Amanda Hanssons agerande inger respekt!

Män måste sluta bestämma över kvinnor och berätta för dem hur de ska klä sig. Jag orkar inte skita i sådana här saker längre, säger Amanda Hansson till Expressen. Amanda Hansson borde tilldelas pris för uppvisat civilkurage. Hon vägrade acceptera den behandling hon utsattes för, där en busschaufför tvingade henne att gå av bussen eftersom han tyckte att hon hade för lite kläder på sig (shorts och ett kort linne). Genom att göra sin sak offentlig har Amanda Hansson nu fått en ursäkt av såväl berört bussbolag samt från busschauffören. Dessutom har hon rakryggat tagit avstånd från alla nättroll och debattörer som utnyttjat hennes situation till att sprida osanna rykten om att busschauffören drivits av religiösa eller politiska motiv.

Jag är så fruktansvärt trött på alla dessa män som genom tiderna haft synpunkter på vad kvinnor bär för kläder - antingen påstås de ha för mycket kläder på sig eller så påstås har de för lite kläder på sig. Varje kvinna ska naturligtvis ha rätt att bära de kläder hon själv vill.

Bilden ovan gestaltar problematiken. Den föreställer en polis på West Palm Beach som någon gång på 1920-talet kontrollerar längden på en kvinnas baddräkt. Sex inch ovanför knät påstås ha varit den godkända längden.

Lyssna gärna på en intervju med Amanda Hansson här (från P1 Morgon i morse).

I skuggan av A$AP Rocky - Sveriges långa häktningstider är inte OK

Donald Trumps bombastiska utspel om läget för den häktade rapparen A$AP Rocky och hans två medarbetare är tragikomiska. Tragiken består i att Trump gör de misstänkta förövarna till en del av ett politiskt spel, ett spel som vanärar det amerikanska presidentämbetet och sprider myter för en amerikansk publik om bristande rättssäkerhet i Sverige. Komiken består i de bisarra argumenten, och storvulenheten i Trumps beskrivningar av sina samtal med statsminister Stefan Löfven.

Jag har naturligtvis ingen aning om hur domstolen kommer att förhålla sig till de åtalspunkter som riktas mot A$AP Rocky och hans medarbetare. Men om något gott ska kunna komma ut ur denna historia så är det kanske en förnyad och saklig debatt om de långa häktningstider med stränga restriktioner som kännetecknar svenskt rättsväsende. Sverige har i flera FN-rapporter kritiserats hårt för sina jämfört med andra rättsstater långa häktningstider, att brottsmisstänkta för lätt hamnar i häkte och även för de omfattande restriktioner som förekommer under häktningstiden.

Skälet till de långa häktningstiderna är att det svenska rättegångssystemet lägger stor vikt vid de misstänkta och vittnen säger vid själva rättegången. Häktningen syftar till att hindra den misstänkte att före rättegången påverka vittnen och brottsoffer. En förändring av häktestiderna anses därför förutsätta en förändring av den svenska rättsprocessen i riktning mot att större vikt läggs vid vad misstänkta och vittnen säger under utredningstiden.

Redan i augusti 2016 presenterades utredningen Färre i häkte och minskad isolering (2016:52) med ett stort antal förslag om hur häktningstiderna skulle kunna begränsas och restriktionerna under häktningstiden minskas. Förslag till ny lagstiftning sägs vara på väg, men det har tagit tid.

Diskussionen kring A$AP Rocky har inte i första hand rört restriktioner eller lång häktningstid, utan främst skälen för häktning. Hade till exempel rapartisten sluppit häktning om han varit bosatt i Sverige? Men oavsett detta finns det ett starkt behov av att se över den svenska lagstiftningen kring häktning. Som utredaren Inger Söderholm säger: När du sitter häktad är du att betrakta som oskyldig, då är det ett oerhört ingripande från statens sida att frihetsberöva någon, och dessutom beröva personen på i stort sett all mänsklig kontakt.

Åtta år efter Utøya. Bekämpa rasismen - varhelst den visar sig!

