Det var klokt av talmannen att nominera Ulf Kristersson som statsministerkandidat. Som jag tidigare anfört har frågan om huruvida Annie Lööf och Jan Björklund är beredda att släppa fram en moderat enpartiregering (eller möjligen en M/KD-regering) legat i vägen för alla framsteg i regeringsbildningen. Nu tvingas Centerpartiet och Liberalerna visa sina kort, och därefter kan processen gå vidare på allvar.
Vad händer då nu? Centerpartiet och Liberalerna har redan tidigare avfärdat Ulf Kristerssons önskemål om att få bilda regering utan att alla allianspartierna ingår. Nu är det skarpt läge, genom talmannens avisering om riksdagsomröstning. I sak har ingenting förändrats sedan sist. Det enda som inträffat är egentligen att Ulf Kristersson förödmjukat Annie Lööf genom att, enligt talmannen, förvägra henne möjligheten att få sondera förutsättningarna för en regeringsbildning. (Jag undrar faktiskt lite varför talmannen gav Ulf Kristersson en sådan vetorätt. Det finns kanske ett bra svar på den frågan, men i så fall har jag hittills missat det.) Genom att vägra Annie Lööf möjligheten att sondera regeringsförutsättningarna har Ulf Kristersson också ytterligare höjt tröskeln för Centerpartiet och Liberalerna att släppa fram en moderat enpartiregering eller en M/KD-regering.
Jan Björklund har redan hunnit berätta att Liberalerna kommer att rösta nej till Ulf Kristersson på måndag. Genom Jan Björklund tydlighet blir det än svårare för Annie Lööf att släppa fram Ulf Kristersson.
Jag undrar lite vad talmannen gör om Annie Lööf redan i dag eller i morgon är lika tydlig som Jan Björklund och förklarar att hon kommer att rösta nej på måndag. Det är ju knappast förnuftigt att bara gå och vänta en vecka på en omröstning där utfallet är givet på förhand. Men att avlysa omröstningen innebär ju bara att vi är tillbaka vid ruta ett.
Är Ulf Kristersson rökt nu? Nej, kanske inte riktigt ännu. Men det är mycket svårt att se några ljus i den tunnel där Moderaterna befinner sig. Jag tycker fortfarande att en blocköverskridande samverkan mellan S, MP, C och L är det bästa alternativet, givet valresultatet. Vägen dit är fortfarande lång, svår och osäker. Händelseutvecklingen i dag innebar emellertid ett litet steg på vägen.
22 kommentarer:
Jag undrar också hur Ulf Kristersson kan ha sån makt att han kan förhindra Annie Lööf att sondera.Kan du ta reda på det?
Lööf och Björklund målade in sig i sina hörn redan i valrörelsen genom att kräva två förutsättning som vid varje rimligt valresultat var logiskt oförenliga. Dels skulle de bilda en alliansregering som inte på något sätt var beroende av SD, dels skulle de avsätta Löfven som statsminister för att Löfven därefter skulle släppa fram en alliansregering som skulle bli beroende av SD. Löfven sa: Glöm det!
Nu tycker Ulf att Kristersson skulle låtit Lööf sondera möjligheterna att värva över MP till alliansen så att Lööf skulle nå sina drömmars mål och bli statsminister eftersom MP inte accepterar Kristersson som statsminister. Och det skulle Löfven säga ja till? Men en ny DÖ skulle naturligtvis Löfven inte släppa fram. Så varför kasta bort ännu mer tid för att vara snäll mot Lööf?
Nu hoppas Ulf på S MP C och L eftersom hans önskeregering där V också ingår inte är möjlig. Löfven har deklarerat att han i så fall ska bli statsminister igen, densamme som C och L nyss avsatt. Samma C och L som med stöd av SD utsåg Norlén till talman. Vad är då denna regering överens om sakpolitiskt. Många som förespråkar denna regering diskuterar mindre sakpolitik än "högre" värden. S och M är i princip överens om migrationspolitiken till skillnad från C, KD, L och MP. L vill slopa värnskatten, införa euron och liksom C gå med i NATO. S är emot allt. C vill slopa anställningsskyddet för ca 40% av alla anställda, införa återbetalningsskyldiga lån i st f bidrag till asylsökande med uppehållstillstånd, lägga ner arbetsförmedlingen, sänka ingångslöner och tillåta vinster i välfärden. S är emot. Osv.
Så min enkla fråga till Ulf är: Räcker det att vara emot eller måste man inte vara för något? Hur ser din regerings regeringsförklaring ut?
Undrar
Klas Bengtsson
PS Jag förstår naturligtvis att C och L svettas för de riskerar ju att även formellt slakta alliansen och bädda för ett "evigt socialdemokratiskt maktinnehav.Jag skulle faktiskt föredra ett nyval där partierna tvingades ange vad man fick om man röstade på ett visst parti, inte vad man inte fick. Förhoppningsvis skulle MP och L då åka ut ur riksdagen DS
Efter 100 år av lagom och samtycke, så har de svenska politikerna utvecklat bristfällig politiker-DNA. Jämför med Danmark, Italien eller Israel, där man lyckas spika ihop koalitioner på löpande band i mycket svårare parlamentariska lägen. Eller jämför USAs Kongress (båda husen), där svurna politiska fiender gång efter annan enas om olika lagförslag, antingen för att båda är intresserade eller genom politisk köpslagan.
Homo Economicus
Frånvarande sakpolitik enligt KB ovan. Smärtsamt sant.
Svegfors resonerade på liknande sätt idag i P1 (Epstein & Nordegren kl 15.04) Detta att vilken regering det än blir, så måste den kunna få något sakpolitiskt gjort, och det går inte utan att komma överens över blockgränsen. Mats Svegfors tänkte för övrigt i nya banor i en debattartikel i DN nu 2 november. Att använda dessa fyra år till att komma överens i frågor som våra partier måste komma överens om, annars vinner ytterkanterna, och eftersom partiernas inneboende logik handlar om;
- makt som mål, med i bästa fall politik som medel, utan realistisk sakpolitisk metod
- inte sakpolitik som mål, och makt som medel, och regeringsbildning som metod.
Svegfors framförde med emfas, ansvaret hos opinionsbildare och partister, att ta sitt förnuft till fånga, och använda perioden 2018 - 2022 till stora utredningar och lösa gemensamma oundvikliga problem, istället för att slåss om makten och åstadkomma ingenting. ganska klokt, kanske alltför klokt.
För övrigt samma frågor som våra nordiska grannländer uppfattar, vad som är innehållet i politiken, dess praktiska innebörd och konsekvenser, diskuteras nästan inte alls, allt handlar om politikens former och vem som säger något, eller som Klas B klargörande framför ovan:
"Räcker det att vara emot eller måste man inte vara för något?"
"Jag skulle faktiskt föredra ett nyval där partierna tvingades ange
vad man fick om man röstade på ett visst parti, inte vad man inte fick."
