I dag meddelade Moderaterna att de hoppar av de pågående samtalen mellan riksdagspartierna om gängkriminaliteten. Kristdemokraterna hakar på Moderaterna och lämnar också samtalen.
Jag tycker det är bra för sakfrågan att Moderaterna och Kristdemokraterna hoppar av. Under den tid samtalen pågått har deras agerande - åtminstone i det offentliga - präglats av ett bombastiskt domderande i stället för att fokusera på sakfrågan. De har lagt mycket tid på att gnälla över att det rasistiskt impregnerade Sverigedemokraterna inte bjudits in till samtalen och Moderaterna lade redan från början fram tio punkter i ett slags ultimatum, som skulle ligga till grund för förhandlingarna. De har även beklagat sig över att förhandlingarna inte gått tillräckligt fort och inte prioriterats tillräckligt starkt av regeringen. Det är därför en ödets ironi att Moderaternas och Kristdemokraternas avhopp kommer samtidigt som deras respektive partiledare Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor tillbringat flera dagar på en 60-årsfest i Tel Aviv.
Flera av de förslag som Moderaterna bet sig fast vid har dessutom av framstående kriminologer avfärdats som "i bästa fall är symboliska och verkningslösa, i värsta fall direkt kontraproduktiva". Det är svårt att tolka Moderaternas agerande på annat sätt än att de använt kampen mot gängvåldet som ett inrikespolitiskt redskap, utan ärlig vilja till öppenhet och kompromiss.
Liberalerna väljer också att lämna, men med motiveringen att Moderaternas och Kristdemokraternas avhopp innebär att "det nu saknas grund för ett brett septemberavtal om gängbrott". Centerpartiet väljer att stanna kvar, och partiets rättspolitiska talesperson Johan Hedin är mycket kritisk till de partier som nu lämnar: Vi hoppas att de partier som lämnat tar sitt förnuft till fånga, att de
kan visa politiska ledarskap och komma tillbaka till
förhandlingsbordet. Vi är beredda att fortsätta samtalen då.
Gängkriminaliteten är ett gift i samhällskroppen. Det hade varit värdefullt om det gått att åstadkomma en partiöverskridande strategi för att åstadkomma en lösning. Nu hoppas och tror jag att övriga partier är vuxna i rummet och samlas kring förslag som som både långsiktigt och här och nu bekämpar gängkriminaliteten.
17 kommentarer:
Nja, det är taktik från alla håll och kanter, det är ju en parlamentarisk soppa.
- Eftersom Sd inte får vara med i leken, så dras 3 mandat bort i utskotten,
då är det 7 lika mellan rödgröna och "alliansen", då ska V och Mp vara med på båten,
med samma åtgärder som faller till föga för de borgerliga. Skulle inte tro att det går att enas då. Det vill till att S+Mp kommer överens med C+Fp+V, och V kan nog vika ner sig. Nu är det väl så att S måste hantera Mp, som sitter med i regeringen, och då blir
det dessa turer.
- Innebär att det är ganska sannolikt att M+Fp+Kd lägger fram ett eget förslag, som kommer att stödjas av Sd, och som får fler röster i utskottet, än regeringens.
- Det är väl bara att vänta och se.
- ska inte Sd räknas, gäller det att komma överens för att få majoritet utan Sd, och att då ha med Mp och V den kalkylen, är inget som många borgerliga väljare förväntar sig.
Så detta är så klart en effekt av DÖ och regeringsöverenskommelsen, och det gäller att få ihop sin majoritet. Det kommer att bli underhållande, eftersom föreställningen är som den är. S.W
Varför behöver Sverige älta problemet så mycket? Italien, USA och Israel har redan visat hur man knäcker organiserad brottslighet. Det behövs stora polisresurser för spaning, en rimlig verktygslåda för polisen för signalspaning och åtalseftersgift i utbyte mot underrättelser, modiga och effektiva åklagare, kronvittnesprogram, samt långa fängelsestraff (utan permission och utan mobiltelefon.) Hela resan kan ta 3-10 år.
Att fängsla gängledare i 2 år med fri tillgång till telefon är bara slöseri med pengar. För att verkligen knäcka ett gäng måste ledarna bort från gatan - forever. Att försöka rehabilitera dessa yrkeskriminella är också slöseri med pengar - sannolikheten att lyckas är liten. Bättre då att använda pengarna till att rehabilitera brottsoffren.
Homo Economicus
1 SOM-institutet frågar som bekant om vilket parti som har bra politik på olika områden. Lag och ordning t ex. 9% svarade V, 19% S, 7% C, 2% MP, summa 37%. L 9%, M 29%, KD 9%, SD 18%. Summa 65%. (Fler svarsalternativ var möjliga.) Slutsats 1: de som sammantaget har det högsta förtroendet hoppade av överläggningarna (eller, som i SDs fall fick inte ens delta). Slutsats 2: förslagen som regeringen presenterar är inte tillräckligt långtgående enligt väljarna.
