I dag aviserade talman Andreas Norlén att han kommer att föreslå riksdagen att Stefan Löfven väljs till statsminister. Förslaget läggs fram måndag 3 december och omröstningen genomförs tidigast onsdag 5 december. En vecka senare, onsdag 12 december, röstar riksdagen om budgeten för 2019.
Talmannens beslut var klokt och väl avvägt. Nu har allianspartierna inför sina respektive väljare fått köra sina förstahandsalternativ in i kaklet. De flesta - kanske till och med alla - av dessa förstahandsalternativ var dömda i förväg. Men det har ändå varit viktigt för den demokratiska legitimiteten att partierna på allvar har försökt få igenom dem.
Nu förändras landskapet. Nu blir det politik på riktigt, och inte bara ett signalspel. Det känns bra, efter all denna väntan.
Blickarna riktas mot Centerpartiets och Liberalernas interna processer. Tre frågor står i centrum. 1.) Är de villiga att släppa fram en socialdemokratiskt ledd regering? 2.) Är de villiga att ingå i en socialdemokratiskt ledd regering? 3.) Vilka är deras sakpolitiska krav för att släppa fram/medverka i en socialdemokratiskt ledd regering?
Socialdemokraterna har på motsvarande sätt att fundera över hur långt partiet kan gå i sakpolitiken för att få med Centerpartiet och Liberalerna på vägen.
Nu läcks det friskt, i första hand inifrån Liberalerna. Glöm aldrig att läckor nästan alltid har en agenda. Och att det ofta är den grupp som är i minoritet och som måste förändra maktförhållandena som har störst anledningar att läcka. #källkritik
13 kommentarer:
Bengt Westerberg, tidigare partiledare i L (Fp som det hette då) har i SvD skrivit ett brev som han tycker att Stefan Löfven bör skicka till Ulf Kristersson, se https://www.svd.se/westerberg-s-och-m-bor-kunna-komma-overens/om/kampen-om-regeringsmakten
Ett mycket klokt och bra förslag, troligen alltför bra för att kunna förverkligas.
Det är två olika facetter av en och samma verklighet, men välja, det måste våra riksdagsledamöter göra, och att huka och ducka, är också ett val:
A. Välja statsminister? Valet står mellan Löfven eller Kristersson:
B Välja budget? Valet står mellan:
- M+Kd-budget, som backas av Sd :-)
- Em alliansbudget som förlorar mot en röd-grön :-)
- En mittenbudget som backas av Mp (annars vinner M+Kd)
C. Att inte vilja välja.
- Att inte släppa fram Löfven eller att inte ge Åkesson inflytande över B.
D. Vad avser övrig sakpolitik, så har Sd redan inflytande, dvs är vågmästare, såvitt inte S+Mp+C+Fp anför en gemensam linje.
Den där ekvationen finns på riktigt, och går inte att fly från. Punkt C. att inte vilja välja, är ett val, som om man inte väljer, leder till extraval, och det är också ett val, dessutom synnerligen aktivt. Det vore demokratiskt sätt det enda rätta. Att gå tillbaka till väljarna och be om vägledning, nu när det visade sig att ingångarna
till detta val, vilade på delvis falska ingångsvärden.
Valet står mellan att ta konsekvensen från väljarna nu i vår, eller att ta konsekvensen från väljarna om fyra år. För vänstern är det mer lönsamt att ta konsekvensen nu, eftersom man inte har något att förlora, som det ser ut, medan blå laget har rätt så mycket att förlora, som under alla omständigheter får utslag i EU-valet, medan det vid ett extraval slår rätt hårt på i vart fall Fp. För Mp har det väl redan gått lite käpprätt, och frågan är mer om det kan gå mer åt skogen?
Sedan kan alla försöka fundera ut alla möjliga listiga förslag, att runda den grundläggande ekvationen ovan, och det enda vi vet av detta, är att resultatet
blir ovisst, dvs det går inte att räkna ut konsekvensen. Detta med DÖ var en väg
att runda detta med inflytande från Sd, men behålla blocken, utan DÖ, så måste någon
lämna sitt fort.
Att S ska lämna sin sida av linjen, innebär att V och Sd blir kvar i opposition
Att M ska lämna och gå över till S, innebär att Sd blir opposition och Fp och C?
Sedan har C+Fp tänkt sig att de ska regera i mitten, och styra med vad man får anta
m+Kd i baksätet (eftersom fru Lööf inte föreslog sitt alternativt nr3, att inkludera Mp,
och då skulle alltså i praktiken S + Mp + Sd hamna i opposition, fast Mp även under en filt i baksätet, eller undanstuvade i en box i bakluckan, ändå inte skulle blir större än S+Sd, som kan blockera det mesta av nyliberala påhitt, varför matematikens lagar gäller, var god välj. S.W
Valet och kvalet?
