I morgon onsdag röstar Centerpartiet och Liberalerna nej till Ulf Kristersson som statsminister för en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna. Både Ulf Kristersson och Annie Lööf beskriver händelsen som "historisk". Skådar vi nu månne slutet på Alliansens svåra och utdragna dödskamp?
Ulf Kristersson anklagar Annie Lööf för att spräcka Alliansen genom att rösta nej till två allianspartier som vill bilda regering. Annie Lööf anklagar Ulf Kristersson för att spräcka Alliansen genom att försöka bilda regering trots att två allianspartier är emot. Men Alliansens kris ligger förstås djupare än så. Som Ewa Stenberg skriver i DN i dag är det ingen enskild partiledares fel att Alliansen spricker. Grundförklaringen är i stället det förändrade politiska landskapet, främst den nya, nationalistiskt impregnerade politiska dagordningen och framväxten av det högerradikala, nationalkonservativa Sverigedemokraterna. Moderaterna och Kristdemokraterna förhåller sig till dessa politiska förändringar på ett helt annat sätt än vad Centerpartiet och Liberalerna gör. De skilda förhållningssätten mellan å ena sidan Moderaterna och Kristdemokraterna och å andra sidan Centerpartiet och Liberalerna vilar på ideologisk grund och kan därför inte viftas bort.
Alliansen var länge en framgångssaga för de borgerliga partierna. Nya tider kräver emellertid nya lösningar. Det är möjligt att Alliansen genom konstgjord andning kan hanka sig fram ytterligare en tid. Men för uppståndelse krävs en frälsare. Någon sådan är inte i sikte.
13 kommentarer:
När man nu sitter med facit av valresultatets konsekvenser, så vore ett nyval/extraval, det mest justa mot väljarna. Då vet ju alla vilka partier man ska rösta på om man vill ha Stefan Löfven eller Ulf Kristersson som statsminister. C och L står ju i begrepp att säga nej till UK och då återstår ju bara SL som enda statsministeralternativ.
De borgerliga väljare som inte vill ha SL som statsminister, måste således rösta på M, KD eller SD i framtiden.
Det är intressant, och obehagligt, att se hur Socialdemokraterna med hjälp av press och socialdemokratiska statsvetare spelar Svarte Petter och låtsas som det är Alliansen som skapar problem när det i själva verket är Socialdemokraterna som är grundorsaken till röran genom att säga nej till alla utom sig själva och därmed dels blockera alla regeringar, dels kunna peka SD-finger åt alla som försöker vara konstruktiva. Alliansen släppte fram en röd minoritet förra gången eftersom den var bättre än alternativet. S vägrar att göra samma sak den här gången och sitter bara och väntar på att Alliansen med hjälp av press och s-märkta personer i olika till synes oberoende positioner ska splittra sig själv i försöken att få fram en regering utan nyval. Men det skriver nästan ingen om.
Märkligt att Ulf Kristersson inte ser det som Annie Lööf och Jan Björklund ser, dvs att Kristersson försöker bygga något som i verkligheten är ett luftslott. Konstigt och trist. Och detta bekräftar ju SD genom sin kommentar i dag.
Så Alliansen spricker, i morgon t o m formellt.
OMG. vad har inte dessa Sverigedemokrater ställt till med! Hur skall Annie Lööf nu göra. Hon vill ha en borglig Regering med Kristersson som statsminister, men detta får inte stödjas av SD. Sedan har hon röstat bort Löfven, men vill samtidigt ha sossarnas stöd för Kristersson som statsminister. Hoppas denna inkonsekvens snart ger centern 0 % i opinionen.
Kjell Eriksson
Jag tror att till slut kommer (S) att få regeringsmakten för alliansen kan inte enas. (s) är det enda stabila partiet i denna röra.
Därmed kan Sveriges framgångsrika feministiska utrikespolitik fortsätta och min stora förhoppning är att Margot Wallström orkar och vill fortsätta ytterliga fyra år som utrikesminister.
