Man lär sig mycket av att följa BBC:s live-sändningar från Brexit-debatten. Om inte annat lär man sig att britter är duktiga på att uttala förolämpningar med stil och elegans. Jag uppskattade till exempel John McDonnells formuleringar om Boris Johnsons regering: "a unique combination of rightwing
extremism and bumbling incompetence”, en regering som “will never be forgiven but will soon be forgotten”.
Men bortsett från det eventuella underhållningsvärdet i eleganta förolämpningar och i pikanta detaljer i det brittiska parlamentets arbetsformer känner jag mest sorg över det som nu sker i Storbritannien. Oavsett hur Brexit-processen slutar är stämningsläget så polariserat att det är svårt att se hur en försoning ska kunna komma till stånd. Labour och Tories har tillsammans ett stort ansvar att hantera situationen på ett sätt som inte bäddar för ökad populism och valframgångar för extremistpartier.
Det kommer med all säkerhet att bli ett nyval i Storbritannien - frågan är inte om, utan när. Den sittande högerregeringen har förlorat sin knappa majoritet, och kommer knappast att kunna styra mandatperioden ut. Det är en ödets ironi att Labour - som så länge krävt ett nyval - just i denna stund försöker bromsa processen. Ett nyval före den 31 oktober riskerar att bli en folkomröstning för eller emot Brexit, och ett sådant upplägg gynnar knappast Labour. Å andra sidan riskerar ett uteblivet nyval att frysa processen, och då ökar risken för en hård Brexit den 31 oktober - och det är något Labour inte heller vill.
Jag skulle inte vilja vara oddssättare på de brittiska spelbolagen kring utfallet av Brexit-processen just nu. Men ett inte orealistiskt utfall är att det genomförs ett nyval före den 31 oktober. I den bästa av världar utmynnar ett sådan val i en regering som verkligen vill göra allt vad som står i dess makt för att undvika en hård Brexit - och som är kreativ nog att hitta vägar som skapar trygghet och enighet i gränsfrågan mellan Nordirland och Irland. Men jag är rädd att det är att hoppas på för mycket.
4 kommentarer:
Om den stora stötestenen är gränsfrågan mellan Irland och Nordirland, förslår jag att Irland går ur EU tillsammans och koordinerat med UK. Båda staterna står utanför Schengensamarbetet, vilket under EU-uträdet.
Det är onekligen roande att lyssna på debatter i underhuset. T ex vad Johnson sa till Corbyn i dagens debatt: "Jag har mina vänner i Paris, Berlin och Vita Huset. Du har dina i Kreml, Teheran och Caracas."
I sak är det förstås illa om GB lämnar EU även om det till slut blir med ett avtal. Och allt för att Cameron utlyste en folkomröstning för att hålla ihop Tories, en folkomröstning "ingen" trodde skulle leda till utträde. Som vanligt spelade invandringen en betydande roll. Inte asylinvandring utan den arbetskraftsinvandring som var en följd av den fria rörligheten inom EU.
Corbyn tycks ha drabbats av eftertankens kranka blekhet eftersom, när han efter att länge ha krävt nyval nu tvekar eftersom labour av allt att döma skulle göra ett uselt val.
Ulf är bekymrad över risken för ökad populism. Jag tror inte att de kan bli så mycket värre när vi redan har högerpopulisten Johnson och vänsterpopulisten Corbyn som ledare för de största partierna.
Tidningen Economist hänvisar i en analys av politikerna i parlamentet till Max Weber som skrev om "the ethics of resposibility" och "the ethics of conviction". (Politics as a Vocation.) De förstnämnda kännetecknas av att vara pragmatiker (, de senare av "moral purity". Och enligt Economist är inte vattendelaren mellan höger och vänster. Kan med fördel också appliceras på Sverige, tycker jag.
I den bästa av mina världar får vi ett nyval som senare leder till en ny folkomröstning och att GB inte lämnar EU.
Klas Bengtsson
En annan variant ät att Nordirland och Skottland lämnar Kungariket och blir kvar i EU, medan England ensamt lämnar EU (med eller utan Wales). Efter mer än 300 år tillsammans har de inte lyckats sudda ut gränserna, så det är kanske dags att vrida klockan tillbaka till 1707 och lösa upp unionen.
Homo Economicus
Rättelse till min kommentar 5:33 em:
Om den stora stötestenen är gränsfrågan mellan Irland och Nordirland, föreslår jag att Irland går ur EU tillsammans och koordinerat med UK. Båda staterna står utanför Schengensamarbetet, vilket underlättar EU-utträdet.
UK har röstat för ett EU-utträde i en folkomröstning 2016. En av de främsta anledningarna till folkomröstningsresultatet var det demokratiska underskottet i EU. Det bär syn för sägen om turerna i London och Bryssel resulterar i en ny folkomröstning huruvida UK ska vara med i EU eller inte. Det vill säga folket får rösta i folkomröstningar hur många gånger det vill bara tills resultatet blir det rätta.
I bakgrunden, beroende på Brexit, lurar också en Swexit (ett svenskt EU-utträde) via en folkomröstning. Jag tycker mig märka hur det svenska politiska etablissemanget och svensk Main stream media gör allt för att framställa ett EU-utträde så dyrt och komplicerat som möjligt, och framställa EU i en tendentiöst positiv dager. T.ex. så har SVT:s reporter rapporterat de senaste två dagarna om de ”komplicerade” turerna i London, där man ser hur EU-flaggor med den 12-stjärniga katolska Mariaglorian viftas bakom reportern.
Skicka en kommentar