SVT Aktuellts märkliga berättelse om Jan och migrationspolitiken

SVT Aktuellt uppmärksammade igår den växande polariseringen av svensk politisk debatt. I inslaget intervjuades en man som hette Jan, och som påstod att en vän och en släkting sagt upp bekantskapen med honom på grund av olika åsikter om migrationspolitiken.

Reportern berättar att Jan ofta skriver "ilsket" i sociala medier och att han en gång kallat Stefan Löfven för "pajas". Men sammantaget framstår Jan som en lågmäld och vänlig person. För tittaren blir det obegripligt att någon vän eller släkting sagt upp bekantskapen med Jan för dennes politiska åsikters skull. En doft av moralism dröjde sig kvar. Ska man verkligen inte få tycka vad man vill om migration utan att ens vänner och släktingar överger en?

Men inslaget ger en helt felaktig bild av Jans beteende i sociala medier. Det är inte så att Jan bara skriver ilskna inlägg och har kallat statsministern för en pajas. Jans flöde är, vilket flera personer synliggjort på Twitter i dag, fullt av förlöjliganden, hat och hån mot andra människor. Han kallar en framträdande kvinnlig moderat politiker för "häxa". Han kallar en framträdande kvinnlig socialdemokratisk politiker för "hora". Han förmedlar konspirationsteorier om hur hemliga 5G-experiment i Nederländerna orsakar massdöd av fåglar. Listan kan göras hur lång som helst. Det är bara att scrolla Jans Facebook-sida.

Efter några få googlingar framgår det att Jan inte bara är en person som är kritisk till den förda migrationspolitiken. Jan är en person vars sociala medier-flöde är en ström av hat, förlöjliganden och konspirationsteorier. Att någon eller några av hans vänner och släktingar inte vill umgås med honom kommer inte som en chock, om man säger så.

Jag vet inte om det bara handlar om dålig research från SVT Aktuellts sida, eller om man medvetet avstår från att berätta om hur Jan egentligen beter sig på nätet. I vilket fall blir konsekvensen att tittaren lämnas i sticket med en obegriplig berättelse om varför vänner och släktingar söker sig bort från Jan.

*

Jag har även tidigare skrivit om hur SVT Aktuellt missat bakgrundskontroll av intervjupersoner i inslag om migrationspolitiken. Den gången var det en kvinna som skulle representera en "vanlig tittare" som tappat förtroendet för mediernas rapportering om invandringsfrågan. Särskilt representativ var hon emellertid inte. Det visade sig i efterhand att hon varit aktiv på den nazistiska sajten Nordfront, där hon uttryckt uppskattning över en aktion som Nordiska motståndsrörelsen genomfört. Texten kan läsas här.

Uppdaterat kl 20.05: Jag noterat att Jack Werner skriver mycket bra om saken i Dagens Nyheter i kväll. Eva Landahl, programchef på SVT Nyheter och ansvarig utgivare för "Sverige möts" är delvis självkritisk. Men hon nöjer sig med att karaktärisera Jans inlägg på sociala medier som att han uttrycker sig "vasst" och har ett "högt tonläge". Well, att kalla kvinnor för "häxa" och "hora" är i min bok något helt annat än att uttrycka sig "vasst" och ha ett "högt tonläge".

Granskningsnämndens fällande av SVT väcker flera frågor

Sveriges Television (SVT) fälls av Granskningsnämnden för att man tagit avstånd från ett påstående av Jimmie Åkesson (SD) i den direktsända partiledardebatten den 7 september i fjol. I debatten påstod Jimmie Åkesson att invandrare blev arbetslösa eftersom de "inte är svenskar" och att de "passar inte in i Sverige". Centerledaren Annie Lööf reagerade omedelbart och kritiserade Jimmie Åkessons uttalande.

Direkt efter debatten beslöt Eva Landahl, ansvarig utgivare för SVT:s valprogram, att SVT skulle ta avstånd från Jimmie Åkessons uttalande. "Vi ska börja med att säga att Jimmie Åkessons uttalande här i inledningen var grovt generaliserande och SVT tar avstånd från det", sa programledaren Martina Nord efter debatten.

Nu har Granskningsnämnden valt att fälla SVT eftersom nämnden menar att avståndstagandet stred mot kravet på opartiskhet. Jag har läst Granskningsnämndens beslut och tycker det innehåller märkligheter.

