I dag leker jag lite med formen och live-bloggar till Nyfiken på partiledaren: Jan Björklund i SVT. Vad jag tycker om programidén kan ni läsa här. Uppdateringer kommer att ske från kl 20.10 och tio minuter framåt.
Kl 20.10 Jan Björklund har haft ordentligt med politisk motvind den senaste tiden, mot bakgrund av den bild av kris i skolan som sprider sig. Moderaterna håller på att försöka ta över skolfrågorna, och i SVT Agenda senare i kväll är det Tomas Tobé som debatterar skolpolitik med Ibrahim Baylan. Jan Björklund kan behöva en medieframgång.
Jan Björklund berättar uppriktigt om sin uppväxt i arbetarklassen. I hans miljö saknades bildningstradition. Kanske var den bristen större i den rurala delen av arbetarklassen än den urbana delen?
Nu blandar Björklund gripande betraktelser från sin barndom och hans mamma som flykting från Norge med svepande slängar om all "USA-fientlighet" som finns i Sverige. Synd, tar bort fokus.
Kl 20.20 Det hade varit värdefullt om programledaren stannat upp mer vid vad det kan ha betytt för Jan Björklund att hans mamma var flykting från Norge - om det förhållandet präglat hans syn på frihet och flyktingmottagning. Nu hastade vi snabbt vidare till om han var tuff som tonåring och hur han hanterade den osäkerhet som alla tonåringar förväntas känna, Å andra sidan krävs det två för en tango. När programledaren frågar varför Jan Björklund valde att utbilda sig, trots avsaknad av bildningstradition i hans familj blir svaret platt: skolan. Så småningom lyckas han precisera svaret till att han upptäckte att det var roligt att läsa böcker. Nej, sorry: Detta är inte bra TV.
Kl 20.30 Klassresan börjar i klassrummet, säger Jan Björklund. Hans klassresa har väl således sin grund just i den sosse-skola han nu ständigt markerar så starkt avstånd ifrån. Hade varit intressant att höra honom reflektera lite kring den saken.
Varför bildade Jan Björklund själv en ungdomsklubb för Folkpartiet, när SSU och CUF fanns på plats i Skene och Mark? Bra fråga, men det är Jan Björklund själv som får formulera den. Han ger två svar: Han var inte röd (där föll SSU) och han var motvalls (där föll CUF). Men varför blev han inte röd? Och var kommer hans motvall ifrån?
Kl 20.40 Lite bättre TV nu, när Jan Björklund får tala mer själv och om sina ideologiska överväganden. Även om han glider över i lärarrollen när han redogör för skillnaden mellan marknadsliberalismen och socialliberalismen. Björklund är säker och trygg i sin framställning, men utmanas aldrig på allvar av programledaren.
Det första Björklund lyfter fram när han ombes reflektera över vad som är viktigast i liberalismen nämner han det individuella ansvaret - frihet är inte bara frihet till utan innebär också skyldigheter. Björklund uppehåller sig överhuvudtaget väldigt mycket vid just ansvaret. Intressant - mycket av Björklunds tal om "ordning och reda" i skolan har säkert sin grund i hans så starka betong av individens ansvar.
Kl 20.50 (slutkommentar) Jan Björklund talade mycket mer om värderingar än vad Fredrik Reinfeldt gjorde. Björklund framstår som en idédriven politiker, vars framgång säkert delvis kan förklaras av att han värnat sitt oberoende och gått sin egen väg.
Men jag vidhåller att formatet för programmet inte fungerar. Bäst blir det när intervjupersonen (i det här fallet Jan Björklund) får tala fritt utifrån allmänt ställda frågor, och så var det förstås inte tänkt.
Puh - det var ett intensivt experiment det här! Tack alla ni som orkade hänga med eller som läser i efterhand. Nu skall jag avnjuta Katarina Barrlings och Ludvig Beckmans efterhandskommentarer i SVT. De har i alla fall haft lite mer tid på sig att smälta programmet. :-)
10 kommentarer:
Du är krävande, Ulf! Och det är rimligt att vara. Men jag tycker att samtalet med Jan Björklund (hittills, 20 minuter in i intervjun) ger en del mervärden jämfört med skalp-samlande nyhetsreporter.
Bra och snabb direktrapportering./B
Tack för tillrop!
Staffan: Jag har inget emot programidén med lugnare samtal med ledande partiföreträdare. Men tycker att formen i "Min sanning" passar bättre, och att den "terapeutiska" delen i "Nyfiken på" blir ett sidospår.
Håller med Ulf!
Perris borde hålla sej till vad han är bra på - den psykologiska delen.
Se mera här:
http://demokratinspsykologi.se/demokrati/nyfiken-pa-jan-bjorklund/ …
Att ett sportreferat med kommentarer kan avlevereras i realtid förstår jag. Hyland har visat vägen genom det möjligas gräns.
Men att den här typen av djupkommentarer kan ges med - som det verkar - samma lätthet var en överraskning för mig.
Jan Björklund har skjutit sig i foten med skolan. Problemen i skolan är främst ett samhällsproblem som ger övertydliga symptom i klassrummet. Att sätta sin politiska trovärdighet på spel med åtgärder mot symptomen och bortse från de företeelser i samhället som ofrånkomligen ger symptom i skolan visar sig allt mer ofruktbart.
Enligt programmatisk svensk problemlösning vidtar nu numerära åtgärder: färre elever och mer SEK-gödsling. Det få säger är att de satsade pengarna äts upp av merkostnaden för den lägre effektivitetsgraden som följer med mindre klasser.
En skola med 20 elever i en årskull kan inte minska klassen till 15 elever utan att dubblera antalet klasser med motsvarande dubblering av lärare.
Sett utifrån elevtäthet och satsade medel på skolan så har Sverige - utifrån den dominerande övertygelsen - världens bevisligen bästa skola.
Det var nog länge sedan Björklund var ett barn eller gick i skolan. Vart leder snyftningar till? Ja g var själv ett stackars övergivet barn en gång för längesedan men det kan jag väl inte åberopa idag? Det är patetiskt att så många sk vuxna skriker och snyftar om en dålig och fattig barndom. Fick senare helt justa fosterföräldrar och ett hyfsat liv tack vare mina bra lärare. Krävande och kritiska och det är på kritik man lär sig
Jag tycker att "Perrisformatet" är bra, det är skönt att åtminstone nån gång få slippa den gängse förhörsmodellen, det tycker kanske intervjuobjekten också? Och vi får veta lite grann om partiledarnas bakgrund och egna personligheter, som vi aldrig annars får veta förrän de är döda och det har skrivits långa biografier om dem, eller deras dagböcker släpps ut i bokform, som Tage Erlanders.
En liten undring har jag dock. Varken Björklund eller de tidigare intervjuade partiledarna har sagt nånting, eller blivit tillfrågade om, vilka intryck de har tagit av bemärkta företrädare i ämbetet. Hade inte Stefan Löfven någon egen bild av Erlander? Eller Björklund av Ohlin? Någonting hos dessa namnkunniga företrädare som den nuvarande partiledaren vill förvalta?
Intressant och givande läsning, även i efterhand. Planerar du att göra fler liknande live-bloggningar i fortsättningen? :-)
arvidochlydia: Vi får väl se - det var ganska ansträngande... :-) Men tack för uppskattning!
Skicka en kommentar