2 "De har lagt mycket tid på att gnälla över att det rasistiskt impregnerade Sverigedemokraterna inte bjudits in till samtalen" skriver Ulf. C, L, M,KD och SD är gnällarna.
3 Socialdemokraterna misslyckades med att desarmera en av sina sakpolitiskt svagare frågor.
"Jag tycker det är bra för sakfrågan att Moderaterna och Kristdemokraterna hoppar av" skriver Ulf, vars syn på kriminalpolitiken ligger närmast Vs och MPs att döma av tidigare inlägg i ämnet.
Klas Bengtsson
PS Jag tror att SD är mycket nöjda med den peststämpel de tilldelas av Ulf och likasinnade. Den tycks medverka till att ännu fler arbetare lämnar S och som LO-ekonomen Torbjörn Hållö skriver "... nu håller svensk socialdemokrati i rask takt på att byta väljarbas. Den traditionella bilden av en socialdemokrat som en manlig svenskfödd LO-arbetare är allt mer historia. Istället vilar väljarbasen i växande utsträckning på två andra ben: urbana medelklassakademiker samt invandrare i förortsområden. Ett arbetarparti utan arbetarpolitik" DS
Ja det var ett rätt sunkigt beteende från de populistiska partierna. Det är så här de kommer fortsätta att bete sig för att forma samtalet. Hyckleri och flamboyans som ett sätt att styra motståndarnas reaktioner och ge de egna en snuttefilt för att kunna ägna sig åt dumsnål egoism och annat högerkör.
Blir det inte lite antiklimax?
- gängvåld är väl inte ens rätt ord, det är ju fullblodigt kaos, krigszoner eller väpnad konflikt mellan grovt kriminella grupper, som inte riktigt följer "normal" brottslig logik. Att det blivit så, kan väl var udda och jämt, och nymoderaterna har sin del i ansvaret. det är väl utmärkt om regeringen skärper upp sakernas tillstånd, det är ändå inte val förrän 2022, så det som händer nu partitaktiskt är då för länge sedan glömt. Däremot glömmer inte väljarna verkligheten, får inte regeringen bukt med problemen och dess utveckling, så kommer detta avgöra valet, var så säkra. Att pensionerär, kvinnor, ungdomar, barn och vanliga förvärvsarbetare inte är säkra på gator och torg, eller ens i sina egna bilar eller hem, är formulär A.
Endera så vänder regeringen utvecklingen, eftersom man har verktygen för lösningar och myndigheterna i sin hand, eller så klarar regeringen inte av detta.
Regeringen ska genomföra de åtgärder de själva tror på, och sedan ta ansvar för detta inför väljarna 2022. Det är ju inte så att inte politikerna själva inte inser att de har problem, och i längden inte kan värja sig, om vanliga medborgare ser att det fortsätter gå i fel riktning. Sverige utmärker sig, från att vara bäst i klassen i Europa, till något annat, som ingen riktigt känner igen. klart det får politiska konsekvenser. S.W
Det är rätt enkelt, det behövs en "the surge" - ta ordentligt kommando.
1. Löner och rekrytering till polisen, så att det blir en kår av det rätta virket.
2. Beredskapspoliser vid toppar/kriser, Murfys lag gäller.
3. Nationella insatstyrkan permanent i Stockholm/Uppsala, Göteborg och Malmö
4. Piketstyrkor måste finnas i alla mellanstora städer.
5. Kommunal poliskår, var enda kommun begåvas med en egen station med lokal förankring.
6. Inrätta en polisiär underrättelse/statistikmyndighet som jobbar med dataanalys.
För fasiken nya DIGG och MSB kunde gott finna upp ett samordningsuppdrag för brott.
7. Förstärk omgående kriminalteknisk support, forensiska resurser i alla regioner
8. Förstärk regional ledning, återinför Länspolismästare, trots att det är en myndighet
9. Pensionerade poliser bör kunna arbeta med tex brottsutredningar, tex inbrott.
10. Fler polishelikoptrar (kan samordnas med fjällräddning och sjöräddning)
11. Militären civila heli-resurser för tyngre uppdrag, när det smäller på riktigt.
12. Förstärkt samverkan mellan sjöpolis och Kustbevakning.
13. Tullen, tullen, full fart med förstärkta kontroller av utgående stöldgods.
14. Legaisera mariujana
15. Ge narkomaner som är illa däran vård på inrättningar, inkl låga doser stimulans.
16. Utveckla grannsamverkan till ett riktigt underrättelsecentrum
17. Grova brott som begås av 15 - 18-åringar ska ej Soc utreda, utan polis/åklagare, Anpassad lagstiftning, bort från gatan. Soc-sekretess, trams, åklagare ges åtkomst.
18. Straff för 18 - 25 åringar det samma, avs strafflängd, men särskild vård, dvs
sköter de sig och tex studerar, så blir det viss rabatt, och stäler det till fanstyg,
så blir straffet längre, som princip, dvs det är humanistiskt att ge unga en eller flera chanser när det ställt till det, men då måste också fängelsevården vara anpassad, eftersom somliga sannolikt är obehandlingsbara, men de som är påverkansbara, måste så klart komma bort från det dåliga sällskapet.
19. Tuffar regler/lagstiftning för utvisning, vid brott.
20. Renodla polisiära uppgifter,
- inrätta en beväpnad transportenhet vid kriminalvården.
- Ge vaktbolagen befogenheter att lösa fylleomhändertagande
- anställ civila tjänster som sköter en del av administrationen
21 Inför en tredje straff-form, förvar, så att det finns en gråzon mellan
- Fängelse: "vanliga" brottslingar, som anses kunna ansvara för sina handlingar
- Förvar: de ogrundliga, avs vacklande psykisk hälsa/ute i tassemarken
- Psykvård, för kokonötterna som är adekvat generalkoko.
22. Rensa upp i alla problemområden. Trapphus för trapphus, lägenhet för lägenhet, se till att det inte bor fler människor är det ska, och att det sker någon form av kontinuerlig husrannsakan i alla bostäder / objekt där kriminella vistas.
23. Punktbevaka de värsta syndarna, eller skugga. Det lär ju inte dröja mer än några dagar innan de värsta begår ett brott, så det är väl värda resurser. Pang på rödbetan.
etc
etc
etc
En första fråga att ställa är till polisen själv, vad behöver ni för resurser och för verktygslåda själva, för att komma till rätta med alla brott. men visst kommer det att kosta flis, och visst kommer det att ta en massa tid att bygga upp resurser, som kan ta itu med trubblen, därför bör man börja nu, och inte 2022. S.W
Exemplen ovan är dragna från höften, men handlar alltså om gatan, vad som händer därute,
före, under och efter ett brott. Detta att det händer något direkt. Om det inte gör det, kommer alla civilister som normalt upprätthåller ordningen att ge upp, och då räcker inga polisresurser i världen, inga kronvittnen heller.
Något behöver göra nu, och det är den globala världsordningen, med alla sina fördelar, som också visade sig ha några nackdelar, och det var visst några av våra ledare, från höger till vänster, som helt enkelt trodde att om man bara kommer innanför Sveriges gränser, så kommer alla bete sig som i Bullerbyn. Så var det nu inte.
Detta med straff och vittnen är väl en sak, som inte löser problemen, vad som löser problemen är kalkylen att det inte ska vara ett alternativ att begå brott, eftersom om man gör det, så åker man dit. Notera att dessa åtgärder gäller de tyngst kriminella, som håller på att ta över. Så det är inte några gossar som det är synd om. Sedan finns en massa vanliga kriminella, som vi är vana vid, som det visst går att arbeta förebyggande med. Valet 2022, avgörs helt klart av om regeringens pågående verktygslåda vänder utvecklingen. Sedan kanske det inte ryms i statsbudgeten, som ska rymma många olika intressen, men det är en annan femma. Staten har inte råd att tramsa bort detta.
Det är när staten inte klarar detta, som det blir frikårer och naturligtvis "gated communitys".
Moderaternas förslag är inte i närheten heller av att lösa de verkliga problemen, så ge dem bara inte chansen att tro att de kan lösa allt med den lilla extra verktygslåda de har i beredskap. Det behövs helt andra bullar.
Det behövs alltså krafttag med själva tillämpningen, inget jamsande om utredningar, sker inget nu, är det försent i valet 2022. Det är inte alltför långt till vårändringsbudgeten och att ta höjd för höstbudgeten 2020. I största välmening.
Men det är faktiskt dags att vakna, det är ju inte så att väljarna själva tidigare sett att det funnits någon medvetenhet. Allt är ju inte Miljöpartisernas fel, de är mer ett symptom, att Sverige tidigare varit lyckosamt med sin kriminalpolitik, men numera är vi det inte, och det beror på att våra tidigare metoder varit anpassade för en sluten nationalstat med starka lokalsamhällen där alla hade örnkoll, på var enda räv och gårdfaruhandlare. Så är det inte längre. S.W
Se där, en punkt till på banan, visitationszoner, kan man ha och mista, men det är mycket mer effektivt
- att förenkla detta med rannsakan, husrannsakan och visitation
- att ha polisiära resurser att sätta upp frekventa hastighets och alkoholkontroller, dvs vägspärrar, och ha med sig en knarkhund samt sökhund för vapen, samt att sedan som sagt göra det enklare med husrannsakan, där man misstänker att det gömmer sig dumdristigheter. det hela är en resursfråga, att ha folk på plats, boots on the ground, som genomför förebyggande "störande" verksamhet, och sedan kan gå in med lite mer kraft, när det väl behövs. S.W
Ibland undrar man hur "etablissemangets" analytiker funderar på framgångsfaktorer.
Om man är bra på något, och dåligt på något annat, riskerar det man är dålig på,
att dra undan mattan för det man är bra på. Dvs man måste vara mångkampens C Klyftig,
för att bli bäst, dvs höja sina sämre grenar, om man ska vinna matchen.
