2014-05-01

Första maj, Göteborg, 2014

Feministiskt initiativ (Fi) blev den stora vinnaren när vi summerar 1 maj-firandet i Göteborg 2014. Förra året samlade Fi enbart 400 personer till sin manifestation, i år var det 3 600 personer som deltog i demonstrationen. Många personer valde att först gå med i Fi:s tåg, för att därefter skynda tillbaka och ansluta till antingen syndikalisternas eller till Vänsterpartiets tåg. Visst bidrog Gudrun Schyman som talare till att så många slöt upp, men jag slogs ändå av den glädje, upprymdhet och kamplust som präglade Fi:s manifestation.

Igår skrev jag att om jag tvingades gissa så tror jag att Fi kommer att lyckas erövra mandat i Europaparlamentsvalet. I dag är jag ännu något tryggare i den gissningen. Fi har vinden i ryggen och den vinden är så stark att den mycket väl kan föra hela vägen till Bryssel.

Även Vänsterpartiet hade en bra dag i Göteborg. I tåget gick 4 500 personer, vilket innebar en ökning med 400 personer från ifjol. Redan fjolårets siffra var mycket bra för Vänsterpartiet och förklarades då av många med att partiledare Jonas Sjöstedt var huvudtalare.

Syndikalisterna och Kommunistiska Partiet (tidigare KPML(r)) höll i stort sett sina ställningar, med 1 400 respektive 700 deltagare (1 500 respektive 800 i fjol).

För Socialdemokraterna måste nog ändå årets 1 maj-manifestation beskrivas som en besvikelse. Visserligen ökade antalet demonstranter något - från 1850 i fjol till 2000 i år. Men i år är det valår och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson var huvudtalare.

Sammantaget deltog över 12 000 personer i olika 1 maj-tåg i Göteborg i dag. Så många har inte demonstrerat i Göteborg på samma dag sedan EU-toppmötet 2001. Det finns en väldigt stark politisk mobilisering i Sverige mot Alliansregeringen i dag, vilket Fi:s och Vänsterpartiets framgångsrika manifestationer var ett uttryck för. Men Socialdemokraterna lyckas inte bli en del av denna mobilisering. I opinionsmätningarna ligger partiet och stampar på 33-34 procent. Socialdemokraterna har definitivt något att fundera över när Feministiskt initiativ lyckas samla nästan dubbelt så många deltagare i sin 1 maj-demonstration som vad Socialdemokraterna lyckas göra, ett valår i Göteborg med LO:s ordförande som huvudtalare.

Jag rekommenderar i detta sammanhang också Vänstra Strandens bloggtext från idag, om Fi, behovet av visioner och slaget om den politiska framtiden.

Den som vill ta del av demonstrationsdeltagandets utveckling i Göteborg över tid kan läsa min och Mikael Perssons text Politologerna från förra året.

17 kommentarer:

Josef A sa...

Vet vi något om hur många som lyssnade på respektive talare? Jag hörde att det var 10 000 människor på Götaplatsen - är detta bra eller dåligt? Fler eller färre än Vänsterpartiet och F!s?

Ulf Bjereld sa...

Det var inga 10 000 människor på Götaplatsen. Möjligen knappt hälften, med en generös räkning.

Anonym sa...

Vem räknade? Polisens siffror i Stockholm var heltokiga; de frågade folk i tåget "hur många tror ni att ni är?"

Calle Fridén

Ulf Bjereld sa...

Calle: Det är jag själv som räknar, sedan flera år tillbaka. :)

Pontus sa...

Jag funderade på det i tåget idag, hur räknar du? Ställer du dig på plats och räknar en och en?

Ulf Bjereld sa...

Pontus: Ja, exakt så.

Lars sa...

"Det finns en väldigt stark politisk mobilisering i Sverige mot Alliansregeringen i dag, vilket Fi:s och Vänsterpartiets framgångsrika manifestationer var ett uttryck för."

Finns det verkligen det? Det är väl mest V som ökat något på sistone. Det vi framför allt sett är väl en demobilisering av alliansväljarna. Deras missnöje med alliansen verkar minst sagt vara starkt, vilket främst gynnat SD. De rödgröna går av allt att döma mot en förkrossande seger i valet, men det är främst på alliansens remarkabla svaghet och inte deras egen styrka. Det fanns ju en tid när SAP var på väg mot gamla goda nivåer i väljarstödet (kring 2008, när alliansens reformer genomfördes och fick effekt) men nu ligger partiet stabilt kring historiskt låga nivåer, vilket ändå lär räcka för att bli överlägset största parti pga Moderaternas tapp.

Johan Zandin sa...

Jag räknade V:s tåg lite grovt (5 och 5 eller 10 och 10) vid passagen i Brunnsparken och fick 4750, så det stämmer ju bra med dina siffror. Sen var det ovanligt många som redan stod och väntade på Gustaf Adolfs Torg, så med dem tror jag vi var ca 5000.

Anonym sa...

Finns det siffror på hur många som lyssnade på talen?

Anonym sa...

Jag hoppas de som planerar rösta på FI påminner sig att Gudrun Schyman under almedalsveckan 2010 eldade upp 100 000 SEK för att visa på löneskillnader mellan män och kvinnor.

