De privata välfärdsföretagens våldsamma reaktion påminner om restaurangnäringens domedagsprofetior när det infördes rökförbud på krogen 2005 (nej, det är faktiskt inte längre sedan - känns som en annan tid). Då var det inte vårdcentralen i ditt bostadsområde utan din kvarterskrog som skulle tvingas bomma igen.
Ekonomiskt är det inte alls bra. Krogar har gått omkull där det har införts, sade till exempel stjärnkrögaren Erik Lallerstedt. Marianne Landgren, dåvarande ägare till klassiska Pelikan på Söder i Stockholm fyllde på:
Hur det kommer att se ut på trottoarerna utanför pubar och krogar när
alla rökare står där ute? Där kan bli bråk och slagsmål förutom drivorna
av fimpar. Mats Hulth var vd för Sveriges hotell- och restaurangföretagare och skrädde inte orden: I New York har den typen av krogar fått en kraftigt minskad omsättning efter rökförbudet, sade han. Folk stannar kortare tid. Mats Hulth oroade sig också för att gästerna skulle börja smygröka: Det finns även ett ordningsproblem när folk går in och ut från gatan för att röka. Alla kommer inte att ha råd med rökrum.
Vi vet hur det gick. Restaurangnäringens farhågor besannades inte. Vi hade fel. Det har fungerat utmärkt bra, sade Mats Hulth, bara ett år efter att förbudet införts. De farhågor vi hade när reglerna infördes blev aldrig verklighet, konstaterade Stefan Lundin, chefsjurist på restaurangbranschens organ Visita. I dag känns det ganska främmande att visats i en restauranglokal där röken ligger tät. Det har blivit en renare, friskare och fräschare miljö och det gagnar naturligtvis såväl gäster som personal.
Så kan det gå. I dag är det väl nästan ingen som vill ta bort rökförbudet på krogen. På samma sätt har jag svårt att se att någon skulle vilja släppa vinstjakten fri i välfärdssektorn om ett vinsttak på sju procent väl införs.
Ja, jag inser att det är stora skillnader mellan att införa ett vinsttak på sju procent i välfärdssektorn och att införa ett rökförbud på krogen. Men debatterna uppvisar likheter i sina domedagsprofetior. De privata välfärdsföretagen skulle vinna mycket i trovärdighet och stå starkare i debatten om de undvek de dystopiska undergångsstämningar som deras företrädare nu tyvärr gör till sina.
PS. Är också lite nyfiken på hur Fredrik Virtanen ser på denna text i dag. :)
Vi vet hur det gick. Restaurangnäringens farhågor besannades inte. Vi hade fel. Det har fungerat utmärkt bra, sade Mats Hulth, bara ett år efter att förbudet införts. De farhågor vi hade när reglerna infördes blev aldrig verklighet, konstaterade Stefan Lundin, chefsjurist på restaurangbranschens organ Visita. I dag känns det ganska främmande att visats i en restauranglokal där röken ligger tät. Det har blivit en renare, friskare och fräschare miljö och det gagnar naturligtvis såväl gäster som personal.
Så kan det gå. I dag är det väl nästan ingen som vill ta bort rökförbudet på krogen. På samma sätt har jag svårt att se att någon skulle vilja släppa vinstjakten fri i välfärdssektorn om ett vinsttak på sju procent väl införs.
Ja, jag inser att det är stora skillnader mellan att införa ett vinsttak på sju procent i välfärdssektorn och att införa ett rökförbud på krogen. Men debatterna uppvisar likheter i sina domedagsprofetior. De privata välfärdsföretagen skulle vinna mycket i trovärdighet och stå starkare i debatten om de undvek de dystopiska undergångsstämningar som deras företrädare nu tyvärr gör till sina.
PS. Är också lite nyfiken på hur Fredrik Virtanen ser på denna text i dag. :)
6 kommentarer:
"Ja, jag inser att det är stora skillnader mellan att införa ett vinsttak på sju procent i välfärdssektorn och att införa ett rökförbud på krogen." skriver Ulf och missar därmed kärnan i kritiken. Vi som kan elementär företagsekonomi vet att med vinstmarginal menas normalt skillnaden mellan ett företags intäkter och kostnader. Men det Reepalu föreslår är något helt annat, det är högst 7% vinst på operativt kapital. Detta sätt att beräkna vinst har tom Reepalus egen utredare tagit avstånd från. Förslaget innebär t ex att det är möjligt att höja tillåten vinst genom att öka belåningen. Praktiskt taget alla remissinstanser har också kritiserat utredningen. Som gammal "organisationsutvecklare" i offentlig verksamhet presenterar Reepalu också en intressant nyhet: det går inte att mäta kvalitet på ett bra sätt. Så nu vet jag att en stor del av mitt arbete har varit meningslöst...
