Vem vann debatten - och hur viktig var den?

Nej, jag gick inte upp i natt och såg debatten mellan Donald J. Trump och Hillary Clinton. Men jag har sett den i efterhand och även läst igenom en utskrift av vad som sades.

Debatten genomfördes i ett ganska svårt kampanjläge för Hillary Clinton. Hennes tidigare överläge i opinionsmätningarna har de senaste veckorna minskat kraftigt. Enligt den välrenommerade valanalytikern och statistikern Nate Silvers sannolikhetsmodeller uppskattades Hillary Clinton precis före debatten ha 54.8 procents chans att vinna valet, mot 45.2 för Donald J. Trump. Men för bara några veckor sedan, i mitten av augusti, uppskattades Hillary Clintons chanser i samma modell till 89.2 procent, medan Donald J. Trumps chanser då endast uppgick till 10.8 procent.

Dessutom förväntade sig de allra flesta att Hillary Clinton skulle "vinna" debatten. Favoritskapet innebar att om hon gjorde väldigt bra ifrån sig så var det ändå bara vad de flesta hade räknat med. Om hon däremot bara gjorde halvbra ifrån sig skulle rubrikerna bli "Trump vann debatten!"


Hur gick det då? Jag tycker att Hillary Clinton klarade den svåra situationen bra, bland annat genom att kombinera en saklig profil med ett lättsamt tilltal. Hon satte tonen direkt när debatten skulle börja. Hur hälsar man på en person som konsekvent kallar en för en lögnare och en skurk ("Lying Crooked Hillary")? Hennes sätt att säga How are you, Donald? inrymde en hel del undertexter. Hennes skratt och skakande på axlarna när Donald J. Trump försökte övertala tittarna att han hade ett mer vinnande temperament ("winning temperament") har redan blivit en viral succé.

Får debatten någon betydelse för valutgången? Nja. Det är ganska vanligt att en av debattörerna får ett lyft i opinionen efter debatten. Men dessa opinionseffekter blir oftast kortvariga. I en opinionsundersökning presenterad av CNN ansåg 62 procent av de svarande (registrerade väljare) att Hillary Clinton vann debatten, medan enbart 27 procent ansåg att Donald J. Trump vann. Demokraterna var något överrepresenterade i undersökningen.

Min bedömning är att Hillary Clinton kan få ett litet lyft i opinionen efter debatten, men det är möjligt att lyftet bara blir kortvarigt. Hösten blir spännande. Plågsamt spännande. Det är kanske dags att börja hamstra konservburkar, som jag såg att någon skrev på Twitter.

Trump som president? Dramatiken växer

Jag har tidigare hävdat att Donald J. Trumps oförmåga att ena sitt parti kommer att ligga honom i fatet i kampen om presidentposten. Igår tog sig denna oförmåga ytterligare ett uttryck då det spreds uppgifter om att USA:s förre president republikanen George Bush (den äldre, president 1989-1993) inte kommer att rösta på sitt eget partis kandidat utan i stället stödja demokraten Hillary Clinton. Jag vet inte om George Bush verkligen sagt så. Men som så ofta med anekdoter - oavsett om de är sanna eller inte så säger de något intressant om verkligheten.

Hittills har i alla fall Donald J. Trumps oförmåga att hålla samman sitt parti inte gjort honom till en given förlorare i valet. I stället har Trumps läge i opinionen successivt stärkts. Begrunda (och rys, om ni så önskar) kurvan nedan, där den välrenommerade valanalytikern och statistikern Nate Silver givet sina modeller formulerar sannolikheten för att Trump eller Clinton skall vinna valet.

Min senaste text i ämnet är daterad den 4 augusti. Då var den blå kurvan (Hillary Clintons) på väg mot sin topp och jag ställde lite försiktigt frågan om Donald J. Trump var på väg att tappa det. Så var inte fallet. I stället har Donald J. Trumps röda kurva till synes obevekligt närmat sig Hillary Clintons.
Visst - Hillary Clinton är fortfarande favorit (Unibet ger just nu 1.55 i odds på Hillary Clinton, mot 2.30 på Donald J. Trump). Men jag tänker på Brexit - där förespråkarna till ett bibehållet brittiskt EU-medlemskap hade ett överläge i opinionen och till och med i exit poll-mätningarna.

Häromdagen uttryckte sig Donald J. Trump gillande om en tweet (skriven av hans son) som liknade flyktingar från Syrien vid förgiftat godis. På måndag hålls den första debatten mellan de båda huvudkandidaterna. Debatten kan säkert puffa opinionen några procent i någondera riktning, men en sådan effekt kan också bli kortvarig.

