Lev upp till Januariavtalet - stoppa vapenexporten till de stater som för krig i Jemen!

Ni visste väl att Januariavtalet stadgar att Sverige inte ska exportera några vapen till de stater som för krig i Jemen? Ändå fortsätter svenskt krigsmateriel att sändas dit och användas i krigshandlingarna. Hur har det kunnat bli så? Varför stoppas inte svenska vapenförsäljning till de krigförande staterna?

Punkt 70 i Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna lyder så här: Vapenexport. De fyra partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexportaffärer till ickedemokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår. Regeringen ska pröva ärenden utifrån gällande lagstiftning.

Svenska Freds har i ett förtjänstfullt arbete undersökt varför svenskt krigsmateriel ändå fortsätter att exporteras till länder som deltar i krigföringen i Jemen. Det är visserligen sant att myndigheten Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) som prövar vapenexportärenden inte godkänt några nya affärer med Saudiarabien eller Förenade arabemiraten sedan 2013 respektive 2017. Men svenska företag - främst Saab, om jag förstår det rätt - kan obekymrat fortsätta leverera vapen på kontrakt som undertecknats tidigare.

Främst är det stridsledningssystemet Globaleye och dess föregångare Erieye som exporteras. Dessa stridsledningssystem kan användas för att upprätthålla den blockad av vapen, men även mat och mediciner, som drabbar Jemens befolkning mycket hårt. Att hindra hjälp att nå behövande människor räknas som ett krigsbrott.

Den rödgröna regeringen kan enligt gällande lagstiftning begära att fall lämnas över från ISP till regeringen för särskild prövning. Hallå socialdemokrater och miljöpartister, varför utnyttjar ni inte denna möjlighet? Och hallå liberaler och centerpartister - varför kräver ni inte att den rödgröna regeringen inkommer med en sådan begäran och däremot lever upp till Januariavtalets punkt 70? För ni menade väl allvar med att Sverige inte ska sälja krigsmateriel till de länder som för krig i Jemen, ett land där världens kanske värsta humanitära kris just nu utspelar sig?

Så lev upp till Januariavtalet - stoppa vapenexporten till Saudiarabien och Förenade arabemiraten!

Sätt stopp för svenska vapen till kriget i Jemen!

Svenska vapen används i det blodiga kriget i Jemen, och enligt TV 4 kan de svenska vapnen också ha  använts för att begå krigsförbrytelser. Under de drygt fyra år som kriget pågått har Sverige fortsatt att exportera krigsmaterial till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, vilka båda ingår i den stridande koalitionen i Jemen.

Den svenska vapenexporten till dessa två stater är oacceptabel. Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer överhuvudtaget. Över 2 500 barn har dödats i Jemen, mer än hälften av dem i flygattacker genomförda av den Saudi-ledda koalitionen.

I en debattartikel i Göteborgs-Posten i dag kräver företrädare för bland annat Rädda Barnen, Amnesti International i Sverige, Svenska Kyrkan samt Svenska Freds- och skiljedomsföreningen att den svenska vapenexporten till de stater som deltar i kriget i Jemen upphör. Sedan 2018 har Sverige en krigsmateriellag som ska försvåra export av vapen till icke-demokratier. Men tillstånden till krigsmaterielexport till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten gavs innan den nya lagen fanns på plats, och den vapenexport till dessa länder som nu äger rum är följdleveranser till dessa tidigare avtal.

Men frågan går att lösa, om den politiska viljan finns. Det är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som fattar beslut om och beviljar tillstånd för svensk vapenexport. Men regeringen har möjlighet att begära att ISP lämnar över särskilt viktiga ärenden till regeringen för beslut. Jag tycker regeringen nu borde utnyttja denna möjlighet. Inga svenska vapen till kriget i Jemen!

Läs gärna debattartikeln här.

Ingen svensk vapenexport till Brunei!

I dag införde det lilla sultanatet Brunei nya, skärpta lagar där till exempel homosexualitet eller otrohet kan straffas med döden genom stening. Även våldtäkt och rån kommer att kunna ge dödsstraff och stöld kan straffas med att händer och fötter huggs av. Sultanen och envåldshärskaren Hassanal Bolkiah har styrt landet ända sedan 1967 och straffskärpningarna är baserade på sharialag.