En teori från höger, som sannolikt inte är helt osann äformulers:
"Ett viktigt skäl till S ointresse för polisfrågor/lag/ordning, dvs
- att INTE ta debatten om organiserad brottslighet och kriminalitet på allvar:
- ÄR att det uppfattas som en svag fråga för S."
Men om det är så, så måste väl någon meddela att så kan man inte tänka om man vill vinna, att man inte ska försöka bli bättre på det man inte är bäst på, så kommer man ju inte åt marginalväljare, utan vänder sig till de redan frälsta? Det verkar inte så genomtänkt, om man ser det hela lite från helikoptern. Dels gäller det att ha bäst "helhetslösning" för den genomsnittlige väljaren, dels gäller det att inse att samhället och politiken, inkl statsbudgeten, är holistisk, dvs helheten består av sina delar, liksom trädet består av sina rötter, stam, grenar och lövverk, samt inte minst vilken placering i solen som trädet har.
Om S nu skulle ha mindre trovärdighet" av att inte vilja främja allt som bär upp "det starka samhället/staten" vad som nu avses med stark, kanske pålitlig/robust, medan S i somliga kretsar skulle anses vara ointresserade eller oförmögna i dessa frågor, så är det väl för det första inte riktigt sant, men likväl verkar det som att S kanske missat poängen, att om nu medborgarna ser ett "förmågeglapp" så är det väl på tiden att ändra på den saken. Det är trots allt mer än tre år till nästa val, så det finns tid, och dessutom sitter S i någon slags samverkan med Fp och C, varför Mps mer visionära politiska metod, att alla väl kan få leva i tron att alla är snälla och kriminalitet kan lösa sig med ekologiskt grönt te. S.W
Man ska som vanligt inte dra allt för stora växlar på opinioner, och vad förändringar kan ha för orsaker, det är ju en del tillfälligheter. Men trender och stabila förändringar över tid, är alltid intressant indikatorer på om något djupare håller på att ske i väljarströmmarna.
Klassisk Höger <-> Vänster
-- Val-18 - Dec -- Jan -- Feb -- Mar -- Apr -- Maj -- Jun -- Jul -- Aug -- Sep - Diff
S+Vp 36,3 - 37,7 - 39,4 - 38,1 - 37,3 - 36,9 - 35,2 - 34,9 - 34,7 - 35,3 - 33,9 D -1,4
M+Kd 26,1 - 24,8 - 25,1 - 25,7 - 26,9 - 28,1 - 28,7 - 27,7 - 26,5 - 25,7 - 27,2 D +1,5
Diff 10,1 - 12,9 - 14,3 - 12,3 - 10,4 - 08,8 - 06,5 - 07,2 - 08,2 - 09,6 - 06,7 D +0,1
Då kan man se att relationen mellan classic lag röd och classic lag blå höll sig över 10% fram till mars, sedan gick det under 10, även om det såg ut att repa sig i augusti,
men nu är alltså trenden annars under våren och sommaren att skillnaden ligger på ca 7%
och frågan är mer om detta är stabilt eller om det kommer rekyl eller fortsättningen enligt trenden? Ja se det avgör väljarna beroende på samhällsutveckling. I vart fall är det lite logiskt, regeringssidan förlorar lite, och oppositionen vinner lite, i synnerhet när det är så märklig regerings-konstellasion, dvs budgeten är ju trots allt en produkt av S+Mp+C+Fp.
De galna och taniga
Den nya politikens spelarare, (även om Sd anspelar på att vara en ny gammal spelare)
-- Val-18 - Dec -- Jan -- Feb -- Mar -- Apr -- Maj -- Jun -- Jul -- Aug -- Sep
Sd - 17,5 - 19,8 - 19,2 - 21,2 - 19,3 - 18,1 - 17,8 - 17,6 - 16,7 - 18,4 - 20,7 D +2,3
CLMp 18,5 - 16,5 - 14,9 - 13,6 - 14,8 - 15,4 - 16,9 - 18,3 - 19,6 - 18,7 - 16,4 D -2,3
Diff -1,0 - +2,3 - +4,1 - +7,6 - +4,5 - +2,7 - +0,9 - -0,7 - -2,9 - -0,3 - +4,3 D +0,0
Här böljar det minsann, ett dag under våren såg det ut som att den nya gröna vågen var på väg att repa ordentlig mod med Bolund vid rodret, och i juli nådde de sin topp med 19,6% där Fp var över 4% i juni, men sedan kom sommarkåman och frånvaro av rampljus.
Nu har väl Sabuni legat lågt, och är så klart bunden av regeringsöverenskommelsen,
dvs bunden i att göra utspel. Men det är av intresse att C+Fp+Mp går ner lika mycket som Sd går upp. Vilket vi inte vet om det är trendmässigt, och visst får man spekulera lite i om detta med Sds uppgång och vad det beror på, nog ändå inte har att göra med att det hos marginalväljare är motsatsfrågor till vad C+Mp+Fp förknippas med. Hösten ger svaret.
