För en solidarisk asyl- och flyktingpolitik

Nu diskuteras asyl- och flyktingpolitiken på Socialdemokraternas partikongress. Jag tycker att vi som är kritiska till den nuvarande politiken har lyckats påverka partistyrelsens förslag på flera relevanta punkter: fler kvotflyktingar, fler lagliga vägar in i Europa, en positiv syn på invandring och - kanske framför allt att permanenta uppehållstillstånd och förbättrade möjligheter för familjeåterförening nu framställs som viktiga grundprinciper.

Jag är glad över dessa förbättringar. Självklart är jag inte nöjd, utan ser dem som steg på vägen att utveckla en hållbar socialdemokratisk solidarisk flykting- och asylpolitik.

Debatten på kongressen pågår fortfarande, men de flesta viktiga besluten i frågan är i praktiken avgjorda.

Mitt anförande i debatten återfinns nedan, något redigerat. (Min talartid var två minuter.)

År 2015 tog Sverige emot över 160 000 människor som sökte asyl, på flykt från förtyck, krig och umbäranden. Inget annat land i Europa tog emot så många hjälpsökande i förhållande till sin egen folkmängd. Jag tänker med stolthet och glädje på den solidaritet som Sverige och Sveriges regering gav uttryck för.

Det är klart att denna solidaritetshandling utsatte det svenska mottagningssystemet för svåra påfrestningar. Jag har förståelse för att regeringen ansåg sig föranledd att agera.

Men i dag är situationen förändrad. Genom främst avtalet med Turkiet är antalet flyktingar som har möjlighet att söka sig till Europa avsevärt färre. Det är inte rimligt att Sverige har lagt sig på EU:s lägsta nivå, på en nivå som faktiskt är lägre än där många andra medlemsstater har lagt sig.

Jag tänker främst på de tillfälliga uppehållstillstånden och de försvårade möjligheterna till familjeåterförening. Det ska vara "ordning och reda" i migrationspolitiken, sägs det. Javisst. Och om det är något som inte bidrar till "ordning och reda" så är det de tillfälliga uppehållstillstånden. Tvärtom är det ju så att permanenta uppehållstillstånd inte bara är humanitärt rätt, utan också främjar integration och etablering. Om du varje dag tvingas leva i oro för din framtid och för din man eller hustru eller dina barn, så är det klart att du också har betydligt sämre förutsättningar att lära dig ett nytt språk och etablera dig på arbetsmarknaden.

Därför är jag glad att partistyrelsen i sitt reviderade förslag lyfter fram det principiellt värdefulla i permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

Jag skulle gärna ha sett att vi hade kunnat komma ännu längre i skrivningarna än vad vi har gjort. Men jag är glad över de framsteg och förbättringar som ändå har gjorts och tar med mig dem in i det fortsatta arbetet för utveckla en hållbar, solidarisk socialdemokratiskt migrationspolitik.

Tack för ordet.

Tack till Jesper Blomqvist för bilden!

Allt färre söker asyl i Sverige. Återinför permanenta uppehållstillstånd och sluta splittra familjer

Allt färre människor på flykt får möjlighet att söka asyl i Sverige. I dag meddelade Migrationsverket att endast 34 500 människor förväntas söka asyl i Sverige i år. Bedömningen innebär nästan en halvering jämfört med i april, då Migrationsverket räknade med omkring 60 000 asylsökande under 2016.

Den viktigaste förklaringen till att allt färre människor kommer till Sverige för att söka asyl är, enligt Migrationsverket, skärpta gränskontroller i Europa. Migrationsverket lyfter särskilt fram det kontroversiella avtalet mellan EU och Turkiet.

Om antalet asylsökande minskar kraftigt och förändringen har sin grund i skärpta gränskontroller i Europa urholkas argumenten för att hålla fast vid tillfälliga uppehållstillstånd och vid åtgärder som avsevärt försvårar familjers återförening. De tillfälliga uppehållstillstånden innebär en ökad osäkerhet för de som allra mest behöver säkerhet och trygghet och försvårar integrationen av dem som beviljats asyl i Sverige. Att splittra familjer innebär ökat lidande och försämrade möjligheter till integration.

På twitter skriver justitieminister Morgan Johansson att den nedskrivna prognosen innebär att vi nu kan satsa på att ”ge alla de flyktingar som kom förra året en bra start i Sverige”. Det är utmärkt. Ett första steg på den vägen vore att återinföra permanenta upphållstillstånd och undvika att splittra familjer.

Nej till den nya, restriktiva flyktingpolitiken!

I morgon tisdag tar riksdagen ställning till den rödgröna regeringens förslag till lagändringar som lägger svensk asylpolitik på EU:s miniminivå. Olyckligtvis tyder det mesta på att regeringens förslag går igenom.