Donald J. Trump som amerikansk president? Man kan undra, sa flundra, om gädda är en fisk.

Håller Donald J. Trump på att tappa det?

För ett par dagar sedan skrev jag att en av de viktigaste sakerna som talade emot Donald J. Trump i det amerikanska presidentvalet var hans oförmåga att ena sitt parti. De senaste dagarnas händelseutveckling stärker min uppfattning i den saken.

Donald J. Trump har vecklat in sig i en uppmärksammad dispyt med Khizr och Ghazala Khan, föräldrar till Humayun Khan, kapten i USA:s armé och som dödades av en bilbomb under Irak-kriget 2004. Khizr Khan höll med hustrun Ghazala vid sin sida ett känsloladdat tal under Demokraternas konvent där han tog avstånd från Donald J. Trumps politik. Donald J. Trump svarade med att antyda att Khizr Khans hustru kanske inte höll med, med att hon inte hade möjlighet att säga sin mening eftersom paret Khan var muslimer.

Trumps utfall väckte ett ramaskri inom Republikanerna, där även Trumps allierade Chris Christie tog avstånd från uttalandet. Framträdande republikaner har uppmanat Trump att be om ursäkt, eller åtminstone att släppa saken och gå vidare. Men Donald J. Trump har vägrat och i stället bitit sig fast i saken. Trump har också skapat rubriker genom att påstå att Hillary Clinton är Satan.

Flera ansedda republikaner, däribland kongressledamoten Richard Hanna, har förklarat att de tänker rösta på Hillary Clinton i stället för på Trump. Deras motiv kan vara såväl sakliga (de skäms över Trumps uttalanden och hans politik, och de vill inte medverka till att han blir president) som strategiska (de vill inte riskera sin egen ställning genom att förknippas med honom).

Händelserna har allvarligt skadat Donald J. Trumps kampanj. Hillary Clinton har gått fram i de flesta opinionsmätningarna, medan Donald J. Trump har tappat. Den välrenommerade valanalytikern och statistikern Nate Silver bedömer i skrivande stund Hillary Clintons möjligheter att vinna valet till 77.7 procent, mot 51.0 procent för bara ett par dagar sedan. Under samma tid har Donald J. Trumps möjligheter att vinna valet minskat från 49.0 till 22.3 procent. Unibets odds på Hillary Clinton har sjunkit från 1.55 till 1.35, oddsen på Donald J. Trump har stigit från 2.40 till 3.00. 

Visst kan Donald J. Trump fortfarande vinna valet. Men det kan också vara så att vi just nu ser Donald J. Trump förlora momentum och att vi i november ser tillbaka på dessa dagar som det tillfälle då Hillary Clinton skaffade sig det övertag som hon sedan behöll fram till valsegern.

Vi kan i alla fall hoppas att det blir så. Men även om Hillary Clinton vinner så återstår det allvarliga problemet. Hur skall vi hantera den grogrund som högerpopulismen växer i, och som bland annat handlar om svårigheterna att i en globaliserad värld värna medborgarnas möjligheter till politiskt ansvarsutkrävande? Den frågan kommer att ha en viktig plats i samhällsdebatten framöver.

Blir Donald J. Trump USA:s näste president?

För mindre än ett år sedan var det svårt att hitta någon enskild seriös politisk kommentator som trodde att Donald J. Trump skulle gå segrande ur den republikanska primärvalskampanjen. Men det gjorde han - med dunder och brak.

I dag är politiska bedömare något mer nedtonade i sina kommentarer om huruvida Donald J. Trump också kommer att kunna besegra Hillary Clinton och bli USA:s näste president. Enligt den ansedde och framgångsrike valanalytikern och statistikern Nate Silver uppgår i skrivande stund Donald J. Trumps chanser att vinna valet till 49 procent, mot Hillary Clintons 51 procent.

För bara ett par veckor sedan uppskattade Nate Silver Donald J. Trumps chanser till endast 23 procent, mot Hillary Clintons 77 procent. Det går fort i politiken ibland.

Jag noterar att svenska Unibet är något mer säkra. De ger 1.55 i odds på Hillary Clinton, mot 2.40 i odds på Donald J. Trump.

Erfarenheten säger att opinionsmätningar genomförda före Republikanernas och Demokraternas partikonvent ger dålig vägledning om hur valet kommer att gå. Opinionsmätningar genomförda efter konventen ger betydligt bättre vägledning. Men då får vi väga in att republikanernas och demokraternas konvent i år genomfördes tidigare än vanligt.