S.W
Rubriken, plakat eller sakpolik, ingen har nog ännu lärt sig ramen, och de nya förutsättningarna för hur vår politik ska föras, genom att vi har en mycket mer
komplex och prövad grund för regeringens förutsättningar att regera.
Det är en formativ period, närmast Kopernikansk, jämlikt tidigare, och det kommer
att ta låååång tid för väljare och politiker att vänja sig. Så det går inte att
dra några slutsatser alls, det är en ny normalordning, där det normala, ännu inte är känt eller prövat. Okänd parlamentarisk terräng i en rätt förunderlig omvärld, dvs väldigt många oförutsägbara faktorer, som kan sluta precis hur som helst.
Ovan siffror kl 11.29 från Novus, aktuellt exempel nedan från Demoskop på samma tema:
- Regeringspartiet S lider vissa förluster av överenskommelsen, f.o.m mars.
(som inte kommer vare sig Fp, C eller Vp till del)
- Vänsterpartiet kammar inte hem vänstervinster på liberal-giren, utan ligger still.
- M+Kd ligger kvar på sitt valresultat, Kd toppade i mars, korrelerar motsv. med C+Fp+Mp
- CLMp ligger en % under valresultatet och nådde botten i mars med 14,6%
- Fp+Mp ligger en % under valresultatet
- C+Mp ligger på valresultatet, och tappar egentligen bara tillfällig jan - mars.
- C+Fp ligger två % under valresultatet, där Fp står för den stora förlusten
- Det går bra för Sd - ett tydligt oppositionsparti till regeringsöverenskommelsen.
S.W
I vart fall kommer det inte att vara dagspolitik som avgör de långa linjerna, utan
hur pass pålitliga och stabila budskapen förefaller vara, i en rätt turbulent samtid, där man ändå får förstå väljarna. Det nya politiska landskapet är vi inte vana vid, och inte våra politiker heller, eftersom det ligger betydligt mycket mer makt i riksdagen och utskotten, där våra riksdagsmän minsann kommer att få ligga i som små remmar.
Detta med kvittningssystemet är också satt under lupp, det är inte längre bara att luta sig tillbaka och fälla ner nattmössan, när man gjort upp om regeringsmakten, nä, nu gäller det att baxa igenom förslagen i utskotten inför slutvotering, och det är faktiskt en helt ny spelplan som kräver visst stöd av Vp, eftersom M+Kd+Sd har 8 platser av 17.
Det kommer att bli en del Hawaii-hockey, några luftpastejer och en massa hattifnattande,
innan våra parlamentariker och deras vallhundar lärt sig hur de ska spela matcherna.
Samtidigt ska väljarna förstå och utvärdera att den väg vi vandra är rätt väg för
att hantera våra samtidsfrågor.
S.W
Detta med det ökande grova våldet i samhället är en fråga som kräver någon slags lösning och där det går att utröna partiskiljande uppfattningar. kanske inte i första hand mellan S och M, eftersom det inte är en fördelningspolitisk fråga, men möjligen en fråga so särskiljer Mp och M. Nu är rätts- och kriminalpolitik en fråga som inte är med i 73-punktsprogrammet i nämnvärd utsträckning, och då är detta en fråga som det går att spela på, där det är möjligt att göra skillnad. Både med plakaten, i det praktiska i riksdagsarbetet och i praktiken med myndighetsstyrningen. Att det finns dynamik i vissa frågor kan ju inte annat utläsas av Kds sol- och pannkakskörning i våras.ingen vet exakt vad som hände, mer än att det var volatilt.
En avgörande punkt i Justitie-frågorna är att Vp
ligger hyfsat lågt i debatten, medan C sluter upp på regeringens sida, och Fp testar andra vingar, för att söka profilera sig upp ur 3%-träsket, vilket går att förstå med fortsatt låga opinionssiffror.
Fp är det parti som förlorat mest uppgörelsen, relativt. Centerpartiets, eller snarare fru Lööfs planer för framtiden är väl rampljusets, att nu kunna spela ängel även i lagens vågskålar, och måhända växa till på samma vis hon växte till på moderaternas bekostnad 2017, dvs blodad tand. Något slags skenheligt äktenskap eller kramkalas, där man även kan krama ur någon musten.
Det tragikomiska är bara att när C spelade skjortan av M 2017, då växte C när M försökte parera blödningen till Sd. Som det ser ut nu, så leder kramarna till en annan effekt, som går stick i stäv med en "mittenliberal" regeringsplan 2022.
Det går inte alls dåligt för Sd, pga regeringsöverenskommelsen under våren, sedan backade Sd inför sommaren, när KD rusade, och detta lyckades man sätta fälleben för inför EU-valet, men så blev det omtag och gick ännu bättre för Sd efter sommaren med budget- och kriminalpolitik-frågan, men det lyfter inte ett dugg för C (eller Mp), till DNs stora förvåning?
