Det var en episk känsla över inslaget med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraternas flygblad i SVT Aktuellt igår. Åkesson var inbjuden för att debattera välfärdspolitik med LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson, men fick inledningsvis svara på frågor om de felaktiga uppgifter om Sverige som framförs på flygblad som Sverigedemokraterna sprider. I stället för att ta avstånd från felaktigheterna eller beklaga misstaget bet Jimmie Åkesson sig i stället fast vid att påståendena visst var sanna. Som tittare kom jag på mig själv med att desperat börja leta efter en skämskudde. Bagdad-Bob framstod plötsligt som sanningens och klarsynthetens vite riddare.
Det är bara att blunda och peka i flygbladet för att hitta felaktiga påståenden om Sverige. Sverigedemokraterna påstår till exempel att flyktingar som tar sig till Sverige kommer att skickas tillbaka - trots att 78 procent av alla asylsökande får uppehållstillstånd. Sverigedemokraterna påstår att Sverige just nu endast kan erbjuda ankommande flyktingar tält och campingsängar - trots att inte en enda flykting just nu behöver bo i tält. Sverigedemokraterna påstår att bärandet av nikab och burka på offentliga platser kommer att förbjudas i Sverige - trots att det inte finns ett enda parti mer är Sverigedemokraterna som driver den linjen.
I SVT Aktuellt var det påståendet att bärandet av nikab och burka på offentliga platser skulle förbjudas som stod i fokus. Programledaren hade svårt att tro sina öron när Jimmie Åkesson påstod att det visst var en sanning att nikab och burka kommer att förbjudas i Sverige. Titta gärna på inslaget här, men på egen risk.
Jag är så trött på att självutnämnda "Sverigevänner" förtalar och beljuger vårt land. Jag förstår inte varför de inte flyttar härifrån, hur de kan stå ut en enda dag till i ett land som i deras ögon är så uselt och förtappat?
Själv älskar jag Sverige - vår öppenhet, vår frihetlighet, vår jämlikhet och att Sverige är bland de länder i världen vars invånare är mest positivt inställda till invandring och till invandrare.
Sverigedemokraternas kampanj är osmaklig. Den kommer förstås inte att på något signifikant sätt påverka flyktingströmmarna i världen. Kampanjen syftar i stället främst till att mobilisera partiets egna medlemmar och sympatisörer. Dessa bryr sig knappast om huruvida påståendena på flygbladen är sanna eller falska, i stället uppskattar de sannolikt att Jimmie Åkesson "står upp" för sitt parti och avvärjer kritiska frågor från journalister i public service. Lögn kan - tyvärr - ibland vara ett effektivt politiskt medel.
Jag kommenterar Sverigedemokraternas flygbladskampanj för Dagens Nyheter och Aftonbladet.
Visar inlägg med etikett Aktuellt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Aktuellt. Visa alla inlägg
2014-09-04
Hur skall det gå för Feministiskt initiativ?
Dagens opinionsmätningar från Ipsos och Novus satte stopp för eventuellt spirande Alliansförhoppningar om att regeringspartierna - mot alla odds - skulle lyckas hämta in de rödgrönas försprång lagom till valdagen. Avståndet mellan blocken har successivt minskat sedan i våras. Men nu - med bara tio dagar kvar till valet - har opinionsläget åtminstone i dessa mätningar stabiliserats. I Ipsos mätning uppgår det rödgröna försprånget till 11.2 procentenheter, i Novus mätning uppgår det rödgröna försprånget till 9.9 procentenheter. Sådana avstånd går inte att hämta in på tio dagar.
Om Alliansens förhoppningar stäcktes så väckte åtminstone Ipsos mätning nya förhoppningar hos Feministiskt initiativ (Fi). Efter flera veckors stillastående i opinionen på en nivå en bra bit under fyraprocentspärren når Feministiskt initiativ i Ipsos mätning precis fyra procent och skulle om mätningen var valresultat således komma in i riksdagen.
En mätning är ingen mätning och därför skall det inte dras några slutsatser utifrån detta enskilda resultat. Men Ipsos-mätningens symbolvärde skall inte underskattas. Genom att Feministiskt initiativ i en enskild mätning klarar fyraprocentsspärren kan Gudrun Schyman med ny kraft och större trovärdighet argumentera för att en röst på hennes parti inte är en bortkastad röst.