Send her back Send her back! Send her back! Så skanderade deltagarna på ett kampanjmöte i North Carolina, där Donald Trump hånade och beljög den demokratiska kongressledamoten från Minnesota Ilhan Omar. Donald Trump gjorde ingenting för att tysta ropen (i efterhand har han sagt att han "inte var glad" över det som skreks). Ilhan Omar är född i Somalia och kom till USA som flykting när hon var tio år gammal. Ropen från publiken har sin grund i att Donald Trump tidigare uppmanat fyra radikala demokratiska kongresskvinnor att "åka tillbaka" till de länder varifrån de kom . Förutom Ilhan Omar syftade Trump på kongressledamöterna Alexandria Ocasio-Cortez (New York), Rashida Tlaib (Michigan) och Ayanna S. Pressley (Massachusetts). Alexandria Ocasio-Cortez är född i Bronx av föräldrar med puertoricanskt ursprung. Rashida Tlaib är född i Detroit, med föräldrar som invandrat från Palestina. Ayanna S. Pressley är svart, född i Cincinatti och uppvuxen i Chicago.

Det känns särskilt smärtsamt att följa Donald Trumps mobilisering av rasistiska och främlingsfientliga krafter i dag, på årsdagen av de ohyggliga terrordåden i Oslo och på Utøya. Tiden går fort. För bara några år sedan hade Donald Trumps motbjudande retorik varit politiskt otänkbar för en amerikansk president - i dag riskerar hans retorik att normaliseras och det är inte svårt att hitta spår av trumpifiering även av den svenska politiska debatten.

Det gäller att stå emot. Själv finner jag stöd och styrka i ett par strofer ur Nordahl Griegs dikt Til ungdommen, den dikt som på plakat prydde de norska ungdomarna läger på Utøya. Här framförs den av Sissel Kyrkjebø.

Kanskje du spør i angst,
udekket, åpen:
hva skal jeg kjempe med
hva er mitt våpen?

Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.

Knus det! I livets navn
skal urett falle.
Solskinn og brød og ånd
eies av alle!

Sverige ska vara en rättsstat - en rättsstat med mänskligt ansikte

Den 7 april 2017 miste Iryna ett ben i den fruktansvärda terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm. Nu - två år senare - ska hon tillsammans med sin 14-åriga dotter utvisas från Sverige till Ukraina. Iryna tilldelades länge tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna närvara vid rättegången mot terroristen Rakhmat Akilov. Men Migrationsdomstolen har inte beviljat hennes ansökan om att få permanent uppehållstillstånd. I dag beslöt regeringen att inte behandla hennes ansökan om nåd. Därmed kommer utvisningen sannolikt att verkställas.

Jag har tidigare argumenterat för att Iryna borde få stanna, och att regeringen borde utnyttja de nådemöjligheter som grundlagen erbjuder för att se till att så blir fallet. Justitieminister Morgan Johansson säger till DN att regeringen givet förarbetena av regeringsformen från 1973,  lagrådsyttranden från 1980-talet och regeringsbeslut från 1990-talet dragit slutsatsen att nådeinstitutet inte kan användas i det här fallet. Jag är inte jurist, men självklart kan regeringen med beslut bidra till att ändra praxis kring hur grundlagen ska tolkas. Här handlar det mer om politisk vilja än om juridik.

Men det större problemet ligger inte i regeringens ovilja att förändra praxis i nådeärenden. Det större problemet ligger i att utlänningslagens utrymme (5 kap. 6 §) att bevilja uppehållstillstånd om det föreligger "synnerligen ömmande omständigheter" utnyttjats allt mer sällan sedan den nya restriktiva migrationslagen infördes. En ytterligare person som nyligen drabbats är 19-årige kosovoalbanen Altin Vitia, som för fyra år sedan genomgick en hjärttransplantation i Sverige och bott i vårt land sedan dess, men som i tisdags morse utvisades till Serbien.

Det är viktigt att den migrationspolitiska kommitté som nu tillsatts förstärker myndigheternas möjligheter att beakta särskilda och synnerliga ömmande omständigheter när det gäller uppehållstillstånd. Sverige ska vara en rättsstat, en rättsstat med mänskligt ansikte.

Donald Trumps rasistiska retorik

President Donald Trumps retorik nådde igår nya lågvattenmärken. På Twitter uppmanade han fyra demokratiska kongresskvinnor att "åka tillbaka" till de länder varifrån de kom och "fixa till" läget där innan de har synpunkter på hur USA ska styras. ("So interesting to see 'Progressive' Democrat Congresswomen, who originally came from countries whose governments are a complete and total catastrophe (...) now loudly and viciously telling the people of the United States, the greatest and most powerful Nation on earth, how our government is to be run. Why don’t they go back and help fix the totally broken and crime infested places from which they came.")