Före valet var det två tydliga besked som gavs:
I. Löfven sökte mandat för att regera vidare, och önskade göra upp högerut, företrädesvis med Fp eller C, inom avgörande områden. (gensvaret var väl så där...)
II. Kristersson sökte mandat som borgerlig statsminister, (även om alliansen skulle bli mindre än de rödgröna) Huruvida det krävdes stöd från Mp eller Sd var det tyst om, dvs att M inte skyltade med detta är begripligt, eftersom denna dörr var helt stängd av C och Fp, men att alliansen häll knäpptyst om att planen var att locka över Mp, är desto märkligare, i synnerhet som det saknades en plan C för vad som skulle hända om Blå-gröna röran blev mindre än oppositionen. Att både S, Vp och Sd skulle rösta nej till UK som statsminister, med C + Mp i båten, var liksom fullständigt glasklart för väljarna redan före valet.
Dock var Kristersson ärlig på en punkt, valresultatet skulle inte bli enkelt att
tyda ut, vem som vann och vem som förlorade. I den meningen fick Kristersson nästan rätt. Rödgröna blev större än blå laget och man kan säga att blå laget inte vann.
M torskade 14 mandat, vilket kompenserades av att C + Kd gick fram med 9 + 6 = 15, att
sedan Fp gick från 19 till 20 ändrade inte på ekvationen. Sd gick fram 13 mandat och Mp förlorade 9 mandat, det är den stora parlamentariska grejen. S.W
Beskrivningen av vad som gäller, före och efter valet, har alltså kommit att skifta.
På något vis var den enda vägens politik, som inte uttalades av borgerligheten före valet, att regera med stöd av Mp, men då hade det gått ännu mer käpprätt för M, och kanske Kd, varför man höll knäpptyst om det. Men nog måste de ha talats vid i alliansen om detta? Medan C och Fp borde ha insett att det skulle bli ett litet problem att locka över Mp över till andra sidan, efter valet, om inte Mp gått till val på detta, tex
en moderat-, eller centerstatsminister (stödd av m). Nä, det var ingen ärlig konstellation från start, och hela alliansen duckade detta, för att "vinna" dvs inte förlora i valet.
Kaoset beror möjligen inte på någon valskräll, eftersom resultatet i princip blev som förväntat, det beror mer på att beskrivningen av verkligheten, dvs något slags magiskt tänkande inför valet.
Vad det är partierna har för valmöjligheter, mot bakgrund av fiaskot för borgerligheten som opposition 2014 - 2018.
Valmöjligheterna för alliansen fanns inte, och har kommit fram i ljuset, och likt ett troll förvandlats till en sten vid syn.
Vljarna har träffat sina val, beslut fattade av den verklighet som partierna förespeglade. Vad som ändrats är inte så mycket prognosen för valutgången i maj/juni 2018, utan möjligen att verkligheten kommit i kapp våra partiledares önskedrömmar, att parlamentarismens lagar kanske går att sätta ur spel?
Poolerna (inte polarna)
- Sd gick sämre än befarat (men trots allt + 13 mandat från förra valet)
- C gick onekligen bra +9 mandat, hybrisen från moderatkollapsen 2017 till trots.
De "troende"
- Vp enligt prognos +7 mandat, kompenserade för S
- Kd gick överraskade/skrällde +7 mandat, från 16 till 23, (kompenserar för M)
De "rättrådiga" - I valet och bokstavligen i kvalet
- Mp enl prognos, -9, från 25 till 16, parkerade på gärdesgården med kniv på strupen
- Fp enl prognos +1, (hade 28 i valet 2006 och 24 i valet 2014), dock ingen succé.
Klassiska kämparna
- S backade 13 mandat (-6 om man räknar av spillet till Vp)
- M backade 14 mandat (tapp till C och Kd)
Det handlar om att besluta eller träffa ett val,
som kommer att få intressanta konsekvenser för:
- om det blir extraval eller inte
- mandatperiodens praktiserande politik
- som påverkar EU-valet, (sannolikt till M, S + Sds fördel)
- som påverkar valutgången 2022 (men inget vet hur)
Sannolikt inte rätt väg för borgerligheten, dvs mer spill till Sd, och att vänstern håller tätt bättre.
