Sorg över så många döda, så många liv som släckts i förtid, så mycket lidande för skadade och för efterlevande. Vrede över våldets grymhet, vrede över hatet mot människor på en gay-klubb, vrede över den extrema självupptagenhet som hemsöker en människa som begår ett dåd av detta slag. Jag vill sällan tala om ondska, men ordet ligger farligt snubblande nära när man tar del av det fasansfulla som har hänt.
Vi vet ännu alldeles för lite om den misstänkte gärningsmannen och om dennes bevekelsegrunder. Jag tror heller inte på några enkla lösningar på dessa skräckens fenomen som masskjutningar utgör. Men visst aktualiseras debatten om vapenlagarna i USA. En läsare av New York Times ger uttryck för vad många känner.
Världen ropar efter försoning. I stället finns risken att dådet i Florida förstärker hat och polarisering. Här krävs ett politiskt ledarskap och ett ansvarstagande som förmår vända det onda som hänt till en samling för gemenskap och stöd för de värden som håller våra samhällen samman, inte minst kärleken till vår nästa. President Barack Obamas tal i kväll om dådet blir en viktig riktningsgivare. May the force be with him.
Uppdaterat kl 21.35. Jodå - som jag trott och hoppats var Obamas kommentar statsmannaaktig och samlande. Desto mer dyster blir man när man ser hur Donald J. Trump på Twitter försöker utnyttja situationen - för att så splittring och hat.
2 kommentarer:
Obama nämnde inte Islam. Terroristen tillkännagav att han var en adept av Daesh (ISIS) och hojtade Allah Akbar. Vågar vi dra slutsatsen att hade något gemensamt med Islam?
Ulrika
Sorg och vrede, verkligen. Och likadant för händelsen häromdan i Tel Aviv, även om dödstalen inte var Lia stora. Det finns ingen ursäkt. Omvärlden måste gå tillsammans och i skarpa ordalag fördöma terrorn. Kommer svenska regeringen att fördöma dessa terrordåd?
Ann-Katrin Roth.
Skicka en kommentar