I morgon tisdag tar riksdagen ställning till den rödgröna regeringens förslag till lagändringar som lägger svensk asylpolitik på EU:s miniminivå. Olyckligtvis tyder det mesta på att regeringens förslag går igenom.
Jag har två huvudinvändningar mot förslagen. Min första invändning avser införandet av tillfälliga uppehållstillstånd som regel. Människor som flytt från krig och nöd behöver trygghet. Genom att
inte längre ge dem permanenta uppehållstillstånd erbjuds de otrygghet i stället för trygghet. Människor som inte vet om de får bo kvar i landet efter tre år får
svagare incitament för att lära sig svenska och överhuvudtaget etablera
sig i samhället. Därför motverkar tillfälliga uppehållstillstånd en
positiv integration. Migrationsverket måste nu lägga stora, kostsamma insatser på att
administrera uppföljningen av de tillfälliga uppehållstillstånden. Dessa
pengar hade kunnat göra bättre nytta om de använts på annat sätt.
Min andra invändning avser de kraftigt begränsade möjligheterna till familjeåterförening. Begränsade möjligheter att återförenas med sin familj innebär ökat lidande, motverkar integrationen och står i motsättning till Sveriges åtaganden enligt FN:s barnkonvention.
Målsättningen med den restriktiva politiken är att få färre flyktingar att söka skydd i Sverige. Då vore det ju rimligt att de som redan sökt asyl i Sverige undantogs från bestämmelserna.
Kritiken mot den rödgröna regeringens nya restriktiva politik har varit mycket hård. Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, UNHCR, Amnesty International, Advokatsamfundet - civilsamhället har stått i kö för att framföra sin oro och sin kritik. På DN Debatt protesterar i dag samtliga biskopar i Svenska kyrkan mot lagförslagen.
Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet har jag strävat efter att vara en tydlig röst i protesterna mot den nya restriktiva politiken. Ett urval av mina och förbundets uttalanden och artiklar finns här - det har blivit ganska många under det senaste året.
Nu gäller det att ta strid för att den tillfälliga lagen blir så kortvarig som möjligt. Lika stolt som jag var när Stefan Löfven i höstas stod på Medborgarplatsen och utropade: Mitt Europa bygger inte murar! - lika stolt kommer jag att vara när lagen avvecklas och Sverige återigen blir ett land som välkomnar människor som befinner sig på flykt.
För att så skall bli fallet krävs det att vi är många som hjälper till. Om du är rödgrön i sinnet så bli gärna bli medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet och delta i kampen mot den restriktiva flyktingpolititiken. Det blir du enkelt här.
5 kommentarer:
Om syftet med hela exercisen är att flyktingarna skall återvända hem när kriget är slut då är ju ett tillfälligt uppehållstillstånd helt adekvat. För vi talar väl om flyktingar - och inte migranter?
Jämför palestinska flyktingar i arabländerna: De och deras ättlingar har suttit inspärrade i flyktingläger i 70 år utan att någon ens nämnt ordet "integration." Om arabiska flyktingar skall integreras i Sverige skall de väl integreras i arabländerna också?
En restriktiv flyktingpolitik är absolut nödvändig.
Håller helt med Morgan Johansson i hans argumentering.
Att integrera de som redan har kommit hit , blir utomordentligt svårt utan att fylla på med ännu fler.
Bostadsbristen, kriminella som berikar sig i flyktingindustrin och kryssningsfartyg som asylboende, är bara några exempel på det haveri som redan drabbat landet.
Idag röstade riksdagen med stor majoritet ja till den normala migrationspolitiken. De statsbärande partierna s och m återgick i princip till en politik som genom åren gjort att Sverige har haft en human men ansvarsfull flyktingmottagning. Vänsterfalangen inom s har åter placerats där den hör hemma. S har gjort det förut: Luciaöverenskommelsen 1989. Löfvens Europa utan gränser gjorde att Sverige med sina extremt generösa villkor tappade kontrollen över situationen. Ingen regering med ambitionen att bli långvarig återgår till den tidigare politiken. Den har aldrig haft folkligt stöd.
Det hindrar inte att många "internationalister" protesterar kraftfullt. Jag har inte sett att Sveriges biskopar skriver upprop i protest mot att åldringar nekas plats på äldreboende t ex. Själv gick jag ur svenska kyrkan efter över 60 år trots att jag är troende kristen. Men jag fick nog av en kyrka som var mer intresserad av partipolitik och andra religioner än av kristendom. Kanske kommer jag också att lämna s i nästa val och bli partilös. De argument som protestanterna framför, t ex om försämrad integration, tyder på lite kontakt med verkligheten. Är det verkligen möjligt att försämra en integration som inneburit att flyktingars väg till hel-eller deltidsarbete är alarmerande lång, efter 15 år är bara 34 % i sådana arbeten, inklusive de med lönebidrag.(Riksdagens utredningstjänst). T ex. Och detta med nivåer lång under de som gällde förra året. Men sådana uppgifter ser man aldrig i Ulfs blogginlägg. Inte heller några inlägg om samhällsekonomiska konsekvenser. Inte heller inlägg om att det som tidigare var tabubelagt, att ifrågasätta ensamkommandes ålder nu skall bedömas "vetenskapligt" i stor skala. Det som enligt Morgan Johansson för mindre än ett år sen var helt onödigt har nu blivit högsta påbud. Det krävdes att Sverige med 2% av EUs befolkning fick ta emot 40% av de ensamkommande 2015 för att regeringen skulle vakna. En sådan politik har Sverige verkligen inte råd att återgå till så Ulf får ingen medlemsansökan från mig.
Klas Bengtson
Vad tycker majoriteten av det svenska befolkningen i frågan då...? Om politikerna inte lyckats övertyga folket om en annan hållning ( än den man nu röstat på). Vem har då misslyckats el lyckats ( beroende på hur man nu ser det)?
Kjell Eriksson
Är du villig att avstå halva din lön och ditt gästrum till en flykting? Jag är det inte!
Skicka en kommentar