En sak som jag tycker diskuteras för lite är hur mycket Donald J. Trumps oförmåga att ena sitt parti kommer att ligga honom i fatet i valkampanjen. I Sverige är en partiledares viktigaste uppgift kanske inte att samla så många röster som möjligt, utan att hålla samman sitt parti. Nu är Donald J. Trump ingen partiledare och det amerikanska partiväsendet skiljer sig avsevärt från det svenska. Men ändå. Ett splittrat republikanskt parti kommer att ge Donald J. Trump uppförsbacke i höstens presidentvalskampanj. Motigheterna gäller kanske inte främst finansieringen, utan professionaliteten i kampanjapparaten och risken att många republikanska aktivister demobiliseras.

Frågan är om uppförsbacken blir så brant att Trump misslyckas. Too early to tell. Tills vidare håller världen andan.

Fem år efter Utøya. Känn ingen oro och tappa inte modet

I dag är det fem år sedan de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utøya och vi högtidlighåller minnet av dess offer. Tillsammans med delar av min familj tillbringade jag den ohyggliga kvällen i en uthyrningslägenhet i en missionskyrka på den svenska landsbygden. De första nyheterna nådde oss genom korta och kryptiska telegram i radions nyhetssändningar. Snart satt vi alla uppkopplade framför varsin dator, med TV:n och radion påslagna.

På twitter publicerades i realtid ohyggliga vittnemål från de närvarande ungdomarna på Utøya. Vi sitter vid vattnet. En man som skjuter iklädd polisuniform. Hjälp oss! skrev en förbundsstyrelseledamot i arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF. Jag såg en person som eventuellt var skjuten genom munnen, skrev Ali Esbati. Twittersvärmen försökte genom råd och varningar påverka händelseutvecklingen: RING INTE FOLK PÅ UTØYA. De gömmer sig för gärningsmannen. En digital gemenskap utvecklades, där motstånd och sorgearbete pågick parallellt. Jag glömmer det aldrig.


På dagen fem år senare domineras nyhetsförmedlingen av Donald J. Trumps vulgära och svartmålande tal inför det republikanska konventet i Cleveland, Ohio. Ett tal så hatiskt och så exkluderande att det för bara ett par år sedan hade varit politiskt omöjligt att framföra av en presidentkandidat för ett av de två stora amerikanska partierna. Samt av Turkiets uppmaning till angiveri genom att be svenskar samla in uppgifter om anhängare till Fethullah Gülen och ringa in och rapportera till president Erdogans kansli.

Jag vill hedra offren från Oslo och Utøya genom att än starkare och än mer ihärdigt stå upp för mänskliga rättigheter och för en internationell rättsordning. Jag vill slåss för ett samhälle präglat av öppenhet och jämlikhet. I dessa bistra tider förlitar jag mig allt oftare på Johannes 14:27. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Sorg och vrede över dådet i Orlando

Inga ord är tillräckliga för att på ett rättvist sätt gestalta den sorg och vrede som väller fram efter det ohyggliga dådet i Orlando, Florida.

Sorg över så många döda, så många liv som släckts i förtid, så mycket lidande för skadade och för efterlevande. Vrede över våldets grymhet, vrede över hatet mot människor på en gay-klubb, vrede över den extrema självupptagenhet som hemsöker en människa som begår ett dåd av detta slag. Jag vill sällan tala om ondska, men ordet ligger farligt snubblande nära när man tar del av det fasansfulla som har hänt.

Vi vet ännu alldeles för lite om den misstänkte gärningsmannen och om dennes bevekelsegrunder. Jag tror heller inte på några enkla lösningar på dessa skräckens fenomen som masskjutningar utgör. Men visst aktualiseras debatten om vapenlagarna i USA. En läsare av New York Times ger uttryck för vad många känner.

Världen ropar efter försoning. I stället finns risken att dådet i Florida förstärker hat och polarisering. Här krävs ett politiskt ledarskap och ett ansvarstagande som förmår vända det onda som hänt till en samling för gemenskap och stöd för de värden som håller våra samhällen samman, inte minst kärleken till vår nästa. President Barack Obamas tal i kväll om dådet blir en viktig riktningsgivare. May the force be with him.

Uppdaterat kl 21.35. Jodå - som jag trott och hoppats var Obamas kommentar statsmannaaktig och samlande. Desto mer dyster blir man när man ser hur Donald J. Trump på Twitter försöker utnyttja situationen - för att så splittring och hat. 

Donald J. Trump vs. Hillary Clinton - hur skall detta sluta?

Efter Donald J. Trumps övertygande seger i primärvalet i Indiana är det nog i praktiken klart att han blir det republikanska partiets kandidat i höstens presidentval i USA. Den kvarvarande huvudkandidaten Ted Cruz kastade i natt in handduken. John Kasich har visserligen fortfarande inte gett upp, men han har hittills bara vunnit en enda delstat och hans chanser bedöms som obefintliga.

Det som så många för bara ett år sedan trodde inte skulle kunna hända har således nu hänt.

Insikten att Trump skulle lyckas vinna nomineringen har vuxit fram de senaste månaderna. Trumps framgångar är ett uttryck för den djupa kris som det republikanska partiet befinner sig i, och även för de politiska strömningar präglade av populism och politiskt missnöje som vuxit sig starka i USA och i Europa de senaste åren. Vi lär under de närmaste åren få se ett stort antal studier som jämför och försöker förklara de politiska framgångarna för Donald J. Trump, Bernie Sanders, Jeremy Corbyn, Podemos i Spanien, Syriza i Grekland och olika europeiska högernationalistiska, främlingsfientliga och populistiska partier som till exempel Sverigedemokraterna. Finns det några underliggande, gemensamma drivkrafter som förklarar framgångarna för dessa politiska fenomen just här och nu och vilka är i så fall dessa drivkrafter? Den frågeställningen kommer jag att återkomma till i ett annat sammanhang.

Kommer då Donald J. Trump att kunna besegra Hillary Clinton och verkligen också bli amerikansk president? Well - givet att nästan ingen för ett år sedan trodde att Trump skulle kunna vinna nomineringen så vore det bara dumt att här och nu avfärda hans möjligheter att vinna presidentvalet.

Däremot finns det faktiskt en hel del faktorer som talar emot att han kommer att kunna nå hela vägen fram till Vita huset. Trump ligger tio procentenheter efter Clinton i nationella opinionsundersökningar, och han ligger efter även i stater som republikanen Mitt Romney vann 2012 (North Carolina, Arizona, Missouri). Trump ligger till och med efter Clinton i Utah, en delstat där ingen demokratisk presidentkandidat har uppnått 35 procent av rösterna i de senaste 11 presidentvalen. 

Faktum är att Donald J. Trump är den mest impopuläre kandidaten i modern tid - nära 70 procent av de amerikanska väljarna har en ofördelaktig (unfavorably) bild av honom eller att de blir rädda (scared) av hans kandidatur. Ingen annan presidentkandidat i modern tid har varit i närheten av så dåliga opinionssiffror. Trumps hopp står till att även Hillary Clinton är en impopulär kandidat i flera befolkningsgrupper - i en mätning nyligen var det endast hälften av de demokratiska väljarna som beskrev henne som ärlig och pålitlig.

Republikanerna får nu också problem med kongressvalen. Hur skall man mobilisera väljare som inte vill rösta på Trump som president att ändå gå till vallokalerna för att stödja republikanska kandidater i valen till senaten och representanthuset?

Skulle det nu bli så att Donald J. Trump faktiskt ändå blir president - hur mycket handlingsutrymme kommer kongressen att ge honom? Kommer han att kunna upprätthålla den auktoritet som ämbetet förutsätter? Eller kommer hans presidenttid att präglas av strider inte bara mot demokrater utan även mot republikaner? Vem vet, det kanske slutar med riksrätt. :)

Går världen under om Donald J. Trump blir amerikansk president?

Mycket lutar nu åt att det verkligen blir Donald J. Trump som blir Republikanernas presidentkandidat i USA. Han har hittills vunnit 15 delstater, vilket är mer än dubbelt så många som hans medtävlare har vunnit tillsammans. På tisdag har han utomordentliga möjligheter att vinna Florida, trots att en av hans främsta motkandidater Marco Rubio representerar Florida i USA:s senat. Jag har svårt att se hur Rubio skulle kunna återhämta sig från ett sådant förödmjukande nederlag.

Det är också svårt att se hur Ted Cruz skulle kunna gå segrande ur primärvalen. Han är ärkekonservativ, representerar den kristna högern och extremt impopulär bland den republikanska eliten i Washington. Han ligger efter Donald J. Trump i valrörelsen och det är svårt att hitta någon bedömare som tror att han skall kunna ta sig förbi.

