Redan 2015 skrev jag om hur Jimmie Åkesson i sitt sommartal förtalade och gav en nidbild av det Sverige jag älskar:
Jimmie Åkesson hånar Sveriges Radio, han hånar bildning och förfining, han hånar enskilda kurser vid landets universitet, han hånar det politiska ledarskapet, han hånar fackföreningsledare och han hånar Ulf Lundell. Jag förstår faktiskt inte hur han står ut en enda dag till i detta tydligen så förtappade land.
När svenska kommuner ansöker om EU-medel för att ge kvinnor som tigger ökad kunskap i förebyggande hälsovård, information om preventivmedel och sex på egna villkor hånar Jimmie Åkesson projektet och kallar det för "sexkurs" för tiggande romska kvinnor.
Det som också kännetecknar dessa självutnämnda "Sverigevänner" är en verklighetsuppfattning där allting alltid bara blir värre och värre. Redan 2002, när Jimmie Åkesson var 23. stod Sverige inför sitt förfall: Makthavarna har sålt ut vårt land genom EU-medlemskapet och en alltför stor invandring. Brottsligheten blir allt grövre. Unga flickor våldtas medan pojkarna rånas på sina kläder och mobiltelefoner. Knarket flödar. Det blir bara värre och värre...
Bilden föreställer en 23-årig Jimmie Åkesson, då förbundsordförande för Sverigedemokratisk Ungdom Jag hittade den på Twitter i dag, postad av @DrEstvall. Jag tror inte att det rör sig om en satirbild, i så fall får jag be om ursäkt. Det är inte alltid så lätt att se skillnad,
Jag skriver inte detta för att peka finger åt Jimmie Åkesson. Jag skriver det för att synliggöra denna trista tendens där faktiska samhällsproblem blir en förevändning för smutskastning och nidbilder. Och där allting alltid bara blir värre och värre...
8 kommentarer:
Ja många har bekymmer med sverigebilden och ingen kan väl annat än påstå att Sverige har förändrats radikalt under de senaste åren.
Att det finns många sverigebilder råder nog inget tvivel om och vad som är den rätta beror nog helt och hållet på vem man frågar.
Det är ju givet att de politiker som format Sverige till vad det är idag, tycker att sverigebilden ska framställas som något positivt, fast istället för att sticka huvudet i sanden, så är det väl bättre att erkänna de problem som finns, hur ska de annars kunna åtgärdas.
Sverige har väl den bild den förtjänar och om andra länder ser Sverige som ett avskräckande exempel, så finns det säkert en anledning till detta, oavsett om politikeretablissemanget här tycker de gjort ett bra jobb.
Ja, jag håller med dig i dina tankegångar.
Jag som har mors berättelser i färsk minne från hennes uppväxt i Tyskland under Hitlertiden, förfasas över det som sker i samhället. Mor var inte en jude och hon var heller inte Nazist, så hon hade det bra under den största delen under kriget fram till segrarmakterna kom närmare, då först kom kriget till henne.
Morfar tjänstgjorde i Tessaloniki där han var krigsplacerad.
Hans syster Marie, svältes ihjäl i fängelse i Berlin där hon satt inspärrad för att ha spridit kommunistisk propaganda. Bättre att svälta ihjäl och skriva någon naturlig dödsorsak på papper. Brodern Athur blev nerskjuten av östtyska gränsvakter då han skördade på sin egen mark som han blivit tilldelad av regimen.
Mor och hennes syskon var med i Hitlerjugend, av fri vilja, så till vida att de visste att pappa kunde försvinna om de inte var det. Detta låg henne till last under många år.
Hur många vänstermänniskor valde inte att gå med i Nazistpartiet, bara för att klara livhanken, på sig själva och sina avkomma. Var man Nazist för att man värnade sina närmast?
Vi gnäller idag över att så många idag säger "vi lydde bara order".
Vad hände med de som inte lydde order?
Idag bygger vi upp en faktaresistens mot sådant som vi inte vet,sådant vi tror, och det sprids oerhört snabbt via internet.
Tyvärr ser jag den bilden "det blir bara värre och värre", från så många håll, och blir påhoppad från så många håll, tyvärr....
Hade jag och mina två bröder vuxit upp under den tiden mor växte upp, hade nig bara en av oss överlevt. Jag, storebror, hade nog blivit mördad av regimen av barmhärtighet då jag som vuxen fick panikångest och till 75% är arbetsoförmögen. Lillebror hade heller knappas levt pga en hjärnskada han fick av mediciner när han var liten.
I dag lever vi, fast vi får höra många fördomar om och kring oss.
Endast fakta kan förändra den bilden, inte genom att sprida fördomar..
Jag tycker det är fel när sanningar ska användas i reaktionära syften.
De flesta invandrare är strävsamma och lyckas integrera sig. Men de som
inte lyckas med det, och hamnar längst där nere , löper samma risk som
Svenskar att hamna i kriminalitet. Jag tror inte svaret på problemet är
högerpolitik.
Visst har samhället blivit bättre, jämställt, ekonomiskt. Men det har också
blivit segregerat. Det socialdemokraterna och vänstern skulle behöva är
fler socialrealister som vågar se problemen. Inte människor som går med
skygglappar och svävar på rosa moln
Stefan Hedlund avslutar sin debattartikel "Europeisk politik drivs allt längre ut mot ytterkanterna" i dagens SvD med " Det som driver de populistiska partierna – till höger och vänster – till växande valframgångar är att de har ett budskap – de kan förmedla en vision som talar till ”vanligt folk”, som tar deras oro på allvar och ger svar på frågor.
Det etablerade partierna må hävda att denna vision är falsk, och att dessa svar inte är genomförbara, och de må ha rätt i mycket av detta. Men så länge de inte kan formulera en egen vision, som tar människors oro på allvar och inger hopp om fungerande lösningar, så länge kommer de att få nöja sig med att brännmärka en växande del av valmanskåren som rasister, fascister, bruna råttor och allehanda annat. Detta kan förvisso ge upphov till en varm känsla av moralisk överlägsenhet, men det är inte en vinnande strategi." Med hälsning till bl a bloggägaren från
Klas Bengtsson
Jo, Hedlunds artikel är bra, och säger egentligen någonting väldigt uppenbart.
Det är så klart enkelt, alltför enkelt, att se skärven, eller bjälken för den delen, hos andra i allmänhet, och hos Jimmys gossar i synnerhet, men man glömmer (av psykologiska och egenmäktiga skäl) bort att se bjälken i det egna ögat. Hedlunds artikel handlar om att globalisering och frihandel har en baksida, alla är inte vinnare. Denna ekvation handlar dels om tex PIGS-länderna, dels om alla de människor i Europa, som inte kan konkurrera med låglönearbetskraft utanför våra gränser, där det sedan kommer hit människor och börjar konkurrera om arbeten (företrädesvis låglönearbeten, så accepteras nog detta, men bara om det inte innebär konkurrens om skattemedel. Det är alltså fråga om fram- och baksidor, och TTIP har en tydlig framsida, och en baksida. Eftersom alla medborgare (ännu) har kvar sin rösträtt, så kommer andelen som röstar pop, vara proportionell mot andelen väljare som befinner sig på globaliseringens- och frihandelns baksida
Rörelsen i Sverige är nog inte helt klar, har vi tar stoppar det på runt 25 % perioden 2018 - 2022. För egen del, som vanlig medborgare och väljare, ses inga större principiella skillnader mellan höger, pop och vänster, det är en fråga om individer med eller utan omdöme, en annan fara är alltså att ju mer svårstyrd en demokratin blir, desto svårare blir det att rekrytera ärligt kompetent folk, som inte bara ser om det egna huset. S.W
Våra politker har misslyckats med att tala om vart de är på väg, (målet) varför och med vilka medel och metoder. FÖr egen del är jag för frihandel, eftersom frihandel är bra för de som är bra, men det är i grund och botten en darwinistisk inställning med många baksidor. En står nackdel är att TTIP som avtal är sekretessbelagt, och inte öppet för demokratisk insyn och transparens, och eftersom det är det, så spelar den principiella inställningen ingen roll, praktiken tar över. Saker som har sekretess, och som våra egna politiker inte har möjlighet att sätta sig in i, är i praktiken mörker, dödsskuggans dal, och detta leder till att det lika självklart går att vara mot frihandel i praktiken.
