Annie Lööf berättade i positiv anda om de samtal hon fört över blockgränsen om viktiga politiska sakfrågor. Däremot beklagade hon den låsning som fanns i statsministerfrågan. Men faktum är att samtliga tre förslag som hon sonderat förutsatte att just Alliansen skulle inneha statsministerposten, trots att Alliansen fick ett svagare väljarstöd än de rödgröna. (Alliansen + S, Alliansen + MP, C + L). Så länge Annie Lööf biter sig fast vid Alliansen och blockpolitiken blir hon en del av denna låsning i stället för en del av lösningen.
Det var bra att talmannen gav Annie Lööf möjlighet att köra dessa tre spår i botten. Nu är det dags att gå vidare. Pressen är stor på både Liberalerna och Centerpartiet. De måste nu välja mellan Ulf Kristersson eller Stefan Löfven, annars stundar extra val i vår.
Jan Björklund och Annie Lööf har varit starkare i sina utfästelser att inte släppa fram en M/KD-regering som är beroende av Sverigedemokraterna än vad de har varit om att inte släppa fram en ny socialdemokratisk regering. I samband med riksdagsomröstningen om Ulf Kristersson sade Annie Lööf: Centerpartiet gör nu efter valet precis det som vi sa före
valet. Vi kommer inte att ingå i en regering som kräver aktivt stöd av
Sverigedemokraterna (...) Sverigedemokraterna har en auktoritär syn på människor och
samhälle, de ser människor från andra länder som problem och hot och de ställer
människor mot varandra och väljer slutenhet i stället för samarbete. Dessutom
är de tydliga med att de vill motarbeta liberalers inflytande i svensk politik.
Det är en illiberal politisk agenda som gör att Centerpartiet inte kan vara en
del av samma regeringsunderlag. Annie Lööf tillade att nej-rösten var nödvändig för att inte ge ett nationalistiskt
och populistiskt parti ett avgörande och historiskt unikt inflytande.
Det är utomordentligt svårt att se hur Annie Lööf i ett senare skede skulle kunna backa från dessa så starka och entydiga formuleringar och släppa fram en M/KD-regering.
Ett extra val är heller inte särskilt attraktivt för Centerpartiet. Genom sin hållning i regeringsförhandlingarna skulle partiet i ett sådant val knappast kunna räkna med att attrahera nya väljare från Kristdemokraterna, Moderaterna eller Socialdemokraterna. Och Liberalerna skulle löpa stor risk att hamna under fyraprocentsspärren.
Jag tror inte det är väljartaktiska hänsyn som nu avgör Centerpartiets och Liberalernas val. I stället kommer respektive partiers interna processer att bli väldigt viktiga. Vad tycker de aktiva medlemmarna i Liberalerna och Centerpartiet?
För mig pekar det mesta fortfarande mot en socialdemokratiskt ledd regering, kanske till och med en enpartiregering. Då kan Vänsterpartiet och Miljöpartiet fylla rollen som grön vänsteropposition, Moderaterna och KD fyller rollen som högeropposition. Centerpartiet och Liberalerna förhandlar varje år med Socialdemokraterna om budgeten (på samma sätt som Vänsterpartiet gjorde under förra mandatperioden), och får därmed genomslag för liberal politik utan att behöva ta ansvar för regeringspolitiken. Sverigedemokraterna hålls fortsatt utanför och deras position marginaliseras.
Jag noterar att Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg är inne på liknande tankar.
6 kommentarer:
UK:
"Det är utomordentligt svårt att se hur Annie Lööf i ett senare skede
skulle kunna backa från dessa så starka och entydiga formuleringar och
släppa fram en M/KD-regering."
sw Svårt jo, inget understatement, men utan att så tvivel,
så har somliga hittills gjort det lite för enkelt för sig, suboptimerat,
försökt ducka verkligheten. Alltså, det är enklast att ta ställning mot Sd,
problemet är att ta ansvar på riktigt, för handlingsalternativet, dvs att
de inte vill ta ställning för Löven, utan krampaktigt håller sig fast
vid den vissna Alliansen. Det är något desperat psykotiskt över det hela.
Lyssna på ordförande Persson, behåller du inte initiativet, utan börjar
respondera reaktivt, så är du körd på nolltid,
UB
"Ett extra val är heller inte särskilt attraktivt för Centerpartiet."
sw Ähm, instämmer, inte "särskilt attraktivt" men inte heller undergången.
Katastrof gäller Fp, och därmed för hela alliansen. Detta med extravalshot
ger att Fp tvingas krypa till korset, valen för Fp är:
1. DÖ en plågsam död genom extraval + intern cirkus
2. Välja Löfven (lägger de ner vinner UK)
3. Välja UK, utan stöd av Mp, i) passivt och lägga ner, ii) aktivt med krav i budget
Frågan är nu vilket kors Fp och Bjärklund ska krypa till?