Donald Trumps uttalande syftar på de radikala kongressledamöterna Alexandria Ocasio-Cortez (New York), Ilhan Omar (Minnesota), Rashida Tlaib (Michigan) och Ayanna S. Pressley (Massachusetts). Av dessa fyra ledamöter är tre födda i USA. Alexandria Ocasio-Cortez är född i Bronx av föräldrar med puertoricanskt ursprung. Rashida Tlaib är född i Detroit, med föräldrar som invandrat från Palestina. Ayanna S. Pressley är svart, född i Cincinatti och uppvuxen i Chicago. Ilhan Omar är född i Somalia och kom till USA som flykting när hon var tio år gammal.

Foto: Rashida Tlaib, Alexandra Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Ayanna S. Pressley

Donald Trumps uttalande passar väl in i en amerikansk rasistisk, historisk kontext. Som Martin Gelin skriver i Dagens Nyheter: Historiskt har Trumps kommentarer djupa rötter i den retorik och idévärld som var vanlig hos segregationsförespråkare och främlingsfientliga demagoger i USA, som under århundraden vägrat att riktigt acceptera alla som inte är vita som fullvärdiga medborgare. Vi ska komma ihåg att Donald Trump ägnade mycket kraft och möda åt att försöka bevisa att Barack Obama egentligen var född i Kenya och därmed inte amerikansk medborgare.

Donald Trumps rasistiska attack på dessa kvinnliga kongressledamöter har mött stark kritik även i USA. Men hans retorik bidrar till en normalisering av rasistiska påståenden och verklighetsuppfattningar. Vi har också kunnat se hur delar av Trumps populistiska retorik sprider sig. Inte heller Sverige är fredat.

Ja, vem är en riktig svensk egentligen?

Högern och brottsligheten

Så länge jag kan minnas har högern - oavsett rådande straffnivåer - propagerat för hårdare straff och - oavsett brottsutvecklingen - spridit bilden av en skenande brottslighet i Sverige. Allt från det tidiga 1970-talets Astrid "Batongmormor" Kristensson till dagens nyvalde Europaparlamentsledamot Tomas Tobé. (Ja, jag vet att gamle högerledaren Jarl Hjalmarson var ett positivt undantag, men det var före min tid.)

Jag har alltid irriterats av den signalpolitik som ständiga krav på hårdare straff och Krösa-Maja-inspirerade skildringar av brottsutvecklingen är ett uttryck för.

Jag tänker på Krösa-Maja och högerns kriminalpolitiska retorik när jag läser Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport om anmälda brott första halvåret 2019. Javisst - en del brott ökar något, som till exempel bedrägeri, misshandel och narkotikabrott. Men andra brottstyper minskar - till exempel stöld och bostadsinbrott. Brå skriver: Under första halvåret 2019 anmäldes 206 000 stöld- och tillgreppsbrott (8 kap. brottsbalken), vilket är en minskning med 3 procent jämfört med första halvåret 2018. Bostadsinbrotten minskade med 18 procent, till 6 850 anmälda brott. Av dessa utgjorde villainbrotten 4 040 brott (−17 %) och lägenhetsinbrotten 2 810 brott (−21 %).

I ett lite längre perspektiv har brottsökningen planat ut, våldsbrotten inte ökat och ungas brottslighet minskat, skriver professorn i kriminologi Henrik Tham.

Vår tids stora problem med avseende på brottslighet är det gängrelaterade våldet (som vi ibland kallar "skjutningar"), där samhället trots kraftfulla insatser misslyckats med att åstadkomma en lösning. Det gör så ont att tänka på alla dessa människoliv som slocknar i förtid och den sorg som följer för familjer och närstående. Om vi inte får bukt med detta våld så riskerar förtroendet för samhällets institutioner att urholkas.

Denna text är inspirerad av ett inlägg på Kriminologiposten där Sven-Åke Lindgren, professor emeritus i sociologi bloggar i syfte att förmedla forskningsbaserad kunskap om kriminologiska frågor. Följ den gärna.

