Dagens val i Österrike blev en storseger för kristdemokratiska ÖVP, enligt de första prognoserna. ÖVP ökar enligt dessa från 31.5 procent i valet 2017 till 37 procent i dagens val. Socialdemokraterna minskar från 26.9 procent till 22 procent. Österrikes miljöparti Die Grünen går starkt framåt och ökar från 3.8 procent till 14 procent. Mest intressant är att högerpopulistiska FPÖ rasar från 26 procent till 16 procent.
Nu vet vi ju inte ännu om vallokalundersökningar och prognoser också speglar valresultatet. Men om så blir fallet kommer förstås ÖVP:s partiledare Sebastian Kurz att få i uppdrag att bilda regering. Det blir ingen enkel uppgift. ÖVP:s tidigare regeringssamarbete med FPÖ kraschlandade i samband med den så kallade Ibiza-affären, där FPÖ:s partiledare Heinz-Christian Strache ertappades med att ha fört samtal med vad han trodde var en kontakt med en rysk oligark om ekonomiskt stöd i utbyte mot politiska gentjänster. Kommer Sebastian Kurz och ÖVP verkligen att våga sätta sig i en ny koalition med FPÖ? Mycket talar emot en sådan lösning.
Dagens usla valresultat för FPÖ stärker i stället sannolikheten för att Sebastian Kurz och ÖVP kommer att försöka finna stöd på annat håll. Men var, och hur? ÖVP och Socialdemokraterna är gamla koalitionskamrater. Men även Socialdemokraterna tycks ha gjort ett dåligt val, om än kanske inte lika dåligt som opinionsmätningar förutspått.
Kan vi i stället få se en koalition mellan ÖVP, Die Grünen och liberala Neos (som också gjort ett starkt val, och ökat från 5.3 till 8 procent)? Det är inte omöjligt, men de politiska spänningarna i en sådan koalition är uppenbara.
Jag gläds åt de gröna (och de liberala) framgångarna, samt åt att högerpopulistiska FPÖ gjort ett katastrofval. Om FPÖ utestängs från regeringsmakten vore det en stor framgång för de demokratiska krafterna i Europa.
2019-09-29
2019-09-24
Bye, Bye Boris. Eller...?
Idag har Boris Johnson varit Storbritanniens premiärminister i exakt två månader. Redan betraktas han av många som landets mest misslyckade premiärminister någonsin.
Under de två månader som gått har Boris Johnson redan förlorat flera viktiga omröstningar i parlamentet. Han har mist sin parlamentariska majoritet, splittrat sitt parti och misslyckats med att utlysa nyval. Han har förödmjukats genom parlamentets beslut att han måste vända sig till Bryssel och be om uppskov med Brexit om inte ett nytt avtal mellan EU och Storbritannien kommit till stånd inom några veckor. Och i dag meddelade Högsta domstolen att Boris Johnsons tillfälliga stängning av det brittiska parlamentet var olaglig. Boris Johnson tvingas avbryta sin USA-resa i förtid och redan i orgonpå onsdag infinna sig i parlamentet för att mötas av ilska och hån.
Boris Johnson riskerar att inte bara bli Storbritanniens mest misslyckade premiärminister, utan också den mest kortvarige. Parlamentet kan uttala en missförtroendeförklaring mot honom vilken dag som helst.
Men trots allt detta går det ännu inte att helt räkna ut Boris Johnson. Hans politiska svaghet motsvaras av Labours politiska svaghet. En misstroendeförklaring kan komma att följas av ett nyval, och om väljarna får bestämma är det fullt möjligt att Tories och Boris Johnson tar hem spelet till sist. Labours ställning i opinionsmätningarna är inte lysande, om man säger så. Partiet är splittrat och Jeremy Corbyn är en omtvistad partiledare. Labour saknar också en tydlig strategi för hur Brexit ska hanteras.
Så Brexit-dramat - eller ska vi säga Brexit-tragedin? - fortsätter utan att någon vågar vara säker på hur det hela ska sluta. Jag skulle emellertid bli förvånad om Storbritannien verkligen lämnar EU i en hård Brexit den 31 oktober. Det ligger i både EU:s och Storbritanniens intresse att åstadkomma en lösning, även om det måste ske till priset av en förlängning.
Jag är också glad att Högsta domstolen med sitt beslut att den tillfälliga stängningen av parlamentet var olaglig vågade trotsa regeringen, och Boris Johnson tycks också acceptera domstolens beslut. Det blev en seger för rättsstaten, och i dessa tider är rättsstaten ett värn mot populism och barbari.
Under de två månader som gått har Boris Johnson redan förlorat flera viktiga omröstningar i parlamentet. Han har mist sin parlamentariska majoritet, splittrat sitt parti och misslyckats med att utlysa nyval. Han har förödmjukats genom parlamentets beslut att han måste vända sig till Bryssel och be om uppskov med Brexit om inte ett nytt avtal mellan EU och Storbritannien kommit till stånd inom några veckor. Och i dag meddelade Högsta domstolen att Boris Johnsons tillfälliga stängning av det brittiska parlamentet var olaglig. Boris Johnson tvingas avbryta sin USA-resa i förtid och redan i orgonpå onsdag infinna sig i parlamentet för att mötas av ilska och hån.
Boris Johnson riskerar att inte bara bli Storbritanniens mest misslyckade premiärminister, utan också den mest kortvarige. Parlamentet kan uttala en missförtroendeförklaring mot honom vilken dag som helst.
Men trots allt detta går det ännu inte att helt räkna ut Boris Johnson. Hans politiska svaghet motsvaras av Labours politiska svaghet. En misstroendeförklaring kan komma att följas av ett nyval, och om väljarna får bestämma är det fullt möjligt att Tories och Boris Johnson tar hem spelet till sist. Labours ställning i opinionsmätningarna är inte lysande, om man säger så. Partiet är splittrat och Jeremy Corbyn är en omtvistad partiledare. Labour saknar också en tydlig strategi för hur Brexit ska hanteras.
Så Brexit-dramat - eller ska vi säga Brexit-tragedin? - fortsätter utan att någon vågar vara säker på hur det hela ska sluta. Jag skulle emellertid bli förvånad om Storbritannien verkligen lämnar EU i en hård Brexit den 31 oktober. Det ligger i både EU:s och Storbritanniens intresse att åstadkomma en lösning, även om det måste ske till priset av en förlängning.
Jag är också glad att Högsta domstolen med sitt beslut att den tillfälliga stängningen av parlamentet var olaglig vågade trotsa regeringen, och Boris Johnson tycks också acceptera domstolens beslut. Det blev en seger för rättsstaten, och i dessa tider är rättsstaten ett värn mot populism och barbari.
2019-09-23
How dare you!
Change is coming, whether you like it or not, sa Greta Thunberg i sitt tal i dag på FN:s extrainsatta klimatmöte i New York, och tillade: The eyes of all future generations are upon you. And if you
choose to fail us I say we will never forgive you.
The times they are a-changin', sjöng Bob Dylan i en sång på albumet med samma namn från 1964, och tillade: Your sons and your daughters are beyond your command, your old road is rapidly agin'.