Mycket skickligt och snabbt har Gudrun Schyman nu lanserat tankefiguren att bästa sättet att se till att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna inte får en vågmästarställning i riksdagen är att rösta in Feministiskt initiativ. I början av sommaren - och inte minst i Almedalen - skördade Feministiskt initiativ stora frukter genom att framstå som den främsta plattformen inte bara i kampen för jämställdhet och kvinnors rättigheter utan också i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Nu siktar Feministiskt initiativ på att återvinna denna position.
Enligt uppgift kommer Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson att mötas i en debatt i kvällens SVT Aktuellt. Det blir en debatt utan förlorare, både Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson tjänar på att på konfrontera sin värste fiende på bästa tittartid i Sveriges Television.
Hur skall det då gå för Feministiskt initiativ? Kommer partiet att lyckas ta sig in i riksdagen? Botten Ada - en liten robot som använder bayesiansk statistik för att göra prognoser om vem som vinner riksdagsvalet den 14 september - säger att sannolikheten för att Feministiskt initiativ tar sig in i riksdagen är mindre än fem procent. Själv säger jag: Osvuret är bäst. Och underskatta aldrig Gudrun Schyman.
Om Alliansens förhoppningar stäcktes så väckte åtminstone Ipsos mätning nya förhoppningar hos Feministiskt initiativ (Fi). Efter flera veckors stillastående i opinionen på en nivå en bra bit under fyraprocentspärren når Feministiskt initiativ i Ipsos mätning precis fyra procent och skulle om mätningen var valresultat således komma in i riksdagen.
En mätning är ingen mätning och därför skall det inte dras några slutsatser utifrån detta enskilda resultat. Men Ipsos-mätningens symbolvärde skall inte underskattas. Genom att Feministiskt initiativ i en enskild mätning klarar fyraprocentsspärren kan Gudrun Schyman med ny kraft och större trovärdighet argumentera för att en röst på hennes parti inte är en bortkastad röst.
Mycket skickligt och snabbt har Gudrun Schyman nu lanserat tankefiguren att bästa sättet att se till att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna inte får en vågmästarställning i riksdagen är att rösta in Feministiskt initiativ. I början av sommaren - och inte minst i Almedalen - skördade Feministiskt initiativ stora frukter genom att framstå som den främsta plattformen inte bara i kampen för jämställdhet och kvinnors rättigheter utan också i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Nu siktar Feministiskt initiativ på att återvinna denna position.
Enligt uppgift kommer Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson att mötas i en debatt i kvällens SVT Aktuellt. Det blir en debatt utan förlorare, både Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson tjänar på att på konfrontera sin värste fiende på bästa tittartid i Sveriges Television.
Hur skall det då gå för Feministiskt initiativ? Kommer partiet att lyckas ta sig in i riksdagen? Botten Ada - en liten robot som använder bayesiansk statistik för att göra prognoser om vem som vinner riksdagsvalet den 14 september - säger att sannolikheten för att Feministiskt initiativ tar sig in i riksdagen är mindre än fem procent. Själv säger jag: Osvuret är bäst. Och underskatta aldrig Gudrun Schyman.
2012-07-14
Aktuellts teknikproblem skadar SVT:s varumärke
I början av mars 2012 lanserade Sveriges Television med buller och bång nya Aktuellt. En hel timmas sammanhängande sändning från kl 21.00, med ny monsterstudio, djärva färger och grafik baserat på det nya, toppmoderna sändningssystemet Mozart.
Jag gillar nya Aktuellt. Jag gillar konceptet, färgerna och grafiken och jag tycker att programledarna är grymt proffsiga. Men de månader som gått sedan programmet lanserades har fördystrats av återkommande teknikproblem, som gör att fokus riktas från innehållet till tragikomisk vardagsdramatik. Namnskyltar förväxlas eller försvinner, ljudet kommer och går, inslag uteblir, tekniker smyger fram i bildkanten för att försöka byta ut gästernas trilskande mikrofoner. SVT:s flaggskepp Aktuellt riskerar att börja framstå som public service eget Fawlty Towers.