Ja, Sverige borde ha skrivit på kärnvapenförbudsavtalet. Men bra att nedrustningsfrågorna prioriteras framåt.

I dag meddelade utrikesminister Margot Wallström att Sverige i nuläget inte undertecknar FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Det tycker jag är synd. Konventionen har sina brister (till exempel relationen till icke-spridningsfördraget NPT). Men bristerna är inte värre än att Sverige hade kunnat underteckna och samtidigt arbeta för att förbättra konventionen. Ett svenskt undertecknande hade stärkt konventionen och stärkt den internationella kampen mot kärnvapen.

Sverige har en profil att vara ledande i det internationella arbetet mot kärnvapen. Därför är det positivt att Margot Wallström visar på andra vägar för Sverige att stärka det internationella arbetet mot kärnvapen. Sverige ansluter sig nu som observatör till konventionen, vilket ger goda möjligheter att bidra till förbättringsarbetet. Regeringen inrättar ett svenskt kunskapscentrum om kärnvapennedrustning och främjar bildandet av ett internationellt FN-sekretariat om nedrustning, som har till uppgift att följa efterlevnaden av nedrustningslöften. Överhuvudtaget ska Sverige nu kraftsamla för resultat inom det viktiga nedrustning och icke-spridningsfördraget NPT.

Dessa åtgärder är jättebra. Men det hade varit ännu bättre om de kompletterats med ett svenskt undertecknande av kärnvapenförbudskonventionen.

Det är också bra att regeringen inte påstår att ett svenskt undertecknande skulle stå i vägen för dagens svenska utrikes- och säkerhetspolitik. En del har ju anfört att Sveriges pågående militära samarbeten skulle påverkas negativt om Sverige undertecknade avtalet. Jag har hittills inte sett någon trovärdig argumentation för att så skulle vara fallet, och jag ser därför positivt på att Margot Wallström inte använde det argumentet som stöd för Sveriges ställningstagande.

Nu gäller det att intensifiera opinionsbildning och mobilisering till stöd för för Sveriges fortsatta arbete för nedrustning och fred. Kampen mot kärnvapen har ett brett folkligt stöd. Jag hoppas och tror att en sådan opinionsbildning och mobilisering ska kunna lägga grunden till en förbättrad konvention och att Sverige inom kort ansluter sig.

Låt Iryna och hennes dotter stanna i Sverige!

Formalism har sin givna och omistliga plats i en demokratisk rättsstat, skriver Per Svensson i DN och tillägger: Men formalismen måste också kunna kompletteras med känslans förnuft.

Så är det. Därför ger utlänningslagen också utrymme (5 kap. 6 §) att bevilja uppehållstillstånd om det föreligger "synnerligen ömmande omständigheter", bland annat utifrån utlänningens hälsotillstånd.

Sedan den nya restriktiva migrationslagen infördes har kraven på vad som kan utgöra "synnerligen ömmande omständigheter" skärpts avsevärt. Domstolarna har därför allt mer sällan beviljat uppehållstillstånd åberopandes synnerligen ömmande omständigheter. Nu drabbas Iryna, som miste ett ben i terrorattacken på Drottninggatan 2017, och som efter två år i Sverige ska utvisas till Ukraina tillsammans med sin 14-åriga dotter. Hon tilldelades länge tillfälliga uppehållstillstånd för att kunna närvara vid rättegången. Men nu ska hon utvisas.

Jag tycker Sverige har ett moraliskt ansvar att låta Iryna och hennes dotter stanna. Regeringen bör utnyttja de nådemöjligheter som grundlagen erbjuder och se till att så blir fallet. För Iryna och hennes dotters skull, och för humanismens skull.

Bli svensk? Om Ebba Busch Thors syn på judar som inte firar jul

Svenska judar ska "bejaka det nya landets kultur", sa Ebba Busch Thor i en intervju för SVT Rapport angående hur hon ser på judar som inte firar jul. Uttalandet föregicks av ett resonemang där Ebba Busch Thor tog avstånd från mångkulturalism och argumenterade för att man ska eftersträva att "bli svensk".