Andelen fröna väljare synes vara konstant. Den nya sheriffen har sugit musten ur Fp gamla jordmån, förhindrat fortsatt tillväxt för Mp, vilket DN inte begriper alls, (varför inte fler ur den bildade medelklassen i storstäder röstar på Mp eller C, partier som lagt sig närmast DN-liberlismen, och så lyfter det ändå inte, utan precis tvärt om.
DN- och Ullenhagsliberalerna gnisslar tänder, men gläds i vart fall åt att Sabuni ännu inte hittat några riktiga tonträffar.
Nä, C har därtill knaprat lite på den moderata ungdomliga liberala flygeln, det var inte allt för länge sedan M var ett 23%-parti under ledning av AKB och i valet 2014 fick C trots allt bara 22 mandat.
Kruxet för S är att man tappar stöd i vissa traditionella grupper, och att detta stöd inte spiller till Vp, inte heller spiller S till C, (möjligen en liten smula till Mp), Nä, kruxet är att Sd tuffar som tåget, dvs det sker inte något spill över till den klassiskt borgerliga sidan, mer än vårens tokrusning till Kd, som är återställd, utan till Sd. Det är förunderligt, hur väljarströmmar kan vara koordinerade, utan att stämma av inbördes, om hur de ska driva gäck med politiken.
Mp+C för en politik som lite gynnar Sd, det var det som hände 2010 - 2014 när Björklund bytte in Ullenhag och det var det som hände när Reinfeldt i ett sista desperat försök försökte vinna över de gröna på sin sida. Så länge Sd växer utan att det går att utnyttja denna tillväxt i praktiken, genom uppgörelser, så har det variatnen sak, men nu verkar det som att det börjar bli kritiskt. Allt har ett pris, där storstadsgröna ultraliberala frågor inte är riktigt lika mycket i ropet, som svar på utmaningarna på gatan. Samtidigt börjar de klassiska konfliktlinjerna mellan höger och vänster göra sig påminda, utan att vänstern ännu vinner något, och här får man nog söka svaret att det är DN-liberalismen som spökar, alla i valmanskåren gillar inte just det läget. S.W
Slutsatserna ovan kl 11:30 kan möjligen förstås något lite bättre om de beläggs med
siffror. Trender är trender och det återstår en massa opinionshus innan höstvindskiftet är verifierat, eftersom höststormar är mer ryckiga än de mer svala och på ytan ganska välkontrollerade vårstormarna. Sommarmätningar och sommarvärmestiltje är dessutom lite blahablaha, då människor måhända inte bara har ledigt från förvärvet, utan även från politiken. dvs avvikelser under sommaren kan bottna i urvalsproblematik likväl som en uppriktigt sund inställning från väljarna att ej anbelanga sig politikens affärer.
Intressant är nu att se på hur olika politiska "fraktioner"
förhåller sig till varandra över tid, beroende på vilka glasögon man har, dvs hur man turar ihop lite olika inbördes interna förbindelser. Lösa som legalt införstådda.
Just nu är Sd ett realt vågmästarparti, i utskotten, men pga överenskommelsen inte i kammaren. Om Vp larmar och gör sig tll, och lägger ner sina röster, så vinner regeringen, men konsten ligger i att sy ihop uppgörelser inne i utskotten inom ramen för budgeten. Liberala tongångar som påverkar väljarna i praktiken, även när Sd håls utanför politisk praktik, får ju praktiska konsekvenser i media, även om det inte är uppenbart varför Sd gynnas, när S tvingas genomföra C+Fp-politik, med fokus på.
Det ligger därför nära till hands att se:
- S+Mp+C - som ett block
- M+Kd+L - som ett block, i de frågor de kan spela utanför överenskommelsen.
Dvs delar av gamla alliansen kommer att försöka anpassa sig till varandra,
av den enkla anledningen att Mp ökat sedan valet, och C klarat
omställningen tämligen bra, samtidigt som M+Kd har fått bukt med Sd-spillet, och detta faktum att Fp förmåddes välja en ny DN-liberal partiledare. S.W
Ett försök med summerad opinion, där det intressanta är
de fyra sista kolumnerna.
- S+Vp - ligger på 35% fram till juni, seda börjar det dala utför. (budgeten)
- M. stabilt på 19-20%, fick lite stryk mars tom juni, när Kd haussade.
- Kd+Fp Toppar i mars tom maj och verkar stabila kring 10-11%
- C+Mp. Stabilt som tusan, dalar jan tom april, sedan back on track, 13 %
- Sd, ett segertår i två steg, i. skutt 1. i januari, ii. skutt 2. i september.
- M+Kd+Fp - 1,5 % minus sedan valet, stablilt kring 30% Topp i april, jmfr Sd.
- SCMp - tappat 5% sedan valet, med tappet tydligt först i septembermätningen.
- SUM: Ett tapp från 73% till 66,5% är trots allt inte helt hälsosamt.
- Differensen mellan MLKd och SCMp är av intresse, eftersom det säger något om hur det fungerar i valmanskåren för de som inte väljer att sympatisera med Sd.
