Stina Oscarsons påtvingade avgång som chef för Radioteatern

Jag nås av nyheten att Stina Oscarson inte längre är chef för Radioteatern. Beskedet fyller mig med förstämning och förundran. Förstämning eftersom jag tycker att Radioteaterns sedan Stina Oscarson blev chef 2011 tagit flera steg framåt med avseende på både dramaturgi och samhällsrelevans. Förundran eftersom jag inte förstår varför Sveriges Radio inte lyckas vårda och ta vara på den unika, kreativa och oberoende röst som Stina Oscarson sedan en längre tid utgjort i svenskt kulturliv och i det offentliga samtalet.

Jag har med stor glädje lyssnat på programsatsningar som Möjliga samtal – fiktiva dialoger där personer som borde mötas får en möjlighet att göra det i konstens form - eller Världshistorien - 365 korta pjäser om människor som satt sig själva och sin tillvaro på spel för att värna yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter (med Augustin Erba som producent).

Dessa satsningar har varit politiskt kontroversiella. Så har till exempel kritikern Magnus Ringgren anklagat Radioteatern under Stina Oscarsons ledning för att vara "förkunnande" och att "ett politiskt perspektiv" genomsyrat nyproduktionen. Ja, tänk så hemskt om teatern är politisk. Ringgrens kritik kändes som att komma tillbaka till 1970-talet och den kritik som då mötte de uppspirande fria teatergrupperna som gjorde anspråk på att spela just politisk teater. En teater för vår tid måste självklart utmana och vara ständigt kontroversiell, provocera och problematisera, inte sträva efter "opartiskhet" utan vara just politisk. Allt annat gör teatern likriktad, ofarlig och meningslös.

Sveriges Radio har detta supervalår fått motta stark kritik från flera håll (ja, inklusive från mig) för sin överdrivna ängslan att inte vara tillräcklig opartiskt, en ängslan som lett till flera märkliga och olyckliga beslut i programfrågor. Jag hoppas innerligt att det inte är denna opartiskhets-mani som lett fram till Stina Oscarsons avgång. Men jag måste säga att jag är orolig för att just så är fallet.

Läs gärna Kristian Lundbergs text i Aftonbladet om Stina Oscarsons påtvingade avgång.