Radioprogrammet Medierna i P1 uppmärksammar i dag problemen. Programmets utgångspunkt är att det nu gått fyra månader sedan nya Aktuellt startade och det syns ännu inget ljus i tunneln. Hur påverkar oförmågan att komma tillrätta med dessa teknikproblem trovärdigheten för nya Aktuellt och i förlängningen även för Sveriges Television?
Jag medverkar kort i programmet och min inställning är ungefär så här: Det är helt oacceptabelt att ett så framträdande public service-program efter mer än fyra månader inte lyckas få ordning på trilskande teknik. Jag ertappar mig själv med att sluta lyssna på inslagen och i stället med skräckblandad förtjusning/förväntan invänta uteblivna namnskyltar eller de insmygande tekniker. Aktuellts starka varumärke urholkas, och med det förtroendet för Sveriges Television och i förlängningen också för public service. Det är viktigt att reda ut var ansvaret för detta misslyckande ligger.
I programmet säger Aktuellts ansvariga utgivare Eva Landahl att deras publikundersökningar ännu inte visar på något minskat förtroende för programmet. Jag har inte läst dessa undersökningar, men dristar mig till att påstå att Aktuellt i så fall lever på lånad förtroendetid. Jag ser dagligen nyhetssändningar från BBC, CNN och Al Jazeera, och ser man till teknikproblem kan man inte tro att dessa nyhetsprogram görs på samma planet.
Jag har förstått det som att det nya sändningssystemet Mozart igångsattes utan tillräcklig utbildning för de berörda, samt att systemet inte testats tillräckligt för att undersöka om det var kompatibelt med andra system som SVT använder (till exempel video- och grafiksystem). I Medierna påstås att SVT i torsdag beslutade att tillfälligt återgå till det gamla systemet, i väntan på att man hittar en läsning på problemen med Mozart. I så fall ett klokt beslut, givet rådande omständigheter.
I kväll lördag sänds inte Aktuellt. Jag ser fram mot morgondagens sändning kl 21.00. Förhoppningsvis med ljud och med namnskyltar, men utan insmygande tekniker.
Jag gillar nya Aktuellt. Jag gillar konceptet, färgerna och grafiken och jag tycker att programledarna är grymt proffsiga. Men de månader som gått sedan programmet lanserades har fördystrats av återkommande teknikproblem, som gör att fokus riktas från innehållet till tragikomisk vardagsdramatik. Namnskyltar förväxlas eller försvinner, ljudet kommer och går, inslag uteblir, tekniker smyger fram i bildkanten för att försöka byta ut gästernas trilskande mikrofoner. SVT:s flaggskepp Aktuellt riskerar att börja framstå som public service eget Fawlty Towers.
Radioprogrammet Medierna i P1 uppmärksammar i dag problemen. Programmets utgångspunkt är att det nu gått fyra månader sedan nya Aktuellt startade och det syns ännu inget ljus i tunneln. Hur påverkar oförmågan att komma tillrätta med dessa teknikproblem trovärdigheten för nya Aktuellt och i förlängningen även för Sveriges Television?
Jag medverkar kort i programmet och min inställning är ungefär så här: Det är helt oacceptabelt att ett så framträdande public service-program efter mer än fyra månader inte lyckas få ordning på trilskande teknik. Jag ertappar mig själv med att sluta lyssna på inslagen och i stället med skräckblandad förtjusning/förväntan invänta uteblivna namnskyltar eller de insmygande tekniker. Aktuellts starka varumärke urholkas, och med det förtroendet för Sveriges Television och i förlängningen också för public service. Det är viktigt att reda ut var ansvaret för detta misslyckande ligger.
I programmet säger Aktuellts ansvariga utgivare Eva Landahl att deras publikundersökningar ännu inte visar på något minskat förtroende för programmet. Jag har inte läst dessa undersökningar, men dristar mig till att påstå att Aktuellt i så fall lever på lånad förtroendetid. Jag ser dagligen nyhetssändningar från BBC, CNN och Al Jazeera, och ser man till teknikproblem kan man inte tro att dessa nyhetsprogram görs på samma planet.