Bli svensk? I en gripande krönika i Dagens Nyheter skriver Margit Silberstein: Mina högtider är mina, det ska inte Ebba Busch Thor lägga sig i. I krönikan berättar Margit Silberstein om sina judiska traditioner och protesterar - naturligtvis med all rätt - mot att firandet av chanukka skulle göra henne mindre svensk än om hon hade firat jul. Silberstein skriver: Även om Ebba Busch Thor numera är kompis med ett parti vars företrädare är skeptiska till om jag ska räknas som svensk, är det kanske inte i första hand mig och judiska traditioner som Ebba Busch Thor vill komma åt, utan de vars tro och kultur grundar sig i islam. Och det gör mig lika illa berörd.

Ebba Busch Thors uttalande är osmakligt på åtminstone två olika sätt. För det första säger Ebba Busch Thor att svenska judar ska bejaka "det nya landets" kultur. Det nya landet? Judar är inte "nya" i Sverige. Judar som bor i Sverige är lika mycket svenskar som människor med annan trosuppfattning som bor i Sverige. Sverige är inte "ett nytt land" för judar.

För det andra säger Ebba Busch Thor att svenska judar "skapar en bättre samhällsgemenskap och sammanhållning" om de bejakar julfirandet. Det är ett hisnande uttalande.

Margit Silberstein citerar statsvetaren och förlagschefen på Timbro, Andreas Johansson Heinö, och jag kan bara instämma: Om man vill signalera motstånd mot antisemitism, hedersvåld, religiös extremism, patriarkala strukturer etc - använd gärna just dessa begrepp. Att gå omvägen via ”mångkulturalism/mångkultur” försvårar seriös debatt.

Den stigmatisering av andra kulturer ur ett "svenskhetsperspektiv" som Ebba Busch Thor ägnar sig åt är inte OK. Eller som vassa Paulina Sokolow - en av mina bästa Twittervänner - uttrycker det: Här funkar inga bortförklaringar. Bara offentlig ursäkt och ånger.

Almedalsveckan inför framtiden

Almedalsveckan 2019 är slut. Om jag förstått det rätt var det första gången på 20 år som antalet genomförda arrangemang inte växte i antal. Jag kan lugnt konstatera att omfattningen ändå räcker och blir över, med mer än 1 000 seminarier om dagen i början av veckan.

Ibland beskrivs Almedalsveckan som ett elitprojekt, en slags roséindränkt personalfest för näringliv, kommuner, politiker och media. Det är en felaktig beskrivning. Almedalen myllrar av intressanta och relevanta verksamheter, och av "vanligt folk" (vad nu det egentligen är för något). Jag samtalade en stund med en kvinnlig pensionerad lärare som åker hit varje år. Hon har aldrig varit politiskt aktiv själv, men rapporterar nu via Twitter och Facebook från seminarierna så att hennes vänner på hemorten undrar om hon blivit politiker. Jag lyfter själv gärna fram fredagens Statsvetardag, med sex kvalificerade seminarier och där jag själv fick agera i rollen som dörrvakt eftersom intresset för att få komma in och lyssna vida översteg brandmyndigheternas syn på saken. De fem seminarier där jag själv medverkat har kretsat kring relevanta samhällsfenomen som Brexit, konflikterna i Mellanöstern, ledarskap i en individualiserad tid, flyktingpolitiken samt religionsfrihetens förutsättningar i dag.

Däremot behöver Almedalsveckan utveckla sina kvaliteter. Det är för dyrt att ställa ut, för dyrt att bo och ofta svårt att finna boende. Politiken tenderar att hamna i skymundan, för alla andra aktiviteter. Veckan är för lång. Jag skulle gärna se ett upplägg där aktiviteterna till exempel pågår måndag-lördag, där två partier efter ett rullande schema delar på fredagen och lördagen. Och med fler högprofilerade debatter mellan partiföreträdare. Jag tror att Region Gotland måste bestämma sig mer precist för vad de vill att Almedalsveckan ska vara, och sedan utveckla upplägget efter det.

Mest politisk uppmärksamhet under veckan fick Nyamko Sabuni och Ebba Busch Thor. Nyamko Sabuni höll sitt första stora tal som partiledare, ett tal som var hoppfullt och framtidsorienterat och som tydligt stakade ut en väg som uteslöt samverkan med Sverigedemokraterna. Ebba Busch Thor gjorde tvärtom, genom att i sitt tal ge en snudd på dystopisk bild av Sverige i dag och bidra till att normalisera främlingsfientliga Sverigedemokraterna genom att äta lunch och diskutera sakpolitik med Jimmie Åkesson. Almedalsveckan blev ett uttryck för polariseringen av svensk politik.