Båda hade rätt. Bob Dylans sång förebådade det auktoritetsuppror vi förknippar med 1968 och som förändrade världen och vårt sätt att leva tillsammans. Händelseutvecklingen kring 1968 var en liberal revolution där individens rättigheter, jämställdhet, och det fria valet av livsstil, partner och utbildning fick prägla det nya samhällsbygget. Greta Thunberg är en del av en global rörelse som redan förändrat världen och vårt sätt att leva tillsammans. Klimatfrågorna präglar politik och samhälle på ett sätt som är irreversibelt - det går inte att vrida tillbaka klockan igen. Frågan är inte om vi kommer att utveckla ett mer hållbart sätt att producera och konsumera på - utan hur det kommer att gå till och hur fort det kommer att gå. Och om det kommer att gå fort nog...
How dare you, frågade sig Greta Thunberg, how dare you continue to look away, and come here saying that you are
doing enough, when the politics and solutions needed are still nowhere
in sight.
Ja, det är en bra fråga. Det är svårare att hitta ett bra svar.
The times they are a-changin', sjöng Bob Dylan i en sång på albumet med samma namn från 1964, och tillade: Your sons and your daughters are beyond your command, your old road is rapidly agin'.
Båda hade rätt. Bob Dylans sång förebådade det auktoritetsuppror vi förknippar med 1968 och som förändrade världen och vårt sätt att leva tillsammans. Händelseutvecklingen kring 1968 var en liberal revolution där individens rättigheter, jämställdhet, och det fria valet av livsstil, partner och utbildning fick prägla det nya samhällsbygget. Greta Thunberg är en del av en global rörelse som redan förändrat världen och vårt sätt att leva tillsammans. Klimatfrågorna präglar politik och samhälle på ett sätt som är irreversibelt - det går inte att vrida tillbaka klockan igen. Frågan är inte om vi kommer att utveckla ett mer hållbart sätt att producera och konsumera på - utan hur det kommer att gå till och hur fort det kommer att gå. Och om det kommer att gå fort nog...
Ja, det är en bra fråga. Det är svårare att hitta ett bra svar.
2019-09-21
Moderaterna spräcker samtalen om gängvåld - prioriterar symbolpolitik framför sakfrågan
I dag meddelade Moderaterna att de hoppar av de pågående samtalen mellan riksdagspartierna om gängkriminaliteten. Kristdemokraterna hakar på Moderaterna och lämnar också samtalen.
Jag tycker det är bra för sakfrågan att Moderaterna och Kristdemokraterna hoppar av. Under den tid samtalen pågått har deras agerande - åtminstone i det offentliga - präglats av ett bombastiskt domderande i stället för att fokusera på sakfrågan. De har lagt mycket tid på att gnälla över att det rasistiskt impregnerade Sverigedemokraterna inte bjudits in till samtalen och Moderaterna lade redan från början fram tio punkter i ett slags ultimatum, som skulle ligga till grund för förhandlingarna. De har även beklagat sig över att förhandlingarna inte gått tillräckligt fort och inte prioriterats tillräckligt starkt av regeringen. Det är därför en ödets ironi att Moderaternas och Kristdemokraternas avhopp kommer samtidigt som deras respektive partiledare Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor tillbringat flera dagar på en 60-årsfest i Tel Aviv.
Flera av de förslag som Moderaterna bet sig fast vid har dessutom av framstående kriminologer avfärdats som "i bästa fall är symboliska och verkningslösa, i värsta fall direkt kontraproduktiva". Det är svårt att tolka Moderaternas agerande på annat sätt än att de använt kampen mot gängvåldet som ett inrikespolitiskt redskap, utan ärlig vilja till öppenhet och kompromiss.
Liberalerna väljer också att lämna, men med motiveringen att Moderaternas och Kristdemokraternas avhopp innebär att "det nu saknas grund för ett brett septemberavtal om gängbrott". Centerpartiet väljer att stanna kvar, och partiets rättspolitiska talesperson Johan Hedin är mycket kritisk till de partier som nu lämnar: Vi hoppas att de partier som lämnat tar sitt förnuft till fånga, att de kan visa politiska ledarskap och komma tillbaka till förhandlingsbordet. Vi är beredda att fortsätta samtalen då.
Gängkriminaliteten är ett gift i samhällskroppen. Det hade varit värdefullt om det gått att åstadkomma en partiöverskridande strategi för att åstadkomma en lösning. Nu hoppas och tror jag att övriga partier är vuxna i rummet och samlas kring förslag som som både långsiktigt och här och nu bekämpar gängkriminaliteten.
Jag tycker det är bra för sakfrågan att Moderaterna och Kristdemokraterna hoppar av. Under den tid samtalen pågått har deras agerande - åtminstone i det offentliga - präglats av ett bombastiskt domderande i stället för att fokusera på sakfrågan. De har lagt mycket tid på att gnälla över att det rasistiskt impregnerade Sverigedemokraterna inte bjudits in till samtalen och Moderaterna lade redan från början fram tio punkter i ett slags ultimatum, som skulle ligga till grund för förhandlingarna. De har även beklagat sig över att förhandlingarna inte gått tillräckligt fort och inte prioriterats tillräckligt starkt av regeringen. Det är därför en ödets ironi att Moderaternas och Kristdemokraternas avhopp kommer samtidigt som deras respektive partiledare Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor tillbringat flera dagar på en 60-årsfest i Tel Aviv.
Flera av de förslag som Moderaterna bet sig fast vid har dessutom av framstående kriminologer avfärdats som "i bästa fall är symboliska och verkningslösa, i värsta fall direkt kontraproduktiva". Det är svårt att tolka Moderaternas agerande på annat sätt än att de använt kampen mot gängvåldet som ett inrikespolitiskt redskap, utan ärlig vilja till öppenhet och kompromiss.
Liberalerna väljer också att lämna, men med motiveringen att Moderaternas och Kristdemokraternas avhopp innebär att "det nu saknas grund för ett brett septemberavtal om gängbrott". Centerpartiet väljer att stanna kvar, och partiets rättspolitiska talesperson Johan Hedin är mycket kritisk till de partier som nu lämnar: Vi hoppas att de partier som lämnat tar sitt förnuft till fånga, att de kan visa politiska ledarskap och komma tillbaka till förhandlingsbordet. Vi är beredda att fortsätta samtalen då.
Gängkriminaliteten är ett gift i samhällskroppen. Det hade varit värdefullt om det gått att åstadkomma en partiöverskridande strategi för att åstadkomma en lösning. Nu hoppas och tror jag att övriga partier är vuxna i rummet och samlas kring förslag som som både långsiktigt och här och nu bekämpar gängkriminaliteten.
2019-09-20
Skolungdomar i miljöstrejk - över hela världen!
I dag arrangerar skolungdomar över hela världen manifestationer mot klimathotet. Dessa klimatstrejker genomförs på över 5 000 platser i 156 länder, enligt organisationen Fridays For Future. Över världen sprids nu hisnande bilder på folkmassor i till exempel Sidney, Manilla, London, Hamburg och Berlin. Det rör sig otvivelaktigt om miljoner människor som är i rörelse i dag.