Så klokt formulerat. Svensk politik består för närvarande av en villervalla, där ingen verkar säker längre på vad som är mål, medel och metoder. Levererar inte politiken, kommer väljarna att bitas, det är ett som är säkert. S.W
UB:
"Det var klokt av talmannen att nominera UK som statsministerkandidat"
sw Inte bara klokt, utan demokratiskt nödvändigt, här har alliansen inte bara gått till val på att regera med UK som statsminister, utan även långt efter att de avsatte Löfven som regeringschef, så har samtliga anfört UK som regeringsbildare, så att då inte vilja pröva sin egen kandidat, är lite plingplong, vilket för övrigt Expressens ledarsida idag gör sig inte lite lustig över. Nu är det dags att leverera, och sluta med fikapauserna. Inte bara klokt eller demokratiskt nödvändigt, utan också logiskt, det finns nämligen inga andra alternativ. Löfven avsatt, och både C och Fp har meddelat att UK är deras kandidat....
UB
"Men det handlar också om en växande misstänksamhet inom Moderaterna att Annie Lööf egentligen har en dubbel agenda."
sw Problemet är att Centerns agenda inte går ihop, de säger ju rakt av nej till UK som statsminister, om inte S stödjer detta, så länge inte C stödjer S, så återstår då fru Lööf själv.
UB
"Att hennes plan med detta sonderingsuppdrag egentligen är att göra sig själv till statsminister. Att ingå i en sådan regering vore otänkbart för Ulf Kristersson, därför blev det ett nej till Annie Lööfs sonderingsuppdrag. Taktisk miss gav ont blod"
sw Nja, man ska gå på vad moderaterna faktiskt säger själv, inte tolka Centerns uppfattning, annrs blir det mischmasch. Nu är det lite blamegame och skademinimering,
det är C som har bollen, en boll de inte vill ha, och då gäller det att hitta en utväg, dvs hade bara C fått ett sonderingsuppdrag... ja då hade den parlamentariska gåtan kunnat lösas på ett helt annat vis?
UB
"Frågan är dock hur klokt det var rent taktiskt av Moderaterna att stoppa Lööfs sonderingsuppdrag. Om den moderata uppfattningen stämmer, dvs att en sådan alliansregering inte kan bli vald, hade det knappast spelat någon större roll om Annie Lööf fått köra försöket i botten?"
sw hon ville som saft sondera själv, med ett fritt mandat för hela alliansen, för att inkorporera Mp, och det mandatet saknades. Alliansens kandidat hette som bekant UK, och Mp tokvägrar att stödja en moderat, men har alltså redan sagt nej till alliasen, av parlamentariska skäl, i Mp kan de räkna minsann.
UB
"Då hade ytterligare ett regeringsalternativ kunnat avföras från agendan och Kristersson sannolikt haft större möjligheter i en kommande runda."
sw Jo, kanske, men frågan är om detta inte rekylerar, när det hela satt sig, vad det egentligen var för villfarelser som det var tänkt att sondera kring. Stöd från S med en C-stastminster, som inkluderar hela alliansen, som Steffan formulerade saken; "Glöm det"
UB
"Nu kan han i stället ha minskat sina egna möjligheter att bli statsminister genom det egna agerandet."
sw Detta plågsamma skådespel ändrar inte på sakpolitiska frågor. Inte på sammansättningen i Riksdagen heller. Det är mest regndansande. S.W
UB
Om C tidigare varit skeptiska till att stödja en M/KD-regering är det inget emot vad partiet är i dag."
sw Nja, de har själva försatt sig i sitsen, för att i det längsta slippa svika något av sina löften, och då blir det lite inbördeskrig. UK har knappast gjort något stort etikettsbrott, som vill gå upp och pröva sig i ringen. Det är nog lite en procedurfråga, varför C tror sig vinna på att förhala processen till tiden efter Fps rådgivande möte?
UB
"Moderaternas sätt att stoppa Lööfs sonderingsuppdrag har väckt ont blod bland centerpartisterna. Frågan de ställer sig är varför de ska släppa fram Kristersson när han just stoppat Lööf från att pröva sitt alternativ?"
sw Krokodiltårar. Klart C begriper att det inte är någon idé med detta, som det kverulerades i pressen förra veckan, på allt fikande, och att ingenting hände.
En tvåvekorsrunda med Lööf hade inte direkt stillat den opinionen.
UB
"Relationen mellan de båda partierna blir alltså allt mer ansträngd
och infekterad. Den tillit som allianssamarbetet tidigare byggt på
tycks nu vara bortblåst."
sw Jepp, det är barnsligt roligt att se "proffs" missbruka den framgångsformel som alliansens skapare en gång skapade. Visar på att det är psykologi och personkemi, och inte i första hand sakpolitik.
UB
"Samtidigt som moderater misstänker Annie Lööf för en dubbel agenda"
sw Misstänker? C har gått till val på UK som statsminister, och fällt Löfven under löften om UK som statsminister, sedan ställer C krav på S stöd för en alliansregering,
och det gick alltså inte riktigt hem, så man kan nog mer säga att C saknar agenda, eller möjlighen driver en pling-plong-agenda. Det är våldsamt underhållande, och alla verkar kunna undan, dvs de bedriver rent trams, inom alliansen, och kan de inte bättre, vilket de inte kan, så kommer de inte att kunna regera heller.
UB
"misstänker centerpartister att Ulf Kristersson är beredd att göra betydligt större eftergifter till Sverigedemokraterna än han hittills velat medge."
sw Nja, svaret är att ingen vet. Klart ingen talar med SD, det skulle läcka direkt.
Nå planen är på riktigt, inte förhandla med Sd, eftersom annars får inte M med sig
Fp eller C, och som det verkar får inte M med sig alliansen sakpolitiskt, sannolikt flyktingpolitik som pyr, och sedan försvarspolitik och civilutskottsfrågor, som inte gifter ihop sig med Mp, och då blir det pang i bygget. S.W
Vill man få en redogörelse om Centerns vägval och interna grubblerier, inifrån kulan själv, av personer som resonerar logiskt, kan man ta del av vad Dana Pourkomeylian (Ordf. @CUFVG, ledarskribent Hallands nyheter) skriver:
"Till centervänner förvånade över att vi inte blev framsläppta
till sonderingsuppdraget av M/KD: Vi släppte inte fram Kristersson
till regeringsmakten. Låt oss nu åtgärda det nästa vecka, med eller
utan oss i regering."
"Svekdebatten" kommer oavsett, skillnaden är att den i ena fallet
kommer från vänstern och i andra från högern. Vi menar att vi är ett
högerparti. Våra väljare förväntar sig högerpolitik.
Valet är synnerligen simpelt."
"- Att hålla SD/V borta samtidigt som - Vi avsätter Löfven och -
Bildar regering med Alliansen. C har lovat saker som inte går
att hålla utefter den verklighet som blev. Åtminstone kan vi
hålla löftet om högerpolitik."
"Och nej, SD blir inte vågmästare. Regeringen M/KD behöver
komma överens med såväl C, L och SD. Det problemet blir Kristerssons."
"och vad menas egentligen med att "Alliansens stöd inte
undersökts på djupet"? Alliansen + MP får inte majoritet.
Då C/L vägrar stöd av SD återstår sossarna och vänstern.
Vad är det för "Allianspolitik"?"
"Sedan vill jag tillägga, den linje som jag förespråkar
i regeringsfrågan är inget nytt i centerkretsar. Den
företräds bl.a. av @centerstudenter. Men det är inte
vi som bestämmer. Ändock, jag har fortsatt förtroende
för att ledningen kommer göra det som är bäst för partiet."
https://twitter.com/Pourkomeylian/status/1059418179905220608
Resonemanget är rationellt, från ett högerperspektiv, om man utgår
från sakpolitiska argument, men om man resonerar från maktpolitiska
argument, så blir det andra medel. Fast frågan är om det egentligen
är makt, det kan lika gärna vara tillfälligheter och klantighet, att
Centerledningen helt enkelt bara varit glada i hågen, och råkat för-
sätta sig i en situation som de inte kommer ur, och försöker skjuta
problemet framför sig, dvs att om det inte blir UK, så blir det Löfven,
och de kan helt enkelt inte välja, precis som Fp :-) Detta tramsande
är helfestligt, det är helt otroligt att den ens kan komma på alla
kreativ sätt att resonera sig förbi pudelns kärna. Det är helt klart
inte lite Kejsarens nya kläder. Lite för många betraktar eller bedömer
något som inte finns. Det är politik på låtsas. S.W
Det var Ehrencrona som formulerade "Alliansens" prekära läge i DI den 26/10:
"Riksdagen har däremot ännu inte fått möjlighet att ta ställning till
det alternativ som erbjöds i valet – en alliansregering. Orsaken är att
två av allianspartierna inte vill regera ens med passivt stöd av Sd.
Det innebär att förstahandsvalet bland de tillgängliga valen just nu
är att välja bort sin egen politik.
Skälet för detta är att man inte på något sätt kan tänka sig att
medverka till att Sverigedemokraterna får ett, som det heter, ökat
inflytande. Det är bara det att ett icke förhandlat stöd ger dem
samma inflytande som de har i dag, nämligen att fälla utslaget i
varje votering där en rödgrön politik står emot ett alliansalternativ.
Det går naturligtvis att ställa SD helt utan inflytande genom
att förhindra en slutvotering mellan alliansen och de rödgröna,
men det förutsätter i praktiken att de två partierna lämnar alliansen
för ett organiserat samarbete med de partier som de just har röstat bort."
I klarspråk, det går inte under några omständigheter att bilda en alliansregering,
även om de skulle locka över Mp, och det är detta de inte vill, de vill inte spräcka
alliansen och de vill inte låta S regera med stöd av C och Fp. För att slippa detta
val, så börjar de beskylla varandra, till oss väljares stora glädje. Det är moderaternas fel, att det inte blir en alliansregering, eftersom de inte accepterat att Lööf ska sondera en blågrön röra :-) S.W
@Anonym kao sa...
Hon valde själv att inte bli sonderingsperson Hennes villkor för att hon skulle sondera var att HELA alliansen stod bakom försöket att hon skulle få MP att byta block. Det ville inte M och KD eftersom en sådan regering skulle förutsätta en ny decemberöverenskommelse för att inte bli beroende av V eller SD. Och att S skulle vika ner sig finns ju inte på kartan. MP har redan avfärdat att gå med en regering med Kristersson som statsminister. Så kanske såg Lööf framför allt chansen att själv bli statsminister. Nu kan istället hon och Björklund bli stödhjul tillsammans med MP och V för en ren S-regering eftersom hon lovat (vad det nu är värt) att inte sätta sig i en regering med en S-statsminister.
KB
Det gäller sedvanligt att rekapitulera vad aktörerna själva har sagt,
och i vilken ordning, för att begripa sig på vad som är i vardande.
Görs ingen sammanställning av aktörer och uttalanden, utifrån dem själva,
utan mer tar del av den ständiga analysen av ett evigt ändrat läge,
springer man snabbt bort sig. Så det är sedvanlig saklighet och opartiskhet som
gäller, återge vad som faktiskt har sagts, om det är relevant, och se till
att återge källorna direkt, i rätt ordning. Så skingras i vart fall några dimmor.
Kristdemokraterna 29 oktober:
"Fortsatta samtal kommer inte att leda någon vart
och Stefan Löfven har meddelat att han inte har stöd
att bilda regering. Ulf Kristersson har störst stöd
och vi kristdemokrater är redo att rösta i Riksdagen.
Det säger @BuschEbba med anledning av dagens talmansrunda."
"Det bästa för Sverige vore en Alliansregering och en Alliansbudget,
men vi kristdemokrater kan även tänka oss att stödja andra alternativ
med Ulf Kristersson som statsminister, säger @BuschEbba"
Den 29/10 inleddes höstlovet, och den så kallade gruppsamtalsveckan, som var en väg
att försöka få ur två partier något vettigt. Detta hade för övrigt ordförande Persson konstaterat direkt efter valet, att det är C och Fp som styr och ställer med regeringsbildningen. Nu inleddes veckan med att EBT tog ställning, det satte nog lite press mellan kakrundorna, där en partiledare generöst nog bjöds på fler kakor än somliga andra, vilket möjligen kunde skönjas under intervjun med den där Jordan Pettersson.
Åkesson ska vara tacksam, han behöver inte någon mer kakdiet, utan behöver bara sova mer, och minska sitt blodsocker. Utan sin sömn blir var enda människa koko. Vänsterledaren slapp också kakor, kan vara en vägvinnande formel inför slutupploppet :-)
Samma dag kom nästa viktiga (strategiska besked) från Mp, inför kakrundorna, vi i menigheten hade noterat Mps ställningstagare redan före valet, men nu inför slutkakorna, så kände partiet ett behov att förtydliga sina bevekelsegrunden, för säkerhet skull;
både avseende:
- Sakpolitik
- Ideologi
- Räknamässiga skäl som har med parlamentarismens grundlagar att göra.
DI den 29 oktober: https://www.di.se/nyheter/mp-sager-nej-till-styre-med-alliansen/
"Annie Lööf och Jan Björklund hänvisade på måndagen till att MP bytt sida
och gått ihop med alliansen i Stockholms stad."
"En skillnaden där är att de fem partierna har majoritet tillsammans,
vilket de inte skulle få i riksdagen."
Isabella Lövin.
"Förutom de sakpolitiska skillnaderna handlar det om ren matematik."
"Vi skulle inte bli ett block som skulle klara en budgetomröstning,
för att Sd skulle kunna fälla en allians-MP-regering genom att rösta
på S budget”
"Den rimliga lösningen nu är därför att C och L lämnar alliansen och
ansluter sig till S och MP, anser språkrören."
“Det är den konstellation som vi ser som är bredast och tryggast och
skulle ha lättast att få igenom sin politik och sin budget i riksdagen”
Avslutar Löwin, och man får anta att hon har mandat att lämna besked
för sitt partis räkning, eller räknas bara Fridolin?
Denna artikel har möjligen gått fru Lööf om intet...
eftersom hon säter igång och twittra, om Mp-samarbte.
S.W
Ja, då är Centerpartiets tänkande utkommet ur garderoben, dvs det har förhandlats om en ny DÖ. Förra gången räknade man bort SD, men räknade in Vp, i tron eller förhoppningen att detta skulle skadeskjuta S så till den mildra grad att alliansen vann enkelt valet 2018. Så blev det nu inte. M toktorskade på DÖ, och det vet C naturligtvis om.
Nu blir det genast lite enklare att tolka fru Lööfs kryptiska budskap, en ny DÖ, fast inte riktigt artikulerad för väljarna. Hur kunde C och Fp få för sig att M och Kd skulle återinföra DÖ, efter den uppslitande debatten och alla sår i partierna, och hur hade de tänkt sig övertala S om en ny DÖ, utan Vp? magiskt tänkande igen, för planen är helt enkelt spritt språngande. Tror de att vi väljare är imbecilla?
Dagen efter EBTs och Mps tydliga besked:
Lööf på Twitter 30/10
"Jag har under en längre tid sagt att samtal om vägen framåt
behöver föras mellan de sex partier som samlar 75% av väljarna.
Idag har talmannen haft samtal i olika konstellationer mellan
S, M, C, Kd, L och Mp."
"Jag försöker bidra för att lösa upp knutar i den process
som nu pågått i drygt fyra veckor. Min ambition är fortsatt
att Alliansen ska hålla ihop i en en regering som kan tolereras
av tillräckligt många partier på andra sidan blockgränsen."
1 nov
"C är med och styr i de 17 av 18 regioner/landsting
som hittills är klara. De rödgröna som förra mandat-
perioden var i majoritet styr nu bara ett (1) och
övriga är olika blocköverskridande samarbeten,
främst mellan Alliansen och Mp."
"Alliansen och Mp styr bland annat i Västra Götaland,
Dalarna, Stockholms län och Uppsala län."
4 nov
”Kommuner som styrs av Alliansen utan andra stödpartier
har ökat kraftigt sedan förra mandatperioden, och i dag
styrs 55 kommuner av M, Kd, L och C utan andra stödpartier.
Det har gått från att vara 34 till att bli det vanligaste
styret i kommunerna.”
hint hint hint...
Lööf: 5 nov (efter Folkpartiklarnas besked)
"Centerpartiet vill fortsatt söka blocköverskridande
lösningar som omfattar hela Alliansen."
sw Lööf har inte tagit in Lövin besked, och driver helt enkelt en ny DÖ,
utan att tala om det. Det är väl en smula åt skam på torra land-hållet, men det intressanta är risktagandet, med hela Riksdagen och vår demokratiska parlamentarism,
hur man kan spela så högt
Lööf anser alltså att det går att bilda en regering med Mp,
som inkluderar moderaterna, som blir största konstellation, men missar
att berätta att detta förutsätter en ny DÖ. Förutom alla andra argument,
så visar detta med "på djupet" att C varken förstår sina allianskollegor,
inte förstår Mps bevekelsegrunder och parlamentariska läge.
Inte heller har C begripit sig på S ganska svåra strategiska läge som lite påminner om moderaternas, fast med den skillnaden att S inte spiller på samma sätt till Mp, som M spiller till C, avseende Sd är det däremot jämna plågor, numera. Dvs C förstår sitt eget läge, och det brukar inte vara så framgångsrikt, inom politik, utan mer om man har turen
att få styra på diktat.
Mp riskerar alltså sina stödtrupper, M skulle lida sotdöden med en ny DÖ, för att inte tala om hur bra det skulle gå för Sd. men det verkar inte bekymra det minsta. Fast helt ensam är nu inte Lööf, Folkpartiklarna har satt sig i nästan samma båt. Nä, det verkar som att vi får ta in ordförande Persson igen, och säga några sanningar, om detta med det politiska tänkandets starka och svaga sidor. S.W
Där kom den ut, den sakpolitiska tvistefrågan, migration. Lustigt att detta inte kom ut före valet, eller under regeringsförhandlingarna, trots att det var denna fråga som helt klart avgjorde alliansens svårigheter att hålla ihop.
Arthursson idag i Epressen:
"att M inte längre nämner problematiken med SD och
att de dessutom har lyft in migrationsfrågorna och
en förlängning av den tillfälliga lagen.
Det har inte direkt underlättat för oss att stödja en sådan lösning.
sw det är således migration som avgör/begraver alliansen. Dvs frågan om positiva eller negativa friheter (för de som redan är medborgare)
Expressen:
Ni tror ju fortfarande på alliansen och MP.
Vad säger att inte V, SD, och S inte skulle rösta mot en budget
från alliansen om ni ens skulle lyckas få till ett sådant samarbete?
Arhursson:
– Det finns ju en problematik.
sw host host host, rakt ner i avgrunden, glöm det.
Arhursson
"Det är inga lätta, självklara lösningar i det här läget."
sw sant, men heller inga kockobellolösningar. Detta är ju dödsdömt, utan DÖ 3.0
Arhursson
"Men Stefan Löfven har hela tiden hävdat att han ska bli statsminister för att han leder den största konstellationen, de rödgröna.
sw Ja, självfallet. Det var DÖ 1.0
Arthursson
"Om alliansen och MP skulle hitta en lösning skulle de vara den största konstellationen, inte vara beroende av SD:s ja-röster vid voteringar om budgetar och annat.
sw Notera "konstellation", de räknar bort V, och tänker sig att det går att välja Lööf som statsminister, där skulle lägga ner, samtidigt som S skulle vika sig, och vara med i regeringsunderlaget.
Expressen
"Finns alliansen kvar om ni trycker rött?"
– Ja, det finns ju ett allianssamarbete både på riksplanet och i en lång rad kommuner och landsting.
sw Ridå, vilken skämtare. Allianssamarbete, där C först sänkte AKB, sedan i samma anda UK före valet, sedan gå till val som en hitepå-allians, sedan rösta bort Löfven med aktivt stöd av Sd, och sedan rösta röd knapp avseende UK, för att sedan föreslå en allians som kräver S aktiva stöd för budgeten. God dag yxskaft, och det är nära nog magiskt att det får att komma undan med denna typ av fullständigt debila påståenden,
utan att skämmas. Det är helt klart en ny tid, avseende ords betydelse.
Arhursson
Det är olyckligt att nu alliansen hamnar på olika sidor om nu ett antal allianspartier väljer att gå fram själva för att bilda regering, men vi värnar och vårdar allianssamarbetet.
sw Eufemismerna haglar, problemet är inte att M går fram med en egen budget, problemet för alliansen är att de inte vill lägga en gemensam budget och regeringsunderlag, eftersom detta förslag riskerar att stödjas av Sd, dvs om det skulle innehålla begränsningar avs migration. Därmed är de oeniga, och då blir det ingen gemensam budet.
Att de inte kan komma överens sakpolitiskt, är helt enkelt för att de inte vill, eller kan kompromissa politiskt, och därmed ser nyval/extraval som en mer attraktiv lösning.
Frågan är nu om Fp håller med, eftersom det är deras livhanke som C svänger sig med :-)
Exprressen
Men din partiledare beskrev ju att en M- och KD-regering skulle vara "en liten borgerlig regering" och inte en regering som verkade i "alliansens anda", som Kristersson beskrev det.
Arhursson
– Det är ingen alliansregering. Det är en annan sorts regering. Det är något annat. Alliansen består av alla fyra allianspartierna.
sw Svammel, klart att alliansen inte existerar, men det beror inte på detta, utan på att C inte vill lägga fram en gemensam budget. Det går bara om S är med på tåget, och då vill C samtidigt inte vara med i det regeringsunderlaget. Vilja, men inte kunna.
Expressen
Existerar alliansen då?
Arhursson
– Vi får ju ta ett omtag i så fall när det gäller allianssamarbetet.
sw Alliansen existerade inte ens på pappret före valet, och nu är bedrägeriet ganska uppenbart. Det finns inte gemensam sakpolitisk uppfattning avseende migrationspolitik.
därmed bör det rimligtvis bli en S-regering, med passivt stöd från C och Fp. Rödgröna vann valet, det är bara att slicka i sig, dvs om V röster räknas.
S.W
Det är nog inte bara UK, som must nu är rökt, det erkänner han ju i princip själv, problemet är mer tänkande bakom att alla är rökta. Denna välvilja att hela alliansen ska hålla ihop.... host host, vilken den ju inte gjorde före valet heller, handlar nog mer om att ingen vill hålla en formell begravningspredikan. Så man fortsätter att låtsas,
trots att de inte ens vill lägga fram en gemensam budget. Och vill den inte det, måste
man obenhörligen ställa frågan, vilken budget ska det då bli? om det inte ska bli alliansens, och om en blå-grön budget inte är möjlig, eftersom varken Mp, Kd eller M vill det? Jo, då återstår en S-budget eller en S+C+Fp+Mp-budget. Men frågan om statsminister, den kvarstår.
Två allianspartier kommer vad allt att döma rösta nej till UK som statsminister på onsdag. Fp har sagt det officiellt, så fort frågan annonserades, och C glider
på svaret men har i princip redan svarat, det blir nej till UK.
Pressen börjar nu intressera sig för om det n trots allt inte är så att Lööf försöker bli statsminister i en C, Fp och Mp-ministär, med stöd av S... (=167 mandat). (M+kd+Sd = 154). Detta är Mps högsta önskan, och grunden för argumenten C anför, att Mp nu ändrat sig, men det har inte Mp, Mp är istadiga avseende M och UK som statsminister, och då återstår Löfven, som Löf inte heller vill inordna sig under, och då försöker de få det till att en allians + Mp är möjlig, när den inte är det, för att få det till att det är M som förhindrar detta. Hm, en alliansregering med UK som statsminister är ju omöjlig,
Mp säger nej, S säger nej, Vp säger nej, C säger nej och Fp säger nej.
En blågrän regering med Lööf som statsminister, säger S+Sd nej till. Så det måste komma en spricka, där Fp och C tvingas välja väg, och eftersom de inte vill det, så gör det vad de kan, på plankan, för att få till en C+Fp+Mp ministär, som tolereras av S och V,
och visst, är det en strategisk vinst för S, att spräcka alliansen, och sedan klarar väl sig en sådan regering något år, innan något går åt helvete, och sedan få väl gamla gardet komma åter och städa upp?
För att bli statsminister behöver Lööf passivt stöd från Vp, vilket
Federlay har börjat lobba för. Inte lite förslaget, och de kommer inte
kunna vara eniga om särskilt mycket.
Ingen vet hur det blir med en ny statsbudget, men det lutar väl åt att C + Fp tvingas rösta på S budget, annars vinner M+Kds.
Tycker Vidar Andersson resonerar intressant i sin artikel om två fall för UK:
Om UKs två fall: UK kan falla på två sätt.
1. "Alliansens sista chans
Han satsa allt på att få starkt stöd av de övriga borgerliga partierna i den forna Alliansen och bli nedröstad av en majoritet bestående av S, SD, V och MP.
-> de borgerliga vill möta väljarna som ett sammansvetsat block i extravalets valrörelse. (VA förutsätter nästan symptomatiskt att det blir extraval)
"Väljer UK att falla på detta sätt så är inga andra regeringsalternativ tänkbara; Andreas Norlén kan boka sammanträde med Valmyndigheten för att fastställa datum för extravalet."
sw Det är nog detta som fru Lööf rimligen har insett, detta att gå mot stupet, så det kommer att popa upp nya oprövad regeringsförslag, kanske myriader.
2. Alliansen som officiellt sprack
"UK kan också falla genom att i veckan som kommer offentligt tala med Sd om deras tre prioriterade frågor invandring, sjukvård och pensioner och meddela att en regering som leds av honom kommer att fortsätta tala med alla partier i riksdagen; inklusive V och SD.
I detta upplägg faller UK därför att C röstar nej till honom vilket innebär" ->
- "att S med hjälp av MP, V och C får ihop precis de 175 mandat som krävs för att stoppa valet av moderatledaren. Detta scenario kan även det bilda ett intressant underlag för ett kommande extraval."
Dvs oddsen för extraval minskar, just nu. Men kan leda till ett extraval senare,
eftersom det blir svårigheter med politiken, i vart fall om inte S innehar regeringsmakten. Regeringen kommer inte att kunna uträtta ett enda dugg, med S, M och Sd i oppsotion. S.W
Riksdagens beslut om statsbudgeten och skuggbudgetarna kallas rambeslutsmodellen.
För att veta ramen måste man veta intäkterna. Utgiftsramarna för alla utgiftsområden styrs alltså av vilka skatter och avgifter som gäller. Annars vet inte riksdagen hur mycket pengar de kan disponera för alla olika intresseområden. Folkpartiet har gått till val på att inte sänka skatten.
Varje utgiftsområde beslutas om en utgiftsram som anger hur mycket utgifterna inom varje område sammantaget får uppgå till.
Enligt rambeslutsmodellen räcker det inte att partierna i opposition har majoritet kring en enskild fråga i budgeten för att kunna fälla ett förslag. De måste vara eniga i alla delar.