Mark Twain
Jag röstade blankt i valet efter decennier av S-röstande. Anledningen var enkel. Oavsett vilket parti jag röstade på fick jag veta vad jag inte skulle få. Däremot gav inget parti svar på vad jag skulle få med tänkbara mandatfördelningar. Och detta visade sig vara korrekt. (När det gäller S var tveksamheten om den identitetspolitiska falangen fortsatt skulle få dominera över den pragmatiska (gråsossiga) som avgjorde.)
Därför ser jag gärna ett extraval för då tvingas partierna redan på förhand inta realistiska ståndpunkter.
Men i gårdagens Aktuellt fick vi kanske det slutliga svaret av Annie Lööf som efter utläggningar där Lützendimman var ett under av klarhet i jämförelse. Det framgick till slut att hon inte var främmande att släppa fram en S-regering. Så mitt tips för dagen är att efter att Lööf också misslyckats med sin sondering får Löfven bollen och Lööf och Björklund lägger sig platt. För den som förutom Mp gör allt för att undvika nyval är förstås Björklund. Och Lööf har inte brutit sitt löfte om att inte sätta sig i en regering med Löfven som statsminister. Att en röst på C och L visade sig vara en röst på S tänkte nog deras väljare inte på förstås. Men den dagen den sorgen. Det dröjer till 2022 innan L åker ur riksdagen och då har Björklund redan hunnit avgå. Och Lööfs mål om 20% i valet har förstås också gått upp i rök. Dock tror jag att de klarar riksdagsspärren.
Klas Bengtsson
Det kan också vara så att Löfven och Ygeman är skickligare på regeringsspelet än de andra. Orion77
Yes! Finally something about test.
Ett sannolikt paradigm, med oöverblickbara konsekvenser.
Men det är rätt så underhållande, att några få personer
lyckas ställa till allt detta. Alliansen har trots allt
förpliktigat, som en gemensam politisk plattform, och
detta med löften före och efter valet var ju oförenliga.
Alla visste att det var ett val mellan höger och vänster.
Mellan Löfven och UK, så var det. Om nu C väljer att spela
ut/Bort även S, vilket inte är lika enkelt, så kvarstår ändå
S med en smula handlingsfrihet, dvs lägger S ner, så beror det
på Vp om Lööf får en majoritet emot sig. Avseende budget, så
måste Lööf borra bra djupt för att få ihop ett budgetunderlag
som tolereras av kammaren, dvs en budget som får aktivt stöd
av S. Det går nog inte, och går det, så är det för att S inte
vill regera, utan ser fördelen av en splittrad allians, och så
siktar alla på 2022, eller ett haveri, och extraval.
Det blir spännande, även om oddsen ändå talar för humlan som inte
kan flyga :-)
Det verkar som sagt var att det är flyktingpolitiken som klyver
alliansen i mitten. Centerpartiets affärsmodell är att knycka röster
från M, genom att vara mer DN-liberla, och såg affärspotentialen
under våren 2017, då moderaterna blödde till C och till Sd.
Så när nu alliansen inte var överens om migration, vilket ju C visade
utstuderat före valet med gymnasielagen, så driver nu Lööf ganska fräckt
att alliansen ska regera med UK so statsminister, med stöd av Mp och S.
Det är så klart komplett vansinne, men hon verkar kunna komma undan med
det, och kan sedan återkomma med en uppgiven min, att hon få ge upp för
att moderaterna vägrat gå med på en grön linje :-) Inte så mycket om
Mps hållning. Sedan kommer hon komma fram till med lika uppgiven min
att det inte finns förutsättningar för hela alliansen, att stödja en
S-ministär :-) och då är det upp till Löfven att gå upp i ringen.
Men detta med en blågrön ministär, det är bra dumt, det är som att be
Vp och Sd att sitta i samma regering. Kom igen Jimmy, km igen Jonas,
sluta och lipa, tänk positivt, som i Centerpartiet, ni kan väl regera
ihop? S.W
Osvuret är ändå bäst.