S.W
Matrisen ser ut så här för C och FP (alla andra är givna)
Fp + C kan komma överens att rösta lika, dvs tillsammans lägga ner, eller tillsammans rösta för Löfven, vilket nästan blir tvunget, och ska de rösta för Löfven, kommer Fp att vilja sitta med i regeringen, men C inte kommer vilja detta, eftersom fru Lööf vill bli statsminister, i vart fall 2022. Så utfallet av hur Fp och C ställer sig, beror dels på sakpolitisk överenskommelse, dels på hur själva regeringen ser ut, att sitta med eller vara med i baksätet.
........... Beslut 1 ........ Beslut 2
........... Löfven .......... Kristersson
Lika som bär
Fp ........ Ja .............. Ja
C ......... Ja .............. Ja
Fp ........ - ............... -
C ......... - ............... -
Fp ........ Nej ............. Nej
C ......... Nej ............. Nej
----------------------------------
Gillar olika
Fp ........ Ja .............. Nej
C ......... Nej ............. Ja
Fp ........ Nej ............. Ja
C ......... Ja .............. Nej
Fp ........ Ja .............. Ja
C ......... - ............... -
Fp........ - ............... -
C ........ Ja .............. Ja
Fp ....... - ............... Nej
C ........ Nej ............. -
Fp ........ Nej ............. -
C ......... - ............... Nej
Fp ........ - ............... -
C ......... - ............... -
Om bägge lägger ner vid en statsministeromröstning,
så tar UK hem spelet, och lägger Fp ner så får
C bära ansvaret, medan om C lägger ner, dvs tolererar,
så krävs det att Fp röstar för = 164, dvs om Vp inte lägger ner.
Eftersom det går att anta att V kommer att lägga ner, i vart
fall om både Fp och C ska med i båten. Givet att V lägger ner,
så ska alltså summan 100 + 16 = 116 adderas med 51, vilket blir
167 mandat. Saknas endera Fp eller Cs aktiva stöd, så faller det
nog, dvs det blir extraval. Så Fp har inte många handlingsalternativ,
och fru Lööf har delvis beslutet i egna händer, dvs att fundera på
om extraval löser ekvationen (för henne självÅ), och i början av dec
kommer SCBs PSU, som sannolikt (inte) underlättar beslutsvåndan.
Liberalernas val vid val av regeringschef?
- Att rösta för Löfven löser ekvationen (om C lägger ner och Vp röstar för)
- Att rösta för Löfven löser inte ekvationen (om C lägger ner och Vp lägger ner.)
- att Lägga ner sin röst innebär att C får i princip motsvarande beslutskalkyl.
Detta är ungefärligen valet för Fp:
moderat statsminister ELLER en dito socialdemokrat.
allians+Mp-budget, utan stöd av Sd + S.
alliansbudget, utan stöd av Sd :-) finns inte heller.
Kaputt
I. en regering med S som tolereras av C, Mp (och Vp.)
II. en alliansregering, som tolereras av av S eller av Sd,
.. (om ska Mp med, begriper ett barn att Sd kommer att fälla.
.. S stödjer under inga omständigheter moderaterna, dumheter.
ELLER
iii. en blågrön röra. På något vis verkar Björklund och Lööf tro att det räcker med
att övertala Mp att byta sida, trots att alliansen tog stöd av Sd att fälla Löfven,
så varför skulle inte alliansen kunna ta stöd igen för borgerlig ekonomisk politik?
Vid val II har i så fall S, Mp, C + Fp att komma överens om budgeten,
här blir det patrull, alltså inför valet 2022, beroende på om man samregerar, eller sitter i baksätet. Här ligger Björklunds dimemma, eftersom om han inte regerar, så...
Förresten var Public service i söndags asgarv, av alla specialministrar Bjärklund kunde
förhandla sig till. S.W
Frågan är nu om C har något frhandlingsutrymme, tex,dumma S, om inte ni går med på våra krav, då..... så kommer vi att "tvingas" söka stöd av Sd och Åkesson..... :-)
Jo, försöka duger, men frågan är om fr8 Lööf har några andra argument att ta till?
Så man får anta att det inte blir så stora eftergifter, nr allt kommer omkring, men
att C kommer att låta världen få veta, hur rackarns väl de lyckades förhandla, trots
att C hade nära nog noll i handlingsalternativ, dvs man satte sig i en förhandlingsposition, som såg "mäktig" ut, men som var maktlös, dvs om det inte inte finns några alternativ? och det finns det inte, utom då hr Åkesson.
Annie Lööf:
C kan varken tänka sig att ingå i en S-ledd regering eller att inleda förhandlingar om en sådan.