Nästa år är jag här igen. Förhoppningsvis till ett Almedalen utan nazister. Däremot hoppas jag att Stefan Löfven är här,

Ebba Busch Thor och KD:s populistiska retorik

I sitt tal i Almedalen igår rasade kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor mot det mesta: Socialister, radikaler, liberaler, statsministern, Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet, Jan Björklund, "ledande politiker", "höga tjänstemän", Januaripartierna, "elitfeminister", Skolverket, Jämställdhetsmyndigheten och bankerna.

Däremot hade hon inte ett ont ord att säga om Sverigedemokraterna. Och inte ett ord om klimat och miljö.

Ebba Busch Thors tal blev en skarp kontrast mot den mer återhållsamma och hoppfulla ton som präglat övriga partiledaranföranden i Almedalen (med reservation för att jag missade Jonas Sjöstedt). Grundanslaget var populistiskt, och tonen dessvärre ofta raljant.

I sitt tal liknade Ebba Busch Thor Annie Lööf och Jan Björklund vid de lärjungar som svek Jesus i Getsemane, när Jesus hade bett dem att vaka med honom. Lärjungarna orkade inte hålla sig vakna, utan somnade. "Anden är villig, men köttet är svagt", säger Jesus besviket till dem (Mark 14.38). "Tyvärr var två av mina forna alliansvänner svagare i köttet", sa Ebba Busch Thor och anspelade på att Centerpartiet och Liberalerna vägrat släppa fram en M/KD-regering som skulle varit beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje enskild omröstning.

Men metaforen haltar betänkligt. Inte bara för att varken Ulf Kristersson eller Ebba Busch Thor kan göra anspråk på att vara Jesus. Utan framför allt (och denna tolkning snappade jag upp på Facebook) därför att Lööf och Björklund var övertygade om det orättfärdiga i att släppa fram en sådan M/KD-regering. Annie Lööf och Jan Björklund var ur det perspektivet inte svaga i köttet, i stället var de svaga i anden. Lärjungarna tvivlade inte på Jesus, men de förmådde inte ge honom det stöd han behövde. Annie Lööf och Jan Björklund tvivlade på Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor - därför gav de heller inte dem sitt stöd.

Noterar också att kristdemokrater kritiserar våra fria medier, till exempel för bevakningen av Lars Adaktussons ställningstaganden vid omröstningar i EU-parlamentet om abortfrågan. Och Ebba Busch Thors hånade public service-journalister i en utfrågning i SVT för ett par dagar sedan: "Låt mig då ta det igen, om det är svårt för SVT:s researchers att förstå det." Det är sällan ett gott tecken när en politisk ledare smädar public service-journalister.

I dag är det dags för Jimmie Åkesson i Almedalen. Jimmie Åkesson kommer politiskt stärkt, efter att Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor offentligt deklarerat sin vilja att politiskt samverka med Sverigedemokraterna. Men Jimmie Åkesson får faktiskt ta i om han i sitt tonläge ska lyckas överträffa Ebba Busch Thors högstämda, populistiska retorik.

”Vi behöver närma oss, inte fjärma oss, från varandra.”

Det har varit glädjande att lyssna till både Nyamko Sabunis och Annie Lööfs tal i Almedalen de senaste kvällarna. Båda har hållit optimistiska och hoppfullt framtidsorienterade tal, med väldigt få partipolitiska slängar mot sina meningsmotståndare. Båda har också gjort starka markeringar mot främlingsfientlighet och mot de angrepp som förekommer på alla människors lika rättigheter och värde. Annie Lööf fick i kväll veckans starkaste applåd när  hon kommenterade relationer mellan nya och mer etablerade grupper i Sverige: ”vi behöver närma oss, inte fjärma oss. från varandra”. Jag hoppas och tror att Magdalena Andersson i sitt tal i morgon fortsätter i den andan.

Som jag tidigare påpekat: Om man oavlåtligen biter sig fast vid det man kallar "människors oro" är det inte så konstigt om människor till sist börjar känna sig oroliga.