De partier i riksdagen som inte stöder regeringens budget måste därför lägga fram motförslag som bildar en enhetlig budgetram.
En skuggbudget måste vara enig om ett helt paket av förslag.
De olika paketen i budgeten ställs sedan emot varandra när riksdagen beslutar, och voteras mot varandra, till man har två slutförslag. Så var det 2014, alliansens budget mot S budget, och Alliansens vann, eftersom Sd stödde detta aktivt.
När alla utskott har lämnat sina förslag (äskanden), dvs prioriteringar där naturligtvis varje utskott ser behov av en större andel än de kommer att få, arbetar sedan finansutskottet med alla förslag parallellt, och lägger ihop dessa till ett samlat förslag om ramar för statens intäkts- och utgiftsområden.
Finansutskottets förslag kallas betänkande. Alla kan ju gissa att det bli en spännande process i lilla Finansutskottet. God tur alliansen. S.W
Finansutskottet, som alltså är de som styr och ställer med våra värderingar, dvs
att prioritera = att värdera, sin egen nytta mot andras, när man planerar för hur statsbudgetens begränsade resursers ska fördelas.
Det är ingenting annat än konkreta avvägningar och värderingar. Där man nog inte kan undslippa att det utöver värderingarna, handlar om att riskminimera, dvs inom vilka områden får just jag minst skit, av att prioritera något annat. Så tex inom försvarsutgifter, vet alla politiker att det gör minst ont att spara, eftersom ingen tycker synd om militären.
Dessutom är det svårt (hopplöst) att förhandla med Vp och Mp, om just polis och militär, och det antar man att major Björklund känner till, som gått till val på att vara den mest offensive inom försvar och säkerhetspolitik. Så behöver en ministär Lööf passivt stöd från Vp eller Mp, och Fp ska med i budgeten, och därtill ha stöd från S, ja då får de nog sätta kniven i försvaret ytterligare :-)
Antal ledamöter i finansutskottet.
Rödgröna laget
S = 5 (s har vice ordf, å andra sidan har S Magdalena)
V = 1
Mp = 1
Sum 7 (5+2)
Blå laget
M = 4 (m har ordförande Svantesson)
Kd = 1
---------------
Fp = 1
C = 1
Sum 7 (5+2) om man räknar M+Kd = sant och Lööf + Jan = sant.
Sd = 3
Total 17 platser och det krävs alltså 8 för majoritet.
Detta är knivigt för alla i utskottet, för även om ingen får förhandla med Sd, så vet alla att Sd kan trycka på knappar, gud förbjude :-) och trots allt kan Sd defacto välja att rösta på S budget, dvs 5 + 3, om den skulle smaka bättre än en blågrön budget.
Så varför håller de på ålar sig, C + Fp, lägger alliansen fram en blågrön budget blir
det 7 + 1 = 8 och de måste skramla ihop ett mandat till, annars....
Så då hänger det på Vp, och då inses att det lilla bespottade ytterkantspartiet har viss makt, trots allt. Lycka till där Björklund. S.W
Alltså det finns så klar många olika delkomponenter som korrelerar, men frågan är om inte ledningen och besluten i Fp, att hålla sig till Mp-linjen, har givit god grogrund för Sds framfart.
Sd gick från 20 till 49 mandat i valet 2014 vilket helt sammanfaller
med Ullenhagsliberalismen, även om nu C gått fram, och
kopierat somliga grepp från nymoderaterna 1.0, så är hela Sds tillväxt inte
bara fru Lööfs fel. Visst, idéprogrammet som Arthursson beordrade fram, och som väl till stora delar arbetades fram på hans byrå Fores, har också bidragit till Sds framväxt, men frågan är om inte minister Ullenhag brädade alla andra, mot bakgrund
av att ah ersatte Sabuni. Ingen begrep ett enda dugg 2010 - 2014, när borgarna satt
kvar eftersom Sd la ner, och sedan fick väljarna en migrationsuppgörelse med Mp.
C har företrädesvis vunnit terräng på Fps jaktmarker, och lite på moderaternas. Borgerlig kanibalsism, där alla förlorat, sammantaget. Men Fp verkar alltså vara
det parti som förlorat mest av alla, på att deras egna idéer fått genomslag.
Den valda inriktningen inom borgerligheten har uppenbart gynnat Sd, och en alternativ förklaring skulle vara att det är Socialdemokraterna som skrämt över moderater till Sd?
Nä, det tror ingen. Så frågan är om det är moderaternas strävan att hålla ihop alliansen, som förklarar Sds framväxt, inte osannolikt. Sd är det enda alternativet till DN- och Ullenhagsliberalism, ur ett borgerligt perspektiv. Så detta med Mp+C+Fp, är nog ett parti för mycket. Något av Mp eller Fp borde tappa mark i valet 2022,
dvs åka ur.
För att sannolikt slippa ändra på Ullenhags-linjen, när väljarna svek
både Fp och alliansen 2014, blev de alltså tvugna att uppfinna DÖ,
(Alternativet var att ändra på sakpolitiken) Nu valde man först DÖ,
sedan avskaffades DÖ, men utan sakpolitisk förändring.
Sedan försvann Ullenhag, men inte Björklund och fortsatt Ullenhagsliberalism
vägen att hålla ihop alliansen, men när alliansen sprack, så innebär logiken att Fp måste vända sig vänsterut och kompromissa med många hjärtefrågor. Om det är drivet av personliga skäl, att bli utbildningsminister igen, för att hålla sig kvar, eller en större fråga att stödja ett maktbyte och få Lööf som regeringschef, är outgrundligt.
Inget fel med ambitioner, men matematiken talar emot.
Sds sannolika framgångar i opinionen, innebär att inte en borgare
vill ha extraval, eftersom samtidigt M ser ut att lida pin, så
frågan är mer om inte Fp och C tvingas att byta sida, för att slippa
extraval, och att det är ett något mindre dåligt val än att spräcka
alliansen, som sannolikt sker på onsdag.
Men... frågan är då om Fp gör som med Leijonborg, att han blev petad en
tid efter valet 2006? Dvs ska Fp ersätta Jan Björklund, så måste detta
ske med en kandidat som då gillar läget, och sitter kvar i den bädd
som Björklund bäddat? Där ligger en möjlig risk för parlamentariskt
kaos. Så nog har Folkpatiklarna ett svårt val framför sig. Hur de än
väljer, så får Björklund det hett, och efter omröstningen om UK,
så ska Fp hålla partiråd. S.W
Detta blir knivigt för alla i utskottet, för även om ingen får förhandla med Sd,
så vet alla att Sd kan trycka på knappar. Gud förbjude :-) Sd kan defacto välja
att rösta på en S budget (5 + 3) om den skulle smaka något mindre illa än en blå-
grön budget.
Ja då krävs både Vp och Mp för att rösta för en moderat finansministerns budget.