– "Jag tror fortfarande att det är osannolikt att vi skulle släppa igenom Stefan Löfven i statsministeromröstningen nästa vecka, men jag tycker att det är viktigt att regeringsbildningen nu fokuserar mer på sakpolitik"
"liberala krav” - Julklappslistan:
- Sänkt skatt på arbete
- Kraftigt sänkta marginalskatter, (värnskatt? som inte ens M vågar ta bort?)
- sänkt skatt för företag?
- Valfriheten i välfärden, fy katten, tvångsbeskattad av C, som delar ut godispåsar, vem minns inte Federlay och Co som åkte på bjudresor bekostade av näringslivet, och det var visst något alter ego, som hette Ursula, som lät sig bjudas. Allt stod i tidningen, då.
- Reformerade turordningsregler
- Mer liberal arbetsrätt, dvs väck med kollektivavtal.
- Friare hyressättning, jo, som det är nu kommer det annars inte finnas kvar hyresrätter i innerstaden, och de som finns kvar, hyrs ut olovligt för "marknadspris" ändå. Fast man kunde ju börja med att definiera "bruksvärdet" Varför vill människor inte bo i trakter där räddningstjänsten inte göre sig besvär?
- ”frihets- och ägandereformer för landsbygden” (Innebär att det ska bli lagligt att anställa människor för en spottstyver, dvs i praktiken legalisera utnyttjande av svart arbetskraft, för att den vägen sätta alla migranter i arbete.
Ska bli intressant att föja detts spel för galleriet, men visst kommer det att fungera, att låtsas alltså. S.W
Det är nog bäst att inte spekulera för mycket, men nog är det intressant,
och som C och Fp agerat, så är det rimligt att de fortsätter att kringelikrångla,
ur en situation som de inte verkar behärska.
Lööf gick ut (först) med benhårda nära nog oförhandlingsbara liberala krav,
och följs dagen efter upp av Björklund, tex värnskatt. Inte ett knyst om den stora interna tvistefrågan inom alliansen, detta med migrations- och asylpolitik.
Inte ett enda knyst i kravspecen från Lööf, trots att det är detta som de träter om
och inte kommer överens om inom Alliansen, alltså skärpta krav från Moderaternas sida.
Vilket leder till två möjliga slutsatser:
1. Det är ett förhandlingsspel, där bägge parter, S å ena sida och C+Fp å den andra sidan, vet att det inte finns någon annan lösning och att de tvingas komma överens, och vägen fram dit, blir övningar i högt tonläge och retorik. C har högt tonläge, medan S spelar mogen och förståndig :-)
2. Det hela är teater och cirkuskonster, dvs är inte allvarligt menat. Dvs C + Fp vill inte ta priset och stötta en S-ministär, men låtsas detta, ställer orimliga krav, för att försöka lägga skulden på S, att det inte gick att komma överens om blocköver-skridande samarbete, samtidigt som de fortsätter pressa M (och Mp) att ingå i en blågrön minoritetsregering.
Glöm det, det kräver:
- att Lööf blir statsminister
- att det blir Mps migrationspolitik
- att S tolererar detta
- en ny DÖ 3.0, för att hålla även Vp utanför spelplan.
Är det falskspel och C+Fp inte lägger ner, så
kommer provskott nr 2 i kammaren gällande Löfven,
om statsministeromröstning att fälla Löfevn, dvs om
Fp och C, röstar mot Löfven i en andra gång, så måste
de ha något att skylla på, samt ha en plan C, för att
undvika extraval. S.W
CUF fortsätter att förklara för menigheten hur M + Mp tänker:
"De (dvs Kristersson) hade inte ens ett möte med Mp
under sin sonderingsrunda och ville inte ens diskutera
hur ett blågrönt samarbete skulle kunna se ut."
sw Korrekt, M vill inte regera med stöd av Mp, eftersom man inte kommer överens om migrationsfrågor, eftersom om M anpassar sig, så ökar Sd, det är ingen nyhet att M ändrat policy, till en linje före 2010.
CUF
"En sådan regering skulle kunna driva igenom många av de omfattande arbetsmarknadsreformer som Alliansen vill se
sw med stöd av Sd det vill säga. fast detta nämns inte.
CUF
och samtidigt värna klimatet, friheten och medmänskligheten.
sw med stöd av .... S eller Vp?