SVT menade att Jimmie Åkessons uttalande var ett brott mot den så kallade "Demokratiparagrafen", det vill säga Radio- och tv-lagens 5 kapitel, § 1 om att programinslagen ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Enligt Sveriges Televisions sändningstillstånd innebär bestämmelsen en skyldighet för SVT att markera ett avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden.

Granskningsnämnden tar inte ställning till huruvida Jimmie Åkessons uttalande var av ett sådant slag att det krävdes ett ifrågasättande eller bemötande från SVT. I stället menar nämnden att SVT:s uttalande var "svepande", och att det därigenom "riskerade" att framstå som ett politiskt ställningstagande. Nämnden poängterar att partiledardebatten ägde rum två dagar före valet.

Nämnden menar således inte att SVT gjorde fel när man tog avstånd från Jimmie Åkessons uttalande. I stället riktar in sig på formen för avståndstagandet. Nämnden menar heller inte att SVT:s uttalande var ett politiskt ställningstagande. I stället menar man att uttalandet "riskerade (...) att framstå som ett politiskt ställningstagande".

Nämnden motiverar aldrig på vilket sätt SVT:s uttalande skulle vare "svepande". Enligt min uppfattning är SVT:s formulering att Åkesson uttryckte sig "gravt generaliserande" i stället väldigt tydlig och svår att missförstå. Åkesson påstod ju att "invandrarna" (bestämd form, min anmärkning) inte fick jobb eftersom de inte "passade in i Sverige". Om inte det är ett "gravt generaliserande" uttalande så vet jag inte hur ett gravt generaliserande uttalande ser ut.

SVT:s programdirektör Jan Helin menar att SVT i stället för avståndstaganden "måste lita på journalistiken som metod i sådana här fall, med frågor och motfrågor". Det är möjligt att det är en bättre metod. I så fall borde programledarna ha agerat och ställt frågor till Jimmie Åkesson med vad han egentligen menade och lyft fram de principer som "demokratiparagrafen" vilar på. Men det är inte lätt att vara programledare/producent i en så stökig tillställning som en direktsänd partiledardebatt. Så vad gör SVT om man i en direktsändning misslyckas med att bemöta påståenden av det slag som Jimmie Åkesson förde fram? På den frågan har Jan Helin hittills inte formulerat något svar,

Frågorna om relationen mellan opartiskhet och värnandet av demokratiska värden har aktualiserats av Sverigedemokraternas frammarsch. Ett parti med nazistiska rötter och impregnerat av rasism - hur bevakar man ett sådant parti på ett "opartiskt" sätt samtidigt som man värnar demokratiska värden och har en skyldighet att markerna avstånd från/bemöta antidemokratiska uttalanden? Granskningsnämndens beslut visar på behovet av en principiell och operativ diskussion om dessa frågor.

Jag är ju lekman och inte jurist - så har jag missuppfattat något kring domskälen så får någon gärna upplysa mig. :-)

(Ja, jag vet att Jimmie Åkessons uttalande var längre än vad jag här har redovisat, och hela kontexten finns i Granskningsnämndens beslut till vilket jag länkat ovan. Men jag anser inte att den kontexten förändrar något i sak när det gäller Åkessons påståenden.)

Om Jimmie Åkessons famösa uttalande och SVT:s agerande

Skandal att man gör på det viset, säger Jimmie Åkesson till Aftonbladet. En svindlande sekund trodde jag att han drabbats av självinsikt kring sitt famösa uttalande om arbetslösa invandrare: "Dom passar inte in i Sverige", och att han var beredd att vara självkritisk ta ansvar för det han sagt. Men så var det naturligtvis inte. I Jimmie Åkessons värld är allting alltid någon annans fel.

Jimmie Åkessons uttalande i Sveriges Televisions avslutande partiledardebatt fick mig att reagera våldsamt i tv-soffan - och då är jag ändå luttrad. "Jimmie Åkessons retorik passerar lågmärken jag inte trodde det var möjligt att passera" skrev jag på Twitter, och det blev snabbt min mest delade tweet under hela valrörelsen. Jag funderade också direkt över om programledarna skulle reagera och markera mot Jimmie Åkessons kommentar, men de valde att avstå. I stället beslöt Eva Landahl, ansvarig utgivare för SVT:s valprogram, att SVT skulle ta avstånd från Jimmie Åkessons uttalande. "Vi ska börja med att säga att Jimmie Åkessons uttalande här i inledningen var grovt generaliserande och SVT tar avstånd från det", sa programledaren Martina Nord efter debatten.