Jag tänker på alla dem som hånade Greta Thunberg när hon ensam satt på Mynttorget utanför riksdagshuset i Stockholm och medierna började uppmärksamma hennes kamp. Hur hon förminskades och förlöjligades. Hur många gånger hon fick höra att hon "borde vara i skolan i stället" och hur betydelselös hennes manifestation var.
I dag genomförs de sannolikt största klimatmanifestationerna i mänsklighetens historia. Deras globala genomslag och enorma spridning möjliggjordes tack vare den person som satte bollen i rörelse. Greta Thunberg.
I veckan genomför FN ett extrainsatt klimatmöte, och nästa fredag genomför Fridays For Future en ny manifestation - och så inte bara för skolelever utan även för vuxna. Här är de fyra krav som rörelsen driver.
Nästa fredag är det alltså dags igen - jag rekommenderar er alla varmt att delta.
Jag tänker på alla dem som hånade Greta Thunberg när hon ensam satt på Mynttorget utanför riksdagshuset i Stockholm och medierna började uppmärksamma hennes kamp. Hur hon förminskades och förlöjligades. Hur många gånger hon fick höra att hon "borde vara i skolan i stället" och hur betydelselös hennes manifestation var.
I dag genomförs de sannolikt största klimatmanifestationerna i mänsklighetens historia. Deras globala genomslag och enorma spridning möjliggjordes tack vare den person som satte bollen i rörelse. Greta Thunberg.
I veckan genomför FN ett extrainsatt klimatmöte, och nästa fredag genomför Fridays For Future en ny manifestation - och så inte bara för skolelever utan även för vuxna. Här är de fyra krav som rörelsen driver.
- Begränsa den globala temperaturökningen till under 1,5 grader över förindustriella nivåer.
- Klimat och miljö rättvisa (equity) för alla.
- Följa Parisavtalet och bevisa det.
- Lyssna på den bästa tillgängliga förenade vetenskapen. Lyssna på klimatforskningen
Nästa fredag är det alltså dags igen - jag rekommenderar er alla varmt att delta.
2019-09-18
SVT Aktuellts märkliga berättelse om Jan och migrationspolitiken
SVT Aktuellt uppmärksammade igår den växande polariseringen av svensk politisk debatt. I inslaget intervjuades en man som hette Jan, och som påstod att en vän och en släkting sagt upp bekantskapen med honom på grund av olika åsikter om migrationspolitiken.
Reportern berättar att Jan ofta skriver "ilsket" i sociala medier och att han en gång kallat Stefan Löfven för "pajas". Men sammantaget framstår Jan som en lågmäld och vänlig person. För tittaren blir det obegripligt att någon vän eller släkting sagt upp bekantskapen med Jan för dennes politiska åsikters skull. En doft av moralism dröjde sig kvar. Ska man verkligen inte få tycka vad man vill om migration utan att ens vänner och släktingar överger en?
Men inslaget ger en helt felaktig bild av Jans beteende i sociala medier. Det är inte så att Jan bara skriver ilskna inlägg och har kallat statsministern för en pajas. Jans flöde är, vilket flera personer synliggjort på Twitter i dag, fullt av förlöjliganden, hat och hån mot andra människor. Han kallar en framträdande kvinnlig moderat politiker för "häxa". Han kallar en framträdande kvinnlig socialdemokratisk politiker för "hora". Han förmedlar konspirationsteorier om hur hemliga 5G-experiment i Nederländerna orsakar massdöd av fåglar. Listan kan göras hur lång som helst. Det är bara att scrolla Jans Facebook-sida.
Efter några få googlingar framgår det att Jan inte bara är en person som är kritisk till den förda migrationspolitiken. Jan är en person vars sociala medier-flöde är en ström av hat, förlöjliganden och konspirationsteorier. Att någon eller några av hans vänner och släktingar inte vill umgås med honom kommer inte som en chock, om man säger så.
Jag vet inte om det bara handlar om dålig research från SVT Aktuellts sida, eller om man medvetet avstår från att berätta om hur Jan egentligen beter sig på nätet. I vilket fall blir konsekvensen att tittaren lämnas i sticket med en obegriplig berättelse om varför vänner och släktingar söker sig bort från Jan.
Jag har även tidigare skrivit om hur SVT Aktuellt missat bakgrundskontroll av intervjupersoner i inslag om migrationspolitiken. Den gången var det en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. Det visade sig i efterhand att hon varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört. Texten kan läsas här.
Uppdaterat kl 20.05: Jag noterat att Jack Werner skriver mycket bra om saken i Dagens Nyheter i kväll. Eva Landahl, programchef på SVT Nyheter och ansvarig utgivare för "Sverige möts" är delvis självkritisk. Men hon nöjer sig med att karaktärisera Jans inlägg på sociala medier som att han uttrycker sig "vasst" och har ett "högt tonläge". Well, att kalla kvinnor för "häxa" och "hora" är i min bok något helt annat än att uttrycka sig "vasst" och ha ett "högt tonläge".
Reportern berättar att Jan ofta skriver "ilsket" i sociala medier och att han en gång kallat Stefan Löfven för "pajas". Men sammantaget framstår Jan som en lågmäld och vänlig person. För tittaren blir det obegripligt att någon vän eller släkting sagt upp bekantskapen med Jan för dennes politiska åsikters skull. En doft av moralism dröjde sig kvar. Ska man verkligen inte få tycka vad man vill om migration utan att ens vänner och släktingar överger en?
Men inslaget ger en helt felaktig bild av Jans beteende i sociala medier. Det är inte så att Jan bara skriver ilskna inlägg och har kallat statsministern för en pajas. Jans flöde är, vilket flera personer synliggjort på Twitter i dag, fullt av förlöjliganden, hat och hån mot andra människor. Han kallar en framträdande kvinnlig moderat politiker för "häxa". Han kallar en framträdande kvinnlig socialdemokratisk politiker för "hora". Han förmedlar konspirationsteorier om hur hemliga 5G-experiment i Nederländerna orsakar massdöd av fåglar. Listan kan göras hur lång som helst. Det är bara att scrolla Jans Facebook-sida.
Efter några få googlingar framgår det att Jan inte bara är en person som är kritisk till den förda migrationspolitiken. Jan är en person vars sociala medier-flöde är en ström av hat, förlöjliganden och konspirationsteorier. Att någon eller några av hans vänner och släktingar inte vill umgås med honom kommer inte som en chock, om man säger så.
Jag vet inte om det bara handlar om dålig research från SVT Aktuellts sida, eller om man medvetet avstår från att berätta om hur Jan egentligen beter sig på nätet. I vilket fall blir konsekvensen att tittaren lämnas i sticket med en obegriplig berättelse om varför vänner och släktingar söker sig bort från Jan.
*
Jag har även tidigare skrivit om hur SVT Aktuellt missat bakgrundskontroll av intervjupersoner i inslag om migrationspolitiken. Den gången var det en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. Det visade sig i efterhand att hon varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört. Texten kan läsas här.
Uppdaterat kl 20.05: Jag noterat att Jack Werner skriver mycket bra om saken i Dagens Nyheter i kväll. Eva Landahl, programchef på SVT Nyheter och ansvarig utgivare för "Sverige möts" är delvis självkritisk. Men hon nöjer sig med att karaktärisera Jans inlägg på sociala medier som att han uttrycker sig "vasst" och har ett "högt tonläge". Well, att kalla kvinnor för "häxa" och "hora" är i min bok något helt annat än att uttrycka sig "vasst" och ha ett "högt tonläge".
2019-09-17
Viktigt val i Israel - och för Benjamin Netanyahu
Uppdaterat 17 september kl 22.20. Valet i Israel tycks ha blivit precis så jämnt som förhandstipsen antydde. I en av de tre exit polls som publicerats är det helt jämnt mellan Likud och den Blåvita alliansen (32 mandat var). I de två övriga leder den Blåvita alliansen med 34-33 respektive 33-31. Resultaten antyder att det blir en lång och svår regeringsbildning. Jag såg att statsvetaren Cas Mudde trodde att Benjamin Netanyahu och Likud släpper in Benny Gantz och den Blåvita alliansen i en koalitionsregering, mot att Benny Gantz släpper igenom den lag som ger Benjamin Netanyahu åtalsimmunitet. Kanske lite väl cynisk tolkning - men vi får väl se.
En åtalsimmunitet vore ett beslut värdigt en bananrepublik, det vore inte värdigt Israel.
Dessutom har Benjamin Netanyahu lovat att annektera delar av den ockuperade Västbanken om han vinner valet. En sådan åtgärd vore ett grovt brott mot folkrätten. Det är inte ett folkrättsbrott i sig att ockupera territorium. Men en ockupation ska vara tillfällig, och folkrätten är därför tydlig med att en ockupationsmakt inte får vidta åtgärder som försvårar ett återlämnande av ockuperat territorium. Israels bosättningar på den ockuperade Västbanken är ett brott mot folkrätten, eftersom bosättningarna försvårar ett återlämnande. En annektering av ockuperade områden omöjliggör ju ett återlämnande, och är därför ett än grövre brott mot internationell rätt.
En israelisk annektering av delar av Västbanken innebär dessutom ännu ett slag mot den tvåstatslösning som, trots alla hinder, av de flesta bedömare fortfarande uppfattas som den enda rimliga vägen till en varaktig fred mellan israeler och palestinier.
Hur går det då i valet? I opinionsmätningarna väger det jämt mellan Likud och den mer mittenorienterade Blåvita alliansen under ledning av Israels förre överbefälhavare Benny Gantz. Och även om Likud skulle bli största parti så är det inte säkert att Benjamin Netanyahu lyckas bilda regering.
Vallokalerna stänger kl 21.00 (svensk tid), och då får vi se vad olika exit polls ger för indikationer. Jag hoppas kunna återkomma med en kort kommentar till det preliminära valresultatet senare i kväll.
*
I dag går Israel till val. Premiärminister Benjamin Netanyahus framtid står i flera avseenden på spel. Om hans Likud-parti förlorar valet kommer han av allt döma redan i höst att ställas inför rätta, anklagad för ett antal korruptionsbrott. Men om Benjamin Netanyahu vinner valet kommer han att försöka få det israeliska parlamentet att anta en lag som ger honom åtalsimmunitet för de brott han anklagas för.En åtalsimmunitet vore ett beslut värdigt en bananrepublik, det vore inte värdigt Israel.
Dessutom har Benjamin Netanyahu lovat att annektera delar av den ockuperade Västbanken om han vinner valet. En sådan åtgärd vore ett grovt brott mot folkrätten. Det är inte ett folkrättsbrott i sig att ockupera territorium. Men en ockupation ska vara tillfällig, och folkrätten är därför tydlig med att en ockupationsmakt inte får vidta åtgärder som försvårar ett återlämnande av ockuperat territorium. Israels bosättningar på den ockuperade Västbanken är ett brott mot folkrätten, eftersom bosättningarna försvårar ett återlämnande. En annektering av ockuperade områden omöjliggör ju ett återlämnande, och är därför ett än grövre brott mot internationell rätt.
En israelisk annektering av delar av Västbanken innebär dessutom ännu ett slag mot den tvåstatslösning som, trots alla hinder, av de flesta bedömare fortfarande uppfattas som den enda rimliga vägen till en varaktig fred mellan israeler och palestinier.
Hur går det då i valet? I opinionsmätningarna väger det jämt mellan Likud och den mer mittenorienterade Blåvita alliansen under ledning av Israels förre överbefälhavare Benny Gantz. Och även om Likud skulle bli största parti så är det inte säkert att Benjamin Netanyahu lyckas bilda regering.
Vallokalerna stänger kl 21.00 (svensk tid), och då får vi se vad olika exit polls ger för indikationer. Jag hoppas kunna återkomma med en kort kommentar till det preliminära valresultatet senare i kväll.
2019-09-15
Verklighetens folk? Göran Hägglund sådde vind, och fick skörda storm
Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman påminner om att det är tio år sedan som Kristdemokraternas dåvarande ordförande Göran Hägglund publicerade sin artikel om "Verklighetens folk" på DN Debatt (16 september 2009). I artikeln ställde Göran Hägglund Sveriges "radikala elit" mot "vanliga Svenssons". Dessa "vanliga Svenssons" benämner Göran Hägglund som "verklighetens folk", "den breda del av Sveriges befolkning
som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv (...) och som ägnat sommaren åt att "tagit det lugnt, åkt
till landet och snickrat, gått på loppmarknad, slagits mot fästingar,
tagit barnen till stranden eller åkt utomlands."
Göran Hägglunds artikel kan läsas nästan som en parodi på en populistisk artikel. Här finns skallet mot och förlöjligandet av en "radikal elit" som till exempel påstås tillskriva människor som uppskattar föreställande konst för att ha "nazistiska böjelser". Här finns naturromantiserandet av det "rena" folket, obefläckat av politik och uppfyllt av sina vardagsgöromål. Här finns också det för populismen så typiska auktoritära perspektivet - folket är ett, folket är homogent, folket "har inte tid att förhålla sig till alla konstigheter".
Nej Göran Hägglunds text har inte åldrats med välbehag. För att uttrycka det mycket milt.
Artikeln på DN Debatt hade föregåtts av Göran Hägglunds tal i Almedalen den 2 juli 2009. Då var det “teaterregissörer”, “krönikörer”, “vänstern” och “kultursidor” som buntades ihop till en "kulturelit": Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget (...) som hemsökte "vanligt folk". Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala. (Jag undrar fortfarande om Göran Hägglund på allvar tyckte att det var fel att förskolan jobbade med könsrollsfrågor.)
Ty vind så de, och storm skola de skörda, skrev Hosea (8:7). Göran Hägglunds tal och artikel bidrog dessvärre till att ge legitimitet åt det populistiska tonfall som idag genomsyrar samhällsklimatet. Eller som Björn Wiman avslutar sin artikel:
Hade någon för tio år sedan beskrivit dagens svenska samhällsklimat hade den personen knappast blivit trodd. Ändå är det så det ser ut. Ledarskribenter på stora svenska tidningar raljerar över rätten att söka asyl. Riksdagsledamöter för etablerade partier hetsar sina digitala mobbar mot journalister och forskare. Och Göran Hägglunds parti - som genom årtionden samlat människor som engagerat sig för flyktingar och socialt utsatta - sträcker ut en hand till ett parti som grundades av bland andra nazistveteraner, fascister och öppna rasister och som i dag har nästan 20 procent av platserna i Sveriges riksdag.
Välkommen till den nya verkligheten Den verklighetens folk tillhör vi alla.
Göran Hägglunds artikel kan läsas nästan som en parodi på en populistisk artikel. Här finns skallet mot och förlöjligandet av en "radikal elit" som till exempel påstås tillskriva människor som uppskattar föreställande konst för att ha "nazistiska böjelser". Här finns naturromantiserandet av det "rena" folket, obefläckat av politik och uppfyllt av sina vardagsgöromål. Här finns också det för populismen så typiska auktoritära perspektivet - folket är ett, folket är homogent, folket "har inte tid att förhålla sig till alla konstigheter".
Nej Göran Hägglunds text har inte åldrats med välbehag. För att uttrycka det mycket milt.
Artikeln på DN Debatt hade föregåtts av Göran Hägglunds tal i Almedalen den 2 juli 2009. Då var det “teaterregissörer”, “krönikörer”, “vänstern” och “kultursidor” som buntades ihop till en "kulturelit": Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget (...) som hemsökte "vanligt folk". Teaterregissörerna talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan får barnen veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala. (Jag undrar fortfarande om Göran Hägglund på allvar tyckte att det var fel att förskolan jobbade med könsrollsfrågor.)
Ty vind så de, och storm skola de skörda, skrev Hosea (8:7). Göran Hägglunds tal och artikel bidrog dessvärre till att ge legitimitet åt det populistiska tonfall som idag genomsyrar samhällsklimatet. Eller som Björn Wiman avslutar sin artikel:
Hade någon för tio år sedan beskrivit dagens svenska samhällsklimat hade den personen knappast blivit trodd. Ändå är det så det ser ut. Ledarskribenter på stora svenska tidningar raljerar över rätten att söka asyl. Riksdagsledamöter för etablerade partier hetsar sina digitala mobbar mot journalister och forskare. Och Göran Hägglunds parti - som genom årtionden samlat människor som engagerat sig för flyktingar och socialt utsatta - sträcker ut en hand till ett parti som grundades av bland andra nazistveteraner, fascister och öppna rasister och som i dag har nästan 20 procent av platserna i Sveriges riksdag.
Välkommen till den nya verkligheten Den verklighetens folk tillhör vi alla.
2019-09-13
Det rör på sig i Moderaterna. Men vart går färden?
Jag vet inte riktigt vad som händer inom Moderaterna just nu. Kanske finns där en uppdämd frustration över valnederlaget 2018 och att partiet sannolikt utestängts från den politiska makten under hela den innevarande mandatperioden. Kanske jäser partiet av intern mobilisering inför den stundande partistämman i Västerås. Kanske är det ett svagt ledarskap som inte förmår hålla emot krav på symbolpolitiska utspel av olika slag. Men de senaste veckorna har Moderaterna på olika sätt förknippats med braskande politiska förslag på ett sätt som ställer Håkan Juholts omtalade popcornsmaskin i skuggan.
I onsdags visade jag hur Moderaternas förslag i gängvåldsfrågan fick orimliga konsekvenser. En man som döms för grov misshandel av sin hustru ska, enligt Moderaterna, bara få ett hälften så långt straff som en gängkriminell person som döms för en motsvarande misshandel av en annan gängkriminell person. Förslaget visar vad som händer när signalpolitik och symbolpolitik sätts före sakpolitik. Det är uppenbart att Moderaterna vill profilera sig i kampen mot gängkriminaliteten, och då lanseras braskande förslag utan någon konsekvensanalys. Det är djupt olyckligt, inte minst mot bakgrund av det stora samhällsproblem som gängvåldet och skjutningarna de facto utgör.
I onsdags visade jag hur Moderaternas förslag i gängvåldsfrågan fick orimliga konsekvenser. En man som döms för grov misshandel av sin hustru ska, enligt Moderaterna, bara få ett hälften så långt straff som en gängkriminell person som döms för en motsvarande misshandel av en annan gängkriminell person. Förslaget visar vad som händer när signalpolitik och symbolpolitik sätts före sakpolitik. Det är uppenbart att Moderaterna vill profilera sig i kampen mot gängkriminaliteten, och då lanseras braskande förslag utan någon konsekvensanalys. Det är djupt olyckligt, inte minst mot bakgrund av det stora samhällsproblem som gängvåldet och skjutningarna de facto utgör.
I dag kräver Moderaterna söndagsöppet på systemet, trots att forskning visar på ett samband mellan tillgänglighet, konsumtion och alkoholrelaterade skador från trafikolyckor och våldsbrott. Här nöjer jag mig med att citera vad statsvetaren Carl Melin skrev på Twitter tidigare idag: Jag avstår gärna från att kunna handla alkohol söndagar och sena kvällar om det gör att alkoholisternas barn får någon tid i veckan där inte pappa och/eller mamma kan skaffa mer alkohol. Deras liv är mycket viktigare än min bekvämlighet.
Och i Sölvesborg - där Moderaterna samarbetar i styret med Sverigedemokraterna - har kommunledningen nu bestämt att man inte ska köpa in någon "utmanande samtidskonst", eller "menskonst" som en SD-företrädare uttrycker det i förlöjligande syfte. I samma Sölvesborg har kommunledningen nu också bestämt att den regnbågsfärgade Prideflaggan inte längre ska få hissas på stadshuset. Jag skulle gärna vilja att någon journalist frågade Ulf Kristersson vad han tycker om sina partikamraters agerande i Sölvesborg.
Kriminalpolitiska utspel som ger kvinnomisshandlare halva straffmängden i förhållande till gängkriminella, söndagsöppet på Systembolaget trots att det sannolikt leder till ökad konsumtion och våldsbrott, politiskt styre av vilken konst som ska få köpas in och stopp för Prideflaggan på stadshuset. Och detta bara på några dagar.
Det rör på sig i Moderaterna. Frågan är vart det bär.
2019-09-11
M vill att kvinnomisshandel bestraffas mildare än våld mot gängmedlemmar?
Moderaterna vill - på fullt allvar, om jag förstått det rätt - att en man som misshandlar sin hustru ska få ett hälften så långt straff som en gängkriminell person som misshandlar en annan gängkriminell person. Jag har svårt att på annat sätt tolka moderaternas förslag, som nyligen presenterades, om åtgärder för att bekämpa gängvåldet. Den fjärde punkten i programmet formuleras ju så här: "Dubbla straff för kriminella som begått gängrelaterad brottslighet."
Förslagets konsekvens blir i så fall att den som till exempel döms för kvinnomisshandel får ett mycket mildare straff än den person som döms för motsvarande misshandel inom ramen för gängkriminalitet. Jag kan inte se det rättfärdiga i en sådan skiktad straffsats, och åtminstone i min värld bryter förslaget, om det blev verklighet (vilket jag inte tror), mot det allmänna rättsmedvetandet.