Vilken sida som är mest osaklig kan vi tvista om. Men jag förstår att det inte är lätt för S att effektuera Vs beställning på att "stoppa vinstjakten" som villkor för att S+MP ska få regera. Och Virtanen är nog nöjd idag eftersom han konstaterat att vi har råd att dricka vin också efter den kraftigt ökade migrationen. Han har ju sinne för väsentligheter.
Klas Bengtsson
Så hur föreslår Klas Bengtsson att frågan skall hanteras ?
Som jag förstår det så är syftet med verksamhet driven i bolagsform att generera största möjliga vinst till ägarna. Allt annat är sekundärt, ty sådan är marknadsekonomins obönhörliga logik.
Hur skall det allmänna i ett sådant upplägg kunna veta att deras skattepengar ger maximal brukarnytta för pengarna, när denna nytta ofta är subtil och svårmätt ?
Hur skall brukaren (ett barn/en sjukling/en åldrande), utifrån sin svaga position, bevaka sina rättigheter och utöva sin "valfrihet" (som ju är den påstådda poängen med hela privatiseringsparadigmet) ?
@K,E I en näraliggande stadsdel där jag bor, öppnade privata Fridaskolan förra året. Platserna fylldes omedelbart, bl a av elever från den kommunala skolan i Tuve som hade mycket dåliga studieresultat. Privata skolor med sådana resultat skulle inte bli långlivade. Själv anlitar jag, som är rätt gammal, två vårdcentraler, en kommunal och en privat. Den privata fungerar absolut inte sämre. Jag har på nära håll sett hur illa hemtjänsten fungerar och vilket ansvar som läggs på anhöriga. Men i Göteborg har jag inte haft någon valmöjlighet hittills. Jag har också opererats på privata Lundby sjukhus, som får samma ersättning som landstingets. Det har fungerat mycket bra.
Med din argumentation borde vinster i "välfärden" förbjudas helt. Varje skattekrona ska ju gå till vården.
För mig som läst företagsekonomi för decennier sedan är alltjämt den Renmanska intressentmodellen levande. Den innebär kort sagt att företagsledningen måste balansera olika intressenter för att företaget ska bli framgångsrikt: ägare, brukare/kunder och samhället. Ett företag med missnöjda brukare/kunder slås ut. Ett monopolföretag med missnöjda kunder lever så länge som ägarna (kommunen) vill.
Varje dag är medborgarna tvungna att välja var de ska göra sina inköp. De kan t ex välja mellan Coop, som ägs av sina medlemmar och inte "ska generera största möjliga vinst till ägarna" eller mellan ICA som ägs av börsnoterade ICA och drivs av en mängd butiksägare "småkapitalister" eller Willys som ägs av börsnoterade Axfood. Uppenbarligen vet medborgarna inte sitt eget bästa. Coop krisar sedan decennier medan ICA och Axfood växer.
Socialdemokraterna har målat in sig i ett hörn, därtill tvingade av alliansen, genom att ge V vetorätt över budgeten och måste nu försöka effektuera Vs beställning av "vinstjakten" Med ett mer moget politiskt agerande från skilda håll hade en konstruktiv diskussion varit möjlig. T ex kräva att ägare ska vara långsiktiga, vilket automatiskt hade utestäng riskkapitalbolagen. Nu kommer iofs Reepalus utredning inte att bli verklighet. Men det är synd att de förbättringar, både av privat och offentligt driven välfärd, som onekligen behövs kvaddas av politisk demagogi.
Klas Bengtsson
(Jag avstår från att fråga om varför det ska vara tillåtet med ohämmad vinstjakt för företag som säljer sjukvårdssängar, bygger sjukhus, vägar osv osv ska tillåtas.)
Om vi skall förbjuda vinster i välfärden borde kommunerna omedelbart börja tillverka läkemedel, odla potatis, bygga röntgenmanskiner och allt annat som används inom sjukvården. Och vad med alla serviceföretag som levererar tjänster inne i sjukhusen, tex VVS eller data - skall de fortsätta att sko sig på skattepengar? Vänsterns ideologiska problem kanske kan kristalliseras till kärnverksamheten, dvs de som rör vid de sjuka (läkare, sjuksköterskor, etc.). Men dessa yrkesgrupper har samma rätt till näringsfrihet som alla andra medborgare, vare sig de öppnar en egen praktik eller slår sig samman (eller slås samman) i ett större bolag.