SVT menar att Jimmie Åkessons uttalande är generaliserande och pekar ut invandrare som en grupp som inte är svenskar och som inte passar in i Sverige. Med en sådan tolkning blir Åkessons uttalande ett brott mot Radio- och tv-lagens 5 kapitel, § 1 om att programinslagen ska präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Enligt Sveriges Televisions sändningstillstånd innebär bestämmelsen en skyldighet för SVT att markera ett avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden.

Det är naturligtvis olyckligt att denna fråga nu dominerar medierapporteringen, eftersom fokus tas bort från viktiga politiska sakfrågor. Men lagar upphör ju faktiskt inte att gälla två dagar före ett val. Om SVT inte reagerat hade det också varit ett ställningstagande - det hade inneburit en signal att det var OK att uttrycka sig på det sätt som Jimmie Åkesson gjorde.

Nu blir det upp till Granskningsnämnden för radio och tv att ta ställning till om Eva Landahl och SVT gjorde rätt eller fel. Det är så det går till i en demokrati med oberoende media.

Granskningsnämnden har för övrigt nyligen kritiserat SVT för att inte ha tagit avstånd från kränkande uttalanden av en Sverigedemokratisk politiker.

Efterspelet till SVT:s agerande visar igen på Sverigedemokraternas syn på public service. Tidigare har Jimmie Åkesson kallat Sveriges Radio P3 för en "skitkanal" och velat lägga ner kanalen. Nu skriver riksdagsledamoten Martin Kinnunen (SD) på Twitter att SVT är en "skitkanal". Jimmie Åkesson rasar över SVT och hävdar att "det är uppenbart" att public service måste "granskas hårdare". Jo tack.

Nu är det bara en dag kvar till valet. Det gäller att hålla i.

Aktuellts teknikproblem skadar SVT:s varumärke

I början av mars 2012 lanserade Sveriges Television med buller och bång nya Aktuellt. En hel timmas sammanhängande sändning från kl 21.00, med ny monsterstudio, djärva färger och grafik baserat på det nya, toppmoderna sändningssystemet Mozart.

Jag gillar nya Aktuellt. Jag gillar konceptet, färgerna och grafiken och jag tycker att programledarna är grymt proffsiga. Men de månader som gått sedan programmet lanserades har fördystrats av återkommande teknikproblem, som gör att fokus riktas från innehållet till tragikomisk vardagsdramatik. Namnskyltar förväxlas eller försvinner, ljudet kommer och går, inslag uteblir, tekniker smyger fram i bildkanten för att försöka byta ut gästernas trilskande mikrofoner. SVT:s flaggskepp Aktuellt riskerar att börja framstå som public service eget Fawlty Towers.

Radioprogrammet Medierna i P1 uppmärksammar i dag problemen. Programmets utgångspunkt är att det nu gått fyra månader sedan nya Aktuellt startade och det syns ännu inget ljus i tunneln. Hur påverkar oförmågan att komma tillrätta med dessa teknikproblem trovärdigheten för nya Aktuellt och i förlängningen även för Sveriges Television?

Jag medverkar kort i programmet och min inställning är ungefär så här: Det är helt oacceptabelt att ett så framträdande public service-program efter mer än fyra månader inte lyckas få ordning på trilskande teknik. Jag ertappar mig själv med att sluta lyssna på inslagen och i stället med skräckblandad förtjusning/förväntan invänta uteblivna namnskyltar eller de insmygande tekniker. Aktuellts starka varumärke urholkas, och med det förtroendet för Sveriges Television och i förlängningen också för public service. Det är viktigt att reda ut var ansvaret för detta misslyckande ligger.

I programmet säger Aktuellts ansvariga utgivare Eva Landahl att deras publikundersökningar ännu inte visar på något minskat förtroende för programmet. Jag har inte läst dessa undersökningar, men dristar mig till att påstå att Aktuellt i så fall lever på lånad förtroendetid. Jag ser dagligen nyhetssändningar från BBC, CNN och Al Jazeera, och ser man till teknikproblem kan man inte tro att dessa nyhetsprogram görs på samma planet.

Jag har förstått det som att det nya sändningssystemet Mozart igångsattes utan tillräcklig utbildning för de berörda, samt att systemet inte testats tillräckligt för att undersöka om det var kompatibelt med andra system som SVT använder (till exempel video- och grafiksystem). I Medierna påstås att SVT i torsdag beslutade att tillfälligt återgå till det gamla systemet, i väntan på att man hittar en läsning på problemen med Mozart. I så fall ett klokt beslut, givet rådande omständigheter.