Avseende C, så är det inte kniven på strupen. Ingen vill egentligen ha
extraval, men eftersom ingen heller vi ta ansvar för regeringsbildningen, så
blir det extraval. Det är logiskt. C behöver inte vara lika nervösa.
Det vet att de kommat att gå "framåt", debaclet till trots. Till runt 30 - 35 mandat, Mp och Fp riskerar 0 mandat och en katastrof i EU-valet. Förra gången gav EU positiv spin för alternativa partier, denna gång blir det tvärt om, S och M kommer att vinna, när det går upp för väljarna vad det är för partigrupper som huvudsakligen gäller.
UB
"Genom sin hållning i regeringsförhandlingarna skulle partiet (C) i ett sådant val knappast kunna räkna med att attrahera nya väljare från Kd, M eller S.
sw Mjäae, övervägandet handlar kanske mer om risk, vad partierna har att förlora, på att vela eller ducka, dvs snarare vad det finns för risk att spilla blod till S, M, Mp (men kanske inte Kd). C har klarat sig hittills, men sedan tar det lite tid för det allmänna "folkvettet" att prata ihop sig, om någon slags förklaring ala "common sense" C ligger i zonen, och ska mätas mot vad partiet hade för stöd, innan M tvingades bita i det sura äpplet. Då fick C frisedel, men förr eller senare tvingas fler partier bita i samma äpple, vilket vi ser just nu, och det är ett helvetes alla kval, för i princip alla utom Vp och Mp (Som självfallet inte lierar sig med alliansen, eftersom ett rödgrönt lag är beroende av att inte ha S + Sd emot sig, aldrig någonsin i Mp land, då är det rena himmelriket att istället regera med S. S.W
UB: "Och Liberalerna skulle löpa stor risk att hamna under fyraprocentsspärren."
sw Ett understatement. De löper risk för platt fall även i EU-valet, och så ska de,
alltså om Björklund faller, alltså att hitta en ny kandidat, om de ska börja spela i kommunserien till 2022. Detta talar för att Björklund säkert faller om han väljer det blå kuvertet, och väljer han rött, så kan han klara sig och partiet från extraval,
vilket är ett starkt argument, men sedan kommer då EU-valet, och sedan 2022.
UB:
"Jag tror inte det är väljartaktiska hänsyn som nu avgör Cs och (Fp)s val."
sw Detta med taktisk hänsyn är svårfångadmateria. Orsak och verkan, hönan och ägget,
är inte enkelt, inte för Fp, men enklare för C. Vad som är väljartaktiskt avgörs
om det finns risk för extraval, och detta avgör väl C + Fp själva? Dvs Fp kommer med säkerhet vilja undvika extraval, och C
Frågan är:
- Finns risk för extraval?
- Kommer det att finnas risk att Fp halkar ur riksdagen vid ett extraval?
- Vilka kan förhindra extraval, och hur?
om Ja på 1 och 2, är frågan om detta spelar roll i kalkylen för fråga nr 3?
Dvs C och Fp har ödet i egna händer, och sedan är resten en fråga om risk vs chans.
Sedan ska samma fråga ovan ställas avs EU-valet.
- Kommer det att finnas risk att Fp halkar ur Eu-parlamentet om det blir ett extraval
och hur mycket kan Mp och C förlora på samma kalkyl?
S.W
- Först kastas Löfven över bord.
- Sedan får Kristersson respeltive Lööf sina respektive sonderingsuppdrag.
- Sedan gruppsamtal i olika former, där C är centralaktör.
- Sedan blev C småsura för att inte Lööf fick sondera.
- Sedan omröstning om UK, (för vad kunde talmannen annars göra?
- Sedan får Lööf sondera, i princip samma lösningar som redan sonderats
Alla Lööfs statements ligger fast:
- hon vill inte ha UK som statsminster
- hon vill inte välja Löfven, och hon vill inte ingå i en s-regering (ännu)
- hon vill hålla ihop alliansen....
- för att hålla samman alliansen ska den regera ihop med Mp, trots att
i. den konstellationen får en majoritet emot sig
ii. att Mp inte vill, att M inte vill.
iii. att Sd kommer rösta aktivt nej till Lööf som statsminister.
Fru Lööfs tre förslag hon sonderat:
1. Huvudalternativet. Blå-grön röra, dvs Alliansen + Mp = 159 mandat...
.. Ingen begriper hur detta ska fungera. Av två skäl:
- De får alltså inte majoritet
- Alliansen finns inte med Mp i båten, eftersom Mp inte ha med moderaterna.
2. Alliansen med stöd av S. Det är så dumt så det inte är sant, det går inte ens att förstå att det går att hålla masken, när förslaget presenterades. Varför skulle S stödja Alliansen.
3. En liten minoritetsregering med Lööf, Björklund och Lövin = 67 mandat, och här råkade fru Lööf missa att informera om hon tänkt sig få stöd från S? (167 mandat), eller stöd
högerut, och det är ju exakt samma förslag som hennes huvudalternativ, fast med en annan statsminister. Det märkliga är att vi väljare inte får reda på, vilken sida som Lööf tänkt sondera, och detta är ett demokratiskt problem.
4. Alternativ med Löfven som statsminister? Nä, det ingick inte i fru Lööfs sonderings-
uppdrag, och det är faktskt underligt, det är ju det enda förslag som återstår, om det
inte ska bli extraval.
Sjöstedt är hur rolig som helst.
Som barnet i Kejsarens nya kläder :-)
Det är heller inte oväsentligt att statstelevisionen och Mats Knutsson i gör bedömningen att det inte finns så många andra alternativ kvar, än en S-regering. Alternativet är naturligtvis extraval, som skulle vara det enda rätta, om partierna är intresserade
av hur valet 2022 ska gå. Det är strategi på allvar. I moderaternas kalkyl, kan extraval vara en väg ut ur dilemmat, och för S skulle extraval definitivt vara jackpott, trenden är spikrak. Vp får inga som helst problem. Kd går in stärkta, så det är egentligen bara 2,5 partier som ängslas, Fp, Mp och lite C. Klart att detta påverkar spelet kring regeringsbildning. Detta gynnar sannolikt S, eftersom Mp naturligtvis inte har minsta anledning att spela bort partiet, och Fp måste välja mellan pest och kolera, och centern riskerar att inte längre fira samma triumfer på bekostnad av M. Sd? Nämn inte frågan, klang och jubeltid.
Frågan är då hur de ska klara av att komma överens om vägen dit, en s-ministär, genom en statsministeromröstning före eller efter budgeten? Det borde vara full fart med den frågan, alltså om det nu inte ska bli ett nytt val, så är alternativet då att komma överens om ett politiskt program. Undrar vad som rörs sig om det där omtalade partirådet, när det ska kallas in? S.W
I mitt senaste (publicerade) inlägg i början av november skrev jag att en ren S-regering är troligast. Den åsikter kvarstår efter Lööfs misslyckande. Dock vill jag inte utesluta en M-KD-regering. Avgörande blir om Björklund blir överkörd i L:s beslutande organ. Om L med en majoritet av väljare som har M som näst bästa parti väljer S räddar det förmodligen Björklund som partiledare men skickar L under 4%. (Hör just nu på Ekot att Stockholms-L utesluter M-KD alternativet. Det var ju väntat.) OM L väljer M-KD (röstar gult) tror jag att C får svårt att rösta rött.
Att Lööf skulle misslyckas var ju också väntat. Ändå var det bra att sakpolitiken kom upp på bordet. Och höger-vänsterskalan lever i högsta grad. När Lööf redogjort för hur nära partierna låg varandra i ett antal områden lyfte hon fram arbetsmarknadens funktionssätt (läs sämre anställningstrygghet), integration (läs sänkta ingångslöner) och bostadsmarknaden ( läs uppluckring av hyresregleringen bl a) som områden där låsningarna var hårda. Hon kunde lagt till migrationen och skattepolitiken. Och dessa är ju helt centrala frågor. Det förvånar mig att nyliberala C av många fortfarande kallas för ett mittenparti.
PS Läser intervju med Hilary Clinton, som tyvärr inte blev USAs president, i The Guardian. Hon är (liksom jag) oroad över högerpopulismens framväxt i Europa och säger bl a: "I think Europe needs to get a handle on migration because that is what lit the flame...Europe must get a handle on immigration to combat a growing threat from rightwing populists, Hillary Clinton has said, calling on the continent’s leaders to send out a stronger signal showing they are “not going to be able to continue to provide refuge and support”. Som bekant har Sverige tagit emot flest asylsökande per capita...
https://www.theguardian.com/world/2018/nov/22/hillary-clinton-europe-must-curb-immigration-stop-populists-trump-brexit DS
Klas Bengtsson
En sak är säker, får C och L genomslag för liberal politik utan att behöva ta ansvar för regeringspolitiken, så kommer detta få allvarliga konsekvenser för S, som givetvis kommer att gynna M och KD, men framförallt SD.
Att till varje pris hålla SD utanför, kommer att stärka SD och partiet kommer även i fortsättningen att framstå som det starkaste oppositionspartiet och detta kommer visa sig i oppinionssiffrorna.
Tiden lär jobba för SD, när S tillsammans med sina små stödpartier, ska manövrera sig fram genom lågkonjunktur, havererad integration och sjukvårdskris.
De enda partier som varit tydliga i valrörelsen är KD och SD. Jag uppfattade aldrig några tvivel om vad de tyckte och vilket förhållningssätt de hade i regeringsfrågan. Det behövdes ju vara enkla analyser för att inse att centerns syn var inkonsekvent och ologisk. Man kan rimligen inte bara " inte vilja". Ja men, vad vill man då?
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar