Bedömningarna av värdet av denna "framework" går isär. Optimisterna ser den som ett tecken på att parterna närmat sig varandra och att en lösning på konflikten kan vara nära förestående. Pessimisterna ser den som ett försök från USA att köpa sig mer tid efter sex månader av i praktiken resultatlösa förhandlingar mellan parterna.
De senaste dagarna har två intressanta utspel i samband med förhandlingarna. Först retade John Kerry gallfeber på Israels premiärminister Benjamin Netanyahu genom att hävda att Israel skulle riskera internationella bojkotter om fredsförhandlingarna gick i stöpet. Många uppfattade uttalandet som ett sätt för Kerry att utöva otilbörliga påtryckningar på Israel. Strax därefter meddelade den palestinske presidenten Mahmoud Abbas att han gärna såg Nato-trupper patrullera en framtida palestinsk stat, inklusive Jerusalem.
Oavsett Kerrys intentioner med uttalandet om bojkott av Israel tror jag att han har rätt i sak. Den internationella tröttheten på Israels ovilja att göra de nödvändiga eftergifter som behövs för att skapa varaktig fred är mycket stor. Nato-trupper i Jerusalem är kanske kontraintuitivt, men faktiskt inte helt omöjligt. Även Abbas krav bidrar till att öka trycket på Israel, som bara vill ha israeliska trupper i området.
Förhandlingsläget är osäkert, inte minst mot bakgrund av den komplicerade inrikespolitiska läget i Israel. Men optimism är en dygd, så jag tror att det blir en "framework" som innebär förlängda och mer preciserade förhandlingar. Kanske kan en allomfattande lösning faktiskt skönjas i horisonten i slutet av 2014 eller början av 2015.
*
17 kommentarer:
Jag fick en fråga av en judisk vän
Om judarna som är födda i så många olika länder har rätt att bosätta sig i ditt land o får alla rättigheternas o blir israeliska medborgare, o du som är född där o dina farföräldrar ä födda o begravda där har inte rätt att leva där varför? Jag kände mig så liten en man utan identitet habibi, det som jag skriver har med mig o mina vänner att göra
Ska denna gång ett rättvist och hedervärt slut nås på den långa följetongen i Mellanöstern?
Utrikesminister Kerrys varning till PM Netanyahu om den överhängande risken för en organiserad bojkott i händelse av ett nytt misslyckande är mycket begriplig. Å andra sidan kan noteras att USA:s position nu ligger betydligt närmare Netanyahu än tidigare. Jämför President Obamas uttalanden i juni 2009, i det uppmärksammade talet i Kairo, med hans senaste stora tal, State of the Union, 28 januari 2014:
2009: "... Now is the time for Palestinians to focus on what they can build. The Palestinian Authority must develop its capacity to govern, with institutions that serve the needs of its people. Hamas does have support among some Palestinians, but they also have responsibilities. To play a role in fulfilling Palestinian aspirations, and to unify the Palestinian people, Hamas must put an end to violence, recognize past agreements, and recognize Israel's right to exist.
At the same time, Israelis must acknowledge that just as Israel's right to exist cannot be denied, neither can Palestine's. The United States does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements. This construction violates previous agreements and undermines efforts to achieve peace. It is time for these settlements to stop.
Israel must also live up to its obligations to ensure that Palestinians can live, and work, and develop their society. And just as it devastates Palestinian families, the continuing humanitarian crisis in Gaza does not serve Israel's security; neither does the continuing lack of opportunity in the West Bank. Progress in the daily lives of the Palestinian people must be part of a road to peace, and Israel must take concrete steps to enable such progress. - - -
Too many tears have flowed. Too much blood has been shed. All of us have a responsibility to work for the day when the mothers of Israelis and Palestinians can see their children grow up without fear; when the Holy Land of three great faiths is the place of peace that God intended it to be; when Jerusalem is a secure and lasting home for Jews and Christians and Muslims, and a place for all of the children of Abraham to mingle peacefully together as in the story of Isra, when Moses, Jesus, and Mohammed (peace be upon them) joined in prayer."
2014: "As we speak, American diplomacy is supporting Israelis and Palestinians as they engage in difficult but necessary talks to end the conflict there; to achieve dignity and an independent state for Palestinians, and lasting peace and security for the State of Israel – a Jewish state that knows America will always be at their side."
