Vad säger Ulf Kristersson om M-riksdagsledamoten Jan Ericsons förnekande av klimatkrisen?

-Jag anser inte att det finns något forskningsstöd alls för att det pågår en klimatkris. Det är bara ett nytt modeord som klimatalarmister använder i samhällsdebatten. Så säger Jan Ericson, riksdagsledamot för Moderaterna, i en intervju med Aftonbladet. I samma intervju kallar Jan Ericson professorn i miljövetenskap Johan Rockström för "en domedagsprofet" som "går längre än de mest alarmistiska politikerna. Ericson tycker dessutom "synd om" Greta Thunberg eftersom hon lurats av vuxna som bara är ute efter att tjäna pengar på henne.

Jan Ericsons förnekande av klimatkrisen går förstås stick i stäv med Moderaternas officiella uppfattning i frågan. I ett tappert försök till krishantering säger Jessica Rosencrantz, klimatpolitisk talesperson för Moderaterna, att Ericsons uttalanden "skadar tilltron till Moderaternas klimatpolitik". Ja, det kan man ju lugnt konstatera. Den avgörande frågan är om Moderaterna verkligen vill och kan låta sig representeras i riksdagen av en ledamot som öppet och med full kraft argumenterar för att klimatkrisen bara är ett påhitt, ett "modeord".

Det ska bli intressant att höra vad Ulf Kristerson har för svar på den frågan.

* 

Även Borås Tidning har nyligen på ett förtjänstfullt sätt granskat Jan Ericsons många uttalanden i klimatfrågan, Läs också gärna Csaba Perlenbergs ledarartikel i Kvällsposten.

Greta Thunberg och det makalösa genomslaget för hennes rörelse

Greta Thunbergs klimataktion har fått ett smått osannolikt genomslag. Bara den senaste veckan har hon mött påven Franciskus i Vatikanen och av den ansedda tidskriften Time utsetts till en av världens 100 mest inflytelserika personer 2019.

Ändå finns det de som klagar på att svenska media ger Greta och hennes aktion alldeles för stor uppmärksamhet. Journalisten Johanna Frändén kommenterar i dag på Twitter (@juanitafranden) dessa klagomål på ett klokt sätt: Kritiken mot en påstådd Greta Thunberg-fixering i Sverige kommer lite på skam när man ser sig runt i världen. De stora europeiska medierna följer varje steg hon tar. I Frankrike går inte en dag utan Greta-nytt. Finns knappt ett magasin värt namnet som inte haft henne på omslaget.

Johanna Frändén noterar också att nyhetsrapporteringen i stor utsträckning hänger samman med tidningarnas politiska plattform, där konservativa tidningar som franska Le Figaro, brittiska Telegraph och italienska tidigare Berlusconi-ägda Il Giornale är mest kritiska.

Jag tror att de som är negativa mot Gretas aktion och den uppmärksamhet den får är det utifrån två, delvis sammanhängande, perspektiv. Dels handlar det om bilden av klimathotet överhuvudtaget, där delar av den populistiska och auktoritära högern anser att klimathotet överdrivs. Dels handlar det om att Greta och hennes manifestation är just auktoritetsnedrivande - eller som Greta själv uttryckt det: We can’t save the world by playing by the rules, because the rules have to be changed.

Sedan kan man förstås som enskild människa vara orolig över hur en så ung människa ska förmå hantera de stora påfrestningar som uppmärksamheten och det makalösa genomslaget innebär. Men det är en annan sak.

Make the world Greta again!

Den 16-åriga klimataktivisten Greta Thunbergs makalösa mobilisering av skolungdom i Europa fortsätter. I dag besökte hon Hamburg, som en del i klimatturnén Fridays for future. Tusentals människor deltog i manifestationen, som även innehöll plakat med texten "Make the world Greta again".

Det är fascinerande och glädjande att en ung människa kan göra ett sådant starkt avtryck i debatten och i människors hjärtan. Jag hoppas hon har kraft och kan få stöd att hantera det massiva tryck hon är utsatt för, inte minst när den intensiva mobiliseringsfas hon just nu befinner sig i övergår till något annat.

Fridays for future startade hösten 2018, när den då 15-åriga Greta Thunberg utanför riksdagen inledde sin skolstrejk. Aktionen är avsedd att hålla på ända tills politikerna förmår tillhandahålla "a safe pathway well under 2-degree C", enligt Parisavtalet. Ge henne och rörelsens allt stöd ni förmår i den kampen. Som Maria Wetterstrand säger i Dagens Nyheter i dag: Det är omöjligt att lösa klimatfrågan utan politik.