Jag har inte hört eller sett något moderat representant reflektera kring förslagets absurda konsekvenser. Jag har heller inte hört eller sett någon journalist ställa kritiska frågor till någon moderat talesperson om dessa konsekvenser.
För mig blir förslaget en gestaltning av vad som händer när signalpolitik och symbolpolitik sätts före sakpolitik. Det är uppenbart att Moderaterna nu vill profilera sig ytterligare i kampen mot gängkriminaliteten, och då lanseras braskande förslag utan någon konsekvensanalys. Det är djupt olyckligt, inte minst mot bakgrund av det stora samhällsproblem som gängvåldet och skjutningarna de facto utgör.
Eller har jag missuppfattat Moderaternas förslag? I så fall får någon klok läsare gärna sprida ljus i saken. :-)
Förslagets konsekvens blir i så fall att den som till exempel döms för kvinnomisshandel får ett mycket mildare straff än den person som döms för motsvarande misshandel inom ramen för gängkriminalitet. Jag kan inte se det rättfärdiga i en sådan skiktad straffsats, och åtminstone i min värld bryter förslaget, om det blev verklighet (vilket jag inte tror), mot det allmänna rättsmedvetandet.
Jag har inte hört eller sett något moderat representant reflektera kring förslagets absurda konsekvenser. Jag har heller inte hört eller sett någon journalist ställa kritiska frågor till någon moderat talesperson om dessa konsekvenser.
För mig blir förslaget en gestaltning av vad som händer när signalpolitik och symbolpolitik sätts före sakpolitik. Det är uppenbart att Moderaterna nu vill profilera sig ytterligare i kampen mot gängkriminaliteten, och då lanseras braskande förslag utan någon konsekvensanalys. Det är djupt olyckligt, inte minst mot bakgrund av det stora samhällsproblem som gängvåldet och skjutningarna de facto utgör.
Eller har jag missuppfattat Moderaternas förslag? I så fall får någon klok läsare gärna sprida ljus i saken. :-)
2019-09-09
Sverige borde stoppa utvisningarna till Afghanistan!
I morgon tisdag 10 september är det en demokratins högtidsdag i Sverige. Riksdagens nya arbetsår börjar, och kungen öppnar riksmötet på talmannens begäran. Ceremonin kan ses som en hyllning till de värden som ligger till grund för vår demokrati, och högtidligheten överträffas egentligen bara av själva valdagen. Det finns mycket att vara glad och stolt över. Sverige hamnar nästan alltid i topp på listor över världens bästa länder att leva i, med avseende på till exempel frihet, jämlikhet, jämställdhet, tillit och hälsa.
Men morgondagen bjuder dessvärre inte bara på stolthet och glädje. Morgondagen är också en dag för sorg och vrede. Trots Sveriges rikedom, vår öppenhet och våra anspråk på humanitet skickar vi i morgon iväg ett 70-tal, i huvudsak unga, människor till krigets och terrorns Afghanistan.
Det är inte rättfärdigt. Sverige kan bättre.
Afghanistan är inte säkert. År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.
I dagarna blev det känt att de informella fredssamtalen mellan USA och talibanerna avbrutits. Internationella bedömare är eniga om att talibanerna nu kommer att svara med att trappa upp våldshandlingarna i Afghanistan ytterligare, i syfte att stoppa presidentvalet den 28 september.
Det bästa sättet för Sverige att hedra demokratins värderingar blir därför:
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år!
Men morgondagen bjuder dessvärre inte bara på stolthet och glädje. Morgondagen är också en dag för sorg och vrede. Trots Sveriges rikedom, vår öppenhet och våra anspråk på humanitet skickar vi i morgon iväg ett 70-tal, i huvudsak unga, människor till krigets och terrorns Afghanistan.
Det är inte rättfärdigt. Sverige kan bättre.
Afghanistan är inte säkert. År 2018 var ett av de dödligaste för civila i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Afghanistan har passerat Syrien och toppar nu Global Peace Index över världens farligaste länder med avseende på krig och terrorism. Utrikesdepartementet avråder sedan länge alla svenskar från att resa till Afghanistan.
I dagarna blev det känt att de informella fredssamtalen mellan USA och talibanerna avbrutits. Internationella bedömare är eniga om att talibanerna nu kommer att svara med att trappa upp våldshandlingarna i Afghanistan ytterligare, i syfte att stoppa presidentvalet den 28 september.
Det bästa sättet för Sverige att hedra demokratins värderingar blir därför:
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Utfärda en amnesti för de ensamkommande unga som vistats i Sverige i över ett år!
2019-09-08
Sätt stopp för svenska vapen till kriget i Jemen!
Svenska vapen används i det blodiga kriget i Jemen, och enligt TV 4 kan de svenska vapnen också ha använts för att begå krigsförbrytelser. Under de drygt fyra år som kriget pågått har Sverige fortsatt att exportera krigsmaterial till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, vilka båda ingår i den stridande koalitionen i Jemen.
Den svenska vapenexporten till dessa två stater är oacceptabel. Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer överhuvudtaget. Över 2 500 barn har dödats i Jemen, mer än hälften av dem i flygattacker genomförda av den Saudi-ledda koalitionen.
I en debattartikel i Göteborgs-Posten i dag kräver företrädare för bland annat Rädda Barnen, Amnesti International i Sverige, Svenska Kyrkan samt Svenska Freds- och skiljedomsföreningen att den svenska vapenexporten till de stater som deltar i kriget i Jemen upphör. Sedan 2018 har Sverige en krigsmateriellag som ska försvåra export av vapen till icke-demokratier. Men tillstånden till krigsmaterielexport till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten gavs innan den nya lagen fanns på plats, och den vapenexport till dessa länder som nu äger rum är följdleveranser till dessa tidigare avtal.
Men frågan går att lösa, om den politiska viljan finns. Det är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som fattar beslut om och beviljar tillstånd för svensk vapenexport. Men regeringen har möjlighet att begära att ISP lämnar över särskilt viktiga ärenden till regeringen för beslut. Jag tycker regeringen nu borde utnyttja denna möjlighet. Inga svenska vapen till kriget i Jemen!
Läs gärna debattartikeln här.
Den svenska vapenexporten till dessa två stater är oacceptabel. Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer överhuvudtaget. Över 2 500 barn har dödats i Jemen, mer än hälften av dem i flygattacker genomförda av den Saudi-ledda koalitionen.
I en debattartikel i Göteborgs-Posten i dag kräver företrädare för bland annat Rädda Barnen, Amnesti International i Sverige, Svenska Kyrkan samt Svenska Freds- och skiljedomsföreningen att den svenska vapenexporten till de stater som deltar i kriget i Jemen upphör. Sedan 2018 har Sverige en krigsmateriellag som ska försvåra export av vapen till icke-demokratier. Men tillstånden till krigsmaterielexport till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten gavs innan den nya lagen fanns på plats, och den vapenexport till dessa länder som nu äger rum är följdleveranser till dessa tidigare avtal.