Jag har förstått det som att det nya sändningssystemet Mozart igångsattes utan tillräcklig utbildning för de berörda, samt att systemet inte testats tillräckligt för att undersöka om det var kompatibelt med andra system som SVT använder (till exempel video- och grafiksystem). I Medierna påstås att SVT i torsdag beslutade att tillfälligt återgå till det gamla systemet, i väntan på att man hittar en läsning på problemen med Mozart. I så fall ett klokt beslut, givet rådande omständigheter.
I kväll lördag sänds inte Aktuellt. Jag ser fram mot morgondagens sändning kl 21.00. Förhoppningsvis med ljud och med namnskyltar, men utan insmygande tekniker.
2012-02-08
Reinfeldts vägran att debattera med någon annan än programledaren skapar trovärdighetsproblem för redaktionerna
I går utbröt en storm i sociala medier då Fredrik Reinfeldt fick uppträda ensam i SVT Aktuellts studio och svara på frågor om sitt utspel att svenskarna i framtiden kanske skall arbeta till 75 års ålder. Någon företrädare för oppositionen var inte inbjuden. Samma upplägg användes i morse i TV4:s Nyhetsmorgon. Programledarna intervjuar statsministern, oppositionen finns ej i studion. Stormen berodde inte främst på dessa enskilda händelser, utan hade sin grund i en föreställning att Sveriges statsminister bara ställer upp i direktsända studiosamtal om oppositionen inte är närvarande.
På Twitter lade jag ut följande fråga: Valde #aktuellt att låta Reinfeldt vara ensam i studion, eller var det ett krav från hans sida? I dag svarar Aktuellts redaktionschef Eva Landahl: Inget krav från Reinfeldt att sitta ensam i Aktuellts studio. Trött på att dessa rykten sprids! Eva Landahl utvecklar sin argumentation här.
Nej, jag tror inte heller att Aktuellt ringer upp Fredrik Reinfeldt och frågar om han vill komma till studion för att debattera pension vid 75 års ålder med t ex Stefan Löfven eller Jonas Sjöstedt, att Reinfeldt då säger "Nej tack, man jag kommer gärna själv" varpå Aktuellt säger "OK, jättebra, då är du välkommen". Så går det självklart inte till.
Men Fredrik Reinfeldts vägran att debattera med någon annan än programledaren skapar ett trovärdighetsproblem för redaktionerna. Ett vanligt upplägg med Fredrik Reinfeldt är att han är själv i studion. Programledaren ställer kritiska frågor och oppositionen finns med i ett bandat inslag. Hur skall redaktionen kunna göra det trovärdigt att det är strikt redaktionella och journalistiska överväganden som legat till grund för detta upplägg om tittaren vet att Reinfeldt endast ställer upp om han får vara ensam i studion? Hur skall redaktionen kunna bevisa sin oskuld? Situationen blir orimlig.
SVT Aktuellt och TV4 Nyhetsmorgon kan förstås agera annorlunda. De kan erbjuda Reinfeldt att komma till studion och diskutera med någon oppositionsföreträdare. Tackar Reinfeldt då nej kan de banda en intervju med honom och låta oppositionen själva finnas på plats i studion.
När medverkade Fredrik Reinfeldt senast i ett direktsänt studioinslag med någon oppositionsföreträdare? Jag kan faktiskt inte minnas.
Kanske var det lika illa på Göran Perssons tid. Kanske har Reinfeldt medverkat i ett stort antal studiodiskussioner med oppositionsföreträdare som jag har missat eller glömt. Kanske tackar Fredrik Reinfeldt ja till en mängd tänkta studioinslag men oppositionen vägrar komma. Jag vet inte. Men det är olyckligt att SVT Aktuellt, TV4 Nyhetsmorgon, Studio Ett, P1 Morgon och andra ledande nyhetsredaktioner så sällan lyckas organisera en studiosamtal mellan statsministern och företrädare för den politiska oppositionen.
På Twitter lade jag ut följande fråga: Valde #aktuellt att låta Reinfeldt vara ensam i studion, eller var det ett krav från hans sida? I dag svarar Aktuellts redaktionschef Eva Landahl: Inget krav från Reinfeldt att sitta ensam i Aktuellts studio. Trött på att dessa rykten sprids! Eva Landahl utvecklar sin argumentation här.
