Hon förkastar med en axelryckning
gudar och auktoritet.
Söker friheten
men finner bara ensamhet.
Garanterat, Hoola Bandoola Band, 1971
*
1968 brukar beskrivas som ett auktoritetsuppror, där industrisamhällets kollektiva samhällsordning ruckades och där normer och maktförhållanden förändrades. I boken 1968. När allt började (Hjalmarson & Högberg, 2018) resonerar Marie Demker och jag kring att de nedrivna kollektiva auktoriteterna inte ersattes av några nya. Avsaknaden av auktoriteter gestaltar maktens ökade svårgripbarhet och svårigheterna att utkräva politiskt ansvar.Påståendet provocerar. Finns det verkligen inga samhällsauktoriteter i dagens Sverige? De auktoriteter som revs ned 1968 var kollektivt baserade - till exempel kungahuset, kyrkan, de politiska partierna, fackföreningarna, familjen, patriarkatet, försvaret. I vår individaliserade tid hade man kanske kunnat tänka sig att de kollektiva auktoriteterna ersatts av individuella auktoriteter. De kollektiva auktoriteterna före 1968 personifierades ju också av de olika ämbetsinnehavarna - kungen, ärkebiskopen, statsministern etc
När jag föreläser om boken frågar jag gärna de som lyssnar om det finns några auktoriteter i vårt individualiserade samhälle, och vilka det i så fall skulle vara? Frågan följs ofta av tystnad. För ett par år sedan hände det att någon lite skämtsamt föreslog Zlatan. På Göteborgs Stadsbibliotek i våras föreslog någon, lika skämtsamt, Leif GW Persson.
Idag hade jag nöjet att tala om boken inför anrika Göteborgs Kvinnliga DiskussionsKlubb (bildad 1911). Nästan 100 personer lyssnade. Där lyftes ett mer seriöst namn fram - Greta - och jag blev svarslös. För intuitivt lever väl Greta upp till de krav vi kan ställa på en samhällsauktoritet?
Vad säger ni, kära läsare? Vilken är vår tids auktoriteter (om det nu finns några)? Om det blir många som reagerar så lovar jag att återkomma med en redovisning hur ni svarat.
4 kommentarer:
Med facit i hand, Mikael Odenberg. Omgiven av idioter tog han sin Mats ur skolan. En hedersman!
Auktoriteter är olika för olika människor. För en löjtnant är en överste auktoritet, för en överste måste det till en general för att framskapa auktoritet. Ungefär som med skönhet - beauty is in the eyes of the beholder.
Mer eller mindre allmänt accepterade auktoriteter försvann, men inte på grund värderevolutionen 1968 utan på grund av informations- och utbildningssamhället. Ju mer utbildning en individ har, och ju mer information som är tillgänglig, desto större krav ställs på auktoritetsfiguren vad gäller kunskap, erfarenhet eller uppnådda framgångar.
Vad gäller ämbetsauktoritet, så är den en del av samhällskontraktet. Om samhällskontraktet luckras upp, så luckras också den auktoriteten upp. Det går också att lagstifta bort naturlig auktoritet - så har skett i den svenska skolan, med förödande konsekvenser inte bara för skolan utan för den traditionella fostran till att acceptera ämbetesauktoritet.
Vad gäller Greta - hon är absolut inte auktoritet, hon är mediahype, eller falsk messias för den som föredrar religiösa jämförelser. Zlatan är säkert auktoritet för fotbollsintresserade, Ulf Bjereld är auktoritet för medlemmarna i Tro och solidaritet, Dr. Kissinger är fortfarande auktoritet i utrikespolitik men inte inrikespolitik, osv.
Homo Economicus
I salig åminnelse:
Hans Rosling.
tankar kring Homo Econumicus synpunkter;
En överste är inte definitionsmässigt en auktoritet för en löjtnant, översten är en överordnad, en annan löjtnant kan baserat på kunskap/erfarenhet/fallenhet etc. vara auktoriteten.
Vad gäller Greta vet jag inte heller om hon är en auktoritet, dock är det allt för enkelt att avfärda henne som en "mediahype", ej heller en "falsk messias". Hennes budskap är ju i princip att lyssna på vetenskapen (kunskapens auktoritet?) och agera på det som vetenskapen säger.
Hon har däremot gjort det på ett, förmodligen initialt i vart fall, omedvetet framgångsrikt sätt. Däremot blir i vissas ögon en förebild då hon faktiskt försöka leva som hon lär och uppfattar/tolkar vetenskapens råd.
En auktoritet behöver väl, antar jag, besitta såväl kunskap inom området som någon typ av allmän acceptans att använda sin kunskap för att driva beslut i önskad riktning.
Skicka en kommentar