CUF
"M är nyckeln till en Alliansregering utan stöd av vare sig V eller SD
så länge de är villiga att kompromissa."
sw
M+Kd vill naturligtvis inte regera i minoritet, med Mp som dikterar flyktingpolitik, detta gjordes 2010 - 2014 och ledde till en svidande valförlust, där Sd gick från 20 - 49 mandat. Sannolikt vill inte C + Fp detta heller, eftersom de faller på stört vid en budgetomröstning, men man försöker tvinga fram detta, för att få till stånd en minoritetsregering i mitten, som är mer aptitlig strategisk, i relation till att stötta Löfven.
Det var defacto M som förlorade,
- i valet 2014 från 107 till 84 (-23 mandat) Sd gick fram 29 mandat.
- i valet 2018 från: 84 till 70, (-16 mandat) Sd gick fram 13 mandat.
(Det sved, eftersom C gick från 22 till 31 med polarisering och absolutism)
Därtill gick Sd så bra i valet 2014 och 2018 att alliansen + Mp inte fick
egen majoritet, Vågmästarpositionen för Mp från 2002 och 2010 tappades bort....
Innebär:
- DÖ, eller
- att C+Fp måste byta sida,
(och acceptera att Vp tolererar)
Det är detta tokliberalerna i CUF är sura över :-)
CUF
"Moderaternas jakt på makt börjar på många sätt
likna det som länge varit ett av S största kännetecken."
sw Hm.... (gott sällskap?)
Moderaternas agerande leder som det ser ut, till att partiet och U.K
inte får regerings- eller statsministerposten, så där går det inte att gnälla.
Dvs om nu inte C + Fp har för avsikt att blåsa även S, det får vi se, om de kommer överens före budgetomröstningen, dvs om det går att spika ihop ett hopkok, med hög svansföring som V kan tolerera....
CUF
"Kanske är det de stora partiernas förbannelse i försöken att bilda regering,
avsaknaden av kompromissvilja, tolerans och flexibilitet."
sw Det är nog så att allianspartierna inte kunnat kompromissa om migration som sakpolitik, samt inte varit överens om regeringsbildning. Dvs före valet var de överens, om UK, och en tid efter. Sedan är man inte överens om det går att regera i minoritet, med Mp med i regeringsunderlaget, vilket kräver stöd av S eller V för att inte luta sig mot Sd, här är M ärligare än C och Fp, eftersom en blå-grönt luftslott skulle behöva luta sig mot Sd för att "liberalt" Falskt som vatten.
CUF
"Kanske är det det som leder oss mot nyval i höst."
sw ? Kvack, "i höst"
De måste skämta, de menar väl i vår? tre månader efter 4 omröstningen?
CUF
"För vad vill egentligen M ha när de nu vägrar att ens diskutera ett regeringsalternativ där Alliansens alla partier ingår och S hålls borta?"
sw Jo, en blågrön röra kräver stöd från S eller Sd, och om S ska hållas borta, så gäller Sd, men det kanske CUFarna tror kan passera obemärkt?
CUF
"Det som vi alla i första hand gick till val på. En sammanhållen Allians som driver allianspolitik utan hot från Sverigedemokraterna hängande över huvudet."
sw
Nix, det gick till val på sin reformagenda, utan att nämna något om Mp, och utan att knysta om migrationspolitik, och det är där skon klämmer. S.W
C kör stenhårt med ett sakpolitiskt område, som kabinettsfråga, och vill inte ändra policy, och vill absolut få med Mp, för att den vägen växa på Ms bekostnad, allt enligt den utveckling som spelades upp våren 2017. C hittade bärvågen från att vara ett knatteparti, till att få tvåsiffrigt, genom att pressa M på migrationsfrågor.
Problemet för C är väl att de bara har DN och Oksanen med sig, resten; DI, Expressen, SvD, Gp och Aftonbladet är nog alla överens om att det är en linje som leder till fördärv, alltså för alla, utom möjligen inte för Sd.
Det verkar alltså som att C har någon slags ide att driva på "frihetligheten" dvs att fortsätta med den politik som låg fast 2010 till 2015. Det är modigt, men har alltså skett till priset av att offra alliansen, samtidigt som det kan bli ordentlig regeringskris och ev extraval. C-partiet börjar få mothugg, tex av kloka Margit Silberstein i God Morgon världen
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=7095207
MS är inte vem som helst i DN-kretsar, och när C får lite pisk av Expressen kultur, ja då inses att något med vinden sakta har börjat kantra... :-)
S.W
Sådant noteras i kulturkretsar, och partister i Centerns internationella kretsar, inkl Federlay-högern som ska galoppera vidare i Bryssel, kan inte hantera detta, kosmopolitens outgrundliga vägar. Federlay flög dessutom i taket på Fasad-Blaskan, efter att Expressen kultur, möjligen antytt att allt inte riktigt står rätt till med hur spelet sköts.
Jens Liljestrand skrev alltså lite oväntat en artikel om Annie Lööf, som lite anknöt till Margits ganska nyktra redogörelse för grumligheter på andra platser än de nuvarande gängse. (efter att det framgått att hon kandiderade till att bli statsminister)
Rubrik:
"Bakom Annie Lööfs leende döljer sig kyla och hunger"
Publicerad 24 nov.
https://www.expressen.se/kultur/jens-liljestrand/bakom-annie-loofs-leende-doljer-sig-kyla-och-hunger-/
Centerpartiets kommunikationschef på twitter på morgonen efter:
Ola Spännar 25 nov. 2018 kl 06:56
Svar till @jensliljestrand
"Illa berörd av denna text.
Trodde du höll en högre nivå.
Besviken."
Jens svarar samma dag 25 nov.
"Att som oberoende journalist
göra kommunikationschefen för Centerpartiet
– ett parti som gör anspråk på statsministerposten
– besviken, ser jag faktiskt enbart som en merit."
Jens svar nr 2 som är ännu bättre:
"Ja. Den där reaktionen gör mig uppriktigt glad
över att jag skrev krönikan. Inget annat parti
(utom möjligen MP) hade reagerat så."
Ola Spännar 25 nov.
Svar till @jensliljestrand
"Gratulerar!"
Det är inte första gången Spännar gör bort sig, här för leden gjorde han bort sig duktigt, avseende insikter om detta med familjens Bonniers släktmiddagar, det var inte så insiktsfullt.
Då tog Spännar en "time out"
men denna gång, redan mitt natten samma dag efter twtterkommentaren om att Jens Lijestrand skriver illa om Centerpartiet, så slutar Spännar, Cs ledning hade nog förstått ... hur mycket han gjort bort sig, (möjligen inte hos DN som försökte mildra en smula)
Ola Spännar 26 nov. kl 03:34 notera tiden.
"Efter fem år och tre valrörelser
har det blivit dags att runda av
för den här gången."
"Det är ett fantastiskt men intensivt jobb.
Stolt över våra framgångar. Nu blir det fokus
på barn och taxvalp ett tag."
och vem svarar först på morgonkröken?
07:30 - 26 nov. 2018
"Ola, som sagt: Stort tack för allt det jobb
och det engagemang du lagt ner för att stärka
Centerpartiet under dina fem år som kommunikationschef.
Stort lycka till framåt!"
Jo, en ny time out, inför slutförhandlingarna, det gick visst inte bra,
i vart fall inte med Expressen :-) Fast DN och Oksanen är trogna supportrar,
så Spännar kommer nog tillbaka, efter EU-valet. S.W
Ola Spännar 28 nov, om någon undrar vad som är i görningen:
”Äntligen är det möjligt att få stopp på Socialdemokraternas
dumheter med gräns mot Europa och med allvarliga konsekvenser
på Skånes tillväxt.”
S.W Det är märkligt att detta inte beskrivs som den centrala frågan?
Istället formulerar C väldigt oresonliga krav på eftergifter i arbetarrörelsens
hjärtefrågor, eftersom C i grund och botten är ute efter att pressa M, att locka
över Mp, och låta Lööf bli statsminister. Vilka gynnare, och buskul att S håller
en sådan kärvänlig ton, det gäller att inte ge minsta utrymme för dessa kverulanter,
att springa i en ny riktning, (causa bellum), för att pressa M och Kd på en fråga som ändå inte kommer att fungera. Det verkar alltså som att planen är.... Fan vet?
S.W
Att C och Fp med 51 mandat (av 349) själva uppfattar att de kan styra och ställa med stenhårda t.o.m ultimativa krav på S att driva ultraliberal politik av en s-regering som de själva inte tänker ingå i, och som måste tolereras av Vänsterpartiet, beror på att C + Fp uppfattar sig som vågmästare...
- trots att rödgröna större än Alliansen....
- anledningen att de kunnat skapa denna utpressningssituation, beror på att de själva utnyttjat Sd mandat, för att tippa Löfven från täppan.
Dvs att C + Fp kan ställa omöjliga krav, beror på den implicita majoritet som SD skapar,
som alltså C + Fp inte alls är rädda att tillämpa när det passar.
Detta blir så klart hopplöst att förklara för väljarna, och leder till kaos, och en politik som väljarna inte heller har röstat fram eller kunnat föreställa sig.
En ny regering Löfven skulle kunna väljas, eftersom det efter ett extraval krävs av C att de röstar mot Löfven för att han inte ska kunna tillträda, och om då C med sina höga ideal, istället lägger ner sina röster, så blir Löfven vald, och sedan är det upp till C att stötta en S-budget med lite mer normala krav, för att inte M+Kd+Sd på runt 167 ska bli största budgetblock. Här får C syn, vad de anser vara "medmänsklighet" och det är inte nödvändigtvis att sänka skatten.
Dessutom skulle S+Sd få 172 mandat, dvs det är inte alls omöjligt att det blir 175 totalt, och då kan S+Sd blockera var enda nyliberalt påhitt, varför det enda logiska som återstår är en röd-grön regering, med en budget som tolereras av Sd :-) Men det är i vart fall inte omöjligt att tänka sig, till skillnad från dagens dumheter med ultraliberal politik, anförd av S, för om inte, så kommer C+Fp att släppa fram en M+kd-regering.
Varför det är lått att hålla med Widar Andersson, det enda rätta är ett extraval, vad är det för fel att väljarna får rösta igen, nu när de vet de egentliga positionerna, att alliansen inte finns. Enligt Novus i november, skulle det bli, alltså om mandaten justeras någorlunda korrekt, att skillnaden mellan blocken som nu är 1 mandat, skulle öka till 13 mandat. Eftersom Fp nu försvinner, så blir Lööf lite isolerad, och alliansen kan inte bilda regering, varför det skulle bli logiskt med en fortsatt röd-grön regering, som kunde driva en rödgrön politik, alltså så som väljarna har röstat. S.W
Opinionsutveckling enligt Novus, om man räknar mandat.
.....val .... okt .... nov
M... 70 ..... 72 ..... 75 (+5)
C... 31 ..... 30 ..... 35 (+4)
Kd.. 22 ..... 22 ..... 22 (0)
Fp.. 20 ..... 16 ...... 0 (-20)
Sum 143 .... 140 .... 133 (-11)
Sd.. 62 .... 68 ..... 70 (+8)
S.. 100 .... 95 ..... 102 (+2)
Vp.. 28 .... 30 ..... 29 (+1)
Mp.. 16 .... 16 ..... 16 (0)
Sum 144 ... 141 .... 146 (+3)
Det vore trevligt med lite input inifrån sossarnas lejonkula, eftersom det faktiskt är av intresse, hur turerna går:
Uppställning:
två statsminsterkandidater SL oh UK
Vi väljare har bara en nyligen presenterad budget, från M.
Visst, valet är klart, och våra partier har fått vad de velat, våra röster,
men nog kan man begära att lite mer öppenhet åt vad det är för sakpolitik som ska levereras.
Nog inser vi väljare att det behövs tid att förhandla, men som saken är nu blir budgetvoteringen besynnerlig, dvs en budget som är "politisk" från M, med flera partier,
och sedan Magdalenas budget, som är "opolitisk"
När dessa två ställs mot varandra, så kan utfallet bli:
- UKs budget -> Löven sitter kvar :-) eftersom han redan är avsatt, hahaha
- Magdalenas "grå" budget vinner, eftersom den får stöd av C+Fp+S+Mp =167, eller
- Magdalenas dito med stöd av S+C+Mp+Vp = 175
Men precis alla begriper ju att det finns stötestenar mellan
S < - > C+Fp
S < - > Mp (överkomliga)
S < - > Vp (överkomliga)
Men...i samma eskader:
Mp < - > C+Fp (suck, säkerhetspolitik och försvar)
Vp < - > C+Fp , dundersuck
C < - > Fp (strategifrågor, eftersom Fp ligger pyrt, och JB ska ersättas till 2022.
Mp < - > Vp
Naturligtvis måste de få ihop en budget, sedermera, och just nu verkar det alltså som att fördröjningen med själva förhandlingen är fullt rimlig, det är ju ett jävla getingbo, med lite nya konstellationer, som ska prata sig samman, sedan förankras internt, och så tillbaka för slutförhandling, och detta i ett landskap där det inte
är säkert hur det går, inte helt, som tex är fallet med Fp och deras partajråd.
Alltså, det är inte fullständigt säkert
att Fp lägger ner vid statsministeromröstnng nr 2
att Fp inte lägger ner, utan röstar ja till S-budget, annars...-> Vp
att Vp lägger ner vid statsministeromröstnng nr 2 (däremot sannolikt att de gular budget
att Mp inte röstar rött, om de inte är med i regeringen, vilket försvårar för Fp.
