I dag uppdrog talmannen åt Annie Lööf att sondera förutsättningarna för en ny regering. Uppdraget ska slutredovisas inom en vecka, men det finns möjlighet till förlängning. Givet förutsättningarna var talmannens beslut väntat och naturligt.
Annie Lööf säger att hon vill lägga statsministerfrågan åt sidan och i stället fokusera på sakpolitiska uppgörelser och diskussioner kring bland annat näringslivsfrågor, skolan, rättsstaten, miljön och vården. Hennes ledord ska vara "seriositet, resultat och ödmjukhet".
Det är bra att sakpolitiken nu får uppmärksamhet, och det är möjligt att sakpolitiska diskussioner bidrar till att dyrka upp regeringsfrågan. Men det kan bli ett bekymmer att Annie Lööf vid sin pressträff så starkt betonade att hennes mål fortfarande är att hålla ihop Alliansen. Som Ekots reporter Tomas Ramberg påpekade blir den målsättningen ett lås för samtalen. Alla lösningar som bygger på en sammanhållen borgerlig allians har ju hittills avfärdats, och det finns få eller inga skäl att tro att den situationen kommer att förändras genom sakpolitiska samtal under en eller två veckors tid.
Annie Lööf måste välja. Antingen har man en allians, där alla viktiga beslut fattas gemensamt av medlemmarna. Eller så har man inte en allians, och då öppnar sig dörrar som tidigare varit stängda. Men man kan inte både ha och inte ha en allians - man måste välja.
I förlängningen tycks vi stå inför två alternativ. Antingen ett extra val eller en socialdemokratiskt ledd regering. Flera bedömare pekar ut en socialdemokratisk enpartiregering som ett alternativ. Kanske det. Men det ligger mycket i Harry Morgans ord: It would be better alone, anything is better alone but I don't think I can handle it alone.
(Ur Ernest Hemingways "To have and have not" ("Att ha och inte ha").
7 kommentarer:
Finns det någon mer verklighetsfrånvänd politiker än Annie Lööf?
Samtidigt som hon ska få S att ställa upp på Alliansens politik med Ulf kristersson som statsminister, så ska S bedriva en "kraftfull" oppositionspolitik.
Alternativ 2, verkar vara en bred krisregering som brukar bildas i krigstid.
Eftersom sakpolitiken denna gång verkar vara det viktiga för Annie Lööv, så blir det intressant att se hur S och C ska komma överrens i skattefrågor, invandringspolitik och arbetsrättsfrågor.
Bara att konstatera att ett extraval nog kommer allt närmare och därmed hoppet om att MP och L åker all världens väg.
Jag tolkade Annie Lööf idag som att hon vill få igenom (c)-politik i alla samarbeten som är möjliga. Tror du det är uteslutet med en liten mittenregering som samarbetar åt olika håll i olika frågor?
Anna Pyttipanna: Möjligen kan man tänka sig en situation där ett extra val är väldigt, väldigt nära, och att Socialdemokraterna därför skulle acceptera en sådan lösning. Men som det ser ut just nu så tror jag inte det. En snarlik möjlighet är en S-C-L-(MP?)-regering med Lööf som statsminister eller, som jag en gång föreslog i en bloggtext (halvt på skämt och halvt på allvar), att Lööf och Löfven delar på statsministerskapet - två år var.
Idag har alltså fru Lööf pendalt tillbaka, och ska driva blågrönt igen, genom att dyrka upp låsningar mellan Mp och M angående migration, och dyrka upp låsningar mellan Mp och Fp/ i säkerhets- och försvarspolitik, och möjligen dyrka upp låsningar mellan Mp och Kd avseende familjepolitik. Det kommer gå superduper, med parallell budget bededning.
Nä, hon vet själv att den vägen inte är framkomlig, men nu vet också alla att Lööf är en dubbelnatur, och rävlrig som fan själv (alltså beröm), och då är det inte längre lika enkelt att använda sig av samma knep. Romson lyckades få till det, att det var kvinna som hade i upgift att föra samman två män, alltså UK och Löfven, och efter en massa utsvävningar, kom trots allt Romson fram till att fru Lööf borde gifta ihop sig med Löfven. Nä, det är klart att det är ett förhandlingsspel hon driver, där hon alltså idag uteslutit Löfven, och nu på fullt allvar ska börja driva UK-spåret, så nu gäller det att moderaterna står på tå, och spelar sin roll väl, och verkar superintresserade :-)
och varför ser det mörkt ut med en miniministär med C+Fp+Mp? Jo, eftersom det bara teoretiskt kan bli en sådan ministär på fjärde försöket, det är givet att Löfven kommer att få det andra försöket, och sedan är det då rimligt efter en tids jamsande, att fru Lööf ges det tredje, och där är det alltså möjligt att S släpper fram henne, för att förindre ett fjärde försök, men, nu kommer abret. Denna ekvation med 31 + 20 + 16 = 67 mandat får alltså inte fram egna förslag i ett utskott eller vid voteringar i kammaren. Utan att först vara förhandlade för att få stöd, och frågan är mer vilken sida som släpper fram henne, eftersom hon då ska slåppas fram av S, men sedan inbillar hon sig att hon ska kunna göra upp med M.
