2017-05-26

Kan Miljöpartiets kräftgång öppna dörren för Feministiskt initiativ?

Den enes död, den andres bröd, sägs det. Under en längre tid har vi kunnat se hur Miljöpartiets kris tagit sig uttryck i förlorat väljarstöd. I Svensk väljaropinion, den sammanställning av olika opinionsmätningar som Sifo gör för Ekot, får Miljöpartiet i dag endast 3.6 procent. Det är första gången som Miljöpartiet hamnar under fyraprocentsspärren i denna sammanställning. I Svensk väljaropinion skiljer det nu endast en procentenhet mellan Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, trots att det senare partiet ligger i medieskugga.

I dag öppnades Miljöpartiets kongress i Linköping. Frågan är om partiledningen ska komma stärkt eller skadeskjuten ur förhandlingarna. I Isabella Lövins inledningstal manade hon partikamraterna att "sluta bråka internt". Frågan är om den uppmaningen bidrar till att sluta leden eller i stället ökar upprördheten bland de medlemmar som tycker att partiet har sålt ut för många av sina ideal.


Jag tilhör ju dem som tror att Miljöpartiet kommer att kunna klara fyraprocentsspärren i valet 2018. Min bedömning förutsätter emellertid att partiet åter lyckas få fokus på sina kärnfrågor, särskilt miljö och hållbar utveckling. Jag tycker att Isabella Lövins tal i dag var ett steg i den riktningen.

Men vad händer då med partiets övriga tidigare profilfrågor, som till exempel jämställdhet, mångfald och en generös flyktingpolitik? De väljare som tycker dessa frågor är väldigt viktiga och tidigare valt mellan Miljöpartiet och Feministiskt inititiv kommer kanske i valet 2018 att uppfatta det som att de nu har ett parti mindre att välja mellan.

Frågan är om både Miljöpartiet och Feministiskt initiativ finns representerade i riksdagen efter nästa val, eller om inget av dessa partier gör det. Svaret på den frågan kan avgöra regeringsfrågan hösten 2018.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det verkliga skräckscenariet efter nästa val är om både MP och FI kommer in i riksdagen och får ett avgörande inflytande på regeringsfrågan. Jag förutsätter då att de inte likt MP lägger sig platt för S (ex: Vattenfalls brunkål, förbifart Stockholm, Bromma flygplats, migrationspolitiken) utan få genomslag för sina hjärtefrågor. Av bl a Lördagsintervju med Schyman för ett par veckor sen framgick att partiets ekonomiska kompetens inte har ökat sen hon brände pengar i Almedalen. Ställd inför besvärande felräkningar på flera områden blev svaret att "man kan räkna hitan och ditan". Och det är just vad FI gör för att finansiera sina utopiska förslag. (Konstigt förresten att FI säger man och inte hen.) Två tillväxtfientliga partier som samtidigt är för den generösaste (=dyraste) migrationspolitiken, kortaste arbetstiden (tillsammans med V) etc. En regering vars politik präglas av Ulfs S-falang, MP, V och FI får tom SD att framstå som ett bättre alternativ.
Nu lär inte detta bli verklighet. Visserligen tror jag också att MP klarar spärren och exakt hur nästa styrande konstellation ser ut är skrivet i stjärnorna, men det mesta talar för att tyngdpunkten till slut hamnar i mitten med V på läktaren och FI utanför riksdagen.
Klas Bengtsson