Det finns en liten anledning att Sd blivit stora, och nu sannolikt får något tillskott till, men kanske inte från M? Huruvida M nu spiller till C, den tillväxt C ser, är inte helt säker, landskapet är förändrat än våren 2017, då alla satt fast i en annan verklighet, att DÖ 2.0 faktiskt var verksamt. Dvs Regeringen Löfven fick igenom sin budget eftersom alliansen la fram egna och rösta på egna istället för gemensam sak.
Detta försökte AKB ändra på, och gick på pumpen. Nu, när alltså DÖ 2.0 gäller, detta med att alliansen inte lägger fram gemensam budget, så kommer nu 3.0, eftersom M försökt bryta ordningen genom att själv lägga fram en alliansbudget, med så mycket Fp och C-politik det går, vilket leder till att C och Fp helt enkelt måste ömsa lite skinn, eftersom frågan om migration förefaller vara prioriterad framför andra frågor.
Alltså, migration och medmänsklighet är ett medel, för målet makt. Ska bli intressant att se om det fungerar, eftersom det även ska fungera i praktiken, i väljarnas vardag.
Den övergripande anledningen verkar "ledningsgarnityret" inte vilja diskutera, på ett intellektuellt öppet vis, eftersom analysen skulle kunna tänkas strida mot den egna presumtionen om orsak och verkan för en protest/reaktion. Dvs har väljarna anledning att rösta på SD, i fråga om tex en balanserad migrationspolitik, och vad är det för krafter som skapar en situation där Sverige avvikit från resten av Europa i fråga om dragkraft,
att söka asyl i just Sverige? Dagens aktion pekar på att detta kan bli bekymmersamt framgent, en polariserad ideologisk debatt med uppskruvade brösttoner, som inte riktigt bottnar i sakpoltiskta lösningar för att få samhället att fungera som sig bör.
Detta med om man ska resonera konsekvensetiskt- eller ändamålsetiskt.
Lööf är en spelare som vinner framgång på att lova att allt blir bättre med hjälp av värderingar, och det kan säkert vara ett stöd. Problemet är mer att det gäller få ihop praktisk politik som löser problem och utmaningar i samhället.
Antingen så tror man på att Sd är livsfarliga, pga all svartmålning, som skulle kunna likna svartmålning av etniska minoriteter på 30-talet, eller tror man att Sd är som människor är mest, i grunden inte farligare än vilken politruk som helst, dvs
kort och gott, det handlar om politiker, som söker makt, av något outgrundlig anledning.
Är själv mest trygg med partier som typ S eller M, som tillhör en etablerad maktordning, och förhåller sig pragmatiskt nyktra, till att motivera sin
strävan efter makt, med i stort sätt alla övriga med teleologiska målsättningar
känns en smula osäkrade. Sds övergripande motiv, att vårda det man har, och inte
äventyra en ordning som fungerat, är i grunden inte särskilt problematisk, utanför
Sverige gränser. S.W
Nu blir det en ny slags ordning, helt nya spelregler.
Visst, de fortsätter att tala om sin allians, med UK som statsminster, men har inte i närheten av majoritet ens med Mp, så det spåret ska nu Lööf köra in i kaklet, parallellt med budgetprocessen. Detta att partierna inte suttit ner och talat över blockgränsen, hade de ju faktiskt tid till före valet.... men icke. Löfvens inviter passade inte då.
Nu ska alltså C + Fp politik matchas med S, vilket ju är självklart, om det ska bli blocköverskridande överenskommelse. och det rimliga är nu att S+C+Fp+Fp försöker samla ihop sig om en budgetteknisk samverkan. Det är trots allt:
S+Mp = 116
C+Fp = 51
Sum. = 166 mandat
C+Mp+Fp kommer att komma överens om migrationspolitik, och driva denna fråga,
sedan blir det väl ingen större fråga om skattesänkningar, och sedan kommer det
till arbetsrätt. Det löser man med, med rätt retorik, så att det går att stoltsera
lite för C och Fp. Sedan är då frågan om statsminister, och det löser man nog genom
att Löfven får blir det. Då måste de få tid att diskutera budget, och då är det lite
bråttom. Det är därför Annie Lööf plötsligt kommit på att man måste diskutera sakpolitik
över blockgränsen, jo, det är bråttom..... men först måste hon alltså komma fram till
detta att blågrönt inte är något bra idé :-)
- Sd kommer inte förlora på detta
- före valet var löftet, vill du ha allianspolitik, rösta på ett alliansparti, det var sas en garantistämpel, underförstått, rösta in på SD, vilket skulle försvaga det borgerliga blocket. Sd kan nog, beroende på vägval för S, kamma hem något från S, det beror lite på hur "grön" den nya regeringen blir. Sd kommer nu inte att ha något nettoflöde av moderater, och därmed är en del av Sds tillväxt stoppad,
- Fp har inte framtiden för sig. C har knipit det utrymmet.
- C har ett helt nytt läge, de har i praktiken varit en karbonkopia på Nya M och
egentligen bara skruvat det hela ett litet steg till, när partiet nu kommer ut från att vara centermittenpragmatiskt till nyliberalhöger, och nu i en ny politisk skrud, eftersom det verkar gå rätt bra för C att ömsa skinn.
så kommer detta att ändra på hela ekvationen.
Tipset är
att S får vind i seglen
att Vp får en tacksam position att gapa lite
att Mp får det trängre i vänstermitten
att Fp får interna problem :-) och partiledarbyte i god tid före nästa vak
att m repar mod när de slipper stå i spagat
att Kd håller sin kant och stabailiserar sig på sin 5 - 6 nivå.
att Sd fortsätter att solospela i egen gräddfil till nästa val, men nu får konkurrens.
att det blir lite nya väljarflöden och att S har ett litet strategiskt val att göra, för om nu M slutar blöda till SD, så gäller det att passa upp, så att samma hjärtliga famn från C inte riskerar att upprepa sig, så att S klarar av att hålla sin gräns.
Detta ska bli spännande.
Om nu Löfve´n ska upp i manegen, till rakning, så gäller det alltså att inte få C och Fp emot sig, och nu kommer det bli ett nytt kattrakande, om när nästa kandidat ska upp i ringen, för prövning.
Lööf vet vi, kommer ha V, Sd och sannolikt M och Kd mot sig.
Löfven klarar sig, om Fp lägger ner, vilket Björklund kommer att göra, och om C röstar
för, och det är väl centerns val, annars extraval :-)
S.W
Innebär
Kom igen nu Ulf, det är väl ingen hemlighet att extraval är en stupstock,
som kan leda till nya ändringar. Den stora ändringen är trots allt ute,
att Lööf inte l'ngre lovar fälla en S-ministär. Detta kan hon lova,
om hon får förhandla först, men hon kan inte lovad detta, utan budget-
frhandlingar kommit igång. C vill ju inte rösta på Modereraternas budget,
som väl kommer att vara den mest genomarbetade skuggbudgeten någonsin,
för att slippa rösta på en alliansbudget, så måste det snabbt fram något
annat, kan man tänka, officiellt eller icke, för att få C att komma med
något slags byte som motiverar positionsbytet. Spelar nog ingen roll
om det är ett skralt byte, det kommer att hurras och firas som en mycket
stor framgång av alla som fått vara med i jaktlaget.
Men nu till det svåra, det blir extraval efter fjärde försöket, och frågan
är nu varför Löfven inte omedlelbart vill upp i ringen, det är väl inget
hemligt alls? Lööf ska först ut på turné och spela luftgitarr med ett blå-grönt
band, och komma fram till att det inte gick att sälja in gigen, och då har
det gått minst en vecka.
Kläms Löfven upp för snabbt i ringen för match, så måste ju Fp bekänna färg, och kommer lägga ner, och då är det C som har hela avgörandet, och det bytet kostar väl lite, och då måste förhandlingar få ta lite tid, det är inte raljans, utan djup respekt för den politiska processen, med en budget som är S+C-märkt, med migrationspolitisk generöst inrikiktning, och fortsatt ansvar för kommunalt ansvar. Den bollen blir enkel för Mp och Vp, men svårare för C och S.
Går Löfven upp för snart, kommer C bli stirriga, av att bli snuvade, så Lööf hade väl tänkt dra ut på showen före UK, för att få tiden att gå med förhandlingar om budget.
Men så blev det inte. Vi som inte alltid tar politik på allvar, och inser att vi måste ha detta skådespel för sakens skull, kan ändå inte låta bli att dra på mungiporna.
För en liten tid sedan var det bråttom bråttom, vad fasiken gör den dör långsamme Norlén, med sina kakor och kaffe, sitter de och sover?
Nu är det inte alls bråttom, och tänk om de bara kunde vara ärliga för en gång skull.
Att förhandla sakpoliktik, som parerna gått till val på, men inte som två block, utan
som ett (1) block, Alliansens valmanifest, det är klart att det tar tid, precis som fru Lööf säger, parterna har faktiskt inte satt sig ner ännu för att diskutera lösningar
på alla politiska uppgifter över blockgränsen, och detta gör de så klart i statsbudgeten. Det ska man se seriöst på, och då måste det få ta lite tid.
Underligt?
Alla som tidigare drev frågan att man först måste välja statsminister, sedan ska det förhandlas om budget bakom lyckta dörrar. Man kan inte göra tvärt om. Nu förefaller det vara precis tvärt om, vänta nu, vi måste ju förhandla om politiska lösningar inkl budget, innan vi väljer vem ska bli statsminister och se till att allt verkställs.
Underligt?
Nä, faktiskt inte alls, det tar helt enkelt tid att förhandla, efter en skilsmässa, och där bruden ska gå i säng med en ny fästman. I vart fall kommer nog inte Vp att i retoriken blir väldigt nöjda, fast lite nöjda är de nog ändå. S.W
Det är alltså den enda logiska slutsatsen,
eftersom C nu bestämd sig för att de kan räkna, att det blir ett råmärke som slutar på 166 för att klara budgetvoteringen i december. Det är den enda vägen som finns kvar. Det är klart att C och Fp har något att förklara, men Fp behöver inte rösta för statsministern, men de undkommer inte budgeten, och här ligger nog utmaningen. Att få med majoren och hans lite säkerhetspolitiskt intresserade gäng, på en budget som inkluderar Mp. vad avser C, så är de nog nöjda, bara de får fatt i näringsdepartementet, för där finns det grejor att "liberalisera" hoppas nu bara att någon inom S vaktar syltlocket.
Antar att C kommer starta med att kränga statens innehav av Telia... ni vet till vem, som vill åt digitala motorvägar. Och så får vi väl en snabbjärnväg för som slutar på 400 miljarder, för att hantera Stockholm - Bryssel, som ska lånas upp. Centern har helt klart tydliga affärsmål, lite som när de handlade upp ITn för transportstyrelsen :-)
Jisses vad man kan kränga dumheter, bara man har de rätta värderingarna och klarar av att hålla minst två linjer i huvudet samtidigt, en utåt och en inåt. Jag tycker att Lööf ska ha applåder, hon har varit listig som en räv, och faktiskt haft någon slags plan, även om den kanske reviderats något under tidens gång efter valet. Det ska fascinerade att höra om hur stämningen är i det blå-gröna tåget, med den nya lokföraren, nu är det faktiskt Annie som kör, och själv skulle man aldrig kunnat stamma fram en enda kommentar, efter frågor från journalisterna, för att förklara hur det kunde gå så här,
men Lööf kan faktiskt, hon kommer undan genom att helt enkelt tala om värderingar och
etik, ostället för om konkreta ting. Det är mycket imponerande. S.W
S.W
Skicka en kommentar