Men frågan går att lösa, om den politiska viljan finns. Det är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som fattar beslut om och beviljar tillstånd för svensk vapenexport. Men regeringen har möjlighet att begära att ISP lämnar över särskilt viktiga ärenden till regeringen för beslut. Jag tycker regeringen nu borde utnyttja denna möjlighet. Inga svenska vapen till kriget i Jemen!
Läs gärna debattartikeln här.
2019-09-06
Margot Wallström och hennes politiska arv
Äntligen ett västland som talar klarspråk med Saudiarabien om mänskliga rättigheter, skrev ansedda Washington Post för några år sedan, angående utrikesminister Margot Wallströms
skarpa kritik av förhållandena i landet. Sverige hade då rivit upp sitt
militära samarbetsavtal med Saudiarabien och Margot Wallström kallade
Saudiarabiens piskstraff av bloggaren och aktivisten Raif Badawi
för "medeltida". Saudiarabien rasade och kallade hem sin ambassadör.
Så kommer jag att minnas Margot Wallströms gärning som utrikesminister. Margot Wallström profilerade Sverige som ett land med feministisk utrikespolitik, vilket har väckt stor internationell uppmärksamhet. Sverige blev också det första EU-land som erkände staten Palestina. Margot Wallström var också en drivande kraft i det framgångsrika arbetet med att Sverige skulle få en plats i FN:s säkerhetsråd.
Däremot blev det en besvikelse för Margot Wallström och för svensk utrikespolitik att ingen annan EU-stat följde Sveriges exempel och erkände Palestina. Det blev också en besvikelse att det inte gick att skapa tillräckliga förutsättningar för att Sverige skulle underteckna FN:s avtal om ett kärnvapenförbud.
Nu får vi se vem som kommer att efterträda Margot Wallström som utrikesminister. Jag tror att det blir en person med tung politisk erfarenhet, som fortsätter att profilera Sverige som en stat med en feministisk utrikespolitik och som inte är kontroversiell inom partiet. Det finns flera personer att välja mellan. Två av dem är Ann Linde och Annika Söder.
Så kommer jag att minnas Margot Wallströms gärning som utrikesminister. Margot Wallström profilerade Sverige som ett land med feministisk utrikespolitik, vilket har väckt stor internationell uppmärksamhet. Sverige blev också det första EU-land som erkände staten Palestina. Margot Wallström var också en drivande kraft i det framgångsrika arbetet med att Sverige skulle få en plats i FN:s säkerhetsråd.
Däremot blev det en besvikelse för Margot Wallström och för svensk utrikespolitik att ingen annan EU-stat följde Sveriges exempel och erkände Palestina. Det blev också en besvikelse att det inte gick att skapa tillräckliga förutsättningar för att Sverige skulle underteckna FN:s avtal om ett kärnvapenförbud.
Nu får vi se vem som kommer att efterträda Margot Wallström som utrikesminister. Jag tror att det blir en person med tung politisk erfarenhet, som fortsätter att profilera Sverige som en stat med en feministisk utrikespolitik och som inte är kontroversiell inom partiet. Det finns flera personer att välja mellan. Två av dem är Ann Linde och Annika Söder.
2019-09-05
M och KD driver på i normaliseringsprocessen av SD
Moderaterna och Kristdemokraterna fortsätter processen att normalisera Sverigedemokraterna. I Aftonbladet idag säger Ulf Kristersson att det är "absurt" att Sverigedemokraterna inte bjuds in till gemensamma överläggningar om åtgärder mot gängkriminaliteten. Även moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell beklagar idag i Dagens Nyheter att Sverigedemokraterna inte bjudits in och berättar att han i stället själv kontaktat Sverigedemokraterna för att samtala om hur de förhåller sig till Moderaternas förslag. Och Ebba Busch Thor säger i dag till Expressen att det vore värdefullt om det gick att få med Sverigedemokraterna i en uppgörelse om migrationspolitiken, eftersom Sverigedemokraternas deltagande skulle ge uppgörelsen "den legitimitet" som behövs.
När Ulf Kristersson efter valet 2018 försökte få med Centerpartiet och Liberalerna i en moderatledd minoritetsregering lovade han att Sverigedemokraterna skulle stängas ute från politiskt inflytande. Centerpartiet och Liberalerna tvivlade nog på både hans vilja och förmåga att fortsätta isoleringen av Sverigedemokraterna. Utvecklingen efter valet visar att Centerpartiet och Liberalerna hade fog för sin misstro.
I dag berättar moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson också att Moderaterna vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Det svenska biståndet, menar hon, bör de närmaste fyra åren minska med 16 miljarder kronor, bland annat eftersom Sverige (ett av världens absolut rikaste länder...) "har stora behov här hemma". Moderaterna blir därmed tillsammans med Sverigedemokraterna de enda riksdagspartierna som vill skrota enprocentsmålet.
När Ulf Kristersson efter valet 2018 försökte få med Centerpartiet och Liberalerna i en moderatledd minoritetsregering lovade han att Sverigedemokraterna skulle stängas ute från politiskt inflytande. Centerpartiet och Liberalerna tvivlade nog på både hans vilja och förmåga att fortsätta isoleringen av Sverigedemokraterna. Utvecklingen efter valet visar att Centerpartiet och Liberalerna hade fog för sin misstro.
I dag berättar moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson också att Moderaterna vill skrota det svenska enprocentsmålet för biståndet. Det svenska biståndet, menar hon, bör de närmaste fyra åren minska med 16 miljarder kronor, bland annat eftersom Sverige (ett av världens absolut rikaste länder...) "har stora behov här hemma". Moderaterna blir därmed tillsammans med Sverigedemokraterna de enda riksdagspartierna som vill skrota enprocentsmålet.
2019-09-04
Blir det nyval i Storbritannien? Och går det att undvika en hård Brexit?
Man lär sig mycket av att följa BBC:s live-sändningar från Brexit-debatten. Om inte annat lär man sig att britter är duktiga på att uttala förolämpningar med stil och elegans. Jag uppskattade till exempel John McDonnells formuleringar om Boris Johnsons regering: "a unique combination of rightwing
extremism and bumbling incompetence”, en regering som “will never be forgiven but will soon be forgotten”.
Men bortsett från det eventuella underhållningsvärdet i eleganta förolämpningar och i pikanta detaljer i det brittiska parlamentets arbetsformer känner jag mest sorg över det som nu sker i Storbritannien. Oavsett hur Brexit-processen slutar är stämningsläget så polariserat att det är svårt att se hur en försoning ska kunna komma till stånd. Labour och Tories har tillsammans ett stort ansvar att hantera situationen på ett sätt som inte bäddar för ökad populism och valframgångar för extremistpartier.
Det kommer med all säkerhet att bli ett nyval i Storbritannien - frågan är inte om, utan när. Den sittande högerregeringen har förlorat sin knappa majoritet, och kommer knappast att kunna styra mandatperioden ut. Det är en ödets ironi att Labour - som så länge krävt ett nyval - just i denna stund försöker bromsa processen. Ett nyval före den 31 oktober riskerar att bli en folkomröstning för eller emot Brexit, och ett sådant upplägg gynnar knappast Labour. Å andra sidan riskerar ett uteblivet nyval att frysa processen, och då ökar risken för en hård Brexit den 31 oktober - och det är något Labour inte heller vill.