Jag har två huvudinvändningar mot förslagen. Min första invändning avser införandet av tillfälliga uppehållstillstånd som regel. Människor som flytt från krig och nöd behöver trygghet. Genom att inte längre ge dem permanenta uppehållstillstånd erbjuds de otrygghet i stället för trygghet. Människor som inte vet om de får bo kvar i landet efter tre år får svagare incitament för att lära sig svenska och överhuvudtaget etablera sig i samhället. Därför motverkar tillfälliga uppehållstillstånd en positiv integration. Migrationsverket måste nu lägga stora, kostsamma insatser på att administrera uppföljningen av de tillfälliga uppehållstillstånden. Dessa pengar hade kunnat göra bättre nytta om de använts på annat sätt.


Min andra invändning avser de kraftigt begränsade möjligheterna till familjeåterförening. Begränsade möjligheter att återförenas med sin familj innebär ökat lidande, motverkar integrationen och står i motsättning till Sveriges åtaganden enligt FN:s barnkonvention.


Målsättningen med den restriktiva politiken är att få färre flyktingar att söka skydd i Sverige. Då vore det ju rimligt att de som redan sökt asyl i Sverige undantogs från bestämmelserna.


Kritiken mot den rödgröna regeringens nya restriktiva politik har varit mycket hård. Röda Korset, Rädda Barnen, Unicef, UNHCR, Amnesty International, Advokatsamfundet - civilsamhället har stått i kö för att framföra sin oro och sin kritik. På DN Debatt protesterar i dag samtliga biskopar i Svenska kyrkan mot lagförslagen.

Som ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet har jag strävat efter att vara en tydlig röst i protesterna mot den nya restriktiva politiken. Ett urval av mina och förbundets uttalanden och artiklar finns här - det har blivit ganska många under det senaste året.

Nu gäller det att ta strid för att den tillfälliga lagen blir så kortvarig som möjligt. Lika stolt som jag var när Stefan Löfven i höstas stod på Medborgarplatsen och utropade: Mitt Europa bygger inte murar! - lika stolt kommer jag att vara när lagen avvecklas och Sverige återigen blir ett land som välkomnar människor som befinner sig på flykt.

För att så skall bli fallet krävs det att vi är många som hjälper till. Om du är rödgrön i sinnet så bli gärna bli medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet och delta i kampen mot den restriktiva flyktingpolititiken. Det blir du enkelt här.

Därför är jag besviken på att tillfälliga uppehållstillstånd införs

I dag slöts en blocköverskridande överenskommelse mellan sex partier - Socialdemokraterna, Miljöpartiet och de fyra allianspartierna - om den svenska flyktingpolitiken. Vänsterpartiet valde att ställa sig utanför överenskommelsen och Sverigedemokraterna var av naturliga skäl inte inbjudna.

Överenskommelsen innehåller både bra och dåliga saker. Det är bra att alla kommuner nu måste ta emot flyktingar, att kommuner får ett engångstillskott på tio miljarder kronor, att antalet kvotflyktingar ökar och att det öppnas för humanitära visum. Det är dåligt att det ruckas på kollektivavtalen, att RUT utvidgas och - framför allt - att det införs tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd.

Det är naturligt att en kompromiss innehåller både bra och dåliga saker. Annars är det ingen kompromiss. Men jag har svårt att acceptera att de rödgröna regeringspartierna vek sig för Moderaternas och Kristdemokraternas (och Folkpartiets?) krav på tillfälliga uppehållstillstånd.

Det finns flera argument för att tillfälliga uppehållstillstånd inte är bra.

1.) Människor som flytt från krig och nöd behöver trygghet. Genom att inte längre ge dem permanenta utan i stället tillfälliga uppehållstillstånd erbjuds de otrygghet i stället för trygghet.

2.) Människor som inte vet om de får bo kvar i landet efter tre år får svagare incitament för att lära sig svenska och överhuvudtaget etablera sig i samhället. Därför motverkar tillfälliga uppehållstillstånd en positiv integration.

3.) Migrationsverket måste nu lägga stora, kostsamma insatser på att administrera uppföljningen av de tillfälliga uppehållstillstånden. Dessa pengar hade kunnat göra bättre nytta om de använts på annat sätt.

4.) Ingen tror egentligen att införande av tillfälliga uppehållstillstånd på ett signifikant sätt kommer att påverka flyktinginvandringen till Sverige. I stället blir införandet en symbolpolitisk handling utan positiva effekter.

Det är en förmildrande omständighet att ensamkommande barn och barnfamiljer undantas från de tillfälliga uppehållstillstånden.

Jag kommenterar överenskommelsen tillsammans med S-studenters ordförande Elin Ylvasdotter här och för Aftonbladet här.