Nyckelorden här (2014) är: "the State of Israel - a Jewish state ..." Detta innebär USA:s OK till att förverkliga en renodlad apartheidstat, utan plats för palestinier eller andra araber, och naturligtvis heller ingen plats för de afrikaner som på senare år tagit sin tillflykt där.
Läs Obamas mening en gång till, med eftertanke. Varför gjorde han tillägget efter tankstrecket? Behövde han återigen erinra om USA:s stöd, som han så eftertryckligt har poängterat så många gånger under åren? Varför var det viktigt att ta med detta, i "State of the Union", som behandlar läget i USA?
Varför är det tal om Nato- och inte FN-trupper i detta fall?
Natotrupper är en bra ide. IDF har inte förstått sin roll på Västbanken
Den 6 januari 2014 maskerade bosättare, i sällskap med soldater, kom till byn Urif. De slog sönder den elektriska mätaren för USAID-finansierade vattenreservoaren som är under under uppbyggnad och kastade sten på den närliggande Safdi hemmet och byskolan. Film av av lokalinvånaren Osama Safdi visar att soldaterna agerade med förakt för deras skyldighet att skydda palestinierna, som agerar först när den senare hämnades. Militären är skyldig att skydda palestinierna. Istället skyddade de våldsamma bosättarna som attackerar palestinier och deras egendom. Ur B’T selem
Man kan ju fråga sig hur Abbas tror att vare sig Nato-eller FN-trupper skulle kunna vara så effektiva som behövs på Jerusalems gator. Brukar de inte dra när det drar ihop sig i detta område? Kastades inte FN ut strax innan kriget '67? Hezbollahs krigsmobilisering kunde verka rakt under näsan på FN i Libanon. Vilket skydd skulle Abbas få mot såna som Hamas?
Må Sune Persson vila i frid.
Sune Perssons klarspråk uppskattas.
Jag minns att hans SIDA-sponsrade undersökning 1997 av bistånd hemligstänplandes - av SIDA!
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/sida-hemligholl-expertrapport/
Vett, sans och balans verkar råda i hans omdömen, t.ex. i synen på Hamas och svenska politiska ställningstaganden.
http://si-info.org/index.php?id=621
Här är en annan ide om hur Europa kan hjälpa till:
Låt en framtida palestinsk stat, eller nuvarande Palestinska Myndigheten, bli fullvärdig medlem av EU. Därmed skulle palestinierna (som så önskar) kunna bosätta sig och arbeta i Europa, och på så sätt hjälpa igång den palestinska ekonomin med hemskickade pengar och minskat befolkningstryck hemma.
Sverige skulle uppskattningsvis ta emot 100-200 tusen palestinier som av egen vilja bosätter sig i Malmö, Stockholm, Göteborg och andra städer och blir fredliga produktiva medborgare. Inga som helst problem för Sverige, och en stor hjälp för att lösa problemen i MÖ.
Arrangemanget skulle också öka EUs inflytande i MÖ, vilket ju varit målet för EUs utrikespolitik en längre tid. Tex skulle EU kunna ta på sig ansvaret för den palestinska statens fredliga samexistens med samtliga länder i området - Israel, Syrien, Libanon, Egypten och Jordanien.
Om EU väljer att skicka in Nato-trupperna först, så kan de förslagsvis börja i Gaza. Där har de mycket jobb framför sig med att avväpna Hamas. Jag tvivlar dock på att Nato försätter sig i en situation där deras soldater riskerar att förvandlas till söndersprängda köttslamsor i Gazas trädtoppar.
Orion 77
""State of the Union", som behandlar läget i USA?"
Presidenten talar också om sin utrikespolitik om du hade hört på.
Har du en plan om hur Israel ska ta hand om omkr 54000 afrikaner som nu befinner sig olaglgt i Israel? Kanske de kan få komma till Sverige?
Israel "renodlad apartheidstat"?
Jag minns Sune Persson från en kurs i internationell politik anno 1968. Särskilt minns jag tonfallet och sältan i hans sakkunniga kommentarer till Israels framfart i Palestina. Må han vila i frid!
Jag hade förmånen att bli undervisad av Sune Persson både på gymnasie- och universitetsnivå. En bättre introduktion till analytiskt och kritiskt tänkande kunde jag inte haft. Han kunde vara kritisk när det var motiverat, men framför allt var han stödjande och uppmuntrande. Dessutom hade ett väl utvecklat sinne för humor, som krävde en fininställd mottagare men som rikligt belönade den uppmärksamme. Han har betytt enormt mycket. I tacksamt minne bevarad.
