1.) Under rubriken Dumstrutarnas sammansvärjning kommenterar Expressen i sin pappersupplaga resultaten av statsvetarprofessorn Leif Lewins utredning om skolans kommunalisering. Två gånger av tre lyckas Expressen i artikeln döpa om Leif Lewin till Lars Lewin. Flumskolan brist på ordning och reda skördar sina offer, även bland ledarskribenter. Det är säkert sossarnas fel.
2.) Leif Lewin presenterade sin utredning på DN Debatt på morgonen måndagen den 10 februari. Omedelbart därpå vägrade samme Leif Lewin i P1 Morgon kommentera den utredning han just presenterat på DN Debatt med motiveringen att utredningen ännu inte var offentlig. Logik var ordet, sa Bull.
3.) Alliansen och Moderaterna ställs nu inför svåra strategiska val. Skall Moderaterna gå Jan Björklund till mötes och bejaka ett återförstatligande av skolan? Vad skall det bli av alla friskolor om skolan förstatligas igen? Kommer Moderaterna likt SVT Agenda att lansera Utbildningsutskottets ordförande Tomas Tobé som Alliansens faktiske talesperson i skolpolitiken, på bekostnad av en nednött Jan Björklund? Och kommer Jan Björklund att kunna eller vilja sitta kvar som utbildningsminister och administrera en politik som han själv tycker är i grunden felaktig - förstatligande är ju hans viktigaste strategi för att lösa skolkrisen? Centerledaren Olof Johansson avgick 1994 som miljöminister, i protest mot bygget av Öresundsbron - är inte barnen viktigare än en bro?
Många frågor blir det, för att travestera Lorry.
2 kommentarer:
Är inte barnen viktigare än bron? Kanske om valet står mellan barnen och bron och båda gäller allt eller inget.
Brovalet var mera definitivt, eftersom det inte fanns utrymme för kompromiss med exempelvis en halv bro.
Den mest naturliga jämförelsen gäller väl snarare mellan Johansson och Björlund än mellan bro och barn. Johansson riskerade sin trovärdighet som miljöambassadör, en post som inte upprätthålls inom dagens centerrörelse, vars existens för övrigt är tveksam som folkrörelse.
I Johanssons fall - om det kan ses som fall - gällde frågan om. I Björklunds fall bara hur. Redan där kantrar jämförelsen.
Björklund eller Tobé? Björklund har talat om hur han ska vända sossarnas flumskola till en skola med ordning och reda. Resultatet har inte fungerat som argument annat än för S. Tobé växlar spår, mästrar inte S utan försöker avdramatisera med tal om gemensam syn med Bayland.
Först när skolans försämring framstår än tydligare, kommer en öppen insikt om att skolans problem egentligen är ett olösligt samhällsproblem.
Jag har fått det intrycket att kommunaliseringen av skolan främst handlade om att lyfta av ett ansvar, med åtföljande kostnader, från statskassan, och lägga det på kommunerna. Om Alliansen verkligen vill återföra skolan till statens ansvarsområde, varför har man då väntat så länge? Nu, när klockan är fem i tolv, går det inte före valet. Det blir nästa regering som får ta hand om ärendet.
Kan detta verkligen ha varit avsikten?
Skicka en kommentar