Säkert är kalkylen på maktplanet mer komplicerad än så, och när DN på ledarplats ser pågående spektakel från C och Fp, som något genuint bra, dvs ansatsen att tillsammans med S, skapa ett samhälle med lägre trösklar, dvs löner och lägstanivåer, så inses att något inte stämmer. Dvs när DN ser stora likheter mellan S och C, det numera mest nyliberala partiet, ja då inses att man själv befinner sig på en annan planet. Det verkar alltså som att precis alla frågor i hela universum, går att lösa enkelt, bara partierna är överens om öppna gränser och att avskaffa nationalstaten. Det kan ju finnas en liten risk att alla väljare inte håller med, inkl vanliga väljare till Mp, C och Fp.
I vart fall borde en ren regering S eller en ren regering M vara enklast, för att lösa sakernas tillstånd, varför inte lotta som med utskottsplatserna? Vore jag själv UK, skulle jag lätt välja 2022, och samla i ladorna, trovärdighet, och låta C + Fp leka av sig i parlamentariska förhållanden, som faktiskt är ganska hopplösa. Om C och Fp (och Mp) var svåra att ha att göra med 2010 - 2014 och uppenbarligen 2014 - 2018, eftersom det inte blev ngn allians, hur svåra ska de då inte vara 2018 - 2022, när det ömsat lite skinn, helt hopplösa. Så kanske ska man inte se sig som en förlorare, om man slipper regera med C+Fp+Mp i någon slags gemensam båt. Som VBK i DN skriver, skulle Fp och C få si vilja igenom, skulle vi hålla extraval var tredje månad. Nya snurriga turer hela tiden, och ansvaret är förstås S eller Ms, men vems är ansvaret för att Sd går så bra?
Är det enbart Sds egen förtjänst, eller kan det bero på.... S eller M, som helt frivilligt tappat röster som de kan avvara? S.W
Hur det går i denna regeringsförhandling kommer definitivt att påverka valet 2022.
Men det finns kanske inte så mycket som kan hända?
- Sd kommer att gå fram, men oklart på vems bekostnad, dock inte S
- Mp kommer fortsätta att vara ett marginalparti
- Fp kan trilla ur, eller bli marginaliserat på 16 - 17 mandat
- C går in i väggen och landar på runt 25 mandat (Ms marknad är trots allt begränsad)
- Kd kommer fortsätta kunna knapra marginaler, i den nisch de hittat.
parti...... -91 ... -94 ... -98 ... -02 ... -06 ... -10 ... -14 ... -18 ... snitt . -22?
C.......... 31 .... 27 .... 18 .... 22 .... 29 .... 23 .... 22 .... 31 .... 25 .... 27?
Fp*........ 33 .... 26 .... 17 .... 48 .... 28 .... 24 .... 19 .... 20 .... 27 .... 18?
C+Fp:...... 64 .... 53 .... 35 .... 70 .... 57 .... 47 .... 41 .... 51 .... 52 .... 45
Mp:........ -- .... 18 .... 16 .... 17 .... 19 .... 25 .... 25 .... 16 .... 17 .... 16?
C+Fp+Mp:... 64 .... 71 .... 51 .... 87 .... 76 .... 72 .... 66 .... 67 .... 69 .... 59?
Kd ........ 26 .... 15 .... 42 .... 33 .... 24 .... 19 .... 16 .... 22 .... 25 .... 17?
C+Fp+Kd:... 90 .... 68 .... 77 ....103 .... 81 .... 66 .... 57 .... 73 .... 77 .... 60?
C+Fp+KdMp:. 90 .... 86 .... 93 ....120 ....100 .... 91 .... 82 .... 89 .... 94 .... 78?
Pop.......: 24 .... 00 .... 00 .... 00 .... 00 .... 20 .... 49 .... 62 .... 20 .... 68
CFpKdMpPop 114 .... 86 .... 93 ....120 ....100 ....111 ....131 ....151 ... 113 ....150?
* Det heter ju Folkpartiet, över tid, och att de bytt namn till liberalerna, innebär ju bara att ordet liberal (i Sverige) får en konnotation av Folkparti, det finns som bekant fler liberala partier, så Folkpartiet, namnet, fyller varumärket med vad det faktiskt är. Det är väl lite som när DDR var en "demokratisk" republik, för det fanns ju fler partier att välja på. Lite som att partier i mitten med starka ledare, tenderar till att ha väldigt högt i tak. Där ät trots allt Fp ett föredöme.
Vilka valresultat blir "turbulenta, alltså samband bortom detta med vilket block som blir störst? S.W
Skicka en kommentar