Kommer PM Nilsson tvingas avgå?

Kommer Ulf Kristerssons statssekreterare PM Nilsson att tvingas avgå för att han tjuvfiskat ål och ljugit för polisen? Ja, kanske. Just nu står det och väger.

Det är två saker som gör att frågan biter sig fast. För det första kan brottet inte avfärdas som en bagatell. Ålen är utrotningshotad. Yrkesfiskare rasar. Det rör sig inte om en engångsförseelse. Och omfattningen - 11 kilo ål - ger ett intryck av att PM Nilsson inte tänkte äta upp all ålen själv.

För det andra har PM Nilsson medvetet ljugit både för myndighetspersoner och för polis. Den senaste lögnen framfördes dessutom efter att han utsetts till statssekreterare, vilket gör gärningen extra allvarlig. Lögnen bestod heller inte av ett blankt förnekande, utan ett bakslugt slingrande om att han egentligen varit ute och letat efter skräp och råkat hitta ryssjan och ålarna. 

Det är som om när jag i min ungdom greps av polis för olaga affischering skulle ha påstått att jag råkat hitta hinken med tapetklister och pensel och att det inte var jag som satt upp affischerna. I stället erkände jag på plats min brottsliga gärning och betalade böterna. Så borde förstås PM Nilsson också ha gjort.

PM Nilsson är i stunden en belastning förr Ulf Kristersson och regeringen. Kampen mot brottsligheten ligger högt på regeringens dagordning. Men hur ska Ulf Kristersson med bibehållen trovärdighet gå till storms mot kriminella när hans egen statssekreterare medvetet ljuger för polisen? Eller som journalisten Arne Larsson uttrycker det i Göteborgs-Posten: Ger man verkligen polisen och andra brottsbekämpande myndigheter det helhjärtade stöd de behöver om en av statssekreterarna tycker att det helt okej att ljuga för samma myndigheter?

Jag har i debatten haft mina duster med PM Nilsson (här och här) men även vid flera tillfällen haft goda samarbeten med honom. Aldrig att jag skulle låta mina personliga uppfattningar om PM Nilsson ligga till grund för hur jag bedömer hans brott. Det blir i stället direkt patetiskt när Anna Dahlberg som chef för Expressens ledarredaktion på Twitter försvarar sin vän PM Nilsson genom att "intyga att få personer kan så mycket – och bryr sig så mycket – om djur och natur som han gör". Hur ska Expressens ledarredaktion med bibehållen trovärdighet kunna kritiskt granska regeringen efter en sådan blamage?

Hur hanterar Trump-anhängare presidentens lögner?

Nej, inte heller de senaste turerna kring korruption och rysk inblandning i valkampanjen lär urholka stödet för Donald Trump hos hans kärnväljare. Hur ska vi förstå det faktum att Trumps många väljare, som säkert vill uppfattas som anständiga medborgare och vill göra rätt och kunna vara stolta över sin president, ständigt överser med hans lögner och vulgära retorik?

Jag läser en sedelärande historia i New York Times, där den konservative författaren och skribenten David French förtjänstfullt gestaltar temat. Davit French berättar om ett samtal i sin kyrka med en äldre dam som han känner väl och som var övertygad Trump-anhängare. I samtalet beklagade David French att presidenten for med osanningar.

"Menar du verkligen att Donald Trump ljuger", undrade den gamla damen.

"Javisst", svarade David. "Han ljuger oavbrutet".

Damen ifrågasatte inte David French påstående. Hon kände David väl och litade på sin konservative väns kunskaper och omdöme. För ett ögonblick verkade hon bekymrad. David kände att han kanske borde säga någonting, att han verkligen uppskattade många inslag i Trumps politik och ställningstaganden - men att det inte innebar att man kunde ursäkta Trumps tillkortakommanden och lögner.

Men just då glimmade det till i damens ögon. Hon tog en smutt kaffe, såg David French rakt i ögonen - och han visste omedelbart vad som skulle komma:

"Well, the Democrats are worse."

*

Just övergången från att avfärda något som "Fake News" (det är inte sant att Donald Trump ljuger) när den positionen inte längre är hållbar, till "den andra sidan är värre" (well, the Democrats are worse) är en viktig pusselbit i förståelsen av tankefigurerna hos de många väljare som söker sig till politiker med populistisk retorik. Det inte är tillräckligt att påvisa uppenbara osanningar i populisters retorik - då kommer i stället "ja, men titta på dom då"-argumentet fram.

Exemplet kanske inte bara gäller populistisk politik, utan politik och debatt överhuvudtaget. Men jag tror att problematiken kommer särskilt till uttryck i den populistiska diskursen. Det skulle vara intressant att se en systematisk, jämförande studie från svensk politik, med Sverigedemokraterna och dess mest hängivna anhängare som en utgångspunkt.

Jimmie Åkesson och lögn som politiskt vapen

Det var en episk känsla över inslaget med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraternas flygblad i SVT Aktuellt igår. Åkesson var inbjuden för att debattera välfärdspolitik med LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson, men fick inledningsvis svara på frågor om de felaktiga uppgifter om Sverige som framförs på flygblad som Sverigedemokraterna sprider. I stället för att ta avstånd från felaktigheterna eller beklaga misstaget bet Jimmie Åkesson sig i stället fast vid att påståendena visst var sanna. Som tittare kom jag på mig själv med att desperat börja leta efter en skämskudde. Bagdad-Bob framstod plötsligt som sanningens och klarsynthetens vite riddare.

Det är bara att blunda och peka i flygbladet för att hitta felaktiga påståenden om Sverige. Sverigedemokraterna påstår till exempel att flyktingar som tar sig till Sverige kommer att skickas tillbaka - trots att 78 procent av alla asylsökande får uppehållstillstånd. Sverigedemokraterna påstår att Sverige just nu endast kan erbjuda ankommande flyktingar tält och campingsängar - trots att inte en enda flykting just nu behöver bo i tält. Sverigedemokraterna påstår att bärandet av nikab och burka på offentliga platser kommer att förbjudas i Sverige - trots att det inte finns ett enda parti mer är Sverigedemokraterna som driver den linjen.

I SVT Aktuellt var det påståendet att bärandet av nikab och burka på offentliga platser skulle förbjudas som stod i fokus. Programledaren hade svårt att tro sina öron när Jimmie Åkesson påstod att det visst var en sanning att nikab och burka kommer att förbjudas i Sverige. Titta gärna på inslaget här, men på egen risk.

Jag är så trött på att självutnämnda "Sverigevänner" förtalar och beljuger vårt land. Jag förstår inte varför de inte flyttar härifrån, hur de kan stå ut en enda dag till i ett land som i deras ögon är så uselt och förtappat?

Själv älskar jag Sverige - vår öppenhet, vår frihetlighet, vår jämlikhet och att Sverige är bland de länder i världen vars invånare är mest positivt inställda till invandring och till invandrare.

Sverigedemokraternas kampanj är osmaklig. Den kommer förstås inte att på något signifikant sätt påverka flyktingströmmarna i världen. Kampanjen syftar i stället främst till att mobilisera partiets egna medlemmar och sympatisörer. Dessa bryr sig knappast om huruvida påståendena på flygbladen är sanna eller falska, i stället uppskattar de sannolikt att Jimmie Åkesson "står upp" för sitt parti och avvärjer kritiska frågor från journalister i public service. Lögn kan - tyvärr - ibland vara ett effektivt politiskt medel. 

Jag kommenterar Sverigedemokraternas flygbladskampanj för Dagens Nyheter och Aftonbladet.