Differensen var ca 10% i valet, med en dipp i mars och april, sedan sommarmätning,
som inte säger så mycket, och nu är differensen nära mars och april igen,
dvs ner mot 6-7 % MLKd har 6 utskottsplatser och S+C+Mp har 7. Det går inte att komma ifrån att Sd har tre platser och att Sd kommer att lägga fram egna förslag, som bägge sidor ka behöva kika på, för att förstå vad vinden blåser, när utskottet ska baxa vidare förslagen till kammaren, eftersom om inte alla är med vid slutvotering, så kommer Sd att kunna fälla det mesta. Det kommer alltså att bli ökad närvaro i riksdagen :-)
------ S+Vp -- M --- KdFp - C+Mp - Sd --- MLKd - SCMp - SUM - diff
Okt. - 31,7 - 19,5 - 10,5 - 13,3 - 22,9 # 30,0 - 36,4 - 66,4 - 6,4
Sept - 32,8 - 19,4 - 11,1 - 13,3 - 21,4 # 30,5 - 37,3 - 67,8 - 6,8
Juli - 33,8 - 17,6 - 12,1 - 14,6 - 19,6 # 29,7 - 40,5 - 70,1 - 10,8
Juni - 35,1 - 18,2 - 11,3 - 14,0 - 19,9 # 29,5 - 41,1 - 70,6 - 11,6
Maj. - 35,3 - 15,7 - 14,6 - 13,4 - 19,2 # 30,3 - 40,0 - 70,3 - 9,7
Apr. - 35,0 - 16,6 - 15,6 - 12,7 - 18,0 # 32,2 - 38,1 - 70,3 - 5,9
Mars - 35,1 - 18,4 - 13,6 - 11,6 - 19,4 # 32,0 - 37,4 - 69,4 - 5,4
Febr - 37,5 - 19,5 - 10,3 - 11,7 - 19,4 # 29,8 - 39,6 - 69,4 - 9,8
Jan. - 38,2 - 17,1 - 12,2 - 10,7 - 19,5 # 29,3 - 40,9 - 70,2 - 11,6
Val: - 36,3 - 19,8 - 11,8 - 13,0 - 17,5 # 31,6 - 41,3 - 72,9 - 9,7
diff # -4,6 # -0,3 # -1,3 # +0,3 # +5,4 # -1,6 # -4,9 # -6,5 - +3,3
Notera: differens sedan valet:
- S+Vp har minskat 4,5% sedan valet
- Sd har gått upp 5,4% - det beror på något?
- C+Mp verkar klara skivan, på spåret.
- M nätt upp.
- Kd+Fp - traditionellt borgerliga partier, har minskat med 1,3% sedan valet
Det "djävulskval, som M tidigare befann sig i, under AKB och sedan UK, att hur de än vrd och vände på sig, slingrade sig som en krokad mask, så gynnades endera Sd eller C.
Sedan M skakat av sig C+Mp har de kommit ur dilemmat, med att inte vara tillräckligt DN-liberala. Nu är det S som sitter fast med två färger av gröna liberaler. Till och med DN, som förfäras, verkar vara upprörda över att inte fler väljare fattar att de ska rösta på Mp eller C, (och inte Sd).
DNs ledarsida kommer så kart fortsätta att försöka finna vägar för att bredda väljarbasen, tex med klimatfrågor, men i slutändan går inte DN-liberaler och Sd vidare bra ihop, och så länge Sd spelar på egen planhalva, så kommer det alltså att fortsätta vara en match mellan å ena sidan höger - vänster, å andra sidan DN-liberal eller dess motsats, och detta behöver alltså inte vara Sd, men den som har C+Mp i knät, kommer ha svårare med att konkurrera med Jimmys gäng. S.W
C och Mp är inte är ett alternativ, för många som är traditionellt konservativt vänster och månar om sina traditionella välfärdssystem. Här har S en utmaning. S.W
Greidners reflektioner efter partiledardebatten den 13/10 är ett tidens tecken, detta med att någon som var uppenbart före valet, blev en osannolikt regeringsbildningsresa
sept -18 till januari -19, och sedan viss häpen förvåning när regeringsbildningen var i hamn, där egentligen bara Fp tog ordentligt stryk, och sedan då våren med M+Kd budgeten, som alltså övergick till en S+Mp-budget nu inför hösten, som alltså blev en smula förvirrad för väljarna, men kanske ännu mer för våra politiska experter och kommentatorer, att det möjligen är så att våra vägledande experter är mer vilsna är allmoge och menighet. Förändringar av hur debatten förs, är nog inte opportunism, utan något ganska mänskligt, vi är sociaka djur och påverkas mer än vad vi kan tro av vår omgivning och när ett stim eller en flock ska ändra riktning, så är det en prövande process.
Greidner:
Spetsformuleringar:
"Partiledardebatten i söndags kväll i SvT ... gjorde inte särskilt många människor engagerade" (sw understatement, det är Allice i Underlandet)
"Ett avgörande skäl är att det inte är några tydliga höger- och vänsteralternativ som står mot varandra.
