2014-05-28

Uppdrag granskning och de fejkade själavårdssamtalen

I kväll sändes det uppmärksammade och kontroversiella avsnittet av Uppdrag granskning i SVT, där redaktionen med dold kamera och mikrofon dokumenterat själavårdssamtal mellan präster och en påhittad karaktär - "Kalle Larsson" - som låtsades att han ville bli "botad" från sin homosexualitet. Avsnittet har i förväg mött stark kritik från en del personer inom kyrkan som menat att själavårdssamtalens integritet hotas genom den här typen av fejk och hemliga inspelningar.

Jag tycker kvällens avsnitt av Uppdrag granskning var sakligt och nyanserat. Uppdrag granskning betonade att Svenska kyrkan är världens kanske mest liberala och frihetliga samfund. Fördomar om homosexualitet finns trots det naturligtvis även inom Svenska kyrkan, på samma sätt som dessa fördomar finns överallt på andra ställen i samhället.

Jag kan inte förstå den kritik som riktats mot Uppdrag granskning för att deras journalistiska metod skulle hota själavårdssamtalens integritet.  Om Uppdrag granskning bandat ett riktigt själavårdssamtal hade det naturligtvis varit ett oerhört grovt övergrepp. Men så var ju inte fallet. Prästerna lurades in i ett samtal de trodde var ett själavårdssamtal men som visade sig vara något helt annat. Jag kan inte se att Uppdrag gransknings arbetsmetoder på något sätt skulle hota integriteten hos den som behöver själavård eller avhålla någon från att söka själavård.

Ett själavårdssamtal utspelar sig aldrig på lika villkor. Prästen kommer nästan alltid till detta samtal ur en mycket starkare maktposition, prästens samtalspartner har ofta en utsatt position och befinner sig i samtalet i en form av beroendeförhållande till prästen. Genom själavårdssamtalets integritet och slutenhet är det förstås oerhört svårt att kritiskt granska hur präster hanterar de svåra och känsliga situationer som inte så sällan kännetecknar dessa samtal.

Ärkebiskop Anders Wejryd redogjorde öppet och sakligt för sin syn på de problem som fortfarande lever kvar. Jag är stolt och glad över att tillhöra ett samfund som kommit kanske längre än något annat kristet samfund i världen när det gäller att bekämpa fördomar om människors sexualitet och att bejaka kärleken. Jag tycker att Uppdrag gransknings reportage i kväll gav ett bidrag till Svenska kyrkans arbete att komma ytterligare längre i detta viktiga arbete.

7 kommentarer:

Anne Kekki sa...

Kort enkel reflektion, jag kan ju själv gå och få ett samtal, om jag då väljer att spela in och lägga ut detta, så är det ju mitt eget beslut? Det är prästen som ej får dela mitt samtal med någon? Detta är en spontanreaktion, på din text. Så svenska kyrkan får nog tänka till lite, att vi som individer är fria i att dela våra samtal med, de vi själva väljer. #anonymous

Varg i veum sa...

Jag håller inte med dig om det mesta du twittrar o skriver om. Men detta inlägg håller jag med om. Naturligtivis är det lika rätt att avslöja trams inom kristendomen som inom islam. Om de inte hade wallraffat så hade de ju, precis som i islamfallet när det begav sig, fått politiskt korrekta floskler som svar. Det religiösa Hyckleriet kan bara synliggöras genom dylika metoder eftersom människan i gemen tror på det mesta som visas i massmedia.

Henry Rouhivuori sa...

Det är iofs inte tänkt att själavårdssamtal delas med någon annan än dig själv och prästen. Risken med att lägga ut själavårdssamtal till höger och vänster är att svenska kyrkan och prästerna får svårare att agera till de problem som personer har som biktar sig då det lika kan bli inspelat och spritt på nätet. Prästerna börja tänka sig för vad de säger. Massövervakningen ger en liknande effekt fast då hos personer som vänder sig till själavårdssamtal. Detta förstör alltså för den som behöver hjälpen som bäst.

Dessa mina minsta bröder sa...

I den kristna tidningen Dagen har det på ledarsidorna och nyhetssidor varit en upprörd stämning om programmet långt innan det sändes.Själv skrev jag en kommentar till TV-debatt om dold kamera vid själavårdande samtal Jag tar inte ställning i frågan ”att spela in själavårdande samtal med dold kamera var nödvändigt” . Men noterar att ” Dold kamera är ett journalistiskt arbetsverktyg som endast bör användas i nödfall, när andra vägar för att få fram sanningen är stängda. Ibland har det missbrukats å det grövsta men vid andra tillfällen är det fullt berättigat att plocka fram ur verktygslådan. När SVT:s Uppdrag granskning bestämde sig för att ta reda på vilka råd imamer och familjerådgivare ger muslimska kvinnor som misshandlas eller vars män tagit sig ytterligare en hustru fanns ingen annan möjlighet." läs mer i Dagens ledarblogg “ En nödvändig granskning “ Kanske vi skall vänta med omdömet av programmet sen vi sett det?
Elisabeth Sandlund på Dagen menade att "Stora skillnader mot Uppdrag gransknings imam-avslöjande"
När man nu sett programmet är det uppenbart att dessa präster som som har en avvikande mening från Sv. Kyrkans lära inte vill tala om sin öppet om sin åsikt tex. Berit Simonsson som inte ville ställla upp för en en intervju. Då finns motiv för ”Dold kamera” . Jag förstår att präster regerar på att bli smygfilmade under själavårdssamtal och hänvisar till "absolut tystnadsplikt" men det är ju prästen som har tystnadsplikt inte den biktsökande. Vad jag tycker är att UG går väl hårt åt prästerna efter att de ”avslöjats” .

Anonym sa...

Hej Ulf,

Vore det inte intressant om man gick till en "liberal" präst och gjorde samma sak. Hur skulle du reagera om den prästen då svarade på Kalles begäran att han inte alls skall önska bli heterosexuell. Dvs pådyvla en person sin egen åsikt i själavårdande samtal. Jag uppfattar att prästerna stöttat Kalle i den uppfattning han presenterar, dvs handlat extremt försiktigt. Nu råkar den åsikten inte rymmas inom åsiktskorridoren i Svenska kyrkan, och det är nog där skon klämmer.

Anonym sa...

Förtydligande, Berit Simonsson är inte präst, men ledare inom OASrörelsen.

Anonym sa...

Mitt intryck av programmet är att Public Service går maktens ärende. Svenska kyrkans ledning gillar inte den avvikande uppfattningen som främst företräds av sympatisörer till Frimodig Kyrka. Några präster får löpa gatlopp och två präster vill att dessa avvikare lämnar kyrkan. Ärkebiskopen vill att domkapitel och biskopar vidtar åtgärder. Det är hotfullt och obehagligt.
Willa Cather