Det andra abret heter hette Folkpartiet. Det är ett självmordsuppdrag, att ingå i en regering där Mp ingår i, där de inte kommer att komma överens inom försvar och säkerhetspolitik, där faktiskt Folkets partiklar velat satsa mer på försvar än Mp,
och så är Fp ordentligt skotträdda för extraval, och skulle Fp vara ens i närheten att slakta försvaret, av vad som nu är kvar att slakta, så är partiet rårökt. Fp kan då ansöka om att bli en falang inom dotterpartiet Mp. Så Fp kommer att backa ur, hur sugen än Jan B är på en statsrådspost, så har han ett för svagt mandat som partiledare, att äventyra hela partiets framtid, i synnerhet inte med antågande EU-val.
Så det rimliga är, trots att nu Löfven rimligen ska bli nummer två, fast först efter en del förhandlingar, vilket Norlén föreföll tycka var rimligt, (det är mycket rimligt, att Löfven inte går upp i match, utan att först ha fått chansen att dansa med Lööf, och får han nu tvärnobben från Lööf, som driver sina blocköversskridande lösningar, dvs hon kräver att Löfven ska stödja UK, Ö(jo det låter lika vansinnigt som det är), så borde inte löfven kunna tvingas upp för match i ringen. Återstår då Lööfs plan att sondera sig själv, och nu ska hon då alltså ha med sig majoren, samtidigt som det är partiråd, som ska få mandat att ligga med Mp, och det kan nog Björklund glömma, eftersom bara detta utlöser ökad risk för extraval, som alltså kan leda till att Fp begår något slags harakiri. En klen mittenministär riskerar att skapa kaos, och är det absolut säkraste sättet att ge Sd vind i seglen. En sådan ministär kan därför inte M stödja, de har för mycket att förlora, och håller m emot, så hamnar S i en svår position, dvs partiet riskerar att inte kunna opponera, behöva ta ansvar för några dilettanter, och helt enkelt tappa mark inför 2022.
Så vad blir resultatet?
Lööf missar målet, om hon ens träffar bollen, och då är alla tillbaka på ruta 1, Löfven eller Kristersson? Det kommer att komma rätt många fler snurriga turer och förutom Lööfs minspel och val av klädsel, är det nog mest intressant med vad som utspelar sig när Jan ska förklara planen för partirådet. S.W
Rothstein brukar argumentera sakligt.
Idag i DN är hans ledning, att S ska släppa fram
en C-Fp-Mp regering, som stöds av S.
Argumentet är lite speciellt.
Om Löfven vore statsminister,
så riskerar Fp att tappa väljarstöd,
eftersom det är ett litet borgerligt
parti, och således riskerar att åka
ur Riksdagen nästa val. Så eftersom
det blir ett för högt pris för Fp,
att bryta alliansen, så ska alltså
S stödja en mittenministär. Jo, Rothstein
vädjar till altrusim, att S ska släppa
fram Lööf, för att rädda Fp och Björklund.
Visst är det så, dvs Rotstein gör rätt
analys. Många folkpartiklar är med rätta
livrädda för vilken soppa de varit med
att laga. Så nu vill man inte ta konsekvensen.
Det är nu det blir knasigt, om partier inte
är beredda att ta konsekvensen av sitt ledar-
skap, dvs att väljarna kanske inte köper det
hela, eftersom ledningen navigerat bort sig
och brustit i ledarskap, ja just därför så
ska denna ledning belönas med att få tillsätta
statsministern och bilda regering, med 56 mandat?
Logiken brister, eftersom S dels skulle tappa till
Vänsterpartiet, dels skulle sannolikt skulle kunna
riskera något litet flöde till Sd, eftersom en mitten-
regering knappast skulle föra en politik som gynnar
eller löser samhällsfrågor för vänsterns väljargrupper.
Alltså, Rotstein tycker att S ska ställa upp för
att rädda Folkpartiet, men det finns ingen hänsyn
eller något beaktande till varför inte Fp skulle
ställa upp och rädda S....Jo, det låter ju inte klokt.
Delar av borgerligheten har ett ansvar att ställa upp
på S, eftersom det är S som ställt till denna soppa,
som borgerligheten själva satt sig in. Jo, försöka duger.
Fast före detta, ska alltså fru Lööf undersöka förutsättningar
för att Mp ska rädda alliansen, så att en mer grön-blå politik
kan "rädda kvar" UK, fast alla vet att en sådan manöver skull
riskera Mp på samma vis, samt bomba ner M till nya bottennivåer.