I kväll lördag sänds inte Aktuellt. Jag ser fram mot morgondagens sändning kl 21.00. Förhoppningsvis med ljud och med namnskyltar, men utan insmygande tekniker.

Förminska inte kvinnomord till "tragiska familjedraman"

I söndags kväll sköts en 39-årig kvinna till döds i Malmö. Den misstänkte förövaren är en 44-årig man som tidigare varit hennes sambo. De separerade redan 2011och mannen har sedan dess åtalats för ofredande av kvinnan.Vittnesuppgifter talar om mordhot och misshandel. Händelsen beskrivs av Martin Carlsson, vakthavande befäl på Skånepolisen, som "ett tragiskt familjedrama".

Ett tragiskt familjedrama? Synen på ett kvinnomord som en "familjetragedi" förminskar brottet och reducerar våldshandlingen till något som inte berör samhället eller det gemensamma, utan i stället något för det civila, det familjära, det individuella. Kvinnomordet blir en privat uppgörelse, eller till och med en olyckshändelse. På samma sätt som kvinnomisshandel förr ofta doldes bakom formuleringen "lägenhetsbråk". Alla mord är väl "tragiska" och ett "drama". Varför använda dessa ord just när en man mördat sin sambo/fru?

I det här fallet rörde det sig ju inte ens om en "familj", eftersom kvinnan och mannen separerat från varandra.

Polisens användande av uttrycket väckte stor vrede på Twitter i dag och efter viss diskussion tog Södermalmspoliserna Viktor Adolphson och Johan Säfström avstånd från uttrycket. Vackert så. Men när till och med SVT Rapport i sin 19.30-sändning i dag karaktäriserar mordet som ett "tragiskt familjedrama", då är måttet rågat. Hur tänker redaktionen här egentligen? Eller tar man bara slentrianmässigt över Skånepolisens egen terminologi?

Uppdaterat måndag kl 21.55. På Twitter antyder Eva Landahl, redaktionschef på SVT samhälle och riksnyheter, att användandet av formuleringen i Rapport var ett misstag: Tyvärr alltför lätt att slarva med formuleringarna. Det är bra. Misstag kan vi alla göra. Det viktigaste är att den redaktionella policyn är att inte använda en sådan formulering.

Kerstin Weigl i Aftonbladet är inne på samma linje. Läs henne gärna.

Reinfeldts vägran att debattera med någon annan än programledaren skapar trovärdighetsproblem för redaktionerna

I går utbröt en storm i sociala medier då Fredrik Reinfeldt fick uppträda ensam i SVT Aktuellts studio och svara på frågor om sitt utspel att svenskarna i framtiden kanske skall arbeta till 75 års ålder. Någon företrädare för oppositionen var inte inbjuden. Samma upplägg användes i morse i TV4:s Nyhetsmorgon. Programledarna intervjuar statsministern, oppositionen finns ej i studion. Stormen berodde inte främst på dessa enskilda händelser, utan hade sin grund i en föreställning att Sveriges statsminister bara ställer upp i direktsända studiosamtal om oppositionen inte är närvarande.

På Twitter lade jag ut följande fråga: Valde #aktuellt att låta Reinfeldt vara ensam i studion, eller var det ett krav från hans sida? I dag svarar Aktuellts redaktionschef Eva Landahl: Inget krav från Reinfeldt att sitta ensam i Aktuellts studio. Trött på att dessa rykten sprids! Eva Landahl utvecklar sin argumentation här.

Nej, jag tror inte heller att Aktuellt ringer upp Fredrik Reinfeldt och frågar om han vill komma till studion för att debattera pension vid 75 års ålder med t ex Stefan Löfven eller Jonas Sjöstedt, att Reinfeldt då säger "Nej tack, man jag kommer gärna själv" varpå Aktuellt säger "OK, jättebra, då är du välkommen". Så går det självklart inte till.

Men Fredrik Reinfeldts vägran att debattera med någon annan än programledaren skapar ett trovärdighetsproblem för redaktionerna. Ett vanligt upplägg med Fredrik Reinfeldt är att han är själv i studion. Programledaren ställer kritiska frågor och oppositionen finns med i ett bandat inslag. Hur skall redaktionen kunna göra det trovärdigt att det är strikt redaktionella och journalistiska överväganden som legat till grund för detta upplägg om tittaren vet att Reinfeldt endast ställer upp om han får vara ensam i studion? Hur skall redaktionen kunna bevisa sin oskuld? Situationen blir orimlig.