Nä, det är obegripligt, att då håller på att stånga pannan blodig, bara för att
C och Fp inte vill ta konsekvensen av detta med blocköverskridande uppgörelse.
Varför ska det vara så känsligt att gå över till S. Fp och C propagerar jämt och ständigt detta, om vikten av att ta ansvar, men de ställer dessa krav på andra.
Varför inte ta konsekvensen av sina egna värderingar, visa lite tåga och jävlar
anamma, och visa lite ledarskap, dvs göra upp över blockgränsen, eftersom den enda politisk och matematiskt möjliga väg är att göra upp med S. Annars bör man hålla en något lägre profil.
Att stå som en Preusisk führer i en skyttegrav, och gorma över att andra ska upp
ur skyttegraven, men inte man själv, leder kanske inte till full beundran hos
manskapet hos sina allierade. Ska det fungera i strid, måste man själv föregå
med gott exempel och utgöra ett sant föredöme, även i fråga om sina värderingar,
när det kommer till skott i utskott och kammare.
Så varför håller de nu på och ålar sig, C + Fp?
Lägger alliansen fram en blågrön budget blir det
7 + 1 = 8 Borgarna måste alltså skramla ihop ett
mandat till, annars....
löper de överhängande risk för att Sd röstar på S budget.
(tänk Mp, Fp och C i samman budget)
I valet att lägga ner och att rösta på S budget, ser
det inte så ljust ut för en blågrön röra, som dessutom
inte kan komma överens politiskt, och kräver att M+Kd sitter
långt bak i baksätet under en filt, för att det skulle fungera.
"Så då hänger det på Vp, då inses att det lilla bespottade
ytterkantspartiet har viss makt, trots allt. Lycka till där Björklund".
S.W
Ps Leijonborg hade kammat hem 29 mandat när han blev petad av Björklund
efter valet 2006. Björklund kammade hem 24 mandat i valet 2010, med
Sabuni, och det var då Björklund gjorde schackdraget att tillsätta
Ullenhag, till DN stora förtjusning. Det bara ett fel, positionsbytet
föll inte väljarna på läppen och i valet 2014 fick Fp 19 mandat, 29
mandat färre än Leijonborg 2002. Jo, valet 2014 tappade borgarna
(alliansen 31 mandat och enbart moderaterna tappade 23).
De hade alltså 173 mandat 2010 och sänkte sig till 142 valet 2014,
det var i mångt och mycket Ullenhags-liberalsimen som borgade för
denna kollaps, och det är lått att förstå M. Det krävs en allians för
att regera, men en allians som stödjer sig på Mp, innebär att Moderaterna
tappat ordentligt med mark, liksom hela alliansen, men det innebär samtidigt
att C kan knapra marknadsandelar. Och det är väl bara att hålla med, marknads-
ekonomins lagar medger inte att laget får före laget, och på så vis är C väldigt
sanna mot sin nya natur. Jaget kommer helt enkelt före. Det finns en inneboende
skönhet i detta, att gräva sin egen grav, eftersom man vet att det är rätt.
S.W
Rökningen pågår för fullt. men utan att driva för mycket med saken,
UKs uppdrag från sitt parti och vad han gått till val på, uppbackad
av sina allianskamrater, är faktiskt att driva borgerlig/moderat politik,
och att söka statsministerposten. Så det vore nu märkligt om han inte för-
försökte. Vem ska annars försöka?
Irritationen ligger nog mest i att Fp och C ska förklara varför de röstar
nej till sin egen kandidat. Spelar inte så stor roll, vad de sa före valet,
att inte regera med aktivt stöd från Sd, när de avsatte Löfven, så var det
under trumpetande om UK, som statsminister. Så något måste ha varit lite
ostämt eller oartikulerat då. Suveränt förresten, att Löfven satt kvar och
lät sig bli nedröstad av alliansen + Sd.
Det som är Fps och C problem, alltså realt, är vad som sedan komma skall.
Eftersom de röstat bort Löfven, och röstat mot UK, så kommer det att bli en
fars, om de efter att ha sänkt UK i armkrok med Vp, och talmannen sedan låter
Löfven gå upp i ringen som nr två, även sänker Löfven en andra gång, i armkrok
med Sd. Det blir en syn för sägen.
Det är här som fru Lööfs sonderingsuppdrag uppkommer, eftersom väl ingen vill
ta ifrån C och Fp rätten att försöka med sin egen plan, vad de nu är. För att
inte det heller ska bli ett luftslott, som tex är beroende av Vp, så ska de
alltså först försöka sy ihop en blå-grön regering, som Mp accepterar, och kan
leva med, även om det senare skulle bli ett extraval, vilket innebär att
det måste bli en väldigt DN-liberal migrationspolitik. Detta går på tvärt
med vad moderaterna lovat. Och dessutom kommer inte Mp vilja stödja en
"budgetkonnstellation" som har en moderat statsminister. Så då åtestår
således fru Lööf i den positionen, vilket leder till att M+Kd inte kommer
att sitta i regering. Men... Denna konstellation får i så fall inte igenom
sin budget, med stöd av M+Kd, så de måste vända sig till S.
Frågan är nu hur långt S kan sträcka sig här, för att släppa fram Lööf, innebär att
S då inte sitter med och regerar. Eftergifterna till S skulle bli betydande, och
Lööf + Björklund + Mp skulle behöva lägga fram en egen budget, som samlar 67 mandat
i kammaren. Dvs slås ut av både S, M, M/Kd men inte Sds budgetar. Däremot slår Sd en ren C+Fp-budget, så de måste ha med Mp, för att slå Sd, om alltså både S + M skulle lägga ner. S.W
En C+Fp+Mp ministär skulle hela sin mandatperiod vara beroende av M+Kd, för att få igenom beslut, och konstellationen skramlar ihop 143 + 16 = 159 mandat. Dvs om de har med sig M och Kd, annars måste de söka stöd från S.
Nä, det logiska är att efter de sänkt de statsministerkandidater vi har, så borde fru Lööf få två veckor på sig att undersöka sin egen alliansregering, på djupet. Hon kommer då finna samma förutsättningar som UK, dvs att alliansen är mindre än rödgröna, och att Mp kräver ganska mycket, inkl en generös flyktingpolitik, samt att inte moderaterna är med i vagnen. Då är frågan om S släpper fram Lööf, vilket ju är teoretiskt möjligt,
genom att lägga ner, och sedan röstar rimligen M+Kd+Sd nej till henne, om hon skulle få chansen av talmannen i den tredje rundan. Lägger S ner, ryker hon, röstar S för, klarar hon sig, men hon måste få indirekt stöd av Vp, och det är väl möjligen här som även denna djupare "alliansplan" också är något av ett luftslott.
C + Fo har helt enkelt något att förklara, vilken statsminister de tänkt stödja?
Att önska sig Lööf är en sak, men att få henne vald, är en annan.
