2016-06-17

Rättsstaten och utvsning av "jihadister"

Jag är glad och stolt över att få leva i en rättstat. I Sverige gäller lagen lika för alla och ingen skall särbehandlas. Rättsstaten är en omistlig del av vår politiska demokrati.

I måndags sökte en 46-årig bosnisk IS-jihadist politisk asyl i Sverige, efter att han tagits i förvar av polisen i Malmö. Genom asylansökan kunde mannen inte utvisas, utan Migrationsverket tog över ärendet. Många var upprörda och menade att mannen borde ha utvisats ändå.

Men asylrätten är en mänsklig rättighet, och mänskliga rättigheter gäller inte bara när det är vackert väder. Tvärtom, ju mer det mulnar vid horisonten och ett oväder kan förväntas vara i antågande, desto viktigare blir det att värna dessa rättigheter. Därför var det helt korrekt att mannen inte utvisades, innan hans asylansökan hade behandlats. Nu har Migrationsverket behandlat ärendet. Mannen saknar asylskäl och kommer att utvisas.

Utifrån mitt lekmannaperspektiv har berörda myndigheter agerat snabbt och mönstergillt i ärendet - en rättsstat när den fungerar som bäst. Desto mer trist har det varit att följa debatten på delar av nätet, där beslutet att behandla mannens asylansökan väckte stor vrede. Till en del kanske vreden hade sitt ursprung i ett högst okänsligt uttalande av en kommissarie vid den svenska gränspolisen som menade att: Så fort de här personerna slänger in sitt trumfkort och säger "asyl" så öppnar sig pärleporten. Formuleringen var sarkastisk och raljant och visade ingen förståelse för nödvändigheten av att upprätthålla asylrätten, även när det kan bära emot.

Det som skiljer Sverige från de som begår terrordåd eller andra politiska våldshandlingar är ju bland annat att vi värnar rättsstaten. I samma stund som vi urholkar rättstaten tar vi ett steg på vägen för att själva bli som terroristerna och våldsverkarna. Men vi skall inte gå dem till mötes - en urholkad rättsstat stärker legitimiteten i terroristernas och våldsverkarnas kamp mot den politiska demokratin.

Jag är glad och stolt över att få leva i en rättsstat. Jag ser fram emot att även fortsättningsvis få göra det.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Rättsstat? Där regenten inte har religionsfrihet och där man tvångssteriliserade trans-personer tills för två år sedan! Eller där man måste söka tillstånd hos polisen för att dansa? Eller där rättsstaten gäller för förbrytarna medan brottsoffren och offentlig säkerhet ställs åt sidan. På vilket sätt är Sverige en rättsstat när mördare kan gå fria efter 2-3 års fängelse eller mordåtal läggs ner för att polisen inte kan bevisa vem av två medverkande var triggermannen?

Anonym sa...

Den rättsstat jag lagt märke till är den där utnyttjandet av de skattefinansierade socialförsäkringssystemen tillkommer var och en som sätter sin fot innanför rikets gränser utan att de någonsin har eller har utsikter att i framtiden erlägga några försäkringspremier. Dessa premier betalas i allt väsentligt av personer, som är födda i landet av föräldrar, som också är födda i landet. Ett sådant orättfärdigt förhållande skulle inte i längden fungera ens i Bjerelds privata hushåll.

Jan Andersen sa...

Efter 15 års fast uppehåll i rättsstaten Sverige, efter 15 år som skattebetalar, har jag inte rösträtt till Riksdagen. Lagen är lika för alla?

Anonym sa...

Ett annat exempel på den svenska rättsstaten: När ett barn mobbas i skolan är det mobbingOFFRET som måste byta skola, inte förövarna.

Anonym sa...

Inte minst du är raljant när du talar om väderlek och låtsas inte förstå att tjänstemannen är uppenbart förtvivlad över att asylrätten missbrukas av kriminella.

Anonym sa...


Vi tillämpar inte dödsstraff i Sverige. Men varför ska vi
ta ansvar för att andra länder har dödsstraff? Eller att risken
för omänsklig behandling vid utvisning till något land är stor?
Vi är t o m så ömsinta att vi låter unga eritreaner kunna rymma
från en lång militärtjänst ( i snitt 6.5 år) därför att de, om de
återvänder, straffas som desertörer. Svenska politiker har inte
riktigt kontakt med en grym verklighet. De betalar hur mycket som helst
(av skattepengar) för att slippa obehagliga beslut. I praktiken blir det
så att röstsvaga grupper, t ex äldre, drabbas av alla de besparingar
i off sektor som blir följden av fegheten. /AN