SVT Aktuellt och TV4 Nyhetsmorgon kan förstås agera annorlunda. De kan erbjuda Reinfeldt att komma till studion och diskutera med någon oppositionsföreträdare. Tackar Reinfeldt då nej kan de banda en intervju med honom och låta oppositionen själva finnas på plats i studion.

När medverkade Fredrik Reinfeldt senast i ett direktsänt studioinslag med någon oppositionsföreträdare? Jag kan faktiskt inte minnas.

Kanske var det lika illa på Göran Perssons tid. Kanske har Reinfeldt medverkat i ett stort antal studiodiskussioner med oppositionsföreträdare som jag har missat eller glömt. Kanske tackar Fredrik Reinfeldt ja till en mängd tänkta studioinslag men oppositionen vägrar komma. Jag vet inte. Men det är olyckligt att SVT Aktuellt, TV4 Nyhetsmorgon, Studio Ett, P1 Morgon och andra ledande nyhetsredaktioner så sällan lyckas organisera en studiosamtal mellan statsministern och företrädare för den politiska oppositionen.

Karin Hübinette och frågan om den journalistiska opartiskheten

I dag kritiserar jag på Aftonbladets Debattsida Sveriges Televisions beslut att frånta Karin Hübinette uppdraget som programledare för Aktuellt och Agenda. Bakgrunden är att Karin Hübinettes syster, Hillevi Engström (M), utnämnts till arbetsmarknadsminister i den borgerliga Alliansregeringen. Nedan följer ett utdrag ur artikeln.

Visst är det problematiskt med släkt- och vänskapsband mellan journalister och politiker. Men det stora problemet uppstår när redaktionsledningarna abdikerar och i stället för att själva bedöma den enskilde medarbetarens förmåga att agera journalistiskt professionellt försöker formulera generella regler för något som inte går att i detalj reglera. Är det verkligen själva systerskapet mellan Karin Hübinette och Hillevi Engström som är problemet? Var bör då gränsen sättas för denna typ av jäv? Halvsyskon? Kusiner? Grannar? Barn på samma dagis?

Nej, att Karin Hübinette är syster med Hillevi Engström är i sig inget giltigt skäl att beröva henne programledaruppgiften. Det giltiga skälet vore i stället om SVT-ledningen menade att de inte trodde att Karin Hübinette skulle kunna genomföra sin journalistiska uppgift på ett professionellt sätt. Men det säger man inte och det tror jag inte man menar heller. I stället gömmer man sig bakom formellt släktskap och praktiska svårigheter (så motiverade t ex Eva Landahl, chef för Aktuellt och Agenda, beslutet med att vore olyckligt om Karin Hübinette ”kanske måste intervjua sin egen syster”). Men i så fall borde väl problemet ha gått att enkelt hantera genom att Karin Hübinette inte utövade programledarrollen just i de inslag när Hillevi Engström medverkar i Aktuellt eller Agenda.

På samma sätt är det med journalisters och experters politiska tillhörigheter. Själv framträder jag gärna i min profession som statsvetare samtidigt som jag synliggör mitt engagemang inom Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Men jag propsar inte på att varje enskild expert eller journalist måste inleda sin rapportering med en politisk självbekännelse. Skall K-G Bergström konsekvent presenteras som ”tidigare aktiv inom Moderaterna”? Skall statsvetaren Tommy Möller presenteras med att han har ett förflutet i den borgerliga studentföreningen Heimdal? Självklart inte.

Jag tycker mig se en spirande dröm om den politiskt och släktskapsmässigt obefläckade journalisten. Min aning förstärks av att Sveriges Radio tidigare hanterat en motsvarande situation helt annorlunda. Under Thomas Bodströms tid som justitieminister tilläts hans syster Cecilia Bodström vara chef för SR Ekots aktualitetsprogram, P1 Morgon, Studio Ett och God Morgon Världen samt vikarierade som programchef för Sveriges Radios P1.

En sådan obefläckad journalist finns inte och det skall vi vara tacksamma för. Journalister är människor av kött och blod, med politiska åsikter, med styrkor och tillkortakommanden. Det är dessa egenskaper som gör det möjligt för journalisten att värdera och bedöma skeenden, annars kunde journalisten lika gärna ersättas av en maskin. Så bejaka journalisten som en levande människa och låt Karin Hübinette fortsätta att lika förtjänstfullt som tidigare leda Aktuellt och Agenda.