Trump-kritikerna får i stället sätta sitt hopp till att Trump inte lyckas få ihop tillräckligt många elektorer för att kunna vinna omröstningen i första omgången på partikonventet i sommar. I så fall kommer kanske guvernören från Ohio, den mer mittenorienterade John Kasich att kunna lyftas fram som en motkandidat. Problemet är att Kasich hittills inte lyckats vinna en enda delstat i primärvalen. På tisdag har han chansen (kanske den sista) att ta sig in i matchen genom att vinna sin egen delstat Ohio. Förutsättningarna är goda, och med en klar seger kan han tvätta bort något av förlorarstämpeln och vinna momentum i kampanjen.

Går världen under om Donald J. Trump blir amerikansk president? Jag är inte helt säker på det. Donald J. Trump är en skicklig affärsman och en populist av en svårslagen sort. Han gör en dygd av att säga de allra mest förbjudna och förskräckliga saker - och hans anhängare älskar det. Men jag tror väldigt många av hans anhängare också vet att Trump spelar en roll, och att han inte menar vad han säger. Trump har liknats vid en amerikansk wrestling-brottare, där allt är skådespeleri och alla matcher uppgjorda. Publikens gunst vinns inte genom att vinna matcher, utan genom image, utspel och publikfrieri. (Ja, jag tittade själv en gång i tiden. Vid sidan av Hulk Hogan var Jake the Snake min favorit.)

Men politiskt tror jag Trump egentligen är en pragmatiker. Han inser att han själv inte kommer att ha mycket att vinna på att försöka genomföra en extrem politik. Inbäddad av kloka, modererande republikanska rådgivare kan han domesticeras. Delar av retoriken kommer att finnas kvar, men de konkreta förslagen blir mer konventionella.

Jag hoppas förstås vi aldrig får veta hur Donald J. Trump skulle bli som president. Om han blir republikansk presidentkandidat talar ändå en hel del för att Hillary Clinton kommer att ta hem det.

Donald J. Trumps segertåg på Twitter. Vad kan svenska politiker lära?

Den republikanske presidentkandidaten Donald J. Trump gör succé på Twitter. Omkring 4 360 000 människor följer hans Twitter-konto (ja, jag är en av dem) och får ta del av ett tiotal uppdateringar av honom varje dag. Han har fem gånger så många följare som Marco Rubio och mer än tio gånger så många som Jeb Bush, vilka kanske är hans båda värsta konkurrenter till posten som republikansk presidentkandidat 2016.

I en intressant artikel i New York Times isas att Donald Trumps namn under de senaste två månaderna har nämnts i över sex miljoner olika konversationer på Twitter, vilket är tre gånger så många som Hillary Clinton och åtta gånger så många som Marco Rubio. Under samma period hade hans inlägg retweetats (skickats vidare av andra Twitteranvändare) dubbelt så många gånger som Hillary Clinton och 13 gånger så många som Jeb Bush.

Vi vet inte så mycket om vilken betydelse genomslag på Twitter kommer att ha i den amerikanska valkampanjen. Men det är otvivelaktigt så att Donald J. Trump genom sin Twitter-strategi skapat sig en digital plattform vars räckvidd och genomslag utklassar övriga medtävlares.

De vanligaste förekommande orden i Trumps twittermeddelanden är "great" (700 ggr), följt av "winner" eller "winners" (43 ggr) och "loser" eller "losers" (34 ggr). Ordvalen säger en hel del om vad som är viktigt i världen för Donald J. Trump och vilken retorik han anlägger. Han är populist, han är vulgär och han är ständigt elak mot sina politiska motståndare - många uppfattar hans stil som mobbingfasoner. För bara några dagar sedan kallade han till exempel sin medtävlare Marco Rubio för "ägd av "lobbyister", "lättviktig" och "lat".

Trump uppvisar också ett ständigt martyrskap i förhållande till media. Ingen annan politiker får en så orättvis behandling som han får.

Donald J. Trump är naturligtvis inget föredöme, varken för sin populistiska högerpolitik eller genom sin debattstil i sociala medier. Men jag önskar att fler svenska politiker förmådde utveckla ett språk och ett tilltal som bättre utnyttjar de möjligheter som sociala medier ger.

I sociala medier äger du själv ditt budskap - det behöver inte filtreras genom journalister och nyhetsvärderingsprinciper. Om din plattform är stark får budskapet ett snabbt och stort genomslag. Sociala medier ger förutsättningar för dialog och interaktivitet, vilket kan stärka banden mellan politiker och deras presumtiva väljare.

Jag har sagt det förut. Stefan Löfven borde göra det som snart varje annan stats- och premiärminister i Europa har gjort - öppna ett twitterkonto.