Anders Widfeldt
@Dessa mina minsta bröder (12.33):
Man måste skilja mellan teori och praktik; mellan den officiella vrångbilden och verkligheten.
Lite längre ned i texten på B'tselem som du återger så står det: "The filmed record indicates that the military, which is required to defend Palestinians in the West Bank, in actual fact served as a security entourage for violent settlers. During the incident, the military backed the settlers in their assault on Palestinians and their property."
Det zionistiska kolonisationsföretaget på Västbanken arbetar med minst två typer av förband, dels pionjärtrupper i form av s k "bosättare", dels den reguljära armén IDF -- vars verkliga uppgift är att säkra de lokala markstölder som ordnas av pionjärtrupperna. Att IDF skulle ha till uppgift att skydda de palestinska boende, markägare och andra, är blott det fikonlöv som behövs för att man ska kunna motivera deras närvaro där, och samtidigt föra hemmafronten och världsopinionen bakom ljuset.
Jag håller med om att det vore utmärkt bra om IDF i detta sammanhang kunde bli avlöst av NATO, med ett tydligt uppdrag att skydda och bistå de rättmätiga ägarna och invånarna, dvs palestinierna.
Att gnälla på FN är alltid lätt – ännu bättre är om man koll på vad saken gäller.
Efter att Israel/Frankrike/Storbritannien anfallit Egypten 1956 och ockuperat bitar av Sinai stationerades en FN-styrka, UNEF, för att övervaka ett israeliskt tillbakadragande.
Situationen var att Ben Gurion både vägrade acceptera eldupphörslinjen mellan Israel och Egypten från 1949, samt UNEF styrka i Israel eller på de områden som ockuperats.
Styrkan placerades då i Egypten under premissen att det skedde så länge Egypten godtog det.
1967 när Egypten avslutade samarbetet med UNEF, försökte Generalsekreterare U Thant istället få styrkan förlagd till Israel för att behålla buffertområdet längs gränsen – men Israel vägrade ta emot den…
Re Orion 77s inlägg 10:40, så måste man också skilja på verkligheten och vad som dyker upp iom de typiska propagandaorden. Sållar man bort alla syftningar på kolonisering, rättmätiga ägare och annat blir det inte så svart-vitt. Det vet alla som känner till den etniska rensningen av alla judar från dessa områden under Jordaniens ockupationstid.
Kvar efter man kastat slagorden på sophögen kan återstå rättmätig kritik mot IDFs och vissa bosättares ageranden, men annat syftar bara till att demonisera en sida och ett folk i denna konflikt.
Israel varken väntar sig eller vill att andra ska göra jobbet åt dem. Detta är en av landets principer sen staten kom till.
Under 6 dagarskriget t ex marcherade UN ut från Gaza efter bara ett par timmars strid. UNIFIL är rena skämtet vid sidan av Hizballah. Nej, själv är bästa dräng.
Ha ha. Guardian uppfinner en egen historia. Det var Nasser som körde bort FN-styrkan från Sinai 1967 och sedan snabbt militariserade området i strid med stilleståndsavtalet från 1949
Parallellt stängde han Akabaviken för all sjöfart till och från Israel-allt tillsammans en solklar casus belli.
Okunnigt trams.
Om du överhuvudtaget hade varit insatt så borde du ha vetat att UNEF inte hade något mandat som krigförande part – vapnen var enbart till för självförsvar.
Varför israeliska propagandister ständigt gör så stort numer av 3400 ”utkörda” FN soldater i Sinai, har jag aldrig begripit.
Israelerna vägrade själva ha FN-trupp – att klaga på att Nasser gör likaledes är bara pinsamt och ologiskt.
I Gaza väntade UNEF på att bli evakuerade från striderna, man deltog inte.
Israel accepterar inte avtalet från 1949, anfaller Egypten, lämnar Sinai ytterst motvilligt och motarbetar UNEFs uppdrag – men det är Egypten som är den felande i sammanhanget…
Logik på hög nivå.
Nja. När Nasser hade beordrat FN-trupperna bort från Sinai lät han, i strid med stilleståndsavtalet 1949, föra in massivt med trupp och pansar som ett preludium till den attack på Israel som han i flera tal hade utlovat skulle komma.
Detta enligt opartisk historieskrivning och inte enligt egen uppfunnen.
Skicka en kommentar