Jag kan sätta ord på vad jag tycker om ett sådant tilltag, men väljer att inte sätta det på pränt. Risken är att jag hamnar i fängelse för..., typ grov ärekränkning.

Det går att göra sin markering på annat sätt. Fundera i stället på vad 100 000 hade kunnat användas till i fattiga länder.
Kjell Eriksson

Fredrik Thorsson sa...

Kjell: Glöm inte att fundera på vad övriga partier spenderade på mediajippon i Almedalen och hur dessa pengar kunnat användas i fattiga länder.

Anonym sa...

Fredrik. Håller med. Men just att elda upp pengar blev för mig att överskrida en acceptabel gräns. Jag vill inte ha den typen av ledare.
Kjell Eriksson

Johan Zandin sa...

100 000 är ganska billigt för den uppmärksamhet hon fick. En helsida i G-P kostar t.ex. 130 000 till 260 000 (exkl. moms).

Walle sa...

Det där med att räkna antalet demonstranter är ju alltid jäkligt svårt, särskilt efter 1000. Noterar att (v) tåget (trots odisciplin och ej 4 & 4 direkt) sträckte sig hela Vasagatan. När täten gick in på avenyn lämnade svansen Sprängkullegatan. Tyckte nog det var mer än i fjol, men får väl lita på kombinationen av herrarna Zandin & Bjereld..

När det gäller F! så väntar jag på när media ska börja påminna väljarna om Schymans fifflande. Kunde expressen göra en hel jäkla bilaga om Mona Sahlins lilla toblerone-grej så borde de kunna hänga ut Schymans betydligt mer omfattande fifflande också. Eller?

Peter Svensson sa...

Lars - " De rödgröna går av allt att döma mot en förkrossande seger i valet, men det är främst på alliansens remarkabla svaghet och inte deras egen styrka."
Deras remarkabla svaghet menar du är en sysselsättningsökning på 270 000 personer trots krisen. Socialdemokraterna och Magdalena Andersson menar envist att jobben blivit fler per automatik för att Sveriges befolkning ökat.

Vi ser nu runtom i Europa att detta inte stämmer. I dag finns det flera exempel på att befolkningstillväxt inte av sig självt ger jobbtillväxt. Nederländerna och Spanien har likt Sverige sedan 2006 haft en befolkningstillväxt på drygt 400 000 personer. Men där slutar också likheterna.
I Nederländerna har sysselsättningen ökat med endast 70 000 personer, och i Spanien har sysselsättningen minskat med närmare tre miljoner. I vårt grannland Danmark ökade befolkningen med 200 000 men trots detta minskade sysselsättningen med 130 000 personer mellan 2006 och 2013.
Sverige har europas lägsta långtidsarbetslöshet och den högsta tillväxten. Ungdomsarbetslösheten är lägre nu än när regeringen tillträdde. http://politikfakta.se/2013/06/verklig-ungdomsarbetsloshet-i-sverige-2006-och-2012/ Detta trots att S 02-06 regerat under högkonjunktur och alliansen har de senaste 6 åren regerat i lågkonjunktur och den värsta globala kris sedan 30-talet. Skatterna har sänkts och intäkterna ökat och välfärdens kärna har kunnat upprätthållas trots krisåren. Det är Sverige väldigt ensamt om i Europa. Sverige har haft överlägset bäst utveckling av den disponibla inkomsten i Europa. Men folk verkar ha blivit manipulerade av vänstermedia och oppositionen och stödjer något som de egentligen inte vet något om. För det gör ju ingen. S läxa ifrån förra gången verkar ha varit att inte konkretisera politiken och tala om vad man vill göra för då sticker väljarna... Men tystnaden verkar fungera och folk är kanske beredda att köpa grisen i säcken. Men återstår att se om väljarna nöjer sig med det när det verkligen drar ihop sig till val.

Anonym sa...

#Peter Svensson 1:45 fm

Följande har jag hittat på Wikipedia:

Enligt Arbetsmarknadsundersökningarna är en person sysselsatt ifall hon eller han den senaste veckan har arbetat minst en timme, varit tillfälligt frånvarande eller haft utbildningsvikariat, beredskapsarbete eller liknande.

Sysselsättningsgrad eller sysselsättningsandel är kvoten mellan antalet sysselsatta och det totala antalet personer i arbetsför ålder (personer i arbetsmarknadsåtgärder, sjukskrivningar etc. inräknade). Till befolkningen i arbetsför ålder räknades i Sverige tidigare personer mellan 16-64 år, men sedan 2007 använder man även i den svenska statistiken den internationella definitionen som anger åldersspannet till 15-74 år.

Nu undrar jag om du pratar om personer som har sysselsättning eller om sysselsättningsgrad? Det är ju olika saker. Antalet sysselsatta kan ju öka samtidigt som sysselsättingsgraden minskar. Och sysselsättningsgraden kan öka samtidigt som antalet sysselsatta minskar.

K R sa...


"F!s politik handlar om att sätta mänskliga rättigheter, jämställdhet, ekologisk och social hållbarhet först – inte vinstintresse."

Varför har F! då en styrelse med 15 kvinnor och 1 man?

Varför är det inte intressant med jämställdhet när kvinnor är i majoritet?