Jag skulle inte vilja vara oddssättare på de brittiska spelbolagen kring utfallet av Brexit-processen just nu. Men ett inte orealistiskt utfall är att det genomförs ett nyval före den 31 oktober. I den bästa av världar utmynnar ett sådan val i en regering som verkligen vill göra allt vad som står i dess makt för att undvika en hård Brexit - och som är kreativ nog att hitta vägar som skapar trygghet och enighet i gränsfrågan mellan Nordirland och Irland. Men jag är rädd att det är att hoppas på för mycket.
Men bortsett från det eventuella underhållningsvärdet i eleganta förolämpningar och i pikanta detaljer i det brittiska parlamentets arbetsformer känner jag mest sorg över det som nu sker i Storbritannien. Oavsett hur Brexit-processen slutar är stämningsläget så polariserat att det är svårt att se hur en försoning ska kunna komma till stånd. Labour och Tories har tillsammans ett stort ansvar att hantera situationen på ett sätt som inte bäddar för ökad populism och valframgångar för extremistpartier.
Det kommer med all säkerhet att bli ett nyval i Storbritannien - frågan är inte om, utan när. Den sittande högerregeringen har förlorat sin knappa majoritet, och kommer knappast att kunna styra mandatperioden ut. Det är en ödets ironi att Labour - som så länge krävt ett nyval - just i denna stund försöker bromsa processen. Ett nyval före den 31 oktober riskerar att bli en folkomröstning för eller emot Brexit, och ett sådant upplägg gynnar knappast Labour. Å andra sidan riskerar ett uteblivet nyval att frysa processen, och då ökar risken för en hård Brexit den 31 oktober - och det är något Labour inte heller vill.
Jag skulle inte vilja vara oddssättare på de brittiska spelbolagen kring utfallet av Brexit-processen just nu. Men ett inte orealistiskt utfall är att det genomförs ett nyval före den 31 oktober. I den bästa av världar utmynnar ett sådan val i en regering som verkligen vill göra allt vad som står i dess makt för att undvika en hård Brexit - och som är kreativ nog att hitta vägar som skapar trygghet och enighet i gränsfrågan mellan Nordirland och Irland. Men jag är rädd att det är att hoppas på för mycket.
2019-09-02
Vem eller vilka är vår tids auktoriteter?
Hon förkastar med en axelryckning
gudar och auktoritet.
Söker friheten
men finner bara ensamhet.
Garanterat, Hoola Bandoola Band, 1971
*
1968 brukar beskrivas som ett auktoritetsuppror, där industrisamhällets kollektiva samhällsordning ruckades och där normer och maktförhållanden förändrades. I boken 1968. När allt började (Hjalmarson & Högberg, 2018) resonerar Marie Demker och jag kring att de nedrivna kollektiva auktoriteterna inte ersattes av några nya. Avsaknaden av auktoriteter gestaltar maktens ökade svårgripbarhet och svårigheterna att utkräva politiskt ansvar.Påståendet provocerar. Finns det verkligen inga samhällsauktoriteter i dagens Sverige? De auktoriteter som revs ned 1968 var kollektivt baserade - till exempel kungahuset, kyrkan, de politiska partierna, fackföreningarna, familjen, patriarkatet, försvaret. I vår individaliserade tid hade man kanske kunnat tänka sig att de kollektiva auktoriteterna ersatts av individuella auktoriteter. De kollektiva auktoriteterna före 1968 personifierades ju också av de olika ämbetsinnehavarna - kungen, ärkebiskopen, statsministern etc
När jag föreläser om boken frågar jag gärna de som lyssnar om det finns några auktoriteter i vårt individualiserade samhälle, och vilka det i så fall skulle vara? Frågan följs ofta av tystnad. För ett par år sedan hände det att någon lite skämtsamt föreslog Zlatan. På Göteborgs Stadsbibliotek i våras föreslog någon, lika skämtsamt, Leif GW Persson.
Idag hade jag nöjet att tala om boken inför anrika Göteborgs Kvinnliga DiskussionsKlubb (bildad 1911). Nästan 100 personer lyssnade. Där lyftes ett mer seriöst namn fram - Greta - och jag blev svarslös. För intuitivt lever väl Greta upp till de krav vi kan ställa på en samhällsauktoritet?
Vad säger ni, kära läsare? Vilken är vår tids auktoriteter (om det nu finns några)? Om det blir många som reagerar så lovar jag att återkomma med en redovisning hur ni svarat.
2019-09-01
Framgångar för högerradikala AfD i tyska delstatsval - men det kunde gått värre
Det högerradikala, nationalkonservativa partiet Alternativ för Tyskland (AfD) gick enligt vallokalundersökningar starkt framåt i dagens delstatsval i Brandenburg och Sachsen i östra Tyskland. Men ändå drar de övriga partierna en suck av lättnad - enligt tidigare opinionsundersökningar kunde det ha gått mycket värre. AfD hade hoppats på att bli största parti i åtminstone någon av de båda delstaterna. Nu tycks det inte bli så. Kristdemokraterna (CDU) kan sannolikt behålla makten i Sachen, och Socialdemokraterna (SPD) kan sannolikt behålla makten i Brandenburg.
Det gäller att stå emot. Utvecklingen för högerradikala, nationalkonservativa och populistiska partier har böljat fram och tillbaka, och vi kan förstås inte veta hur processen kommer att utveckla sig. Det står och väger. I många europeiska länder tycks framgången får dessa partier åtminstone något ha kommit av sig, i till exempel Frankrike, Danmark, Norge och även Sverige växer de inte längre i opinionen. I Italien har Lega och dess ledare Matteo Salvini åtminstone tillfälligt spelat bort sina parlamentariska kort och tvingats lämna regeringsinnehavet. I Spanien har Socialdemokraterna ännu några veckor på sig att bilda regering.
Varje enskilt val är nu väldigt viktigt. Det kan mycket väl vara så att kraften i de högerradikala, nationalkonservativa partiernas framgångsvåg börjar ebba ut. Det gäller att stå emot.
Det gäller att stå emot. Utvecklingen för högerradikala, nationalkonservativa och populistiska partier har böljat fram och tillbaka, och vi kan förstås inte veta hur processen kommer att utveckla sig. Det står och väger. I många europeiska länder tycks framgången får dessa partier åtminstone något ha kommit av sig, i till exempel Frankrike, Danmark, Norge och även Sverige växer de inte längre i opinionen. I Italien har Lega och dess ledare Matteo Salvini åtminstone tillfälligt spelat bort sina parlamentariska kort och tvingats lämna regeringsinnehavet. I Spanien har Socialdemokraterna ännu några veckor på sig att bilda regering.
Varje enskilt val är nu väldigt viktigt. Det kan mycket väl vara så att kraften i de högerradikala, nationalkonservativa partiernas framgångsvåg börjar ebba ut. Det gäller att stå emot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)