Det finns - förstås - konflikter mellan de rödgröna partierna och de borgerliga partierna i fördelningsfrågor och jämlikhetsfrågor. Det är naturligt, och konflikt är en nödvändig del i en fungerande demokrati. Men låt oss hantera dessa konflikter på ett värdigt sätt, och betona även de saker som håller oss samman - till exempel synen på människovärdet och kampen för alla människors lika rättigheter och värde.

Dagens Mångfaldsparad i Visby utstrålade verkligen hopp och framtidstro. Så mycket glädje och så mycket kärlek - över partigränser, på en gemensam värdegrund - var det länge sedan jag upplevde.

Bland en del andra arrangemang i dag medverkade jag också i manifestationen Flykting for ever?, med representanter för de rödgrönrosa partierna och för civilsamhällets organisationer: Gudrun Schyman, Rasmus Ling, Farida al-Abani, Sanna Vestin, Sofia Rönnow Pessah, Cecilia Herdenstam och Joakim Månsson Bengtsson.

Det går fort ibland. Ebba Busch Thor bjuder in SD i den politiska värmen.

Det går fort i politiken i bland. I går berättade  Ebba Busch Thor att hon och Jimmie Åkesson ätit lunch tillsammans, och fört politiska samtal kring sjukvårdspolitiken, energipolitiken och migrationspolitiken. Nyheten illustrerades av en ett foto på Ebba Busch Thor, Jimmie Åkesson och deras respektive stabschefer.

Besked kom i sak inte överraskande. Kristdemokraterna har ju redan tidigare berättat att de avsett att föra politiska samtal med Sverigedemokraterna. Nyheten bestod snarare i själva bildsättningen - ett mysigt, signalpolitiskt gestaltande av att Kristdemokraterna nu fullt ut bjudit in Sverigedemokraterna i den politiska värmen - samt att även migrationspolitiken ingår i de frågor som Kristdemokraterna vill samtala om.

Det är en ödets ironi att beskedet kommer samma dag som nazister blockerat ingången till en utställning om Förintelsen, här i Visby, och enligt flera vittnesuppgifter  gått omkring i lokalerna och skanderat "jävla mytomaner". Sverigedemokraternas rasistiska rötter hindrar inte Ebba Busch Thor och Kristdemokraterna från att nu normalisera partiet. Då är det ändå inte heller så länge sedan Ebba Busch Thor sa att "hon inte kunde se framför sig" att hon skulle sätta sig ner och samtala med Sverigedemokrater som till exempel Oscar Sjöstedt som, enligt Busch Thor, "skrattar åt skämt om att man har sparkat på får som om de vore judar".

Som sagt. Det går fort ibland i politiken. De centerpartister och liberaler som konsekvent tvivlade på att en M-KD-regering, som var beroende av SD:s aktiva stöd i varje enskild viktig omröstning, skulle lyckas hålla SD utanför allt politiskt inflytande över regeringspolitiken kan i dag konstatera att deras farhågor var berättigade.

NMR sprider rädsla i Almedalen - bra att regeringen utreder förbud!

I dag meddelade regeringen att den tillsätter en kommitté som ska överväga ett förbud och särskilda straff för de som deltar i en rasistisk organisation, samt hur ett förbud mot rasistiska organisationer kan se ut. Det är bra, tycker jag.

Tidigare i dag blockerade rasisterna och nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) ingången till en utställning om Förintelsen, här i Visby. Enligt flera vittnesuppgifter ska de också ha gått omkring i lokalerna och skanderat "jävla mytomaner". NMR:s närvaro i Visby under Almedalsveckan har inneburit att RFSL ställt in sin medverkan. Flera arrangörer väljer att markera stöd till dem som avstår från att komma genom att ställa en tom stol, ofta draperad i en regnbågsflagga, längst fram i seminarielokalen.

Så gör också vi i Socialdemokrater för tro och solidaritet i samband med våra seminarier i Almedalen. I dag modererade jag ett samtal i Vårdklockans kyrka om den israelisk-palestinska konflikten, med kabinettssekreterare Annika Söder och Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg. Seminariet genomfördes i ett särskilt stämningsläge eftersom personer från Nordiska motståndsrörelsen först av alla tog kyrkorummet i besittning. Sex stycken satte sig längst fram, två tog plats vid ingången och ytterligare några spred ut sig i lokalen.

