2014-02-23

Omslaget. Sista chansen för Alliansen?

Det kommer nu ett omslag i finanspolitiken i stramare riktning och det går i dag inte att se något utrymme för skattesänkningar under kommande mandatperiod, sa statsminister Fredrik Reinfeldt tidigare i veckan.

Omslag var ordet, sa Bull. Fredrik Reinfeldt och hans alliansregering är i ett närmast desperat behov av omslag i opinionsläget för att ha en chans att behålla regeringsmakten efter höstens val. De rödgröna partierna har ett överläge på omkring 15 procentenheter och det syns ingen tendens till att avståndet skulle börja minska. Socialdemokraterna har också större förtroende i de sakfrågor kring jobb, skola och omsorg som väljarna själva pekar ut som de viktigaste frågorna inför valet. Medierapporteringen fokuserar just nu på samhällsproblem för vilka regeringen har det yttersta ansvaret, till exempel den skyhöga ungdomsarbetslösheten, krisen i skolan och tillkortakommanden inom sjuk- och åldringsvården. Alliansens enda ljuspunkt ligger i att väljarna fortfarande har större förtroende för deras politik när det gäller Sveriges ekonomi.

Aldrig tidigare i svensk politik har ett block tagit in ett så stort opinionsunderläge på så kort tid inför ett val. Kanske är det omslag som Fredrik Reinfeldt nu lanserar Alliansens sista chans att åstadkomma en så kallad "game-changer", det vill säga något som förändrar den politiska situationen på ett avgörande sätt. Lyckas inte Alliansen i sitt uppsåt denna gång behövs det sannolikt en yttre händelse för att vända opinionen till valseger - till exempel en ekonomisk eller politisk kris i omvärlden alternativt hjälp från ovan. Inget av dessa alternativ tycks i dag särskilt sannolikt.

Reinfeldt vill neutralisera skattedebatten, där Socialdemokraterna haft ett starkt retoriskt vapen i att kunna kritisera alliansregeringen för att låna pengar till skattesänkningar i stället för att prioritera investeringar i jobb, skola, omsorg och infrastruktur. För en vanlig väljare är det inte helt lätt att identifiera skillnaderna i de båda blockens skolpolitik. Reinfeldt vill få valrörelsen att handla om den ekonomiska politiken och där han vill framställa Alliansens linje som en jobbpolitik (mot de rödgrönas "bidragspolitik").

Kommer Alliansens så kallade omslag att få de önskade effekterna? Nja. Jag är skeptisk av två skäl. För det första: Genom att acceptera idén om skattehöjningar för att finansiera välfärden flyttar Alliansen över den politiska diskussionen till Socialdemokraternas hemmaplan. Om nu skattehöjningar skall genomföras för att förbättra välfärden, varför då inte låta Socialdemokraterna genomföra dessa? Det är ju ett parti som har stor erfarenhet av att bedriva en sådan politik.

För det andra: Hur trovärdig är egentligen Alliansens nya politik i skattefrågan? Det är bara någon månad sedan som Alliansen slogs med näbbar och klor för att finansiera ytterligare skattesänkningar. Här finns en risk att väljarna uppfattar omsvängningen som en omvändelse under galgen. Alliansregeringen kan uppfattas som en flipp-floppande vindflöjel för opinionen, alternativt en ulv i fårakläder som kommer att genomföra nya skattesänkningar så snart tillfälle bjuds.

Till detta kommer Alliansens splittring i skattefrågan. Annie Lööf och Göran Hägglund kan knappast ha klappat händerna av förtjusning över Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs utspel. Centerpartiet vill sänka skatten för företagare, Kristdemokraterna vill sänka skatten för pensionärer. Båda partierna är i desperat behov av profilfrågor för att stärka sin ställning i opinionen.

Underskatta aldrig Fredrik Reinfeldt, brukar jag säga. Vi får se hur han klarar utfrågningen i kvällens SVT Agenda. Jag ger honom och Alliansen åtta veckor att genom sitt omslag påverka opinionen. Är opinionsavståndet lika stort som nu när vi närmar oss mitten av april - då tror jag faktiskt att regeringen är rökt.

5 kommentarer:

Jan Lahti sa...

Ja vi får se hur det går. Alliansen har det minst sagt motigt, vilket alla impulsiva utspel senaste veckan tyder på. Att ändra delvis i skattepolitiken tror jag mer handlar om konstgjord andning snarare än något annat.

Hans G Eriksson sa...

Från Alliansen har man inte varit sen att framhålla de dynamiska effekterna av en skattesänkning i form av jobbskatteavdrag.

Det är väl positivt att vi just nu - till skillnad för någon månad sedan - inte är i behov av några dynamiska effekter av det slaget.

Orion77 sa...

Moderaternas allra senaste lån ur Socialdemokraternas politiska förråd är kanske inte så listigt, när allt kommer omkring. Kostnaden för detta skatteutspel kan bli hög, och den drabbar ett av själva fundamenten i Moderaternas politik.

Detta inser förstås de ansvariga inom M. Vilket innebär att utspelet är ett uttryck för desperation.

Och att backa nu är omöjligt.

Orion77 sa...

Moderaternas skatteutspel innebär dessutom en mycket stark signal till svenska folket, som särskilt berör de yngre medborgarna, som kanske med framförhållning tänker på sina pensioner: "DU SKALL ICKE SPARA".

Anonym sa...

Folk borde lära av historien...
Den stora socialiseringen av Sverige ägde rum först på 70-talet och framåt. 1950 var Sverige ett ut av världens rikaste länder och vi hade en total skattebörda på 19%, som var lägre både USA och genomsnittet i Europa. Men detta kom att ändras drastiskt när sossarnas 68-rörelse satte sin prägel på landet. Ifrån 1960-1980 fördubblades den offentliga konsumtionen ifrån 31% till 60%, detta finansierades med höga skatter. Det fanns säkert en fin tanke med det, men resultatet blev att Sverige tappade på OECD:s lista över rika länder ifrån fjärde plats 1970 till fjortonde plats 2000.
Sossen Bosse Ringholm dåvarande finansminister 2002 beskrev utvecklingen sedan 1970 med följande citat:
"Om Sverige hade haft samma tillväxtökning som OECD genomsnittet sedan 1970, hade våra gemensamma resurser varit så mycket större som motsvarande 20 000 kr mer per hushåll och månad."
Så blev det verkligen så solidariskt som man tänkt sig? Det är förmodligen mycket därför som sossarna förlorat två raka val... Och dessförinnan 00-06 gjort klara skattelättnader med minskat skattetryck på 3.2% ifrån 51,5% till 47,5% . När de tom själva förstått att deras skattehöjarpolitik nått vägs ände. Men öppet brukar S inte vilja erkänna att något blivit fel...
Eller som en av världshistoriens mest framstående ekonomer skrev, nämligen John Maynard Keynes:
”…taxation may be so high as to defeat its object, and that, given sufficient time to gather the fruits, a reduction of taxation will run better chance than an increase of balancing the budget.”
Värt att nämna är också att J M Keynes var socialliberal och ingen klassisk liberal som gärna ser låga skatter och så liten offentlig sektor som möjligt.
Det är förmodligen pga detta med kontraproduktivt höga skatter och dessutom i kombination med väldigt generösa bidrags/försäkrings-system vi haft lägre tillväxt än OECD-genomsnittet sedan 1970. Som gett mindre resurser till välfärd och infrastukturinvesteringar och liknande. Läs gärna hela artikeln på -http://www.libertarianism.org/publications/essays/how-laissez-faire-made-sweden-rich