Det är hög tid att skapa bättre ordning och reda i den svenska flyktingpolitiken. Den tillfälliga lag om begränsningar i möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige som tillkom i samband med den rekordstora flyktingmottagningen 2015 är i dag ett hinder för integrationen och bör inte förlängas.
Ett av de viktigaste inslagen i den tillfälliga lagstiftningen är begränsad rätt till familjeåterförening. Avsikten var att begränsningarna skulle leda till att färre människor sökte asyl i Sverige. Nu visar en analys från Migrationsverket, framtagen på uppdrag av justitiedepartementet, att en återgång till tidigare regler för anhöriginvandring endast skulle innebära en marginell ökning av antalet asylsökande i Sverige, från 23 000 till 24 000 per år. Samtidigt skulle en underlättad anhöriginvandring innebära att personer med uppehållstillstånd i Sverige kan lägga sin odelade kraft på utbildning och arbete i stället för att hantera den oro och psykiska ohälsa som följer när föräldrar skiljs från sina barn. Underlättad anhöriginvandring är inte bara bra för de människor som fått en fristad hos oss - det är också bra för Sverige, vårt växande gemensamma hem.
Rapporten visar också att en återgång till samtliga regler som gällde 2015 endast skulle öka antalet asylsökande i Sverige med 6 000 personer om året. I så fall hamnar Sverige på en flyktingmottagning ungefär lika stor som den som präglade åren 2001-2012, det vill säga åren innan den stora ökningen av antalet asylsökande som kom till Sverige. I det tidigare regelverket var permanenta uppehållstillstånd (PUT) huvudregel. Permanenta uppehållstillstånd är bra. Vid sidan av de humanitära aspekterna underlättas integrationen på arbetsmarknaden, rättsväsendet avlastas på ständiga, kostsamma tillståndsprövningar och uppkomsten av ett skuggsamhälle motverkas.
På samma sätt bör vi en gång för alla genom en amnestilag på ett ansvarsfullt sätt lösa frågan med de ensamkommande unga som levt i Sverige i över ett år men som hamnat vid sidan av gymnasielagen och vars framtid nu är ytterst osäker.
Sverige är ett fantastiskt land. Den tillfälliga lagen var bara tänkt att gälla ett par år. Nu är det dags att förändra den och gå vidare.
3 kommentarer:
Just nu finns väl ingen "legitim" regering som kan fatta ett beslut eller ens lägga en propsotion, det blir väl olika statement i statsbudgeten, det är oklart om ett amnestibeslut går att fatta utan majoritet i riksdagen. kanske? Då gäller det självfallet att ha med sig C på vagnen, och beslutet kommer självfallet få implikationer på statsbudgeten hela mandatperioden. Det är inte så att flyktingsvågen mot just Sverige inte hade sina orsaker 2015. Men just nu är det nog läge att driva dessa frågor, alliansen är ju djupt oeniga, i synnerhet om migration. S.W
Ulf motarbetar den migrationspolitik som socialdemokraterna gick till val på. Löfven sa bl a: ”Sverige kan inte ha en migrationspolitik som väsentligt avviker från vår omvärld, till exempel de länder i Europa som ligger nära oss.Den erfarenheten har vi från den förra lagstiftningen, det fungerar inte. ”På frågan Betyder det att ni kommer att vilja se betydligt stramare regleringar i Sverige? svarar han ”Det beror också på hur EU-regleringen kommer att se ut. Det är viktigt att se att Sverige inte kan ha något som avviker från omvärlden. Det är då som Sverige får betydligt fler som söker asyl här än andra länder. Det ska vi inte ha.” Om Löfven menar vad han säger – vilket jag förutsätter att han gör – innebär det att det inte räcker att permanenta den tillfälliga asyllagen, den måste stramas åt. Varför? Jämfört med våra grannländer Danmark, Norge och Finland med ca 16 miljoner invånare har Sverige med 10 miljoner invånare tagit emot ca 70% av alla asylsökande trots att vår befolkningsandel bara är 38%. Se diagram nedan presenterat av migrationsforskaren Henrik Emilsson.
https://pbs.twimg.com/media/DoF4DNYXcAAHIeu.jpg:large
Och bilden förstärks om vi ser till hela EU vilket nedanstående diagram visar
https://pbs.twimg.com/media/Doa80_FXcAEkAqw.jpg:large
Det är således uppenbart att om socialdemokraterna ska leva upp till sitt vallöfte måste nuvarande tillfälliga lag skärpas. Och i riksdagen finns en klar majoritet för detta.
Nu kan invändas att den sk integrationen går allt bättre, vilket arbetsförmedlingen nyligen förmedlade. Andelen som lämnade etableringsfasen och gick till jobb eller studier hade ökat från 32% till 44%. SvD 2018-11-06: ”Enbart 7 procent av de inskrivna i etableringsprogrammet får ett riktigt jobb efteråt...Bland dem som verkligen behöver studera – mer än hälften av alla inskrivna nyanlända på AF saknar gymnasieutbildning – är det bara 6 procent som går till skolan under etableringen...Anledningen till att AF kan redovisa en positiv utveckling är att den offentliga sektorn har massanställt nyanlända i så kallade extratjänster. Dessa infördes 2015. Där är lönekostnaden till 100 procent subventionerad av statliga skattemedel. Dessutom utgår kompensation för handledning. Regeringen betalar också ut bonus till kommuner och landsting som "särskilt bidrar till att minska arbetslösheten", "beroende på hur många personer som de anställer med hjälp av extratjänster": drygt 70 000 kronor per tjänst.
Effekten av extratjänster är tyvärr blygsam. Fram till i maj hade 106 personer fått ett osubventionerat jobb efter en extratjänst. Samtidigt hade subventionen då kostat skattebetalarna cirka 3 miljarder kronor. Det blir ungefär 30 miljoner kronor per jobb.”
Kommun efter kommun, landsting efter landsting brottas nu med hur de ska få sina budgetar att gå ihop. I min stadsdel ska de rödgröna dra ner på bl a äldreomsorg och hemtjänst för att täcka underskott. En av flera anledningar de hänvisar till är att staten inte betalat tillräcklig kompensation för kostnaderna för ensamstående. Detta bekymrar mig som jobbat med att få flera kommunala budgetar att gå ihop och som insett att aldrig så vällovliga ideal förr eller senare möter verkligheten. Och eftersom jag inte är postmodernist gick jag efter terrängen och inte kartan när de inte stämmer överens. Därför gick alla budgetar ihop eller visade överskott när året var slut.
Klas Bengtsson
Jo, nu börjar det röra på sig. Cs avvikande hållning i migrationsfrågan, var ganska sannolikt den tunga på vågen som fällde avgörande till rödgrönas del, eller som Lööf nu har växlar över till att säga; grön politik. Migrationspolitiken, där Sverige avvikit från andra Europeiska länder i fråga om migration och papperslösa unga per capita, håller alltjämt hela det svenska politiska landskapet i gisslan. Dvs det är egentligen bara ett enda sakpolitiskt områden som inte M och C kan komma överens om, och det är just migration, och detta är orsaken till den skilda synen om Sd, självfallet.
Idag i Expressen:
"M vill behålla de striktare reglerna och anser att det
ligger på Stefan Löfvens bord att redan nu börja förbereda frågan.
– "De bör ta fram ett skarpt förslag och skicka ut på remiss, så att det här inte hafsas fram och blir ett hafsverk, precis som det har blivit tidigare, och det brådskar",
säger Forssell till Sveriges Radio.
Anders W Jonsson, Centerns gruppledare i riksdagen
"nästa regering bör hantera den här frågan."
(dvs ingen överenskommelse i statsbudgeten nu)
MP tycker inte heller att migrationslagen är en fråga för en övergångsregering.
Frågan är nu om det är en fråga för Riksdagen, genom den pågående budgetprocessen. Statsbudgeten ska gälla i tre år framåt, och migration påverkar nästan alla övriga utgiftsområden, + och minus.
Det är ju helt uppenbart att det inte kan bli någon enighet inom alliansen om detta,
vilket innebär att det blir ett spel om hur S ska få med sig C och Fp, på samma spår som Mp, så man kan säga att "mitten" är tre partier som defineras av att de har en gemensam syn på migration och flyktingfrågor, där centralmakten i Stockholm står för den policyprofessionella uppfattningen avseende värderingar, som sedan ska tas om hand ute i l landets kommuner.
Det är här som förståsigpåarna inte har läst av opinionen. S har förlorat rätt duktigt på den här uppdelningen, att kommunerna är städgummor åt regerings lite lyxiga värderingar, det är inget fel med humana värderingar, men man måste vara klarvaken med konsekvensen, att någon ska ta hand om hela konkarrongen, detta med integration, arbetsmarknad och skola, och naturligtvis ordningen. Det parti som förlorat mest på detta är S och de som vunnit mest är C, ute i kommunerna. I valet 2022, kommer det beroende på vägval nu, att bli en ny ordning, endera så tar S tillbaka tappad mark, eller så kommer M+Sd att gå som en slåttermaskin ute på bygden. C kommer rimligen att få trassel, överallt utanför den urbana medelklassens reservat i några större städer.
S.W
Skicka en kommentar