Reportern berättar att Jan ofta skriver "ilsket" i sociala medier och att han en gång kallat Stefan Löfven för "pajas". Men sammantaget framstår Jan som en lågmäld och vänlig person. För tittaren blir det obegripligt att någon vän eller släkting sagt upp bekantskapen med Jan för dennes politiska åsikters skull. En doft av moralism dröjde sig kvar. Ska man verkligen inte få tycka vad man vill om migration utan att ens vänner och släktingar överger en?
Men inslaget ger en helt felaktig bild av Jans beteende i sociala medier. Det är inte så att Jan bara skriver ilskna inlägg och har kallat statsministern för en pajas. Jans flöde är, vilket flera personer synliggjort på Twitter i dag, fullt av förlöjliganden, hat och hån mot andra människor. Han kallar en framträdande kvinnlig moderat politiker för "häxa". Han kallar en framträdande kvinnlig socialdemokratisk politiker för "hora". Han förmedlar konspirationsteorier om hur hemliga 5G-experiment i Nederländerna orsakar massdöd av fåglar. Listan kan göras hur lång som helst. Det är bara att scrolla Jans Facebook-sida.
Efter några få googlingar framgår det att Jan inte bara är en person som är kritisk till den förda migrationspolitiken. Jan är en person vars sociala medier-flöde är en ström av hat, förlöjliganden och konspirationsteorier. Att någon eller några av hans vänner och släktingar inte vill umgås med honom kommer inte som en chock, om man säger så.
Jag vet inte om det bara handlar om dålig research från SVT Aktuellts sida, eller om man medvetet avstår från att berätta om hur Jan egentligen beter sig på nätet. I vilket fall blir konsekvensen att tittaren lämnas i sticket med en obegriplig berättelse om varför vänner och släktingar söker sig bort från Jan.
*
Jag har även tidigare skrivit om hur SVT Aktuellt missat bakgrundskontroll av intervjupersoner i inslag om migrationspolitiken. Den gången var det en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. Det visade sig i efterhand att hon varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört. Texten kan läsas här.
Uppdaterat kl 20.05: Jag noterat att Jack Werner skriver mycket bra om saken i Dagens Nyheter i kväll. Eva Landahl, programchef på SVT Nyheter och ansvarig utgivare för "Sverige möts" är delvis självkritisk. Men hon nöjer sig med att karaktärisera Jans inlägg på sociala medier som att han uttrycker sig "vasst" och har ett "högt tonläge". Well, att kalla kvinnor för "häxa" och "hora" är i min bok något helt annat än att uttrycka sig "vasst" och ha ett "högt tonläge".
2 kommentarer:
När SVT tog upp frågan generellt om växande polariseringen med Jan som exempel skulle det varit självklart att belysa båda sidor. Att människor slutar umgås med vänner och släktingar på grund av olika åsikter är väl knappast något nytt.
Det nya är väl mer de olika sociala medier där man kan röra sig mest inom sina egna kretsar.
På arbetsplatser, i föreningslivet och med grannar kan det vara jobbigare om någon ständigt för fram åsikter eller fördomar som man inte delar. På en arbetsplats råkade jag ut för en man som flera gånger pratade om att skjuta människor. Första gången gällde det en grupp som jag tillhörde, utan att han visste det. Andra gången frågade jag om han hade vapen och att jag i så fall undrade om det var lämpligt.
I efterhand såg jag inslaget på Aktuellt och kastade ett öga på personens facebook. Inte minst var det sistnämnda bekräftelse på den bedrövliga nivån och den starka polariseringen där de vanligaste argumenten är olika invektiv om motståndarna. Att den politiska debatten blivit extremt polariserad - och synnerligen osaklig - är ju ingen nyhet. Och att visa exempel på detta i Aktuellt tror jag närmast är kontraproduktivt. En polarisering där invektiv och etiketter blivit vanligare än sakargument. Det som bekymrar mig mest är inte att enskilda privatpersoner spårar ur utan att etablerade politiker, tom statsråd, börjat lida av samma sjuka om än i mildare form.
Och som Lars Trägårdh påpekar i Aktuellt är migrationspolitiken den verkliga braständaren. Här finns ju SD på den egna ytterkanten och Ulf och likasinnade på den andra. Vi var några - gråsossar och andra mittenorienterade - som direkt efter att den första migrationsöverenskommelsen mellan alliansen och miljöpartiet träffats pläderade för den tredje vägens migrationspolitik men fick tyvärr inget gehör varken från "höger" eller "vänster". (Jag insåg förstås att min egen inställning då inte skulle få varken SD, MP eller Ulf att ändra åsikt.)
Ulfs blogg är också ett symptom på polariseringen. Övertramp från höger kritiseras regelbundet, däremot inte övertramp från vänster.
Finns det då hopp om att få en migrationspolitik som minskar polariseringen? Kanske. Ardalan Shekarabi skrev igår på sin facebook: "Med tanke på nivån på invandring de senaste decennierna, både i absoluta tal och i jämförelse med andra europeiska länder, måste vi inse en sak. Ska vi klara av integrationen kan vi inte ha en stor invandring under överskådlig tid. Vi behöver föra en hållbar migrationspolitik och hålla mottagandet av nyanlända på låga nivåer." Om detta blir socialdemokratisk politik borde det finnas förutsättningar att komma överens med M. Men risken att det politiska spelet åter vinner över sakfrågorna är nog stor. Gäller det fortfarande att ha kvar sina fiender i första hand?
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar