Aktuellts teknikproblem skadar SVT:s varumärke

I början av mars 2012 lanserade Sveriges Television med buller och bång nya Aktuellt. En hel timmas sammanhängande sändning från kl 21.00, med ny monsterstudio, djärva färger och grafik baserat på det nya, toppmoderna sändningssystemet Mozart.

Jag gillar nya Aktuellt. Jag gillar konceptet, färgerna och grafiken och jag tycker att programledarna är grymt proffsiga. Men de månader som gått sedan programmet lanserades har fördystrats av återkommande teknikproblem, som gör att fokus riktas från innehållet till tragikomisk vardagsdramatik. Namnskyltar förväxlas eller försvinner, ljudet kommer och går, inslag uteblir, tekniker smyger fram i bildkanten för att försöka byta ut gästernas trilskande mikrofoner. SVT:s flaggskepp Aktuellt riskerar att börja framstå som public service eget Fawlty Towers.

Radioprogrammet Medierna i P1 uppmärksammar i dag problemen. Programmets utgångspunkt är att det nu gått fyra månader sedan nya Aktuellt startade och det syns ännu inget ljus i tunneln. Hur påverkar oförmågan att komma tillrätta med dessa teknikproblem trovärdigheten för nya Aktuellt och i förlängningen även för Sveriges Television?

Jag medverkar kort i programmet och min inställning är ungefär så här: Det är helt oacceptabelt att ett så framträdande public service-program efter mer än fyra månader inte lyckas få ordning på trilskande teknik. Jag ertappar mig själv med att sluta lyssna på inslagen och i stället med skräckblandad förtjusning/förväntan invänta uteblivna namnskyltar eller de insmygande tekniker. Aktuellts starka varumärke urholkas, och med det förtroendet för Sveriges Television och i förlängningen också för public service. Det är viktigt att reda ut var ansvaret för detta misslyckande ligger.

I programmet säger Aktuellts ansvariga utgivare Eva Landahl att deras publikundersökningar ännu inte visar på något minskat förtroende för programmet. Jag har inte läst dessa undersökningar, men dristar mig till att påstå att Aktuellt i så fall lever på lånad förtroendetid. Jag ser dagligen nyhetssändningar från BBC, CNN och Al Jazeera, och ser man till teknikproblem kan man inte tro att dessa nyhetsprogram görs på samma planet.

Jag har förstått det som att det nya sändningssystemet Mozart igångsattes utan tillräcklig utbildning för de berörda, samt att systemet inte testats tillräckligt för att undersöka om det var kompatibelt med andra system som SVT använder (till exempel video- och grafiksystem). I Medierna påstås att SVT i torsdag beslutade att tillfälligt återgå till det gamla systemet, i väntan på att man hittar en läsning på problemen med Mozart. I så fall ett klokt beslut, givet rådande omständigheter.

I kväll lördag sänds inte Aktuellt. Jag ser fram mot morgondagens sändning kl 21.00. Förhoppningsvis med ljud och med namnskyltar, men utan insmygande tekniker.

Livet på Solsidan - eller hur du skrattar hela vägen till Helvetets förgård...

Komediserien Solsidan har blivit en av TV4:s största succéer någonsin. Tittare och kritiker är överens, lovorden haglar, serien diskuteras på nätet, i tidningsspalter, i etermedia och t o m IRL (In Real Life - d v s den kommunikation som fortfarande då och då äger rum utanför den digitala sfären...) I ett individualiserat och fragmentiserat samhälle växer Solsidan fram som vår tids gemensamma medborgerliga offentlighet - något vi alla kan diskutera och förhålla oss till, en Hylands Hörna för 2010-talet.

Jag ser varje avsnitt och skrattar högt och hejdlöst - ungefär på samma livsbejakande sätt som när jag såg Fawlty Towers/Pang i Bygget för första gången. (Eller när jag ser om dem på BBC Entertainment eller på mina gamla VHS-band, vilket händer relativt ofta.)

Men vad är det som gör Solsidan till en sådan succé som berör så många människor? Vad säger Solsidan om människan och om vår tid?

Serien är påkostad. Att seriemakarna förmår utöva självdisciplin och begränsar varje avsnitt till 22 minuter visar att levnadsregeln "Less is more" är värd att ta på allvar. Komiken kretsar kring det allmänmänskliga, men i skruvad form. Jag minns när jag själv i en bokhandel sprang på en läkare som jag långt tidigare träffat i ett annat sammanhang och skamlöst passade på att rådfråga om en knuta i underläppen som jag haft ångest för under några veckor. (Läkaren var en vänlig själ -på denna offentliga plats undersökte han min underläpp och kunde omgående ge mig lugnande besked om att det var någon slags fettkörtel som skulle försvinna av sig själv, vilket den så småningom också gjorde.)

Serien innehåller också många metamarkörer och ironier på olika nivåer, där tittaren utifrån sina individuella förutsättningar kan ta till sig efter behag.

Solsidan speglar en apolitisk tid, en tid där regeringens främsta framtidsvisioner består av en oändlig rad nya jobbskatteavdrag. På Solsidan existerar inga politiska konflikter - det mest samhälleliga inslaget var i förra veckans avsnitt där Mickan i stundens ingivelse bestämde sig för att engagera sig i Stadsmissionens viktiga arbete. Nu blev det ju inte så mycket av engagemanget, eftersom Mickans kalender var så fulltecknad av yoga, shopping, luncher och besök hos frissan att det inte var fysiskt möjligt att planera in någon ytterligare aktivitet. Eller de pinsamheter som uppstod när Mickan fylld av skuldkänslor bestämde sig för att bjuda hemhjälpen med make på parmiddag.

På Solsidan kretsar livet kring att hålla masken och om att värna ytan. Valfrihetens tyranni tar sig uttryck i Freddes vånda när han skall köpa teknikprylar, som t ex en kamera eller en multifjärrkontroll, med oändliga alternativ och en självsäker försäljare som sprutar ur sig facktermer obegripliga för en vanlig dödlig. Eftersom Freddes plånbok tillåter det mesta löser han problemet genom att alltid köpa det dyraste alternativet, där allt ingår.

Livet på Solsidan - eller hur du skrattar hela vägen till Helvetets förgård.

Varför tror du att Solsidan har blivit en sådan succé? Läsvärda tolkningar ges bl a av Elin Grelsson och Uje Brandelius.