I dag är det fem år sedan de fruktansvärda terrordåden i Oslo och på Utøya och vi högtidlighåller minnet av dess offer. Tillsammans med delar av min familj tillbringade jag den ohyggliga
kvällen i en uthyrningslägenhet i en missionskyrka på
den svenska landsbygden. De första nyheterna nådde oss genom korta och
kryptiska telegram i radions nyhetssändningar. Snart satt vi alla
uppkopplade framför varsin dator, med TV:n och radion påslagna.
På twitter publicerades i realtid ohyggliga vittnemål från de närvarande ungdomarna på Utøya. Vi sitter vid vattnet. En man
som skjuter iklädd polisuniform. Hjälp oss! skrev en
förbundsstyrelseledamot i arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF. Jag såg
en person som eventuellt var skjuten genom munnen, skrev Ali Esbati. Twittersvärmen
försökte genom råd och varningar påverka händelseutvecklingen: RING INTE
FOLK PÅ UTØYA. De gömmer sig för gärningsmannen. En digital gemenskap
utvecklades, där motstånd och sorgearbete pågick parallellt. Jag glömmer det aldrig.
På dagen fem år senare domineras nyhetsförmedlingen av Donald J. Trumps vulgära och svartmålande tal inför det republikanska konventet i Cleveland, Ohio. Ett tal så hatiskt och så exkluderande att det för bara ett par år sedan hade varit politiskt omöjligt att framföra av en presidentkandidat för ett av de två stora amerikanska partierna. Samt av Turkiets uppmaning till angiveri genom att be svenskar samla in uppgifter om anhängare till Fethullah Gülen och ringa in och rapportera till president Erdogans kansli.
Jag vill hedra offren från Oslo och Utøya genom att än starkare och än mer ihärdigt stå upp för mänskliga rättigheter och för en internationell rättsordning. Jag vill slåss för ett samhälle präglat av öppenhet och jämlikhet. I dessa bistra tider förlitar jag mig allt oftare på Johannes 14:27. Känn ingen oro och tappa inte modet.
2 kommentarer:
" Ett tal så hatiskt och så exkluderande..."
Skrev du kommentarerna i förväg? Exempel, tack!
Det är mänskligt, alltför mänskligt, och fullt naturligt, att blanda samman
det partikulära med universalierna. Tex
alla som är terrorister är män, med
alla män är terrorister.
ABB är inte i första hand nationalsocialtist eller fascist, utan en man som har rutiga skäl och randiga orsaker har blivit koko. Vad som gjorde honom ko ska inte diskuteras här, eftersom sociala villkor numera är lite tabubelagt (relativisering)
Vad vi vet är i vart fall att ABB var ett bup-barn vid fyra års ålder, och att han växte med en synnerligen besvärlig föräldrarelation som slutade med att han blev övergiven av både sin mor och far. Man vet också att han hade problem med sin sexualitet och att hantera sin identitet.
Hur man bara kan komma på idén, och sedan genomföra den, att mörda oskyldiga barn på ett sommarkollo, är så skjukt och stört att det naturligtvis inte kan beskrivas, och denna egenskap får inte förväxlas med den mask/roll ABB tagit på sig för att inför sig själv och andra förkara sitt nidingsdåd. Det ligger i farans rikting att det är galningen som bedras oss, med sin galenskap. Även om han nu är övertygad nationalsocialist, så går det inte att ta honom på allvar, för han är trots allt inte hemma i stallet. Det är här det blir fel, att universialieras abb till något han egentligen inte är. Han är till syvern og sist en tokfan, som är tragisk och som haft som mål att mörda norska sossebarn.
Att sedan ikläda sig rollen som nationalsocialist, gör honom inte mindre galen, och galnast blir det när alla gör en ensam man till symbol för något generellt, som fascism.
Samma visa med Munchen, alla ska nabbt som attan stoppa in ett dåd in given kontexkt, och vill vara först med att dra den rätta slutsatsen. Svaret även denna gång är att det i första hand är en man, psyksjuk som haft ett motiv, och vad psyksjukas motiv är, så är det inte samma motiv som rationella människor har, pch rationella människor som analyserar psyksjuka människor, åker väldigt lätt på en spegling, där det inte är klart vem det är som bedrar vem.
Det är lika livsfarligt att dra generella slutsatser om jihadister och synnimuslimer som om muslimer i allmänhet, och lika illa är det att dra generella slutsatser om ensamma män som mist vettet och avrättar oskylidiga ungdomar.
Ideologier kan vara galna i sig själva, men en galning som får tag på en ideologi är ännu värre, och de flesta Jihadister har nog inte riktigt greppat hela Koranen, utan är just knäppisar. Så kanske ska man dra lite lärdom och inte döma människor över en kam, och det gäller naturligtvis även personer som haft abb som förebild. Förenklas verkligheten, genom att förbise galenpannorna, så kanske vi inte långre ser de verkliga farorna, ett sluttande plan av relativisering och acceptans för det abnorma. Här är det lätt att hålla med Hakelius, det behövs mer motvallskärringar, och mindre följa John, för ett tu tre, har vi själva blivit så skvatt galna av galenskapen, att vi följer John, utan att inse att det Breivis inkarnation. ABBs dåd var en partikulär gärningsmans motiv, som förkläddes till en universell skrämmande ideologi, och när samma galning inser att de kan fortsätta spåret även med andra universella "idéer" så kan det komma att gå ännu mer åt fanders. S.W
Skicka en kommentar