"När vänster-högerskalan försvagas och blir otydlig är det något som"
blir snurrigt (fast GG skriver mer poetiskt "dör i varje människa"
"Blockpolitiken ... bottnade ytterst i ... vänster-högerkonflikten kring fördelning och ekonomisk rättvisa... ställningstaganden kring social jämlikhet och social rättvisa."
"Januariavtalet har spräckt den traditionella blockpolitiken –
men samtidigt kvävt ... vänster-högerdimensionen i politiken".
"Det är de stora konflikterna kring
- hur samhällets rikedomar ska fördelas och
- frågan om hur mycket den sociala jämlikheten ska få betyda
som i alla tider väckt de djupaste politiska lidelserna.
sw
Jo, frågan är:
- hur hög skatt som ska tas ut.
- vad varje skattesubjekt sedan får i återbäring
a. För sin egen snöda nytta
b. för samhället som helhet ska fungera, till gagn för a.
Någon vidare moralisk plikt att vilja att betala skatt till dumheter, finns det nog inte, varför det ställs rätt stora krav på att de som tar ut skatten, också ser till
att den används på ett klokt och funktionellt vis. Tappar statsmakten greppet och delar ut gottepåsar godtyckligt, så får man räkna med en reaktion.
- väljare till vänster är villrådiga
- Väljare till höger blev villrådiga, först 2006 - 2014, sedan 2014 - 2018
- Folkpartister är särskilt villrådiga.
Är det realism/materialism som avgör, eller idealism/moralism? Den senare företeelsen senare kan nämligen hastigt och lustigt/olustigt ändras, beroende på vem som för tillfället står vid rodret. Flocken är ängslig. S.W
GG
"Frågor som rör ekonomisk rättvisa (har) stått tillbaka för moralistiska frågor, ex:
- brott och straff,
- flyktingpolitik, eller
- frågor om svenskhet kontra mångkulturalism."
sw Nja, här blandas korten bort, de två första exemplen är funktionella, mer än moraliska, medan det tredje exemplet är moraliskt, och spelar roll, bara om samhällets funtioner inte fungerar, först då blandas funktionella argument ihop med dygd.
Värderingar är billiga, behöver inte räknas hem i kronor och ören. Om spiltan är tom bits hästen. Medelklassen har haft en behaglig resa under 2000-talet, men till på köpet fått ett extremt segregerat samhälle, som man valt att blunda/bortse från.
Den sits vi sitter i nu, är den säng vi bäddat själva, och bädden har någon slags orsak? Hoppsan, det gick inte som vi trodde!
Så här i efterhand är förloppen trots allt inte särskilt många överraskande.
Det blev inte riktigt som Sol & Vår lovade, och det är inte heller något nytt,
detta med föreställningen, storslagna planer friserade med stora ord.
GG
"Sverige är idag ett djupnande klassamhälle
– det har visat sig att den extrema marknadsliberalismens nedsippringsteori aldrig fungerat".
...
"När klyftorna djupnar kan det leda till:
- ökat politiskt engagemang, men det kan lika gärna sluta i
- ökad politisk apati, en apati som flammar upp kring sekundära frågor som handlar om moralism hit eller dit."
sw Jo, det är narrativ, berättelser och värderingar, och värderingar är som sagt tolkningsbara och kan betyda precis vad som helst, och är egentligen bara ett uttryck
för olika maktperspektiv, att värderingen av vad som är värt något, är en rätt relativ fråga.
Förr var det en klyfta mellan klasser, inom en nation eller möjligen en europeisk stat, nu är klassfrågan svårare, eftersom den finns kvar, men dessutom fått en ny dimension , etnisk klasskonflikt. Det är inte en enklare ekvation att lösa, eller förklara. Det blir olika målgrupper som ska övertygas och som icke sällan har en egen uppfattning om vad som ligger i just den minoritetens intresse.
Statens styrs av två ting:
- Normgivning, inkl straffrättsliga frågor
- Resursfördelning, som sker via skatt, inkl omfördelning av skattemedel som ska uppfattas som rättvis, även för de som betalar skatten, eftersom de annars kommer att rösta med fötterna, dvs betala till någon som ger bättre avkastning.
GG
"Den ekonomiska politiken är fortfarande låst i det regelsystem som infördes under nittiotalskrisen och alla nödvändiga och stora satsningar omöjliggörs därmed."
sw Nja, en statsbudget i balans är inget anmärkningsvärt, det handlar om att gilla läget och inte inteckna framtiden med förhoppningen att någon annan ska bidra med resurser från en framtid som inget behöver ta ansvar för.
Att låna pengar /inteckna framtiden för våra efterkommande, är en smula moraliskt tveksamt, eftersom man inte behöver ta konsekvensen, det blir våra barns problem. Konsumtion på kredit är inte långsiktigt hållbar, evig tillväxt inte möjlig utan rupturer och nollställningar.
Detta med PIIGS och BIG-PISS spelade viss roll 2007. Lärdomarna från 1992/93 börjar blekna, men är lika aktuella. S.W
Skicka en kommentar