Foto: Anna Ardin

Kyrkan blev så småningom nästan fullsatt. Polisen var tidigt på plats och seminariet genomfördes under lugna och värdiga former. Men många i publiken kände starkt obehag och var rädda. Nazisternas våldsbejakande rasism och öppna antisemitism skrämmer människor.

Så jag välkomnar utredningen. Jag hoppas att den formulerar förslag som innebär att människor ska slippa utsättas för det hat och det hot som nazisternas närvaro - i Almedalen och på alla andra platser - innebär.

Vad säger Ulf Kristersson om M-riksdagsledamoten Jan Ericsons förnekande av klimatkrisen?

-Jag anser inte att det finns något forskningsstöd alls för att det pågår en klimatkris. Det är bara ett nytt modeord som klimatalarmister använder i samhällsdebatten. Så säger Jan Ericson, riksdagsledamot för Moderaterna, i en intervju med Aftonbladet. I samma intervju kallar Jan Ericson professorn i miljövetenskap Johan Rockström för "en domedagsprofet" som "går längre än de mest alarmistiska politikerna. Ericson tycker dessutom "synd om" Greta Thunberg eftersom hon lurats av vuxna som bara är ute efter att tjäna pengar på henne.

Jan Ericsons förnekande av klimatkrisen går förstås stick i stäv med Moderaternas officiella uppfattning i frågan. I ett tappert försök till krishantering säger Jessica Rosencrantz, klimatpolitisk talesperson för Moderaterna, att Ericsons uttalanden "skadar tilltron till Moderaternas klimatpolitik". Ja, det kan man ju lugnt konstatera. Den avgörande frågan är om Moderaterna verkligen vill och kan låta sig representeras i riksdagen av en ledamot som öppet och med full kraft argumenterar för att klimatkrisen bara är ett påhitt, ett "modeord".

Det ska bli intressant att höra vad Ulf Kristerson har för svar på den frågan.

* 

Även Borås Tidning har nyligen på ett förtjänstfullt sätt granskat Jan Ericsons många uttalanden i klimatfrågan, Läs också gärna Csaba Perlenbergs ledarartikel i Kvällsposten.

Ulf Kristersson och "den nya svenska modellen"

I sitt tal i Almedalen i kväll använde moderatledaren Ulf Kristersson uttrycket "den nya svenska modellen" inte mindre än tio gånger. Moderaterna tycks vilja utmana Socialdemokraterna om vem som är bäst lämpad att utveckla "den svenska modellen". Socialdemokraterna tar förstås gärna den striden.

Det har nu gått några år sedan Socialdemokraterna bestämde sig för att damma av begreppet "den svenska modellen". Jag var rätt skeptisk då och trodde att begreppet skulle uppfattas som daterat. Fel fick jag. Som jag tidigare visat var de borgerliga partierna och borgerliga ledarsidor snabba med att föra debatten om "den svenska modellen" vidare. Den ende som tjurade var tidigare politiske reportern K G Bergström som tyckte att medierapporteringen skulle fokusera på migrationsfrågor i stället för på "den svenska modellen".

Risken med att använda begreppet "den svenska modellen" är förstås att vi fyller begreppet med allt vi tycker är bra. Sverige har haft fred i 200 år - det är den svenska modellen! Sverige är ett av världens mest framstående länder när det gäller klimat och hållbar utveckling - det är den svenska modellen! Sverige är ett av världens mest jämlika och jämställda länder - det är den svenska modellen!

Vi vill gärna knyta samman "Sverige" och "det svenska" med värden vi gillar. Debatten om "den svenska modellen" blir därför lätt också en debatt om vad som är "Sverige" och vad som är "svenskt". Inte bara om hur vi vill utveckla samhället, utan också om vilka vi är och vilka vi vill vara.

Det kan bli en spännande och svårstyrd debatt, om svensk nationalism och svensk exceptionalism och om Sveriges politiska framtid. Låt oss hoppas att den kan föras i seriösa former av personer som vill vara vuxna i rummet och som avstår från signalpolitiska, populistiska utspel.

För övrigt tycker jag att moderaternas förslag tidigare i dag att dra in rätten till tolkstöd för den som inte behärskar svenska i vid kontakter med myndigheter är ett väldigt dåligt förslag.