Tal till nationen - Isabella Lövin

Miljöpartiets språkrör Isabella Levin knöt i sitt anförande i SVT:s Tal till nationen samman två fenomen: miljö/hållbar utveckling och hopp. Talet var disciplinerat och fokuserat. Här fanns inga onödiga utvikningar eller sidospår. Flera av Miljöpartiets viktigaste frågor utelämnades helt eller nästan helt - skola, migration, internationell solidaritet. Det är alltid modigt att välja bort, och i det avseendet var Isabella Lövins tal ett modigt tal.

Inledningen av talet var traditionell miljöpartiretorik. Klimathotet och miljöförstöringen framställdes som existentiella hot mot oss själva och mot vår planet. Jag säger inte det här för att jag är miljöpartist, sa Isabella Lövin. Jag är Miljöpartist för att det är så här. Därefter redovisade hon de möjliga lösningarna på problemen, med betoning på att människan har saken i egna händer. Jorden kan räddas, om vi bara vill och förmår agera. Prylsamhälle, konsumtionshets och slit och släng-mentaliteter ställdes mot hållbarhet och mot tid.

Isabella Lövin var tydlig med att rädslan i samhället var ett hinder för att lösa problemen, och om vikten av att bekämpa de krafter som bygger sin politik på att injaga fruktan: Vi har inget att vara rädda för utom rädslan själv, inget att vara rädda för utom dom hopplöshetens profeter som vill lura oss att misstro den positiva kraft som finns i förändring, (...) dom som bygger rädsla och murar mellan människor.

Dagens politiker har ett stort ansvar för att inte uppmuntra rädslan: Vi politiker ska leda genom hopp och framtidstro, inte genom rädsla. Till sina barnbarn vill Isabella Lövin en gång kunna säga: Vår generation var den modiga generationen. Det var nästan så man kunde tro att Isabella Lövin hunnit läsa delar av professor Bo Rothsteins artikel på DN Debatt i helgen, där han förespråka en politik som bygger på förhoppningar och inte på fruktan. Eller Socialdemokrater för tro och solidaritets hoppfulla tilltal inför valåret.

Jag tillhör dem som tror att Miljöpartiet har hyggliga chanser att klara sig kvar i riksdagen i  höstens val, under förutsättning att partiet lyckas få fokus just på frågor om miljö- och hållbar utveckling. SOM-institutets senaste studie visar att frågor om klimat och hållbar utveckling.toppar listan över vad svenska folket oroar sig för mest, och att den oron har ökat under det senaste året. Ur det perspektivet var Isabella Lövins anförande inte bara ett modigt, utan också ett strategiskt klokt tal.

Som bonus bjuder jag på Mikael Wiehes "En sång till modet". Lyssna gärna.

Kan Miljöpartiets kräftgång öppna dörren för Feministiskt initiativ?

Den enes död, den andres bröd, sägs det. Under en längre tid har vi kunnat se hur Miljöpartiets kris tagit sig uttryck i förlorat väljarstöd. I Svensk väljaropinion, den sammanställning av olika opinionsmätningar som Sifo gör för Ekot, får Miljöpartiet i dag endast 3.6 procent. Det är första gången som Miljöpartiet hamnar under fyraprocentsspärren i denna sammanställning. I Svensk väljaropinion skiljer det nu endast en procentenhet mellan Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, trots att det senare partiet ligger i medieskugga.

I dag öppnades Miljöpartiets kongress i Linköping. Frågan är om partiledningen ska komma stärkt eller skadeskjuten ur förhandlingarna. I Isabella Lövins inledningstal manade hon partikamraterna att "sluta bråka internt". Frågan är om den uppmaningen bidrar till att sluta leden eller i stället ökar upprördheten bland de medlemmar som tycker att partiet har sålt ut för många av sina ideal.

Jag tilhör ju dem som tror att Miljöpartiet kommer att kunna klara fyraprocentsspärren i valet 2018. Min bedömning förutsätter emellertid att partiet åter lyckas få fokus på sina kärnfrågor, särskilt miljö och hållbar utveckling. Jag tycker att Isabella Lövins tal i dag var ett steg i den riktningen.

Men vad händer då med partiets övriga tidigare profilfrågor, som till exempel jämställdhet, mångfald och en generös flyktingpolitik? De väljare som tycker dessa frågor är väldigt viktiga och tidigare valt mellan Miljöpartiet och Feministiskt inititiv kommer kanske i valet 2018 att uppfatta det som att de nu har ett parti mindre att välja mellan.

Frågan är om både Miljöpartiet och Feministiskt initiativ finns representerade i riksdagen efter nästa val, eller om inget av dessa partier gör det. Svaret på den frågan kan avgöra regeringsfrågan hösten 2018.