2014-05-11

Eurovision Song Contest - från kommersiell till politisk offentlighet

Vi har vår egen sång. Vi ger väl fan i dom. Så sjöng Ulf Dagebys Sillstryparn i sången Doin' the omoralisk schlagerfestival vid Alternativfestivalen på Gärdet i Stockholm 1975. Året tidigare hade ABBA vunnit Eurovision Song Contest med Waterloo och Sverige stod nu därför på tur att arrangera finalen. Alternativfestivalen organiserades som en kulturell och politisk protest mot vad den då starka progressiva musikrörelsen uppfattade som ett kommersiellt och fördummande borgerligt jippo, och med ABBA som det främsta uttrycket för dekadensen. Vi har vår egen sång. Vi ger väl fan i dom.

En av konfliktlinjerna från den tiden handlade om kulturens kommersialisering och pop- och schlagermusikens anspråk på att stå utanför - eller möjligen ovanför - politiken och att Eurovision Song Contest var - eller skulle vara - opolitisk. Den progressiva musikrörelsen argumenterade i stället för att anspråken på opolitiskhet var ett politiskt ställningstagande i sig. Ingen kommer undan politiken.

Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Eurovision Song Contest har blivit hype och arrangemanget är en trendsättande uppvisning i kitsch och hbtq-kultur. Sändningen från Köpenhamn igår var om inte en musikalisk upplevelse så i alla fall en estetisk ögonfröjd. Det internationella intresset är mycket stort - inget annat nöjesarrangemang direktsänds till lika många länder. Finalen av Eurovision Song Contest konkurrerar med VM-finalen i fotboll om att vara vår tids största (enda?) gemensamma offentlighet.

Eurovision Song Contest blivit en del av samhällslivet genom att den inte längre gör anspråk på att vara opolitisk. Loreens seger 2012 gavs en politisk inramning. Igår i Köpenhamn buade publiken samfällt när de ryska artisterna framträdde eller när de fick höga poäng i omröstningen.

Framförallt uppfattades Conchitas seger som en seger för öppenhet och frihetlighet gentemot inte bara homofoba krafter i Ryssland utan mot trångsynta, förtryckande nationalistiska krafter i hela Europa. Twitterflödet exploderade i en transnationell jublande yra. De enda politiska krafter som inte syntes i mitt flöde var företrädare för Sverigedemokraterna. Det är möjligt att jag missade någon, i så fall ber jag om överseende. Jag hoppas innerligt att det kommande EU-valet om två veckor förmår uppvisa samma kraft i sitt motstånd mot en trångsynt högernationalism som Eurovision Song Contest lyckades med igår.

Självklart är Eurovision Song Contest fortfarande ett genomkommersialiserat fenomen. Men politik och kommersialitet är i dag inte som eld och vatten. Företagen förväntas ta ett socialt ansvar på ett annat sätt än tidigare. Företag måste vilja något utöver att skapa maximala vinster. Ett företags varumärke måste inrymma en berättelse om något, en "story-building" som Moderaternas tidigare chefsstrateg Per Schlingmann uttrycker det.

Eurovision Song Contest har lyckats bli ett barn av sin tid. Att se sändningarna och samtidigt följa debatten i sociala medier är inte bara "underhållning" utan också en möjlighet att tolka och ta del av dagens samhällsutveckling. Jag anar att Eurovision Song Contest i dess bredaste mening (artisterna, musiken, tv-sändningarna, röstningsmönstren, mediebevakningen) kommer att bli ett allt mer populärt material för samhällsstudier från de mest skilda ämnesinriktningar, allt från etnologi och medie- och kommunikationsvetenskap till sociologi, internationella relationer och statsvetenskap.

3 kommentarer:

Hans G Eriksson sa...

Må bäste man vinna, hette det en gång inom idrotten. Man kan inte längre säga igår. Det var ganska länge sedan det fanns utrymme för en sådan värdering.

Hon som förutsebart segrade, Tom Neuwirth, "ser segern som en käftsmäll mot homofobin".

Må bästa bidrag förlora. Också i fortsättningen. Hyckleriet är en allt självklarare vinnare i sammanhang där mätning är möjlig enbart efter omdöme och där det är just omdöme som saknas.

Orion77 sa...

Ulf, Du skriver bl a:"Eurovision Song Contest har blivit hype och arrangemanget är en trendsättande uppvisning i kitsch och hbtq-kultur."

Så rätt! Jag har brukat se dessa föreställningar mycket förstrött -- helt ointresserad av s k popmusik som jag är. Men just denna gång slumpade det sig så att jag såg finalen på lördagskvällen.

Den överraskande stora segern för "Conchita" innebär en trendsättande bedrift, ESC kommer inte längre att vara som det varit under tidigare decennier. Dels är det fr o m nu politik i kubik, dels har HBTQ nu flyttat fram sina positioner så långt att det är svårt att se hur fortsättningen kan se ut.

Ett extra snilledrag från Österrikes lag var att ge "Conchita" en så tydlig Jesusframtoning.

Sång, politik och religion -- kanske en oslagbar mix när det centrala budskapet stavas HBTQ. Hur kommer Österrikes ESC-show att regisseras under dessa förutsättningar?

Anonym sa...

Själv tyckte jag tjejen som kärnade mjölk var himla duktig. Familjen lärde mig att man kärnar smör, inte mjölk. Okej, men varför så upprört?