Vilket för över frågan till budgeten. Det som blir intressant är om Fp + C lägger egna budgetar, som brukligt varit, eller om de passar. Lägger de egna budgetar, säger praxis att de röstar på sin egen politik, och sedan avstår.
S+Mp = 116.
S+MP+Vp = 144.
Om Sd röstar på M+Kds budget, blir det 154 röster.
Om S budget stöds av Mp + Fp + C så blir det 116 + 51 = 167 mandat.
Den kan då sänkas av M+Kd+Sd, men bara om Vp röstar på ett annat förslag.
Så det är ganska rimligt att C+Fp måste förhandla budget med S, om inte
en moderat budget ska vinna, och då blir det en värderingsfrågam vilka
sorts områden i budgeten, som är viktiga. Försvaret ska bli buskul att följa,
vad för slags värde som Fp tillmäter detta.
Innebär sammantaget, att om inte UK väljs, och Fp + C sedan ratar Löfven,
och det visar sig att det inte går att matcha fram Lööf, även om inte
detta är omöjligt, så handlar det nu om statsbudgeten, och beredningen
i utskotten. Gissa att det kan bli problem i alla de frågor som alliansen
uppvisar en liknande syn som Sd.
Logiken talar för att C + Fp måste göra upp med S, och den luriga frågan
är hur de tänker sig en alliansregering som inkluderar Mp, som stöds
av S, som ska ta itu med de frågor som står inför dörren. Nä, det borde
falla, och då är frågan om det i slutändan blir Löfven eller UK, som ska
upp på banan den 4 rundan, annars extraval. Detta med EU-valet är ett
intressant datum, det kanske blir två val då? Med lite flax försvinner
både Fp och Mp då, vilket skulle underlätta regeringsbildningen ganska
mycket. En gång till finansutskottet:
S+M = 9
Alliansen 7
Rödgröna 7
S+Sd = 8
M+Kd+SD = 8
C+Fp+Mp = 3
Nä, C + Fp är svaret skyldiga nu, vilken regeringschef och regering de själva ser på djupet, utan DÖ och som får igenom en budget. Om fru Lööf får sondera genom ett uppdrag i slutet av veckan eller på måndag, dvs den 19 nov, efter att Magdalenas budget ligger på bordet, så inleds alltså budgetarbetet i Finansutskottet, som alltså är överordnat både en potentiell statsminister och finansminister, och den beredning kommer att fortgå
under osedvanligt stor bevakning från journalisterna. Men får Lööf på sig 2 veckor att sondera, efter den 19 nov, så blir det halvtid den 26 för rapport, och sedan början av Des för slutrapport, om hon lyckats få ihop en regering, som kan regera, dvs som har stöd för sin ekonomiska politik, och då kommer hon sannolikt komma fram till att en
blågrön röra inte har det, dvs inte kommer överens om en budget, och då är frågan vilken sorts ekonomisk politik som C+Fp kommer att driva i utskottet, eftersom det inte finns en statsminister vald, eftersom detta fördröjts, av outgrundliga skäl. Dvs om det inte blir en blå-grön ministär, så blir det måhända försökt med en mittenministär, och frågan är då vilken ekonomisk politik den avser att föra. det ska faktiskt bli väldigt spännande. Alternativet är annars att göra upp med S? Annars ett nytt val i samband med EU-valet. S.W
S.W
Färdigrökt?
- Alliansen består av fyra partier (enligt besked i dag i morgonsoffan), men Lööf skiljer inte så noga mellan innehåll och form. Avses Alliansens forna prestationer, eller avser hon den Potemkinkuliss de visat upp 2004 - 2018?
Visst finns det en logotyp, men denna är en symbol för något, dvs ett begrepp som rymmer ett sakpolitiskt innehåll. Alliansen, om den nu finns, är alltså en kooperation
av fyra partier som enats om en gemensam politisk uppfattning, under ett och samma paraply. Är man inte enig om
* målet; dvs sakpolitiken, eller
* medlet, dvs under vilka former och med vem de ska bilda regering, eller
* metoden, tex att lägga fram en gemensam budget före valet...
Så kan man säga att dy fyra partierna har kvar Logotypen eller symbolen, men de har tömt
alliansen på dess innehåll. De beter sig inte som allierade, och verkar inte vara så mycket luta sig på, om det skulle bli batalj på riktigt, tex en ekonomisk kris som 2007.
Under morgonsoffan med Tv gav så fru Lööf ett mycket väntat besked.
- Hon vill hålla ihop alliansen
- Alliansen är basen
- Ett nej till UK som statsminister är inte ett nej till Alliansen
- Hon sa inget om att UK är alliansens statsministerkandidat, (men det gjorde hon däremot i P1 morgon).
uttalande som
- Blocköverskridande lösningar med alliansen som bas (för att bilda en blocköverskridande regering, men vem förhandlar med S?)
- Lööf nämner konsekvent inte vem som ska bli regeringschef, vilket däremot P1 morgon pressade henne på, men hon lyckade slinka ur den frågan med, genom att hänvisa till sakpolitiska diskussioner, Ö(dvs budgetsamtal)
- Sex seriösa partiledare som måste sätta sig ner och hålla fördjupade samtal
- Ingen (över blockgränsen) har ännu satt sig ner och diskuterat sakpolitiska lösningar
.. (dvs ingen förhandling har pågått mellan S och alliansen om budgeten, nä M ska ju lägga fram en gemensam alliansbudget, som alliansen inte kunnat enas om)
- PÅ frågan om Stefan Löfven, utesluter hon inte längre en regering där S ingår, så frågan är alltså nu att de blocköverskridande lösningar som Löfven efterfrågat under hela mandatperioden, och som varit tvärnobben från hela alliansen, har nu efter valet svängt, där detta nu är något önskvärt. Det är en stor policyförändring från C.
- Hon nämnder stödet som kommer från sex partiledare, sex partier och sex partiers väljare.... (men hon nämner inte något om mandaten, valresultatet)
- "Seriösa lösningar och samtal mellan de två ytterkantspartierna, (utesluter Vp)
- I slutet av intervjun kommer det intressanta.
"Vi (C) har inte uttömt möjligheten att bilda en
- (i) alliansregering ELLER (disjunktion)
- (ii) en regering där alliansen kan hålla ihop."
Intressant. Det kan inte bli en alliansregering med UK som statsminister.
(Fast Lööf upprepar att Uk är hennes statsministerkandidat, men tvekar i P1 morgon på om han skulle vara det om hon är sonderingsperson)
Det intressanta är det andra ledet:
"Vi (C) har inte uttömt möjligheten att bilda en
- (i) alliansregering ELLER (disjunktion)
- (ii) en regering där alliansen kan hålla ihop."
Med detta avses alltså inte en alliansregering, utan en annan slags regering, en mittenregering med endera Löfen eller Lööf som statsminister, som Mp kan stödja. Hennes uttalande utesluter inte Löfven som regeringsbildare. S.W
Skicka en kommentar