Det lär vi snart få lite mer insikt i, eftersom riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M) lämnat in en anmälan till Konstitutionsutskottet för att bringa klaret i om regeringen har iakttagit beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen när regeringen i prop. 2014/15:1 föreslår att anslaget till de svenska medelhavsinstituten ska minskas och därefter upphöra. Det skall bli intressant att följa det ärendet. Sannolikt är det tjänstemän på Finansdepartementet, som påstås ha haft ögonen på de svenska Medelhavsinstituten under en längre tid, som tog tillfället i akt i samband med regeringsskiftet. I dessa lägen kännetecknas budgetarbetet av särskilt stor brådska och med nya ministrar och nya politiska sakkunniga som inte hunnit sätta sig in i frågorna ordentligt.
Allianspartierna har instämt i kritiken mot den rödgröna regeringens förslag att dra in det ekonomiska stödet till de svenska Medelhavsinstituten. Det är bra. Men det är bara några år sedan Alliansregeringen själv övervägde att lägga ned det svenska kulturhuset i Paris. Även den gången lyckades en kraftig opinion rädda verksamheten. Kamp lönar sig.
Dagens besked var glädjande, men det återstår det en hel del att göra. Själv vill jag gärna se en fortsatt kraftig opinionsbildning för att värna svenskundervisningen i utlandet och svenska studenthemmet i Paris samt i frågorna om stipendier till studenter från tredje världen och avgifter för svenska studenter som tar kurser utomlands.
Det är utmärkt att förslaget nu dras tillbaka. Som jag och så många med mig påpekat var förslaget illa berett, illa förankrat och skulle om det genomfördes skada stora kulturvärden. Förslaget skadade också regeringen som framstod som oprofessionell och likgiltig eller i värsta fall fientlig till kultur och till humaniora. Jag tycker dock att Helene Hellmark Knutsson från sina snabba inledande kommentarer där hon markerade vilja att backa från förslaget till dagens pressmeddelande på ett skickligt sätt bidragit till att minimera skadeverkningarna.
Hur kunde det då gå så illa i samband med presentationen av budgetpropositionen? Det lär vi snart få lite mer insikt i, eftersom riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M) lämnat in en anmälan till Konstitutionsutskottet för att bringa klaret i om regeringen har iakttagit beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen när regeringen i prop. 2014/15:1 föreslår att anslaget till de svenska medelhavsinstituten ska minskas och därefter upphöra. Det skall bli intressant att följa det ärendet. Sannolikt är det tjänstemän på Finansdepartementet, som påstås ha haft ögonen på de svenska Medelhavsinstituten under en längre tid, som tog tillfället i akt i samband med regeringsskiftet. I dessa lägen kännetecknas budgetarbetet av särskilt stor brådska och med nya ministrar och nya politiska sakkunniga som inte hunnit sätta sig in i frågorna ordentligt.
Allianspartierna har instämt i kritiken mot den rödgröna regeringens förslag att dra in det ekonomiska stödet till de svenska Medelhavsinstituten. Det är bra. Men det är bara några år sedan Alliansregeringen själv övervägde att lägga ned det svenska kulturhuset i Paris. Även den gången lyckades en kraftig opinion rädda verksamheten. Kamp lönar sig.
Dagens besked var glädjande, men det återstår det en hel del att göra. Själv vill jag gärna se en fortsatt kraftig opinionsbildning för att värna svenskundervisningen i utlandet och svenska studenthemmet i Paris samt i frågorna om stipendier till studenter från tredje världen och avgifter för svenska studenter som tar kurser utomlands.
2014-05-13
KU prickar Maud Olofsson - risk att Nuon-affären lever vidare
Uppdaterat tisdag 13 maj kl 21.30. I kväll medverkade Maud Olofsson i SVT Aktuellt för att kommentera Konstitutionsutskottets prickning av henne. Framträdandet blev dessvärre TV-historia redan när det sändes. Trots programledarens intensiva försök att få henne att besvara den fråga som alla ville ha svaret på - det vill säga om hon hade informerat statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg om affären i förväg - vägrade hon att ge något svar. Tystnaden blev plågsam - TV-tittaren såg en före detta toppolitiker och näringsminister i fritt fall. De tendenser till att Nuon-affären skadat Alliansregeringen som jag skisserat nedan förstärks av Maud Olofsson katastrofala framträdande i kväll.
Politiska skandaler i Sverige brukar inte påverka väljaropinionen, särskilt inte på lång sikt. Ändå måste man konstatera att Nuon-affären skadat alliansregeringen. För det första har regeringspartierna fått lägga tid och kraft på att krishantera Nuon-affären, tid och kraft som annars hade kunna läggas på att utveckla politik och försöka återvinna väljarnars förtroende inför riksdagsvalet. För det andra - och sannolikt viktigare - har Nuon-affären skadat bilden av Alliansens regeringsduglighet. Även om affären aldrig seriöst ifrågasattes av Socialdemokraterna är det regeringen som har ansvaret för dess genomförande. Tidigare näringsminister Maud Olofssons vägran att infinna sig till Konstitutionsutskottet och det faktum att hon och Fredrik Reinfeldt ger olika uppgifter om huruvida statsministern informerats om affären har givits stor medieuppmärksamhet och ger bilden av ett inte särskilt professionellt hanterande av frågan.
Även i dag - när hon fått skarp kritik av Konstitutionsutskottet - vägrar Maud Olofsson att ge medborgarna relevant information om hennes agerande som näringsminister. På en upprepad fråga från TT om huruvida hon på något sätt informerade statsminister Fredrik Reinfeldt eller finansminister Anders Borg svarar Maud Olofsson: Jag har svarat på de frågor jag vill svara på. Tystnaden skadar Maud Olofssons anseende och bidrar till att spekulationerna om vem som visste vad och när om Nuon-affären kommer att fortsätta.
Det är bra att Konstitutionsutskottet initierat en utredning om behovet att reglera ministrars skyldighet att infinna sig inför utfrågningar i utskottet. Men det är trist att det skulle behövs en Lex Olofsson - jag trodde att normen att infinna sig skulle vara tillräckligt stark. Så var inte fallet och nu blir det sannolikt skärpta regler i stället.
*
Politiska skandaler i Sverige brukar inte påverka väljaropinionen, särskilt inte på lång sikt. Ändå måste man konstatera att Nuon-affären skadat alliansregeringen. För det första har regeringspartierna fått lägga tid och kraft på att krishantera Nuon-affären, tid och kraft som annars hade kunna läggas på att utveckla politik och försöka återvinna väljarnars förtroende inför riksdagsvalet. För det andra - och sannolikt viktigare - har Nuon-affären skadat bilden av Alliansens regeringsduglighet. Även om affären aldrig seriöst ifrågasattes av Socialdemokraterna är det regeringen som har ansvaret för dess genomförande. Tidigare näringsminister Maud Olofssons vägran att infinna sig till Konstitutionsutskottet och det faktum att hon och Fredrik Reinfeldt ger olika uppgifter om huruvida statsministern informerats om affären har givits stor medieuppmärksamhet och ger bilden av ett inte särskilt professionellt hanterande av frågan.
Även i dag - när hon fått skarp kritik av Konstitutionsutskottet - vägrar Maud Olofsson att ge medborgarna relevant information om hennes agerande som näringsminister. På en upprepad fråga från TT om huruvida hon på något sätt informerade statsminister Fredrik Reinfeldt eller finansminister Anders Borg svarar Maud Olofsson: Jag har svarat på de frågor jag vill svara på. Tystnaden skadar Maud Olofssons anseende och bidrar till att spekulationerna om vem som visste vad och när om Nuon-affären kommer att fortsätta.
Det är bra att Konstitutionsutskottet initierat en utredning om behovet att reglera ministrars skyldighet att infinna sig inför utfrågningar i utskottet. Men det är trist att det skulle behövs en Lex Olofsson - jag trodde att normen att infinna sig skulle vara tillräckligt stark. Så var inte fallet och nu blir det sannolikt skärpta regler i stället.
2012-03-13
Socialdemokraterna hukar i vapenexportfrågan
Uppdaterat 15 mars kl 21.30: I dag kommenterade jag i P1 Morgon, tillsammans med Jytte Guteland, Socialdemokraternas hukande i vapenexportfrågan. Vi var helt överens om att partiet inte tagit sitt ansvar utan varit alldeles för defensivt. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin svarade på kritiken i ett senare inslag i programmet.
I dag har Försvarets Forskningsanstalt (FOI) beslutat att lämna in en anmälan till Justiekanslern (JK) om misstänkt brott mot offentlighets- och sekretesslagen, mot bakgrund av Ekots avslöjanden om vapensamarbetet med Saudiarabien. På Ajour skriver jag att anmälan är stötande, givet att Sverige har ett grundlagsreglerat meddelarskydd och vad som har framkommit i Ekots rapportering.
Jag är däremot nöjd med att Konstitutionsutskottet (KU) påskyndar ärendet och omedelbart påbörjar sin granskning.
Noterar också att Dagens Nyheter - efter nio dagar - hakar på mitt förslag om en oberoende granskningsgrupp vid sidan av KU.
Gullandet med Saudiarabien förskräcker. I dag på DN Debatt skriver förre krigsmaterielinspektören Sven Hirdman att tillståndet för mänskliga rättigheter i Saudiarabien är en "svår fråga" att ta ställning till. Han tillägger: Det är knappast riktigt att kalla Saudiarabien för en diktatur. Saudiarabien inte en diktatur? Bagdad-Bob kom tillbaka, allt är förlåtet.
Läs gärna Vänstra Strandens text om varför argumenten för svensk vapenexport överhuvudtaget idag sviktar betänkligt.
I dag har Försvarets Forskningsanstalt (FOI) beslutat att lämna in en anmälan till Justiekanslern (JK) om misstänkt brott mot offentlighets- och sekretesslagen, mot bakgrund av Ekots avslöjanden om vapensamarbetet med Saudiarabien. På Ajour skriver jag att anmälan är stötande, givet att Sverige har ett grundlagsreglerat meddelarskydd och vad som har framkommit i Ekots rapportering.
Jag är däremot nöjd med att Konstitutionsutskottet (KU) påskyndar ärendet och omedelbart påbörjar sin granskning.
Noterar också att Dagens Nyheter - efter nio dagar - hakar på mitt förslag om en oberoende granskningsgrupp vid sidan av KU.
*
Socialdemokraterna hukar i vapenexportfrågan. Trots Ekots avslöjanden och försvarsminister Sten Tolgfors något taffliga hanterande av såväl media som sanningen så väljer Socialdemokraterna att sitta still i båten och inte försöka sätta press på regeringen.
Gullandet med Saudiarabien förskräcker. I dag på DN Debatt skriver förre krigsmaterielinspektören Sven Hirdman att tillståndet för mänskliga rättigheter i Saudiarabien är en "svår fråga" att ta ställning till. Han tillägger: Det är knappast riktigt att kalla Saudiarabien för en diktatur. Saudiarabien inte en diktatur? Bagdad-Bob kom tillbaka, allt är förlåtet.
Läs gärna Vänstra Strandens text om varför argumenten för svensk vapenexport överhuvudtaget idag sviktar betänkligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)