Visst, kanske bra för Fp och C, men frågan kvarstår, varför ska
andra ställa upp på C och Fp, som sitter och dikterar hopplösa
villkor, när de själva inte är beredda att själva bryta block-
politiken, det enda som faktiskt kan bryta beroende av Sds våg-
mästarposition. Det är väl för fasiken bara att ta konsekvensen
av sin position och göra upp med Löfven. Man kan inte sitta i
mitten och sola sig, och bara njuta fördelarna av att kunna
välja sida, man kan alltså inte kräva samarbete över block-gränsen,
utan att själv vara beredd att byta sida. Man kan inte äta kaka
och ha den kvar. Det är bedrövligt att somliga fortsätter att
förneka uppenbar fakta.
Dessutom är det en lite ohelig sak till, det verkar som att varken
Fp och C är beredda att ge Sd inflytande vid själva regeringsbildningen,
eller statsbudgeten, men det verkar alltså som att det i övrigt
inte är ett problem med stöd från Sd, eftersom Alliansen, även om
de skulle få med Mp på sin sida, blir beroende av att Sd inte röstar
med S, och det är ett gankska stort beroende, som så klart blockerar
en blå regerings förmåga att regera. Därför kommer en blå-grön röra
inte att bli av. Mp vet mycket väl detta, och har som krav, för
att stödja en ministär, att de själva ska ingå i den. Därmed utesluts
M+Kd, och så länge fru Lööf tackar nej att stödja Löfven, vilket är
enda sättet att få till stånd en fungerande regering, så återstår
att fru Lööf själv försöker bilda regering.
Visst är hon sugen, att
bli historisk, och detta är ett av Rothsteins argument, Lööf bör inte
bli statsminister för att hon är den lämpligaste, utanför att hon är
kvinna, och för att S ska rädda Folkisarna (och Centern) att komma
ur den galna tunna de själva hoppat in i.
Bra Jan Holm - din analys är vederhäftig - övrigas politiskt önsketänkande. Ett nyval skulle rensa bort skvalp partierna o skapa block (S+V) , (M,KD.SD) , C som hoppande men troligen till vänster
Vad säger då den Olof Johansson i Expressen?
"Han menar att ett stort ansvar nu ligger på Ulf Kristersson och Stefan Löfven.
– De måste ha en gemensam strategi för hur man ska hantera Sverigedemokraterna.
sw Hoho, som om det inte finns ansvar hos Mp, C och Fp för att förd politik skapat
den situation vi är i nu. Jösses, det är S eller Ms ansvar, enbart.
OJ
"I dag har vi en treblockssituation, och det ska vi inte ha.
sw Åhå, och hur ska OJ trolla bort Sd?
OJ
"Först efter att de pratat ihop sig kan de mindre partierna
få bestämma vem som ska ha statsministerposten."
sw hovsam centerkille. Så S + M ska lösa prolemet med SD åt de andra, och sedan ska C utse statsminister? beroende på dagsform.
OJ
– De ska naturligtvis ställa krav på båda sidor, och sedan kan de räkna ihop poängen och se vem som har fått flest."
sw Detta är fru Lööfs förhandlingsmodell, C+Fp+Mp bildar ett fjärde block, och går samman om kompetensvillkor, genomför anställningsvillkor, och sedan väljer man mellan höger och vänster, men frågar vän av ordning, är inte detta en fråga för valmanskåren.
Själv skulle man utan att att tveka lägga en proteströst, kanske på Kalle Anka-partiet,
om politiken drev på detta, att hur väljarna än röstar, så är det Fp, C och Mp som ska utgöra normalfördelningskruvans mittpunkt, glöm det.
"Olof Johansson tycker att talmannen Andreas Norlén borde sätta större press på just Kristersson och Löfven i den delen."
sw Att införa ett poängsystem, för M och S, så att firman i mitten, kan spela ut S och M mot varandra. Har någon i dessa småpartier en susning om vad som är den egentliga uppfattningen hos både S och M, vad det är för orsaker. Detta att ett litet parti ställer krav i regeringsförhandlingar, som statsministern och finansministern får stå till svars för.
Han tror inte att Annie Lööf i det här läget är aktuell för statsministerposten.
OJ
"Nu har hon sonderat sakpolitiska frågor, och de är väldigt viktiga. Men hennes stora problem är att hon före valet har skrivit ihop sig så tydligt med allianspartierna."
sw Oj, tänkte inte på det. Detta med vallöften till väljarna, för att jaga röster,
OJ
"För att lösa upp det måste hon välja en annan konstellation – och då ska hon välja dem som absolut inte vill ha extra val, Liberalerna och Miljöpartiet."
sw Ojojoj, men nu kanske det blir extraval :-) Pga av två partier som gått till val på förutsättningar som väljarna inte fick reda på. Hoppsan. S.W
Skicka en kommentar