Omvärlden protesterar med rätta kraftfullt mot dessa bestialiska beslut.  EU betonar att straffen "utgör tortyr, grym, omänsklig och förnedrande behandling" och bryter mot FN:s konvention mot tortyr. Utrikesminister Margot Wallström uppmanar Brunei att omedelbart dra tillbaka beslutet.

Men ord måste följas av handling. Enligt Svenska Freds exporterade Sverige så sent som 2018 vapen till Brunei. Sverige ska överhuvudtaget inte exportera vapen till diktaturer eller till länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Och självklart heller inte till Brunei.

Värdlandsavtalet med Nato och pratet om "desinformation"

Under våren förväntas riksdagen godkänna att Sverige sluter ett så kallat värdlandsavtal med Nato. Värdlandsavtalet hanterar rättsliga frågor i samband med att Nato-förband övar i Sverige, och avtalet är tänkt att gälla även i kris- och krigslägen.

För de allra flesta svenskar är avtalet sannolikt okänt. Försvarsminister Peter Hultqvist har de senaste dagarna gjort sitt bästa för att ändra på den saken. Till Dagens Nyheter säger en uppenbart irriterad Peter Hultqvist att debatten om värdlandsavtalet präglas av "myter, lögner och rena felaktigheter i den information som kommer från olika grupperingar". Som exempel anger Hultqvist att det skulle framförts påståenden om att Sverige genom avtalet skulle tvingas till kärnvapenlagring. i Sverige. I sitt tal på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen förde Hultqvist också fram sina anklagelser: Varför sprids det konsekvent myter, felaktigheter och desinformation om vad värdlandsavtalet innebär? Jag ställer mig också frågan: vem tjänar på det?

Själv har jag blivit en indirekt del av debatten eftersom Dagens Nyheter i anslutning till Peter Hultqvists påståenden lyfte fram ett citat av mig där jag såg ”en liten men ändå faktisk risk” att frågan om kärnvapenlagring i Sverige skulle "komma att aktualiseras" i en krigssituation. För att helt avlägsna den risken föreslog jag att värdlandsavtalet formulerades på ett sätt så att det "explicit klargörs att kärnvapen under inga omständigheter får placeras på svensk mark".

Jag tycker det är jättebra om vi nu får en större debatt om värdlandsavtalet och dess innehåll. Men jag tycker det är olyckligt att försvarsministern använder ett språkbruk som mer bidrar till att förvilla och att trissa upp konfliktnivån än till att skapa klarhet. Antydningar i form av att "någon" skulle tjäna på de argument som framförs i debatten och att det är oklart "varför" vissa påståenden överhuvudtaget förs fram är inte konstruktiva för debatten. Tala klarspråk eller var tyst är ofta en god regel.

I stället skadar nu ministerns uttalanden relationerna till civilorganisationer som känner sig utpekade. Så säger t ex Svenska Freds ordförande Anna Ek till Expressen: Det är ett extremt märkligt förhållningssätt till offentlig debatt och diskussion. Jag tycker att det är oproffsigt som minister att bemöta ett engagemang för försvars- och säkerhetspolitik på det här sättet.

Jag har heller inte sett någon tung debattör som anfört att avtalet innebär att Sverige skulle "tvingas" till kärnvapenlagring. Jag kan ha missat något, jag har inte läst allt. Men de röster jag hör när jag rör mig ute i fredsrörelsesammanhang framför inga sådana påståenden. Jag förutsätter att försvarsministern har fog för sina uppgifter och inte ägnar sig åt just det som han anklagar anonyma meningsmotståndare för att ägna sig åt.

Jag tror att Peter Hultqvist underskattar den genuina oro som människor aktiva i fredsrörelsen - och på andra håll - känner inför att avtalet inte explicit klargör att kärnvapen inte får föras över till svenskt territorium. Det som inte är explicit förbjudet kan ibland uppfattas som tillåtet. I dag har vi en regering för vilken det är självklart att Sverige inte skall lagra några kärnvapen, oavsett omständigheterna. Men avtalet skall gälla även inför en framtid vi inte känner till, och inte heller vet vi hur det politiska ledarskapet ser ut i Sverige några decennier fram i tiden. Bättre att nu vara övertydlig i ett avtal än att öppna för oönskade möjligheter i framtiden.

Socialdemokrater för tro och solidaritet har formulerat sina ståndpunkter i förhållande till värdlandsavtalet i ett remissvar. Läs det gärna - det återfinns här.