Hela iden med vinstbegränsning i välfärden (eller vården) tycks komma från samma ideologiska idebank som nyetableringsstoppet och överlåtandestoppet för tandläkarna 1974. Så småningom hamnade den galenskapen på socialismens sophög, och förhoppningsvis sker samma med Reepalus utredning.
Den Rehnmanska intressentmodellen verkar tyvärr ha fallit ur mode. Så här skriver professor Claes Svensson och docent Gösta Wijk i DN 2016-12-10:
”Politiker, aktieägare, finansaktörer och företagsledare agerar i dag som om företagens roll enbart är att vara vinstmaskiner. Enligt detta sätt att se, är ett företag främst en organiserad anhopning av pengar som skall förräntas för aktieägarna.”
Så hur sympatisk denna modell än kan te sig, måste vi i stället förhålla oss till den verklighet som faktiskt råder, när vi låter skattepengar gå till privatdriven vård/skola/omsorg. Där är det vinsten som gäller.
Jag tänker inte kommentera div anekdotiska exempel, men konstaterar att det saknas generella empiriska bevis för att privata aktörer ”presterar bättre” på ovannämnda områden. Tvärtom har det kunnat påvisas betygsinflation, underbemanning, starka segregeringstendenser, vanvård (i somliga fall), överdriven och intäktsoptimerad sjukvård, undanhållande av vinst i skatteparadis.
Vidare:
Huruvida friska och resursstarka konsumenter för sina egna pengar shoppar på ICA eller på Coop har faktiskt väldigt lite att göra med hur vinstdrivna bolag hanterar skattemedel i bemötandet av sina (per definition) ”svaga” klienter.
Beträffande ”sjukhussängar, potatis och apparater”: Behöver det verkligen framhållas att det är skillnad på människor och materiella ting ?
Värdet av tingen uppstår i det att de brukas/förbrukas, och detta värde bedöms av professionella inköpare (friska och resursstarka, förhoppningsvis) i förhållande till begärt pris.
Värdet av vård/skola/omsorg uppstår i hög grad som en fortlöpande process, och i kontakten människa-människa. Här är ”kunden” (definitionsmässigt) i en svag position, kanske till och med oförmögen att skilja rätt från fel. Det skulle krävas en hel armé av kontrollanter och en skog av kotrollmekanismer för att träda in i ”kundens” ställe. Detta sker helt enkelt inte, och vinstintresset hamnar på kontrakurs med subtila mänskliga värden och intressen.
KE,
Det är möjligt att det saknas empiriska bevis för att den privata sektorn presterar bättre. Men det saknas också empiriska bevis på att offentliga sektorn presterar bättre.
Alla de missförhållande som du påstår har dokumenterats vid olika tillfällen i privata vårdföretag har naturligtvis också dokumenterats i offentlig omsorg. Det räcker med att ögna igenom en svensk tidning en slumpvis vald dag för att hitta artiklar om vanvård av äldre i kommunal regi, missförhållande på förskolor i kommunal regi, etc. Det går inte heller att bortse från faktum att praktiskt taget ALL sjukhusvård i Sverige drivs som offentlig verksamhet - med enorma brister i både kvalitet och kvantitet.
Om man vidgar horisonterna och ser sig om i världen så finns privata vårdalternativ och utbildningar i de flesta länder. I USA drivs vården helt privat och ofta med vinstintresse. USAs sjukvårdssystem har många problem, men brist på kvalitet är inte ett av dem. Tvärtom, många icke-amerikaner söker vård i USA pga bättre kvalitet än i hemländerna. Se bara var Zlatan valde att utföra sin knäoperation.
Likaså kan man titta på universitetssystemet i USA. Universitetsutbildning är en av USAs ledande exportbranscher, och bland de ledande universiteten är många privata. Även om de drivs av stiftelser som inte fördelar avkastningen, så drivs de med vinstintresse.
Läkare har svurit samma ed (hypotetiskt, jag vet att Sverige har avskaffat läkareden) och följer samma medicinska protokoll vem som än är arbetsgivare. Så frågan står öppen till KE: Varför skulle en läkare eller sjuksköterska göra ett sämre jobb om arbetsgivaren är ett privat företag? Så sker inte med en dataprogramerare eller vaktmästare - varför skulle läkare vara annorlunda?
Skicka en kommentar