Det är busenkelt, att vara för något, och samtidigt mot, så slipper man även den lilla konflikten inne i sitt lilla samvete. Så så länge de sitter och ruvar på sina väl förborgade frihandelsavtal, så kommer politiken att navigera fel, och ett tu tre :-) så är det pop som bildar regering. I en demokrati segrar folkviljan, och även om folket är svårt att definiera, så består det i slutändan av partikulära individer, som har en röstsedel och ett medborgarskap, som definieras av en gräns, så är det, och så kommer det alltid att vara.
Alla andra visioner är totalvrickade, demokrati bygger på rösträtt och rösträtten kommer av ett medborgarskap. Så är det, väljare som förlorar på ekvationen, kommer att rösta mot gloabliseringens ledare, så är det också. Världen är materialistisk, och med skräckblandad förtjusning kan man anta att vänstern, den nya, har missat sin Marx, och börjat marchen mot avgrunden hand i hand med de policyprofessionella :-) Antingen så har man mat på bordet, eller så har man det inte. Antingen så har man egen rådighet och hopp om framtiden, eller så har man det inte, antingen så fungerar skolan eller inte, antingen så blir det en förundersökning efter ett inbrott i bostaden, eller inte. Osv, kanske är det så, inte utan oförställd glädje, att även högern, nyhögern (tex nycentern) och förvisso nymiljöpartiseterna, tycks ha missat materiella frågor, (lite som kyrkan är när den är som sämst, skenheligt slickar offerskålar och indirekt skuldbelägger).
Så länge höger och vänster marscherar på stället, eller tom marscherar höger vänster om, så kommer gossen Ruda att marschera ifrån. I en demokrati är det helt enkelt den som vinner, (som vinner), och makt är rätt, dvs vi tenderar till att hålla med den som har makten, (utom då möjligtvis några avfälligar som aldrig kommit ut trotsåldern) och detta behöver man inte moralisera över, för att begripa, det räcker med att man sitter på åhörarplats i Riksdagen 2018 och konstaterar (faktum), man behöver inte applådera, det räcker med att busvissla och häckla klåparna som lämnade walk over. Oj, vi var visst naiva, men då är det sas lite sent, att börja marschera, slaget är redan förlorat. S.W
Jag tycker det rullar på bra för Sverige. Visst hat vi problem som måste lösas men det har alla länder och så har det varit i alla tider. Pinsamt när kollapsminoriteten säger att Sverige går under när vi har en av Europas mest stabila statsfinanser och en bra tillväxt. Populism har svar som som bygger på falska slutsatser. Kolla bara på Trump. SD och nationella rörelsen kommer väl att växa men inte vara med och styra och samtidigt inte med sin nassebakgrund och mordhotarfasoner.
Väljer man ett parti eller väljer man att ifrågasätta ett parti? Borde man känna hur beslutsam man är eller gissar man genom att fråga? Vet man vad en själv innebär eller ställer man sig var man inte brukar när det är tid att välja? Berättar man allt man kan när det är val eller vill man att andra berättar vad dom kan? Vill man besegra eller bli utmanad av någon man inte är lik? Borde man förvänta personer med bra inställning eller ta emot folk som vill påverka samhället ?
Skicka en kommentar