Nej, jag tror inte heller att Aktuellt ringer upp Fredrik Reinfeldt och frågar om han vill komma till studion för att debattera pension vid 75 års ålder med t ex Stefan Löfven eller Jonas Sjöstedt, att Reinfeldt då säger "Nej tack, man jag kommer gärna själv" varpå Aktuellt säger "OK, jättebra, då är du välkommen". Så går det självklart inte till.
Men Fredrik Reinfeldts vägran att debattera med någon annan än programledaren skapar ett trovärdighetsproblem för redaktionerna. Ett vanligt upplägg med Fredrik Reinfeldt är att han är själv i studion. Programledaren ställer kritiska frågor och oppositionen finns med i ett bandat inslag. Hur skall redaktionen kunna göra det trovärdigt att det är strikt redaktionella och journalistiska överväganden som legat till grund för detta upplägg om tittaren vet att Reinfeldt endast ställer upp om han får vara ensam i studion? Hur skall redaktionen kunna bevisa sin oskuld? Situationen blir orimlig.
SVT Aktuellt och TV4 Nyhetsmorgon kan förstås agera annorlunda. De kan erbjuda Reinfeldt att komma till studion och diskutera med någon oppositionsföreträdare. Tackar Reinfeldt då nej kan de banda en intervju med honom och låta oppositionen själva finnas på plats i studion.
När medverkade Fredrik Reinfeldt senast i ett direktsänt studioinslag med någon oppositionsföreträdare? Jag kan faktiskt inte minnas.
Kanske var det lika illa på Göran Perssons tid. Kanske har Reinfeldt medverkat i ett stort antal studiodiskussioner med oppositionsföreträdare som jag har missat eller glömt. Kanske tackar Fredrik Reinfeldt ja till en mängd tänkta studioinslag men oppositionen vägrar komma. Jag vet inte. Men det är olyckligt att SVT Aktuellt, TV4 Nyhetsmorgon, Studio Ett, P1 Morgon och andra ledande nyhetsredaktioner så sällan lyckas organisera en studiosamtal mellan statsministern och företrädare för den politiska oppositionen.
2010-10-06
Karin Hübinette och frågan om den journalistiska opartiskheten
I dag kritiserar jag på Aftonbladets Debattsida Sveriges Televisions beslut att frånta Karin Hübinette uppdraget som programledare för Aktuellt och Agenda. Bakgrunden är att Karin Hübinettes syster, Hillevi Engström (M), utnämnts till arbetsmarknadsminister i den borgerliga Alliansregeringen. Nedan följer ett utdrag ur artikeln.
Visst är det problematiskt med släkt- och vänskapsband mellan journalister och politiker. Men det stora problemet uppstår när redaktionsledningarna abdikerar och i stället för att själva bedöma den enskilde medarbetarens förmåga att agera journalistiskt professionellt försöker formulera generella regler för något som inte går att i detalj reglera. Är det verkligen själva systerskapet mellan Karin Hübinette och Hillevi Engström som är problemet? Var bör då gränsen sättas för denna typ av jäv? Halvsyskon? Kusiner? Grannar? Barn på samma dagis?
Nej, att Karin Hübinette är syster med Hillevi Engström är i sig inget giltigt skäl att beröva henne programledaruppgiften. Det giltiga skälet vore i stället om SVT-ledningen menade att de inte trodde att Karin Hübinette skulle kunna genomföra sin journalistiska uppgift på ett professionellt sätt. Men det säger man inte och det tror jag inte man menar heller. I stället gömmer man sig bakom formellt släktskap och praktiska svårigheter (så motiverade t ex Eva Landahl, chef för Aktuellt och Agenda, beslutet med att vore olyckligt om Karin Hübinette ”kanske måste intervjua sin egen syster”). Men i så fall borde väl problemet ha gått att enkelt hantera genom att Karin Hübinette inte utövade programledarrollen just i de inslag när Hillevi Engström medverkar i Aktuellt eller Agenda.
På samma sätt är det med journalisters och experters politiska tillhörigheter. Själv framträder jag gärna i min profession som statsvetare samtidigt som jag synliggör mitt engagemang inom Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Men jag propsar inte på att varje enskild expert eller journalist måste inleda sin rapportering med en politisk självbekännelse. Skall K-G Bergström konsekvent presenteras som ”tidigare aktiv inom Moderaterna”? Skall statsvetaren Tommy Möller presenteras med att han har ett förflutet i den borgerliga studentföreningen Heimdal? Självklart inte.
Jag tycker mig se en spirande dröm om den politiskt och släktskapsmässigt obefläckade journalisten. Min aning förstärks av att Sveriges Radio tidigare hanterat en motsvarande situation helt annorlunda. Under Thomas Bodströms tid som justitieminister tilläts hans syster Cecilia Bodström vara chef för SR Ekots aktualitetsprogram, P1 Morgon, Studio Ett och God Morgon Världen samt vikarierade som programchef för Sveriges Radios P1.
En sådan obefläckad journalist finns inte och det skall vi vara tacksamma för. Journalister är människor av kött och blod, med politiska åsikter, med styrkor och tillkortakommanden. Det är dessa egenskaper som gör det möjligt för journalisten att värdera och bedöma skeenden, annars kunde journalisten lika gärna ersättas av en maskin. Så bejaka journalisten som en levande människa och låt Karin Hübinette fortsätta att lika förtjänstfullt som tidigare leda Aktuellt och Agenda.
Visst är det problematiskt med släkt- och vänskapsband mellan journalister och politiker. Men det stora problemet uppstår när redaktionsledningarna abdikerar och i stället för att själva bedöma den enskilde medarbetarens förmåga att agera journalistiskt professionellt försöker formulera generella regler för något som inte går att i detalj reglera. Är det verkligen själva systerskapet mellan Karin Hübinette och Hillevi Engström som är problemet? Var bör då gränsen sättas för denna typ av jäv? Halvsyskon? Kusiner? Grannar? Barn på samma dagis?
Nej, att Karin Hübinette är syster med Hillevi Engström är i sig inget giltigt skäl att beröva henne programledaruppgiften. Det giltiga skälet vore i stället om SVT-ledningen menade att de inte trodde att Karin Hübinette skulle kunna genomföra sin journalistiska uppgift på ett professionellt sätt. Men det säger man inte och det tror jag inte man menar heller. I stället gömmer man sig bakom formellt släktskap och praktiska svårigheter (så motiverade t ex Eva Landahl, chef för Aktuellt och Agenda, beslutet med att vore olyckligt om Karin Hübinette ”kanske måste intervjua sin egen syster”). Men i så fall borde väl problemet ha gått att enkelt hantera genom att Karin Hübinette inte utövade programledarrollen just i de inslag när Hillevi Engström medverkar i Aktuellt eller Agenda.
På samma sätt är det med journalisters och experters politiska tillhörigheter. Själv framträder jag gärna i min profession som statsvetare samtidigt som jag synliggör mitt engagemang inom Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Men jag propsar inte på att varje enskild expert eller journalist måste inleda sin rapportering med en politisk självbekännelse. Skall K-G Bergström konsekvent presenteras som ”tidigare aktiv inom Moderaterna”? Skall statsvetaren Tommy Möller presenteras med att han har ett förflutet i den borgerliga studentföreningen Heimdal? Självklart inte.
Jag tycker mig se en spirande dröm om den politiskt och släktskapsmässigt obefläckade journalisten. Min aning förstärks av att Sveriges Radio tidigare hanterat en motsvarande situation helt annorlunda. Under Thomas Bodströms tid som justitieminister tilläts hans syster Cecilia Bodström vara chef för SR Ekots aktualitetsprogram, P1 Morgon, Studio Ett och God Morgon Världen samt vikarierade som programchef för Sveriges Radios P1.
En sådan obefläckad journalist finns inte och det skall vi vara tacksamma för. Journalister är människor av kött och blod, med politiska åsikter, med styrkor och tillkortakommanden. Det är dessa egenskaper som gör det möjligt för journalisten att värdera och bedöma skeenden, annars kunde journalisten lika gärna ersättas av en maskin. Så bejaka journalisten som en levande människa och låt Karin Hübinette fortsätta att lika förtjänstfullt som tidigare leda Aktuellt och Agenda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)